(Liten musiklänk medföljer=) 

Den torra, sprukna marken låg där flämtande  i sandmolnen. Hur länge hade den inte önskat och bett om barmhärtighetens regn. Den kunde inte längre minnas, antalet böner som den lyft mot vindarna i hopp om att dessa skulle föra dem till universum där Ahurani hade sitt hem. Borta var nu allt det gröna, varje kvist hade fått offra sina blad. De källor som runnit över  av överflöd, gapade  nu tomma likt de  hålor från ett kranium.  Inte ens minnena av de tusen varelser som vandrat på dess yta kunde den behålla. Vindarna om än så spröda, hade jämnat avtrycken från tass och hov med marken.

Hade någon lagt sin kind mot denna tysta mark, hade denne kunnat skönja, de sista långsamma andetagen innan slutet. Men den fårade markytan önskade så innerligt att få vara kvar, ty i sin famn av erfarenheter, fanns så mycket visdom. Just därför fortsatte den att be dessa böner och längta efter Ahuranis kärleksfulla omtanke.

Marken slöt sig djupare inuti sig själv och föll i dvala. Den drömde om blomstrande tider, från minsta frö till högsta trätopp. Om de klara källorna och de stora runda fiskarna som lekte där. Om djuren som hade sina hem utöver dess enorma stäpper och om de fåglar som lyfte i gryning och skymning för segla på de virvlande vindarna.

Så kunde marken mött sitt avslut….just där och då. Men något väckte dess sinne ur sitt djupa slummer och de bitterdjuva drömmarna. Något lockade och kallade jord till yta. På den sandfärgade, hårda ytan fanns så en mörk liten fläck. Hade marken inte varit så uppmärksam i sin nöd, hade denna lilla mörkbruna cirkel lätt kunnat försvinna i det ack så stora hela, men tack vare dess vaksamma blick, så fann den fram till fläcken ungefär samtidigt som den landat på dess yta. Så plötsligt fick den sällskap av ännu en mörk liten fläck och så ännu en. Marken kunde knappt tro sina sinnen. Kunde det vara så?

Över den djupt fårade och uthungrade jorden föll så ett stilla, svalkande regn….

Och långt borta i horisonten kom hon så till sist…Ahurani….gudinnan av regn och vatten.

© E.T