I alla magiskt-religiösa traditioner (ja, praktiskt taget i alla fall) tar man hänsyn till de fyra riktningarna, väster, norr, öster och söder. Olika traditioner förknippar de fyra riktningarna med olika företeelser och egenskaper. Till riktningarna hänförs element, årstider, gudomligheter och mycket mer.

När man börjar studera olika traditioner kan man ibland förbryllas över hur olika riktningarna uppfattas. Vad är egentligen sant, frågar man sig. Och sanningen är väl den att det finns ingenting som är absolut sant. Det är olika sätt att betrakta världen, var och en med sin giltighet. Vad som är av vikt, skulle jag vilja säga, är att man är konsekvent och håller sig till ett system som man arbetar med. Och det bör vara förankrat i den världsbild man har. Det ska alltså finnas en viss samstämmighet mellan vad riktningarna står för och systemet man arbetar med.

I vissa nyandliga kretsar tycks det finnas en uppfattning om att man ska göra "som man känner" och det kan väl vara bra på sitt sätt. Men viktigare, anser jag, är att arbeta på traditionellt vis. De som gått före oss har så att säga banat väg för oss och en ceremoni blir mycket kraftfullare om den görs i ett sammanhang. Det är också viktigt att man är konsekvent och använder ett system, och ett system som talar till en, som har en inneboende styrka och som är konsekvent.

Att vända sig till de fyra riktningarna samt ovan och nedan och att kalla in krafterna från dessa riktningar gör att man skapar ett magiskt rum, en helig plats. Genom att kalla på de fyra riktningarna placerar man sig i världens mitt, den plats där världsträdet växer och där öppningen mellan världarna finns. Man kan också skapa en magisk cirkel runt platsen för att på så sätt förstärka det heliga rummet. Dels gör cirkeln att inga främmande element eller krafter tränger in i ceremoniplatsen, men framförallt skapar man ett kärl i vilket den kraft man skapar kan nå full styrka, innan den släpps iväg för sitt syfte.

Ett system som jag varit involverad i är det som kallas Sötmedicin Soldansvägen. Där har man eld i öst, vatten i söder, jord i väster och luft i norr. Utifrån denna lära är det ett helt korrekt system.

Ett annat system är det som numera tycks vara det vanligaste i de västerländska traditionerna, den ceremoniella magin, wiccarörelsen och bland moderna druider. Anledningen till detta är den stora betydelse som Den Gyllene Gryningen har haft på utvecklingen av magin i väster. Gyllene Gryningen (Golden Dawn) grundades i slutet av 1800-talet och kom att få en oerhörd betydelse för många som intresserade sig för magi. Olika Golden Dawn-ordnar är verksamma än idag och dessvärre följer man en del av denna tradition, nämligen schismer och stridigheter. Det har förekommit olika rättegångar för att fastslå vem eller vilka som har rätt att kalla sig Golden Dawn och det första Golden Dawn föll snart samman av inre stridigheter.

Grundaren av wiccarörelsen, Gerald Gardner, lärde känna Aleister Crowley, en av de mer välkända, eller ökända, tidiga medlemmarna i Golden Dawn. Från honom hämtade han en hel del inspiration, bl.a. The Wiccan Rede, "An Harm Ye None, Do What Ye Will" som har sitt ursprung i Crowleys Law of Thelema, "Do what thou wilt shall be the whole of the law", som i sin tur har sitt ursprung hos Rabelais och Gargantua. Även hur elementen kopplas till riktningarna hämtade han därifrån.

I detta system, som säkert de flesta känner igen placeras vatten i väster, jord i norr, luft i öster och eld i söder. Detta har påverkat oerhört många sentida magiker och ceremoniutövare så pass att det för de flesta upplevs som det rätta.

Men det finns ett annat system som är mer rätt, eller i alla fall mer konsekvent. I detta system, som jag själv använt sedan början av 1980-talet, placeras jord i väster, vatten i norr, luft i öster och eld i söder. Här får vi då de båda motsatsparen jord-luft och eld-vatten mitt emot varandra på hjulet. Det finns också fyra egenskaper som kopplas till elementen, torrt, kallt, fuktigt och varmt. Dessa egenskaper placeras också ut i hjulet och bildar även de motsatspar mitt emot varandra, varmt-kallt och torrt-fuktigt.

De olika elementen har vardera två av dessa egenskaper. Jorden är torr och kall, vattnet är kallt och fuktigt, luften är fuktig och varm och elden är varm och torr. Se bifogad skiss. (Där anar vi också det som kallas cirkelns kvadratur, men det är en annan historia.) Detta hjul bildar en stark enhet och har en större skönhet än andra varianter av elementhjul. Därför anser jag detta vara det bästa systemet.

Sedan finns det som sagt en massa olika saker som kan relateras till de olika riktningarna och elementen. Nedan följer en kort lista över några sådana attribut. Jag har inte skrivit ner de olika attributen i någon speciell ordning, mer som jag för stunden kom på dem. Den uppmärksamme läsaren noterar även här en skillnad mellan detta system och andra. De vapen som är kopplade till luft och eld skiljer sig från det som de flesta säkert är vana vid. Här har vi spjutet som luftens vapen och svärdet som eldens, medan många anser att spjutet (eller staven) är eldens element och svärdet luftens. Så är det i de flesta tarotkortlekar även om det kommit en del på senare tid som har den mer korrekta kopplingen.

Detta härstammar också från Golden Dawn och har möjligen sin grund i en missuppfattning. Spjutet (eller staven, eller pilen för den delen) är ju gjort av trä och trä kan brinna, därav elementet eld. Men spjutet är ett luftens vapen, det slungas genom luften. Och svärdet, alla har väl hört talas om det flammande svärdet, och svärdet smides ju i eld. T.o.m. Golden Dawn har detta flammande svärd förekommande i sina ritualer. Ändå fick man för sig att det skulle kopplas till luft.

Väster: Jord, höst, afton, skymning, Mikael, gnomer, mineraler, Frigg, blått, nedanmåne, sköld.

Norr: Vatten, vinter, natt, mörker, Gabriel, undiner, växter, Freja, grönt, mörkmåne, bägare.

Öster: Luft, vår, morgon, gryning, Rafael, sylfer, djur, Oden, gult, nymåne, spjut.

Söder: Eld, sommar, dag, ljus, Uriel, salamandrar, människor, Tor, rött, fullmåne, svärd.