Kådsalva? Tyvärr har jag inget recept, men en vän till mig har gjort det förut.

Det blir problematiskt att få kåda ur grenarna. Även städsegröna träd "drar in" sin sav (kåda) på vintern och ett minimum går ut i grenarna.

Kransar och andra dekorationer kan vara ett alternativ?

Det träd jag skriver om den här månaden på min sida, Tunrida Craft & Design, råkar vara granen. :)

I början av 1900-talet började företaget Svensk Kåda AB och var verksam häromkring med flitig insamling av grankåda.

#3 Just kring Falun eller ett större område? Här borta i Västerdalarna har jag inte hört talas om det, "bara" hur pappa som barn samlade kottar och sålde för att de skulle ta tillvara frön från dem.

Det startade omkring Svartnäs och var igång till efter första världskriget. Insamlingsberättelser har jag från Svartnäs, Svärdsjö, Enviken, Svabensverk, Bingsjö och delar av Gästrikland samt möjligen Sundborn.

Kottar har jag plockat mycket men mest tallkottar och på 60-talet, kanske rent av i början på 70-talet. Jag provade också att klänga fröet och sålde frö.

#5 Jo, tall var det pappa plockade också.

Det är nog så att kåda bara plockades för husbehov här. Jag fick tidigt lära mig av farmor hur kådan skulle se ut och vara beskaffad för att passa bäst till olika ändamål.

Tucku har man ju alltid plockat, men tyvärr är det nästan bara gôrkåâ numera.

Grenarna var redan försvunna och undanröjda, men det är ändå intressant det här…

#6 Vill du dela med dig av vad för ändamål du kan ha kådan till? :)

Kådan innefattas inte i allemansrätten, utan markägaren måste tillfrågas.

#7 "Tucku" e hä rinnun kåda el e hä kecklär? Je kann int åll vändnunger i språttjä kring Falo. :)

#8 Javisst, det är endera för att ha den i kådsalva, som del av ett näverplåster eller som "tuggummi" (vilket även i stort sett funkar som en tandborste - om man står ut med smaken nog länge, det kan behövas tillvänjning).

Jag har såklart mitt eget recept på kådsalva, vilket t.o.m. är hemligare än receptet på mina lakritskakor, men ni kan få det recept som publicerats i "Svenska träd; Upptäck, känn igen och använd" av Holmberg och Eklöf:

20g kåda, helst den klara

20g bivax

2dl oliv- eller annan kallpressad vegetabilisk olja

Smält kådan i vattenbad, plocka bort ev. småskräp. Smält bivaxet i ett annat vattenbad. Då båda är flytande hälls bivaxet ned i kådan. Rör sedan ned oljan och låt allt smälta samman. Ta bunken med blandningen ur vattenbadet och fortsätt röra. Efter en kvart börjar salvan stelna, känn då på det som lagt sig på bunkens kanter om salvan känns för mjuk eller hård. Är den för mjuk, sätt ned den i vattenbadet och ha i lite mer bivax, är den för hård, ha i olja. När den känns lagom är det bara att hälla upp på mörka burkar.

#9 Precis, jag glömmer ibland att sådana självklarheter måste sägas. :/ Jag kan tillägga att jag inte gör åverkan på mina träd heller, det brukar finnas nog med naturliga skador att få kåda ifrån. Jag tar inte heller all kåda, utan lämnar ordentligt med kåda kvar vid själva skadan - det är ju trädens plåster och skydd.

Tucku = tuggkåda med klart rosa färg som uppstår på äldre granar.

Gôrkåâ = gôl smôlug kåâ (gul smulig kåda) som kan få elak smak oftast på yngre granar.

Gôr = var och sam färj sôm gôrkå

#11 Jaha, danne sir en, jänne säj vi "gokkådâ" um hä du kall "tucku".