Jag tänker i ord-bilder kombination, jag hör absolut vad jag tänker när jag analyserar eller funderar..men när jag bara reagerar så tänker jag i bilder, jag ser de som kan hända tex. Och absolut olika språk, tyvärr måste jag tänka på engelska för att kunna prata engelska…så de är lite omkoppling som måste göras…

Det träder nog in både bilder, känslor och ord. Ord både i bild och i hörande form..
Eller.. jag tycker att det kan vara lite svårt och veta när det gäller ljudet i tankarna.. Är det verkligen ljud eller är det psyket som fyller i vad som förväntas vara ljud?
När jag uppfattar andras tankar så borde det rimligtvis vara verkliga ljud.. Och när det är mina egna tankar kan rösten jag hör mycket väl vara en ifyllnad. Eftersom rösten jag hör oftast är min egen.. *s*

Men jag tänker lika varierat som jag upplever verkligheten. Ibland är det emotionella som styr, ibland är det visuella som styr. Ibland en salig röra.. Ibland är det stumfilm, ibland bilderbok.. Ibland bara det emotionella, vilket jag tycker är det märkligaste sättet. :) Så skumt att bara ha emotionella upplevelser inom sig utan att ha ljud eller bild till.

Jag tror att som vi tänker är lite så vi har fördel i att plocka signaler utifrån. Alltså om man tenderar att höra sina tankar så tenderar man att höra andra och höra annat..
Medan tenderar man att se sina tankar i diverse uppspelningar, tenderar man att se sina upp-plockade signaler. Så vidare..
Utan att det är givna regler så tror jag att som man tänker har man också lättare för att plocka upp de där signalerna. Inom siandet, varslandet, skådandet och så vidare..

Lustigt.. jag skrev tidigare idag om det där… att jag ville kunna återge tankar utan att göra om det till ord.. Det är ju lite samma undran på nåt vis…

så här skrev jag:

"Ett sådant där ögonblick när allt bara är hur tydligt som helst.. när man önskar man hade en "bandspelare" som kunde spela in tankar. För i samma stund man tänkt tanken och ska försöka omvandla den i ord så löser den liksom upp sej i ogreppbara delar."

Annars när jag tänker så är det liksom på film, med ljud och bild.. jag tom pratar med mej själv ibland och när jag kommer på det så tittar jag mej generat omkring för att se om någon hörde eller såg…

Jag tycker väldigt mycket om att skriva, typ blog-style, så för att skriva en bra text så tänker jag oftast i ord när jag tänker mycket, och försöker minnas orden precis så som jag tänkte dem. Jag försöker alltid tänka orden på ett väl formulerat sätt. Detta är främst när jag t ex är ute och går, eller om jag reser. Det är då jag tänker mest och djupast. Och då på detta sätt. Känslorna är alltid viktiga, utan dem skulle inte tankarna bli demsamma. Jag utgår alltid ifrån känslor.
Vanliga vardagstankar har jag svårt att analysera, men ska fundera lite över det.

Jag tänker på många olika sätt och just ordet tänker är ganska komplicerat.

Jag tänker och drömmer i alla dimensioner, färger, former, bilder och ord, beroende på i vilket syfte hjärnan surrar igång.
Det beror helt enkelt på var jag är, vad som skall göras och vartill jag skall.

Jag plockar med saker i tanken, vrider dem ser på dem och tecknar av dem. Jag kan tänka i rum leta efter saker och lägga undan saker till senare tillfällen. För jag tänker inte tanken som något som bara sker inom mig utan jag ser mitt medvetande som friställt från min kropp, på alla plan.

Jag tänker i flera språk, i text i flera textspråk. Jag tänker i personer, på personer och med personer.
Tanken… mja… Jo, jag tänker, kort sagt och vad jag tänker på är inte alltid enkelt att förklara. Kanske är det inte ens alltid jag som tänker tanken jag bär.

Vad härligt att se att ni har ganska utvecklade sätt att tänka.

Jag har pratat om det här med många och alla säger att de tänker ungefär som de pratar. På sitt språk eller i det språk de använder med den de tänker på.

Själv är jag ju tvåspråkig och har inget tankespråk. Ska jag skriva så tänker jag i ord, men annars är det sällan ord jag tänker i. Det kan vara i bilder eller känslor. Litet svårt att förklara hur jag tänker egentligen, då jag inte riktigt kan relatera tänkandet till något annat än just tänkande, det är egentligen varken bild, ljud, text eller känslor, de är tankar helt enkelt. Något alldeles eget som inte går att beskriva.

Men det är som sagt kul att se att det finns fler som är medvetna om att tanken inte enbart är ord som i tal eller skrift.

Det som gör det litet svårt att förmedla tankar är just det, att de kommer i annat än ord. Därför fastnar jag ofta mitt i meningar och annat, för jag vet inte hur man ska förmedla saker och ting.