Du offrar alltså ingenting, utan äter det själv. Det blir helt fel det.

Det man offrar lämnar man, annars är det inget offer utan ett rituellt kakkalas.

Mvh, T

Hur gör du?

Där har du fel, Trumman. Det är ganska vanligt att man offrar föda till gudarna som man sedan förtär själv. I det gamla Skandinavien gick det till så. Offerdjuret kokades och åts upp efter blotet, som en rituell måltid.

Inom Hare Krishna-rörelsen har man köket bakom altaret och man lagar maten till Krishna men äter själv upp den. Den har då blivit prasad, gudomlig föda.

Gudarna äter ju inte den fysiska utan den eteriska substansen i födan. Och det gudarna tagit del av får del av dem.

Sen är det naturligtvis också vanligt att man lämnar födan och drycken till gudarna eller andarna och låter det förtäras av djur och insekter. Eller offrar det i eld eller vatten t.ex.

Jag gör lite olika beroende på vem jag offrar till. Till t ex ktoniska gudar så offrar jag i en grop, till himmelska gudar bränner jag. Jag kan också bara lämna det på altaret eller ute i naturen någonstans, eller kanske vid en korsväg, i ett vattendrag osv…

#3 Det var som tusan. I stand corrected.

Jag har lärt mig att för att offra måste man offra, som i att mista ngt, och därför lät det absurt att äta det själv till slut :)

Ska läsa vidare.

Mvh, T

# 5  Jo, det ligger mycket i det du säger. Men just mat är det ganska vanligt att man själv äter upp.

Och det man offrar ska vara något värdefullt.

Men sen finns det de som menar att vi har fått allt från gudarna och att det därför är meningslöst att offra av det som redan är deras. Det enda vi kan offra är av oss själva. Ur denna tanke kommer exempelvis siouxindianernas soldans där man offrar sitt eget lidande och smärta.

Sitting Bull gjorde en ceremoni innan slaget vid Little Big Horn där han skar loss och offrade ett hundratal köttsycken ur sin egen arm. Och indianerna vann det slaget.

Hummm jag skulle nog inte äta upp det själv, känns lite som att man inte offrar det om man själv äter upp det.

Det är nog mycket upp till var och en men jag gör så att jag ger bort det jag vill offta till de jag offrar och tar inte tillbaka det.

Däremot om jag vill att de ska "välsigna" det jag har så tar jag tillbaka det efteråt men offrar gärna något som tack åndå…

#6 Ja, det är den sortens offer (självoffer?) som jag ser som starkast i min praksis iaf. Jag offrar inte mycket, det krävs sällan av mig.

Tänkte på det jag lärt mig ikväll av Bodvar och kom fram till att jag nog blitt upplärd som jag blitt pga att jag bor i dagens samhälle. Kan det vara så att man gärna tog del av offret i tidigare tider för att man kanske inte hade hur många grisar som helst, och att det stora offret / mista ngt då var att slakta den (inga fler kultingar/mjölk om det var en ko eller get tex) och givetvis åt man då det som offrades för dumt vore det ju annars att låta det gå till spillo?

I dagens samhälle är det ingen bristvara, för oss, på kakor, juice och muffins, så det är nog därför jag blitt lärd som jag blitt; att man lämnar det man offrar. Hundralappar, simkort till mobilen eller mat vad det nu än kan vara.

Mvh, T

Jag offrar genom lidandet.Jag springer genom skogen i natten.Sist var det 7 km.Dock ej barfota

Barfota ftw! :)

Håller på att läsa en text där författaren menar att våra offer inte skall ses som annat än en liten återbetalning av den skuld vi har till gudarna för att de gav oss liv, och till förfäderna för det de skapat för vår skull.
Tror det ligger något i det.

Mvh Sebastian

Alltså för att förklara själva mentaliteten vid blotande. Tanken man ska ha. Eller ödmjukheten man skall känna inför blotet så att "betalningen" blir som den ska.

Morgontrötta tankar..

Avsikten med offret avgör hur jag utför det. Således är det omöjligt för mig att svara på den frågan om jag inte vet varför det skall offras och vad.

Vill man lära sig mer om offer så kan man t ex studera santeria som fortfarande utövar det. De äter bl a offer som en rituell måltid.

#8 Jag trodde att du använde dig av offer flitigt med tanke på vad du tidigare skrivit om offer här på häxor.

Själv började jag använda offer efter jag hade börjat intressera mig för bl a santeria, hoodoo.. Jag märkte att det fungerade och har hållit fast vid det. Det är så jag oftast gör. Läser, studerar och lyssnar på andra människor. Sedan prövar jag det som låter intressant och behåller det som funkar.

Att offra föda och sedan inte äta upp den är i mina ögon rent slöseri med resurser.

Inom Vedanta säger man 'Devo bhutva devam yajet (One has to be God to worship God), vilket innebär att eftersom den gudomliga kraften vi tillber även finns inom oss så finns det ingen anledning att låta maten gå till spillo.

Allt tas tillvara, även blodet och det man inte äter lämnas till t ex vilda djur. Precis som Bodvar skriver äter gudarna den eteriska substansen i maten, efter det ses maten som välsignad, helig och blir prasad. Även det djur man offrar ses som heligt, och behandlas därefter.

Så det är inte bara Hare Krishna-rörelsen utan alla hinduer äter den offrade maten.

#17 Inte alltid, eller? Det finns ju tempel i Indien med t.ex. råttor och apor där matoffren lämnas till dem.

Även för mig är det självklart att jag äter/dricker bröd och vin i ritualen. Jag offrar det till Gudinnan, men äter inte upp det hur som helst utan under själva ritualen, tillsammans med gudomligheten. Man äter då offermåltiden tillsammans.

#18 Det finns mycket i Indien :)

Kan det inte också vara så, speciellt inom wicca kan jag tänka mig att man drar ner gudinnan/guden i sig själv och genom att äta maten låter gudinnan/guden ta emot offret också på ett rent fysiskt plan?

#19

Jag tänker precis som dig på den här punkten. Att man under ritualen äter av offergåvorna. Jag tänker att man på något sätt förkroppsligar olika begärda energier i ritualer och tar vara på den styrka som gudinnan har gett dig. För som tidigare nämts så har vi fått alla dessa gåvor från gudinnan tidigare. Däremot finns ju ritualer då man bränner saker eller låter det följa med vattnet. Men just i de ritualer som jag tänker på så står du inför altaret och ger bröd, frukter och vin och då känns det som att man själv kommer närmare gudomligheten om man förtär dessa under de rituella omständigheterna.

Jag både både lämnar och tar del av offergåvan.

Vad offrar ni för något?

Förut offrade jag mat och liknande, men efter en tankeställare jag fick av trumman så offrar jag det som jag känner att jag helst vill behålla själv. Den sista cigaretten, det sista vinet, den godaste godisen,

När jag känner det här motståndet inuti mig att bli av med det goda, då känner jag att det är rätt grej att offra. När det svider sådär inuti kroppen.. det är det svidet som är mitt offer. Trots fattigdom lever jag ju ett rikt liv, med fina nagellack och vin på fredagar. Jag skulle kunna offra massor utan att det egentligen påverkade mig, men svidet påverkar, självuppoffringen..

Jag tycker även om att blanda rökelser och bränna, tillsammans med annat, blod och pengar.. det är effektivt.

Jag har alltid haft en förklärlek för att offra mig själv, att gå igenom fasteperioder för att få religiös klarhet och goda drömmar.. Innan jag blev gravid gjorde jag detta väldigt regelbundet, fastade och mediterade, plågade mig själv på diciplinerat vis. Att fasta kombinerat med religiösa studier är väldigt effektivt, tycker jag själv..man får fokus.

Myrra, salvia, tallkåda, grankåda, lavendel, brakved, trollhassel, gråbo, druvor, lager, salt… vatten, löv och en del av matrester ibland.

Blod, öl, vin och tobak.

Allt beroende på vad som skall göras och varför. Offerritualen kan vara anringen för att tilltala makterna eller för att jag själv skall fokusera och rikta min tanke.

Men av mig krävs inga offer, varför jag antar att det mottages varmast när jag ger ändå.

#24 Precis! Det där svidet.. hehe. Ja vad är det för mening med att offra något som man ändå inte ville ha kvar? Då blir det på något sätt mer som en gåva och inte ett offer.

Jag har känt efter vissa offer att jag "fuskat" och behållt något för mig själv och då e d bara ut o offra igen.

Det där har jag tänkt på nu. MAT e ju den stora boven/kärleken i mitt liv så att offra den e ju stort. Fast det e tusan inte lätt att gå in i en andlig fasteperiod med en sambo som vägrar förstå anledningen och tycker att mat måste man äta. Helst 10 ggr per dag ungefär.

#26 du kan ju ha en försiktig fasta, där du bara äter ångkokta grönsaker och ris tex.. dricker buljong och juicer. Då håller man sig sådär ickehungrig, men man är ju definitivt inte mätt..

en grej med att fasta är ju också att man blir tröttare och svagare, förstås, och då drömmer man ofta väldigt klarsynt.. Man betalar ett pris och får tillbaka, så kan man också se det;)

det där fusket känner jag igen.. man gör det heligt för sig och ska offra ngt extra fint, och så försöker man typ lura andarna, vad är det för fel på en?

#27 haha.. Ja något sånt e d. Den här hösten hade jag köpt jättevackra pumpor som jag skulle offra och det sved som ***!

MM. Ja just nu har jag ju verkligen inte tid med att vara trött och svag. (När har man tid med det) Men extra nu. Efter tentan så finns det nog mer tid. Jag får rådfråga korten.