Hjälpa hjärtevilsen kvinna med kloka ord

är svårt,  en konst endast få kan mästra 

Hjälpa kvinna vill i hjärtat, med tankar varma 

är en broders lott och önskan dock…

Med tröst och tanke, med kraft och värme

til vilsen syster går dessa ord!

Tack broder BD för dina vackra ord!!

Jag måste *prata* om det här.. det går inte att gömma..
eller heller att glömma..

Hadina..  såg detta nu…alldelens för trött efter en jobbig dag för att försöka tänka,men vad jag vill säga så länge är att du är en alldelens underbar kvinna o så vill jag påminna dej om vårat samtal vid hade på bron,..minns du det? Så,vill du prata senare så gör jag gärna det…bara & hojta.. Tusen kramar!! BB//W

P.s…vaddå OT…viktigt i allra högsta grad..!

Jag tänker på vårat givande samtal varje dag vackra Waara..
Trotts det så går det inte så bra..

Vila ut en stund älskade syster.. Varma kramar till dej..BB 
Så ses vi kanske här lite senare..

Jag kanske är ung, men jag har haft min beskärda del av hjärtesorg. Jag vet att man inte vill höra från någon att de vet hur det känns, så jag ska inte säga det.

Jag håller med de två ovanstående talarna. Fast jag inte känner dig, så kan jag svära på mitt liv att du är en underbar kvinna som förtjänar det allra bästa. Hjärtan tar tid att läka (för lite blodplättar där kanske?), men tillslut så gör de det. Då har man blivit starkare och kanske lite klokare.

Tankar, välsignelser och varma kramar /Moonchild

Kan bara dela med mig av det råd som hjälpt mig i liknande situationer många gånger.

Gå ut och lägg dig på mage på Moder Jord. Ge henne alla dina sårade känslor, ord, tårar, allt som kommer… banka och tjut, gråt och häv ur dig… och be henne om hjälp att läka sin dotters sargade hjärta. Hon är den bästa famn man kan vara i när livet gör ont.

Kram syster

I boken Låt din kreativitet flöda av Julia Cameron finns uppgift om att släppa taget, kanske värt att prova?

1. Bär med dig en kamera med film i varje dag i en vecka
2. Ta bilder av dina vänners händer och fötter
3. Gör en kudde i form av ett djur
4. Ring en "förlorad" vän som du fortfarande kan söka rätt på
5. Skriv en fantastisk recension av dig själv som älskare
6. Skriv ditt Oscarstal.
7. Måla en köksstol med gamla allmogemönster.
8. Gå till en tygaffär och titta på sidentyg för att avgöra vilken färg som verkligen gör dig glad.
9. Åk till en kinesisk affär och köp en stor tallrik och tefat.

Äsch, glömde en punkt;) Skriv ditt drömepitet. *Häxkramar/Sanaya*

Kära syster Hadina, jag vill råda dig till att inte ens försöka glömma. Det är bra att minnas. och självklart gör det ont, förmodligen olidligt ont. Den tiden kommer då du har hittat rätt på din väg igen. Då kommer du ur detta starkare, med mycket ny visdom. Men det är nuet du vill ha hjälp med. Och jag har ett förslag:

Gör saker som du njuter av. Vänd på leken och njut av allt du gör. Se detta som en prövning, en svår prövning, men samtidigt ett tillfälle till att bli en stark individ. Arbeta med det andliga - känn kontakten med världen omkring dig, där finner du även kärlek och tröst.

Kanske ska du inte förneka dig själv att få tänka på honom. Det kan hända att det är just det du behöver göra för att till slut kunna släppa taget och vandra vidare. Tillåt dig själv att bli ledsen en stund - men stäng inte resten av världen utanför, ta tillfället i akt och var social när någon vill träffa dig. Även om det känns tungt är det bra att du kommer ut eller låter andra komma in.

Var social, lägg märke till din omvärld, tyck om dig själv och kom ihåg att vi är många som bryr oss om dig.

Tror jag vet lite om hur du känner…dessa ständiga tankar, saknad, livet tycks stå stilla.

Bara "han" ringer, bara "han" vill igen så blir jag lycklig.

Ens eget "jag" finns inte längre. Hjärnan är bedövad.

Man varesig äter eller dricker, förstör sin kropp/hälsa,,tjatar & ältar med vänner, bara för att utav dem få en lösning på hur man ska få denna man tillbaka…. sitt LIV tillbaka..

- Det BLIR oftast aldrig bättre nästa gång, möjligtvis detsamma eller rentav värre. Man liksom målar upp en drömbild av denna fantastiska man,,han som blev så fantastisk…först efter att det tog slut.

Ponera att ni börjar leva ihop igen,,,någon veckas lyckorus, sedan vipps är man inne i det gamla mönstret & tjatar & gnäller …igen…Om man haft problem med någon innan blir det YTTERLIGARE börda till DET bagaget då mannen faktiskt svikit dig en gång genom att bryta upp..kan du leva med det?

Tycker du borde bryta kontakten totalt. Bryta "hoppet" för ett tag gällande honom. Eventuellt skriva ett brev om hur du känner till honom. Skriv ex,; om du vill ha mig tillbaka & vill satsa igen, är du välkommen att höra av dig..om inte, hör aldrig mer av dig. Beskriv även all din kärlek.

(det har fungerat för mig)

Träffa FOLK, gör nya saker, nya intressen. Han kommer slutligen att  förblekna litegrann, vilket är bra för först då kommer du må bättre. Hör han av sig efter ett sådant brev älskar han dig, om inte… varför då lägga tid på att sörja & må skit? 

Det finns en kurs som heter "Love Explosion" på Englagård.

Där lär man sig lite om hur man "släpper taget" om saker som man inte kan göra någonting åt. Man mediterar mycket & självinsikten & även egenkärleken växer.

Det blev ett långt inlägg.

Tänker på dig & hoppas att du tar dig igenom skiten kvickare än fan själv hinner vissla! DU är den vilktigaste personen i ditt liv.

Glöm inte bort det. (vi kvinnor är bra på det, jag vet) 

Kramiz/Karin

#0 #9…Precis som Jodrena säger..se så många vi är som bryr oss..månar om dej…vill att du mår bra! Du är älskad vackra-goa systra!

*Kram//BB//W*

Så detta var det som gömde sig i ditt hjärta.. Inte konstigt att du mår som du mår syster min.
Jag beklagar att jag inte kan vara till någon större hjälp.. Trots att detta är lite det jag pyssslar med.. så kan jag det inte såhär.
Men.. Du ser faktist ut att vara nära vändpunkten. Där bägaren har blivit så full att det rinnner över och då är det ilskan som är där. 
Så långt som jag vet finns det bara ett sätt att påskynda förloppet. Det är att tvinga ditt sinne att inte tänka på honom..

Som jag gör när jag tänker tankar jag inte vill ha..
När dem kommer. direkt jag hör dem. Skakar jag på huvudet och ibland ristar runt på hela kroppen. Skakar bort den tanken jag inte ville ha.. Tar snabbt upp ett ämne som bara faller ner.. Naturligtvis dyker den oönskade tanken snart ner igen. Då är det bara att skaka av sig igen.. Fortsätta så tills du uppnår resultat. Det tar tid då.. men du kan nog se att det händer grejer. 
Sedan tror jag att önskan att inte tänka på honom manar fram extra tankar..
Att prata är topp bästa sätt att bearbeta.. prata prata prata.. så pratar vi lite till..

Nu försvann resten av tanken.. Det fanns någonting mer där..

Lorelai uttryckte det jag glömde av att skriva. Det var vad jag menade med att du kanske ska tillåta dig själv att tänka på honom (litet märkligt att jag refererar till Lorelai som ju säger precis motsatsen här) men om du tänker på att du inte får tänka på honom tänker du ju givetvis på honom. Det är så jag menar med att du får tillåta dig själv att tänka på honom, kanske är det då det blir lättare att sluta tänka på honom till slut när förbudet inte finns där och påminner dig hela tiden.

Kära älskade systrami…. du är en underbar kvinna… det vet du…det har jag sagt dig tidigare. Hoppas du känner mina varma tankar och mina kramar som när vi sist skiljdes åt!!!!
Andra kloka systrar och broder har sagt visa ord här, så det är inte mycket mer jag kan säga i det annat än att du VET att vi är här för dig när du behöver oss. Och tänk på att prata,prata,prata och prata lite till hjälper faktiskt…. till sist.

Vi älskar dig och behöver dig… du är en av oss och vi är till för dig…..

Kram

Jag brukar finna tröst i citat ibland

Utveckla ett intresse för livet som du ser det; för människor, saker, litteratur, musik- världen är så rik, helt enkelt sjudande av rika skatter, vackra själar och intressanta människor. Glöm dig själv.

-HENRY MILLER

Det måste finnas någon sorts balans mellan saker och ting som rör sig på jorden.

-JAMES WRIGHT

Hela naturen finns till mänsklighetens förfogande. Vi ska arbeta med den. Utan den kan vi inte överleva.

-HILDEGARD AV BINGEN

Om världen ska kunna helas genom mänskliga ansträngningar, är jag övertygad om att det kommer att ske med vanliga människors hjälp, människor vilkas kärlek till det här livet är större än deras rädsla. Människor som kan öppna sig för den livets väv som kallade oss till jorden, och som kan vila i denna större kropps livskraft.

-JOHANNA MACY

Seendet kommer aldrig ut minnet. Det har inget minne. Det ser nu. Hela organismen är engagerad i seendet. Den tänker inte på vad som sägs ut minnet, utan lyssnar och tittar oförberhållsamt nu.

-TONI PACKER

Vi är naturen. Vi är naturen som ser naturen. Den rödvingade koltrasten flyger i oss.

-SUSAN GRIFFIN

Målandet är ett andligt kontakt mellan skaparen och de högra krafterna.

-AUDREY FLACK

Kontrakt ska det stå på sista citatet.*bleesedBe/sanaya*

Tack alla för alla värmande och rara ord till mej.. känner att ni är med mej.. Försöker vara med er så mycket jag kan med..

#5.. Du må vara ung.. men en klok kvinna med varma kärleksfulla ord..

#6.. Det ska jag göra.. låter som en skön känsla..

#7.. sanaya.. tänkvärt det du skriver.. brukar *rabbla* citat.. ibland hjälper det dock.. en stund..

#9.. Jag gör sånt som jag njuter av.. men då kommer tankarna och jag vill *dela* det med honom..

#10.. Känner inte riktigt så.. vi har inte bott tillsammans.. inte delat någon vardag.. inte bråkat om nått.. Å jag vet att han älskar mej..

#11.. Jag är tacksam över det.. och känner det.. Jag månar om er med.. kanske inte har visat det så mycket sista tiden..

#12.. Ja det är det som har gömmt sig i mitt hjärta länge nu.. och det är nog lite som du säger.. bägaren håller på att rinna över nu.. Det som du beskriver med tankarna.. håller jag på med.. men som sagt dom kommer tillbaka.. i allt..

#13.. Förtod det syster!! *L*

#14.. Jag känner din närhet.. och jag har ju en del av dej här som jag samtalar med ibland..

Tack från mitt hjärta!!_

Brightest of Blessings

_

This to shall pass - young grasshopper :D
The force is strong with you.. young yedi. :P

Jag vet inte varför det trycker på och jag vill fortsätta att skriva hela tiden! Men jag vill skriva mera, mera, mera…Jag vill visa dig vad jag gillar den här boken som jag skrev om förut, Julia Cameron Låt din kreativitet flöda, en bok jag rekommenderar varmt!

Jag har ju mina erfarenhter jag också. Jag vet hur det är att ha att göra med obesvarad kärlek, det gör vi nog alla tror jag någongång! Obesvarad kärlek hindrar oss från att älska oss själva. När vi inte älskar oss själva , ja då förjänar vi inte några äventyr, landvinningar eller prestationer, vilket vi hade kanske förtjänat om vi var värda att bli älskade. Om man då har att göra med någon som är ointresserad, ja då har vi att göra med en inaktivitet utan dess like, liksom känslan av att sitta fast.

Om bara N.N älskade mig, då kunde jag…och då skulle jag…resa till australien, rida, köpa mig en nyen bil, jag skulle försöka få ut mina noveller till en tidning,….om bara (N.N såklart) gav mig litet stöd skulle jag göra precis vad jag ville! Åh, jag undrar om N.N älskar mig? Och undradet tar tid och undrandet tar energi!

En kärleksaffär som är tvetydig, den typen som gör att man vill ha mer och mer och mer och mer och mer är beroendeframkallande. Vetenskapsmännen talar om  sporadisk uppmuntran dvs det lär en råtta ett önskat beteende mycket mer effektivt en konstant uppmuntran. Tvetydighet är alltid beroendeframkallade.

Lägg en ostbit i slutet av labyrinten varje gång, och råttan tappar intresset för osten. Lägg bara dit den ibland, och den stackars råttan springer allt vad den kan för att se efter om där finns någon ost.

Och sedan kommer ironin i allt det här, eftersom att sporadisk uppmuntran är precis vad vi får av de råttor vi älskar. De får ALL vår fokus för vår kärlek. De ger tillbaka då och då för denna uppmärksamhet och …vips så har de oss i fällan.

Det är lätt att falla för detta "stopp/kör" förhållandet. För "av igen/ på igen". För hjärnspöket för skuggdansen som heter "nu kan du se den/nu kan du inte se den"-relation. Denna Rött/ljus/grönt ljus"-kärlek är mycket distraherande form av beroende. Man kan använda sig av den för att undvika saker i livet.

"Jag kunde ju alltid….undra om han älskar mig….." Jag kan ju klippa hunden …jag undrar om han älskar mig…" Jag kanske i allafall skulle kunna läsa platsannonerna och ta mig ur denna återvändsgränd….men undra om han/hon älskar mig…."

När vi undviker är det inte konstigt att man vill leta reda på en glödhet/iskall obesvarad kärlek. Självklart! Jag var tillsammans med en kille en gång på det här viset,han krossade mitt hjärta fullkomligt, jag gick i skogen hela sommaren och skrev på en konstig roman för att inte gå under helt!

För om jag kunde upprätthålla dramat i mitt eget liv, så slapp jag ta tag i det där livet någonannanstans.

Om man väljer att se vad detta INTE kostar oss, försvagas också vår syn. Är det så konstigt? Hur kan vi förundras över årets syrener och samtidigt vara offer i Ensamma hjärtans klubb?

I den mest elemtära formen av obesvard kärlek är de ett slags glorifierat raseriutbrott. Vi har blivit trampade på tårna därför ställer vi krav på universum….."Jag bryr mig inte om vad dina planer är för mig och min tid. Jag vill att den här personen ska älska mig nu!"

Och så ställer vi också självklart krav på vårt kärleksobjekt:"Jag kommer att vara olycklig om du inte älskar mig och ordnar upp mitt liv" glöm den fria viljan, glöm respekten för andra-deras rätt att välja livspartner, deras känsla för timing. Glöm också ebb och flod, det i det mänskliga beteendet så livsnödvändiga tidvattnet. Ett hjärta öppnas och stängs för att cirkulera både kärlek och blod. Vi vill ha flod istället. Vi vill ha kärlek, och vi vill ha det av X. Då är det inte konstigt om vi är bittra! Föremålet för vår kärlek kan känna tvånget i vårt intesse. Inte undra om de skulle känna sig som en maträtt, vi ser dem faktiskt som en maträtt: de tomma kalorier vi vill ha för att döva vårt missnöje med ett liv som vi vägrar att skapa.

"Du ska älska mig!" kräver vi istället för att fråga"Hur ska jag älska mig själv?" Om din kärlek måste komma från en person, och om den personen inte är du själv, då har du verkligen ordnat så att du slipper göra någonting för att älska dig själv. Så här:

"Ska vi gå ut och äta?"

"Nej, tack.Jag är för deprimerad. Han/hon har inte ringt, och …"

"Vad sägs om en kopp kaffe och en film?"

"Nej tack. Jag väntar på ett telefonsamtal."

"Hur vore det om du ringde själv?"

"Åh, det kan jag inte göra…"

Anledningen till att vi inte kan ringa är för att tydlighet inte är beroendeframkallade. Tydlighet och äkta kommunikation lämnar tid och plats och energi för vänskap och risk. Det är läskigt eller hur? Vi skulle kunna göra någonting, lägga märke till någonting, eller till och med ändra på någonting.

Kärleken blir förbunden med förhalande. Det är faktistk så att det allra säkraste sättet att bryta en tvångsföreställning är att påbörja de aktiviteter du undviker…

Varför går det inte över????

Tänk dig själv att du träffar mannen inuti dig, i fantasin. På en plats som du själv bestämmer, det är din fantasi och dina villkor.

Och så talar du ut, och du behöver inte vara rädd för vad han ska säga, för det är ju bara i fantasin. Rabbla på, töm dig själv, om och om igen, bli galen och ha ihjäl honom, prata och prata, ha sex, mörda honom en gång till, skäll ut honom… Töm dig själv fullständigt tills du inte kommer på något mer - sen gör du slut, och kapar av bandet mellan er. Säger 'men vi måste gå nu, vi måste skiljas åt' och avsluta.

Det här kan man få göra om och om igen, träffas hundra eller tusen gånger, det lindrar och med lite tur, lyckas du kapa bandet.

Det hon skriver. *pekar på Spindelfot*

Viss saker blir man aldrig färdig med, de spökar våra sinnen många år framöver. Vissa saker etsar sig fast som just det, gnagandet. Man har för länge sedan släppt säg, förälskelsen.. men gnagandet sitter där och ha tagit över.
Ibland är det funderingarna i sig som övertar och förblir närvarande, ibland för att aldrig helt försvinna. Ibland är det för att man inte är redo helt enkelt. Man har inte ältat färdigt även om ältandet i sig inte har tagit över.

Jag skulle välja en av tre eller alla tre:
*Släpp det. Lär om dina tankebanor så de slutar att associera till honom.
*Gå igenom allting hundra gånger om, tills du har gått igenom allt. Sedan släpper du det.
(*den tredje försvann, ungarna bråkar. )

Att avsluta rituellt hjälper.. du behöve rändå hjälpa dig själv att associera om.

En del möten i livet, försvinner aldrig helt från sinnet och hjärtat.

Men som med all annan sorg, man lär sig leva med den och hantera den.

Men man undrar ju i bland över, varför och vad det är/var för mening att möta en person som väcker så starka känslor, men sedan inte ska få finnas kvar i ens liv.

Det handlar i bland om Karma dessa ödesmöten som vi inte kommer undan.

Men tro mig, det kommer något gott ur detta.

Kram Katarina

# 21.. Måste nog prova på det du skriver om.. känns helt galet.. men värt ett eller 100 försök

#22.. Måste stoppa mina tankar.. kämpar både dag och natt för detta.. i drömmar och i vaket tillstånd..

#23.. Skulle gärna vilja tro att det kommer något gott ur detta.. Tack..

Sök hjälp!

Försök få tag på en bra samtalsterapeut!

Gå till läkaren och få en remiss!

En gång för en hel del år sedan var jag ute en beltaine i Norge tillsammans med min förstfödde sons mor. Vi satt och ölade lite på en pub och hade ganska trevligt. Det kom in en kvinna, som jag direkt hämtade och satte i mitt knä resten av kvällen, vi åkte på efterfest och bara tittade och tog på varandra hela natten till klockan halv åtta den första maj. Vi yttrade säkert bara några meningar på hela tiden.

När vi skildes frågade jag om hennes namn och om vi skulle ses något mer en gång.
Hon svarade.
"Mitt namn är Gry, och när denna dag som nu gryr går mot kväll åker jag till Indien och jag skall vandra runt i Asien till jag är färdig. Men en dag… kanske kommer jag tillbaka".

Det finns ett foto på henne som jag inte får. Jag minns henne, hur hon känns hur hon låter och hur hon ser ut. Men jag har gått vidare och tänker bara på henne ibland.
Det finns flera kvinnor jag minns och inte kommer över helt, som är viktiga för mig nu, även om vi aldrig mer ses. De har varit med och format mig…
Gry hänger kvar i minnet, liksom mina söners mammor, det finns ett par till… som jag inte vill namnge här…
Men i det vardagliga livet… är de till stor del borta…

Vissa är för stora för att komma över, ibland måste man bara gå förbi istället, för att komma vidare.

(Nej Lorelai, du är i högsta grad påtaglig var dag eftersom vi pratar i princip hela tiden… Jag kommer alltid att älska dig för det du gett mig, trots att vi nu lever skilda liv och följer olika stigar)