Häxorna ur Flora och Pomona av Erik Axel Karlfeldt
Två stora nattfjärilsvingar
en grubblande fåra av beck,
det är dina ögonringar
och näsrotens brådmogna veck;
på skuldran under särken
du bär som en brännjärnsfläck;
och det är mina märken,
i dem är kvinnan mig täck.
De vittna att blickens duva
kan lyftas till korpens flykt,
att drömmen, den jungfruljuva,
haft skydrag av hemligt och styggt.
De vittna: änglarnas like,
ett stänk din lekamen bär
av sot från Diaboli rike,
en skugga av skumma begär.
![[trumman]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
*applåderar*
Sedan länge en av mina favoritdikter! Men varför har du inte med hela? Alla verser är ju så bra! :D
Mm den är mycket vacker!
Det är bättre att man läser de sjutton verser som återstår direkt ur samlingen. Blir för mycket att skriva här.
Ännu en dikt av Karlfeldt som heter Hos häxan.
När den dimmiga natten som ler är grå
och ångande rå,
tar häxan den fotsida slöjan på
och ut genom dörren glider.
Hon smyger kring skjul och lider
bland groblad och nata och åkerkål.
Hon kommer tillbaka, och över en skål
hon daggen ur slöjan vrider.
Där väntar på bänken i häxans hus
en liten stackare, tyst som en mus,
fast tårarna trilla på hennes tröja.
Ack, kunde dock kvinnotårar böja
till bot och bättring en trolös man
som vänt sin brottsliga håg till en ann!
Men häxan signar med mumlande ord
den ymniga gråt som nattlig jord
har fällt på den sviknas bröllopsslöja.
Han skall kämpa med luttrande ånger om natten,
när hans kudde blir stänkt med det trolska vatten.
Aa! Lyrikafton, så trevligt! Tackar! :D
Starta ny diskussion