Det var en gång ett troll som hette Hraffahuff, han bodde i ett djupt hål djupt ner i den djupaste underjorden, han hade en magisk nål som han kunde….

Sy om nornorna ödestrådar med, han hade även en mycket gammal flöjt som…

…sticka hål på regnmoln med, så att de snabbt regnade där det behövdes och sedan släppte fram solen igen. Till nålen hörde även en rulle med tråd, lika magisk den, för den…

…broderade budskap i trädens rötter så att de följde med upp i lövverket och spreds i luften så att att alla kunde förstå…

när fåglarna sjöng budskapen runt hela Moder Jord för alla som ville lyssna. När den magiska trådrullen började ta slut kom spindelmor och

Vävde en rock åt Hraffaruff som gjorde att han kunde ta sig ut ur sitt hål och vara onsynlig

Väl ute i världenm och så osynlig som han nu var, förfärades Hraffaruff över männiksobarnens förhållande till den stora goda moder jord. Han satte sig ner i sin osynlighetsrock och grät i en förort till …

…till en förort. Hraffaruff grät så stora tårar så länge att dagvattenbrunnarna blev överfyllda och det blev stopp i reningsverket….

… vattenmassorna vart till översvämmning och nu kunde inte barnen ungå att lägga märket till vattnet och naturen…

…men flöjten hade han i fickan den var verkligen magisk, tonerna fick vattnet att förvandlas till dis och dimma som sakta höjde sig upp mot skyn…..

dimman omslöt alla människobarn, växtvarelser och djurandar, den skulle inte komma att släppa sitt tag, på länge och alla fasade för vad de hade att vänta…

då plockade trollet fram sin nål och sydde sig en båt av hopfogade regnjackor och apelsinöron, och seglade i dimman, och de pölar som dröjt sig kvar

växte till oceaner då båten sydd av öde seglade genom dimman och världen och

dagar och nätter gick i varann, man anade skiftet genom färgerna som ändrade ton genom dimman men så

en dag kom trollet med sin båt fram till regnbågslandet…
där allt hade rent fantastiska färger. Husen var lila/orange/blå/gröna och….

alla flöt i luften så folk kunde sträcka ut handen genom fönstret och plocka frukten som

man skulle ha till sina måltider. Detta var underbara frukter som smakade underbart och så fort du ätit upp dem så …….

svällde näsan och öronen upp som en jättemelon och blev farligt, ilsket rödaktig. Det låter farligt men faktum var, att det var rätt skönt. En annan fördel var..

…med varje frukt följde en önskning, så ju mer frukt man åt desto fler saker fick man önska sig. Men det fanns en sak man absolut inte fick önska, och det var…

…att upptäcka och lära sig saker, det var förbjudet, till Trollets stora sorg, han var ju faktiskt ett riktigt upptäckartroll som…

ville förändra världen till det bättre..men han hade ju sin nål som

egentligen ville bli revisor men han visste inte riktigt hur. Det enda han visste var att han skulle ge vad som helst för att hitta en, eller kanske ett par…

tyckte om att just upptäcka och lära sig olika saker på alla möjliga och omöjliga sätt. Hur skulle han göra nu? Han hade knappt tänkt frågan förrän…

en enorm skalbagge kom flygande ivrigt tråcklande på en gobeläng som……

såg VÄLDIGT vass ut! 'HJÄLP DEN SIKTAR PÅ STJÄRTEN' ropade trollet förtvivlat och sprang handlöst ut mot närmsta hål att hoppa i, eller någon annan smart flyktväg..

han hamnade på skalbaggens gobeläng, tråden skalbaggen tråcklade med brast med ett svirr och både troll och gobeläng for iväg. Upp genom ett hål i molnet och SVISCH så var dom inne i molnet…..

…nu blir det svårt att få någon ordning på det här. En märklig gobeläng, en flygande gobeläng…

…men ändock en magisk gobeläng som svischande flög iväg uppåt med trollet i turbofart, så snabbt att trollet fick lock för öronen flera gånger. Efter ett tag….

närmade de sig ett högt berg, högst upp fanns ett torn fyllt av ilskna bin som surrade högt, bakom trollet kom den lika ilskna skalbaggen som ville återta sin gobeläng och…..

han  kastade in sin nål i tornet och drog sej uppför tråden och in och upptäckte en underskön häxa som försökte fånga ljuva drömmar med sin håv..men han tordes inte ta av sej rocken för han var ju så ful så han tordes inte visa sej..då….

…plötsligt kände han att någon tog tag i hans rock och slet av den med ett ryck så kraftigt att trollet hamnade…

uppe på ett bord utan en tråd på kroppen, det blev ett evigt kacklade på häxan men se Trollet fanns sig snabbt och tog tag i………..

…en fingerborg att skyla sig med. Häxan tystnade tvärt, förälskelsen hade slagit till…

Något så fantastiskt hade hon aldrig skådat men känslorna  var inte ömsesidiga för trollet såg på häxan och sa………

THE STORY SO FAR

Det var en gång ett troll som hette Hraffahuff, han bodde i ett djupt hål djupt ner i den djupaste underjorden, han hade en magisk nål som han kunde sticka hål på regnmoln med, så att de snabbt regnade där det behövdes och sedan släppte fram solen igen.

Till nålen hörde även en rulle med tråd, lika magisk den för den gjorde att han kunde sy om Nornornas ödestrådar. Han hade även en mycket gammal flöjt som tillsammans med fåglarna sjöng vilket budskap han än ville runt hela Moder Jord för alla som ville lyssna.

När den magiska trådrullen började ta slut kom spindelmor och vävde en rock åt Hraffaruff som gjorde att han kunde ta sig ut ur sitt hål och vara onsynlig. Väl ute i världen, osynlig som han nu var, förfärades Hraffaruff över männiksobarnens förhållande till den stora goda moder jord. Han satte sig ner i sin osynlighetsrock och grät i en förort till en förort. Hraffaruff grät så stora tårar så länge att dagvattenbrunnarna blev överfyllda och det blev stopp i reningsverket.

Vattenmassorna blev till översvämmning och nu kunde inte barnen undgå att lägga märket till vattnet och naturen. Men flöjten hade han i fickan den var verkligen magisk, tonerna fick nämligen vattnet att förvandlas till dis och dimma som sakta höjde sig upp mot skyn. Dimman omslöt alla människobarn, växtvarelser och djurandar, den skulle inte komma att släppa sitt tag, på länge och alla fasade för vad de hade att vänta.

Då plockade trollet fram sin nål och sydde sig en båt av hopfogade regnjackor och apelsinöron, och seglade iväg in i dimman, och de pölar som dröjt sig kvar växte till oceaner då båten sydd av öde seglade genom dimman och världen.

Dagar och nätter gick in och om varann, man anade skiftet genom färgerna som ändrade ton genom dimman men så en dag kom trollet med sin båt fram till Regnbågslandet där allt hade rent fantastiska färger. Husen var lila/orange/blå/gröna och alla flöt i luften så folk kunde sträcka ut handen genom fönstret och plocka frukten som man skulle ha till sina måltider.

Detta var underbara frukter som smakade underbart men så fort du ätit upp dem svällde näsan och öronen upp som en jättemelon och blev farligt, ilsket rödaktig. Det låter farligt men faktum var, att det var rätt skönt. En annan fördel var att med varje frukt följde en önskning! Ju mer frukt man åt desto fler saker fick man önska sig. Men det fanns en sak man absolut inte fick önska, och det var att upptäcka och lära sig saker, det var förbjudet, till Trollets stora sorg.

Ni förstår, saken var ju den att han var ju faktiskt ett riktigt upptäckartroll som tyckte om att just upptäcka och lära sig olika saker på alla möjliga och omöjliga sätt. Hur skulle han göra nu? Han hade knappt tänkt frågan förrän en enorm skalbagge kom flygande ivrigt tråcklande på en gobeläng. Skalbaggen tråcklade med en nål som såg VÄLDIGT vass ut! Helt plötsligt gjorde den en loop och kom störtdykande ned mot det stackars trollet.

-HJÄLP DEN SIKTAR PÅ STJÄRTEN! ropade trollet förtvivlat och sprang handlöst ut mot närmsta hål att hoppa i, eller någon annan smart flyktväg. Hur det nu föll sig så hamnade han på skalbaggens gobeläng som släpade efter den bepansrade jätteinsekten. Tråden skalbaggen tråcklade med brast med ett svirr och både troll och gobeläng for iväg. Högt upp for de. Upp genom ett hål i molnen och SVISCH så var dom inne i molnet.

Efter ett tag närmade de sig ett högt berg, högst upp fanns ett torn fyllt av ilskna bin som surrade högt, bakom trollet kom den lika ilskna skalbaggen som ville återta sin gobeläng. Trollet kastade in sin nål i tornet och drog sej uppför tråden och in och upptäckte en underskön häxa som försökte fånga ljuva drömmar med en silverhåv.

-Hej, sa häxan.
-Hej, sa trollet, något generat.
-Ta av dig rocken och kom in, inbjöd häxan, men han tordes inte ta av sej rocken för han var ju så ful så han tordes inte visa sej. Då kände han plötsligt någon tog tag i hans rock och slet av den med ett ryck så kraftigt att trollet hamnade uppe på ett bord utan en enda tråd på kroppen! Det blev ett evigt kacklade på häxan men se Trollet fanns sig snabbt och tog tag i en fingerborg att skyla sig med. Häxan tystnade tvärt, förälskelsen hade slagit till.

Något så fantastiskt hade hon aldrig skådat men känslorna var inte ömsesidiga för trollet såg på häxan och sa………

(vissa om- och rättskrivningar gjorda för att behålla flow och story)

du är vacker men bor instängd i ett torn och lever på att fånga drömmar jag vill ha en jordnära vän som lever i naturen och nuet även om hon är ful och….

hon måste  dofta dy, gyttja och tycka om att fånga paddor med mig. Sedan rapade trollet så kraftigt att han for baklänges ut genom fönstret och ………….

….singlade genom luften som ett gyllene höstlöv och som tur var landade han mjukt på tjockt sammetsgräs. Han ställde sig upp, borstade av sig lite och hörde då….

någon som gnydde..för det han trodde var gräset var  en smutsig trollkvinna med håret på ände som han ramlat rakt på..han blev alldeles förskräckt..

MAMMA! saknaden vällde upp i hans håriga lilla kropp, känslorna sprang om varandra, halsen stockade sig…'dig har jag inte sett på 267 år! var har du varit och varför for du?'

Trollkvinnan kramade om det lilla trollet och sade med röst mild som en sommarkväll, "minns du inte sonen min, jag blev tvungen att lämna dig när…."

Di kristna kom. Du var bara barnet och kunde inte komma med på den stora vandringen.
Senare när jag försökte hitta dig igen där i grottan där jag gömt dig var du inte kvar.
Minns du inte……….

…att jag lämnade nålen hos dig och att det var Far som täljde din magiska flöjt? Mitt lilla vårtsvin, sa mor och kramade honom, nu tar vi våra knivar och….

ger oss ut på paddjakt tillsammans, här borta i träsket finns hur många som helst..så tog hon sin älskade mor  i handen och…

…trollet stod handfallen kvar och såg på hur hans mor, och mormor gick iväg mot nyare träskmarker.

Då knakade det till i skogen, och ut kom, i väldig fart, tvenne…

…enhörningar, en vit som alabaster och en svart som ebenholtz. Enhörningarna stannade framför trollet och….

sa..det är inte meningen att du ska gå med din mor..du ska följa oss och leta din far som försvann i Afrika för 300 år sedan och det är tack vare honom vi ser ut som vi gör…det

var han som förtrollade oss vi är egentligen dina…

skallror i ben du lekte med som spädtroll. Därav rasslar och trummar det märkligt om oss, det lyckades han aldrig trolla bort fullständigt. Vi är nu SOT och BOT, magiska färdhästar man kan färdas vart man vill med..

(nån som märker metaforen ;) )

…till och med bort till Den Dolda Galaxen, den som syns på himlen ibland när det är svartmåne, då kan man….

åka in i den mörka månen och genom den nå månvärldens djupaste mörker-hemligheter i vilket man kan lära sig allt om..

…hur det gick till när dimensionerna kolliderade, flöt in i varandra och sedan separerades, hur Urtrollet skapade…

magi och olika tidsflöden som ibland när stjärnorna står i kors och månarna är fulla blir till…..

en tillbakagång till jorden och allt det underbara som vi har omkring oss som vi inte haft tid att se. Han såg med ens att han resa lärt honom att vara rädd om sitt underbara jordklot hur konstigt det än verkar.

Trollet betraktade hästarna med skräckblandad förtjusning och när de unisont frågade "Ska du med en sväng?" kunde han inte annat än att svara….

"bär mig till vägens slut och vänta där på mig, för vid vägars slut finns det bara en ny början"…

Och det var där, i väglöst land som han äntligen skulle få träffa….