Tål definitivt att tänkas på, och diskuteras.
Nu vet jag vad jag ska ta upp på släktmiddagen ikväll, det ska bli riktigt intressant!

Personligen tror jag att vi är _MYCKET_ begränsade. Kanske vi utvecklas åt rätt håll. Å andra sidan kanske vi inte alls gör det.

Tja, vad vet jag? :-P

Nej, det enda man kan vara helt säker på är att det enda man vet är att man inget vet.

#1 *lol* jag läste slaktmiddagen! Så tänkte jag att ja.. på en sådan passar väl de flesta ämnen. :P

*skrattar en stund till*

Hahaha, ibland blir det nästan slakt av släkt på dessa middagar, rått men hjärtligt! Och framförallt fantastiskt god mat.

Tänker på hur pass fri man kan vara från sin familj/släkt, är man helt fri från den fast man brutit alla band med dom men ändå medvetet/omedvetet går i deras fotspår?

#5 Mycket bra synvinkel! :D Bra frågeställning.. excellent! :P

Jag är mycket säker på att de genetiska arven är mer styrande än vad man märker.
Exakt hur kan väl vara svårt att avgöra.. det hänger ju mycket till den egna personens vilja och målmedvetenhet. Men jag tror att om man inte håller att vaket sinne lever man nog inte sällan en repris av sina föräldrars liv.

För egen del kan jag ofta notera min mammas röst i sådant jag tänkte säga. Inte bara blir det hennes tonfall, det blir hennes ord och hela min kropp byter position till hennes som hon har nä rhon uttrycker dessa orden. För en kort stund upphör jag helt enkelt att vara mig själv och blir min egen mamma.
en ganska  märklig upplevelse.. men en som håller mig på jorden.
Genom att notera de likheter jag och min mamma har.. kan jag sortera ut i vad som är jag i min egna person.. och vad som kommer ur min miljö. Kruxet med genetiskt arv är.. vad är gränsen?

Okej så jag och min mamma ofta sitter likadant med tårna i en viss position.. Men är det någonting jag har plockat upp och haft enkelt för i och med arvet? Arvet gjorde det enkelt att påbörja just det… eller är det genetisk och att se det skulle inte påverka? Skulle jag utan min mamma i min närhet ändå sitta likadant?
Min mamma har gett mig mycket av min fysiologiska arv. men mer av min personlighet kommer från min pappa.. medan min mamma har varit min inspiration vad gäller att kunna allt. Medan min pappa lärde mig disciplin gentemot arbete..
Mycket av det kommer ur uppväxten, dvs miljö… men de är inte utan att jag undrar vad som skulle ha slinkit igenom ändå..

Nu är det din tur! :D

Klipp navelsträngen ffs! :D

Alltså, nu menade jag inte så att jag på något sätt v-i-l-l bli av/klippa med min familj och släkt utan undrar vad som skulle hända beteendemässigt om man gjorde det. Tyvärr tror jag inte att man kan blir fri från dom hur ordentligt man än klippt av navelsträngen.

Jag är själv min far upp i dagen i mycket, både bra och dåliga sidor, men hur mycket jag än inte vill likna min mor så gör jag det ändå. Inte så att hon inte är en dålig person eller mor, det är inte det, men jag vill bara inte. Det är någon hatkärlek som råder från min sida. Ändå ser jag hur hennes beteenden förts över till mig och det stör mig. Samma sak med andra släktingar, jag kan känna igen mina handlingar i deras trots att jag inte träffat dom på flera år och de bor i andra länder.

[Update: Jag skippade kvällens släktmiddag eftersom jag inte är helt kry och vad gör jag - jo, fasters powerté, ringer min mor och beklagar mig om hur kackigt jag mår, precis som min far. Attans.]