Delad
Aldrig är väl tiden så lång som den utan närhet.
Sällan så svår som när man är utan någon att luta sig på.
Ofta tung utan någon att dela en tanke med.
Alltid full av saknad efter det som fattas en nära.
Alltid full av tankar och bilder om det som var.
Ofta fylld av känslor och tankar om det som är.
Sällan finns det något som visar hur det blir.
Aldrig är väl tiden så lång som den utan närhet.
Aldrig slipper man undan syftet med livet helt.
Sällan ser man målet om man kartan tappar.
Ofta söker man då den ledande handen.
Alltid längtar man till att få komma hem och vila.
Alltid lindras våndan då livet kompletteras med närhet.
Ofta räcker det med en blick eller en strykande rörelse.
Sällan upplever folk vad som menas med att känna någon.
Aldrig kan de då förstå hur det är då känslan i tider tappas.
Aldrig är tiden så lång som den utan kärlek.
Sällan så svår som då …
Ofta så så full av saknad som då…
Alltid med en längtan och tanke om att hålla sig nära…
Alltid… här.
Ofta… där.
Sällan… vilsen.
Aldrig… lätt utan bördan man bär.
Vill skriva något, men kan ej!
Vandra i Ljus å Skönhet
åhhh, så vacker och djup, a-e, har du skrivit den själv så vill jag bara säga, tonsätt den sjung ut den, vackrare sång kan inte tänkas.
#2
Klart jag har skrivit den själv.. Som ett sätt att säga godnatt.
Tonsätta den kommer jag icke, absolut icke.
Men tack skall du ha. :-)
Det värmde mitt kalla stenhjärta denna förmiddag.
//<3\\
Så synd, den vann mitt hjärta.
Tycker själv om att skriva, men det innebär ju inte att man själv också skall tonsätta eller sjunga den, men den borde höras av fler.
riktigt bra…
Det är nästan så man vill hoppa på nästa tåg..
Sådan ensamhet.. den önskar jag ingen.
Kom att tänka på en dikt jag minns.. en du skrev för ca 10 år sedan. Minns du vilken jag menar och hur den går? innehåller orden Kall och introvert.. dedikerad kärleken.. Den vill jag läsa igen.
mkt berörande. Tack
Oh! Jag saknar ord. Känslan är alltför bekant för att inte dra upp smärtan på nytt, men tillräckligt avlägsen för att den skärande smärtan ska mildras i melankoli och få mig att le av minnet. Tack!
#6
Jag minns den väl, men inte ordagrant, dessvärre… Kan kanske skriva ner en "uppdaterad" version vid tillfälle, eller be Dani skicka den hon tog den ju till sig till en dagbok… Av någon anledning bara en fjortonåring kan komma på.
#7
Varsågod
#8
Så också du…
Glad att kunna stå till tjänst ibland…
Mycket fint skrivet, mycket att tänka på. Gillar att de fyra orden i början kommer åter i spegelvänd ordning.
Innehållet i texten träffade mig mitt i prick. Tack för att du delade med dig.
Tack!
Du satte ord på kännslan. Dessutom gjorde du det så enkelt men ändå elegant.
Starta ny diskussion