Som jag läser ut det där.. En person som är min like.. vi är av natur besjälade. Inte av miljön.. inte av inflytande.. utan av nauren.. i själen.. allså mer rent än så blir det inte. Annars kanman träffa många som man känner sig väl hemma med.. men det kommer altl som oftast av omständigheter mer än att det är helt rent igenom hela själen på bägge.

Så läser jag ut det.. den renaste formen av självfrände.

Jag tänker på skogsrå't faktiskt, hon som besjälar våra nordiska skogar. Åtminstone skogen här hemmavid. Jag tror att naturväsen - naturens själ, den besjälade naturen - formas av de miljöer de lever i. Eller så är det miljöerna som formas av de naturväsen som bor där, kanske.

Är naturen besjälad, jag kan känna själar i mossorn, granskogar. Där naturen är i stort sett orörd. Men om naturen är besjälad, måste väsen finnas även på kulturmark och i storstad.   Är det andra väsen där eller blir min känsla för dem störd av omgivningen.

#1. En annan vinkling av saken, den tänkte jag inte på. Min själ är en Natursjäl.

Allt som lever har en ande.

Mvh, T

Lever mineraler och grå sten?

Ja.

Mvh, T

Tack, då e jag inte tokig i det fallet då.

#7 Nej men i alla andra fall :)

Då vi ses på NT6 ska jag visa dig att Stenfolket lever.

Mvh, T

lägg in länken från youtube med de animerade stenarna! jag älskade den..

jag älskar stenfolket! varje sten är en evighet gammal, andar som åldras men aldrig multnar och försvinner. En klippa, är den mäktigaste anden, vi kan spränga och bygga, stenen bryts, men varje liten stenflisa innehåller ett minne av helheten, evigheten, uråldrighet - det är slumrande jättekrafter av all tid som funnits, den stryker som en hummande dimma inuti sig själv, vandrar stillastående. Ilsken kan den bli, när man väcker den ur uråldrigheten och försöker prata.. men de flesta stenar, vänjer sig och finner sig i ödet, som flintan jag bar med mig hem, arg var den och gjorde sig jättetung, men efter flört och lite tid, är den lätt.

#8 Låter intressant, ja en tokkärring jag är och det är jag stolt över

#9 Den här menar du?

Mvh, T

11# ja, den är jättehäftig, komisk men med ett tydligt stråk av allvar!

ang. besjälad natur, är en björnklo besjälad också?

Det hände mig nämligen så att vi skulle känna in energin i: stenar och helt plötsligt låg det en björnklo i min hand, den skickades också runt.
Jag blev INTE äcklad, men kände helt plötsligt ett häftigt illamående och ville klökas.
Har funderat på detta, vad säger trumman?

#13 det kanske inte var själva björnen som gjorde dig illamående - utan björnens historia, hur björnklon hade rövats från björnen kanske som gjorde dig illamående?

Känslor kan lagras gott i väggar och lakan, minnen kan också vara gamla själar.. björnens ångest kanske fanns i klon - eller ångesten från djur den rivit?

intressant med en teori, som jag inte hade tänkt på själv.

Mannen som hade skickat runt stenarna och björnklon, berättade efteråt att han själv hade fått den som en gåva, av den som hade fällt björnen.

Det tog ett tag innan jag kom på, att varenda gång som jag råkade tränga mig förbi, denne man, så inträffade samma sak, jag var på väg att klökas, mysko värre.

mannen som hade fällt björnen eller mannen som hade skickat runt klon?

ja, vem vet vad han hade för känslor under huden.. elaka knutar som läcker ut.. det är lite som kan förbli dolt, jag undrar om han själv mådde mycket illa, eller om han hade egenskaper som fick dig att må illa. Ja här är det spekulationer på gång, om människor jag aldrig träffat.. jag vet,

men jag har själv varit med om, väldigt ofta när man träffar människor som döljer, som har känslor under huden att jag kan få starl oro och som en klåda, innan jag förstått vad det är jag ser och känner inuti dem. Det läcker ut.. varje por i vår kropp är såll för vår själ och våra känslor. Kanske hade han tryckt den klon ofta i handen.. den kanske var mer han än björn?

du fick inga bilder inuti dig av mannen eller klon som sa något mer?

Nej, mannen som fällde björnen, kommer jag förmodligen aldrig att möta

Han som förärades klon, avsåg jag.

Han var själv en healer, sa han, som hade fått gåvan att heala av sin farfar.

Jag fundilerade på, om det kanske var "björn", i honom, om du förstår vad jag menar och att jag reagerade så starkt på det?

jovisst kunde han haft björn i sig.. men jag undrar varför du mår så illa av björn? kanske för att det var såpass kraftfullt.. ja det kan nog bara du svara på.

Björnar kan ju vara av olika slag förstås, ofta är de av blyg natur och håller sig undan från människor, mycket skygga - men när de är sårade eller trängda, då kan de gå bärsärk. Fast detta är ju inget konstigt, alla djur är av olika sort, så även människor.

jo, just det, spindelfot, där kommer då min nästa fundering.
Varför, reagerade jag så starkt på björn? om det nu var den energin, som påverkade mig på detta underliga sätt.

Kan det vara så att man kan ha stöd från olika kraftdjur? och om det är mitt, kraftdjur, så reagerar jag så här starkt.
Eller tvärtom, om det INTE är mitt kraftdjur, så reagerar jag starkt. Men DET håller nog inte, för i sådana fall, så skulle jag ju gå omkring och må illa och småspy, dagarna i ända.
Neej, jag blir helt snurrig av allt tänkande nu.

Tack snälla spindelfot, för ditt engagemang.
Undras vad någon som har fått sitt kraftdjur inblåst har att säga om detta, eller en schaman kanske.

jag har ju det, ett kraftdjur i mig nu :) jag fick ju det av trumman på kursen vi hade..

Kraftdjur kan inte 'slåss' spontant, jag vet människor som har både rovdjur, växtätardjur, vattendjur och fåglar men har inte sett någon konflikt hitills.. hur skulle en anderesa med kraftdjuren gå till då, ingen kommer iväg, alla slåss hejvilt med varandra i rummet istället..

samerna sägs det använde dock sina djur till att slåss med, konkurrerande shamaner slogs med varandra uppe på fjället, låt sina anderenar boxar vilt..

men björnar har väl en kraftfull magi i sig, och kanske behöver det inte vara negativt utan bara så att det blev så jäkla mycket att det blev överväldigande..

tycker diskussionen är intressant och gillar att peta och peta efter lösningar…:)

blev så jäkla mycket att det blev överväldigande, skriver du…..hmmm, men för mycket av vad då?.

Björn-allergi, eventuellt då…skumt värre.

ja, kraft! sebastian skrev tex förut vill jag minnas att han blev illamående när han skulle göra anderesa. Något sånt kanske skedde dig? Det blev för mycket..

Om energi tillslaget blir för stort får man baksmälla

#22. lllamåendet kallas generellt för åksjuka och drabbar en del vid resande. För mig är den ytterligare ett bevis på att det jag gör är sant. Man kan lära sig använda det till sin fördel om man ger sig sjutton på det.

Björn är ett riktigt starkt djur och jag tror ditt illamående kommer från antingen kraften Björn besitter eller så kanske det var en spontanresa på gång. Sånna kommer ibland, särskillt för den som inte lärt sig kontrollera det.

#20 Jag använder ibland mitt djur till att bränna de oönskade besök jag får. Jag låter honom vandra fritt med uppmaning om att vaka över de som finns i stammen, de som jag älskar och bryr mig om. Var det inte du spindel som såg honom i mora vakandes och dansandes över den resande när vi gjorde kraftdjursinblåsningarna?
Så ibland får han slåss han med.

Mvh Sebastian

#24, sebastian…

Du beskriver i ditt inlägg hur kraftdjur, från en annan person, kan vaka och även slåss för sin "värd", eller vad som är rätt benämning.

Jag känner nog att det nog är något sådant som jag upplevde då.

Han hade ju haft flera läromästare, bla. mannen som gav honom björnklorna.

Kanske ville han testa oss alla, jag fick den känslan flera gånger, fast jag försökte slå bort det.
Vi var ju många i sällskapet som höll i föremålen, men ingen annan kommenterade någon liknande reaktion av björnklon.

Dom andra beskrev sin fascination över den, medans jag blev stum av de känslor som infann sig, medans mannen ifråga spände ögonen i var och en som höll i dom.

Så jag tror jag fann mitt svar nu, någon kraft som vakade över/via honom, som jag kände av.

Någon mer som har någon liknande upplevelse eller teori?

#25 Vem var han?

Mvh, T

#24, nej han stod bakom dig och hoppade ut, flög ut och sen tillbaka, men var på något sätt alltid kvar bakom dig, vad jag såg iallafall. Men det fanns många andra djur i rummet också, alla var där, det var fest ;)

#26, jag kan pm:a dig om vem det är.

Har du någon teori om vad det var som hände, själv?

Intressant urspårning!