
Apropå häxbarnen!
Nu har jag startat många trådar på sistone, men jag kände att jag var tvungen att dela med mig av det som hände häromdagen..
Min man berättade för mig att han hade hämtat vår son på dagis. (som fyller två år i november) De gick skogsvägen hem, pratade medans de gick, han satt och grejade i vagnen och pratade.. (han pratar mycket blubbelibubbeli, men kan sätta ihop små meningar på två ord ibland, typ 'äta mat')
Plötsligt höjer han handen mot skogen och pekar bestämt, och ropar 'TOLL!' Alltså 'troll'!
Min man blir lite skärrad.. och berättar senare vad som hänt, undrar ifall vi lekt nån trollek tillsammans i skogen eller vad vi gjort, men nej, enda gången jag pratat om troll är när jag sjungit trollvisan, eller läst i troll-sagoböcker..
barnens ögon! vidöppna, naturliga människor, må de aldrig stängas, dimensionsblicken.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus

*asg* Så underbart!
Vad massa han snattrar. min som fyller två i december tjattar ohörsamma ord. Visst begriper jag honom när jag tittar på honom och orden formas så sakteligen. Men så är han numer två med.. nummer ettan han var snabbare.
Den lille han hittar däremot enhel uppsjö med saker att vara nervös för, ibland på lek ibland så han gråter. Det kan vara svampar i gräsmattan. det kan vara gruset i badkaret som kommer från HANS fötter.. ser enligt honom PRECIS ut som små flugor.
Men att stå på armstödet på soffan, eller jonglera på skrivbordskanten. det är inte ett dugg nojjigt enligt honom.
Den numero ettan där han är mer artikulerande och berättar gärna om det ena ändet andra. Men mest så tror han att jag skojjar när jag pratar om att driva ut spökena som smäller ner stolen.. kan vara för att han är spöket. :p
J.. måtte de aldrig stängas de där ögonen och de där öronen. de som plockar upp allting.

Det kanske är skillnad när man har en pratig storebror att tävlas med, när det gäller tal ;) Min son pratar jämt, men det beror nog på att han brås på sin mor, min mun går ju i ett..
det kanske ÄR flugor!? Min son ramlar hela tiden och slår sig, han slår sig i huvudet varje gång han är på dagis, blir rödare och blåare för varje dag jag hämtar honom..
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
"Dina ögon såg ALLTET!" skrev jag i bloggen hans, och det är ju sant; hans ögon såg alltid ngt annat… fjärran men ändå nära för man såg tydligt att han fokuserade på ngt.
Tycker bilden ovan fångar det mycket bra.
Nu är han ingen häxunge direkt, men han är min valp, och föds man död med elva fingrar, överlever en svår hjärnblödning från start och tar sitt första andetag exakt klockan 12 i ett skrik som ekade genom hela sjukhuset - ja då är man ämnat för ngt stort tror jag!
Dessutom har han alltid haft vett att hålla hårt i kraften (se bifogad bild)
Mvh, T

vilka fina bilder, tack för dem!
Ja, jag har skrivit det förut och jag skriver det igen - om ca 15-20 år så är han shamankung och äger oss allihop;)
Men jag tror att fler och fler barn föds med kraft och öppna ögon, för världen behöver det. Det behövs pionjärer, som visar och öppnar oss allihop, för skönheten, lär oss att hitta rätt stigar.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
Och det är upp till oss föräldrar att lära dom spåra de där stigarna och vandra i skönhet.
Mvh, T
stolt pappa

apropå barnens syn..
när min son var nyfödd fick vi mycket besök, hans blick var även den långt borta och man kunde se besöket tydligt, känna andarna i rummet. kanske var det gamla förfäder, vem vet, men det var väldigt mycket trafik hemma hos oss.. det var som när man är riktigt uppkopplad och trummar och grejar och känner och ser, skimmer och vindar dra omkring i rummet.
när han lärde sig vinka hej hej brukade han ibland vinka hej hej ut i rummet, någonting som han såg tydligt men som inte jag såg (och jag har ju en helt okej blick, fastän den varit bättre)
mitt barn är alltså : spindelfot, uppgraded version, uppdaterad andeblick, 2.0
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus

Jag tror inte mina är direkt häxungar heller. Den ene kanske. Dem bägge har det i sig absolut, men i olika färger.. typ.
Nej då det är inte flugor. men han var så intresserad utav hur jag och den äldre tittar på djur ibland, särksilt de döda. Så på något vis har allting blivit till döda djur som han.. jag vet inte. Han sitter där och pekar med en hand som sitter inni magen på honom.. för han vill inte vara för nära. *S* SÅ gnyr han och kommer jag inte fort nog så gråter han. För då är det superläskigt.
*flinar* VI är ju några här som har pojks i samma ålder.. ser dem lite äldre.. Det är en vansinnigt rolig syn..
#6 Jupp!

Jo…nog ser barnen mer än vi vuxna alltid… *ler*
Min minsta dotter var dryga året när min älskade mormor dog. När hon var såpass gammal att hon kunde göra sig förstådd förklarade hon för mig att gammelmormor satt varje kväll hos henne när hon skulle sova. För mig kändes detta som en trygghet - då jag och mormor stog varann väldigt nära - och min dotter var nöjd och tillfreds. Tills hon en kväll storgråtandes talade om för mig att hon var RÄDD för gamlamormor! …någon på dagis hade sagt till henne att gamlamormor var ett spöke…
Tror att många ögon stängs alldeles för tidigt pga "dumma ord".
