Hur kapar man band o skapar nya?
Hej!
Här kommer ennu ett av mina iriterande inlägg om att jag vill komma i gång och inte vet hur. Jag har länge känt att jag gör saker fast med ögonbilndel.
Jag har förökt bröja självavandra då jag tänkter att jag ka nsöka vidare svar på detta sätt. Det är nått jag länge velat. Men jag kommer inte längre än att det snurrar och jag känner mig so mom jag sitter fast i min egen kropp.
Här igår tände jag ljusen på altaret och välkomnade elemnten och gude no gudinnan in i mitt liv. När jag skulle såva snurrade allt det svartnade delvis för ögonene och jag kände lite som om jag svävade. Förökte meditera lite o se vad som hände men kände endå samma känsla av att band liksom håller mig fången.. Misstänker att det är min rädsla som är banden. Har hört att man riskerar livet avarje gång man göra nått. Tycker det låter lite dumt, men orden är ju redan sagda och jag tänker på det.
Har ni några ideer om hur jag sk göra? Finns det nått sätt man kan be om hjälp? nått sätt att kapa banden o knyta nya till kunskapen o mdet övernaturliga (som egentligen borde vara det natrurliga)
För nu känner jag att det är dags atta ett steg frammåt o inte 2 bakåt!
Tack för alla era svar att ni är så tålmodiga.
BB/Emma (kanske vart i fel fack)
Kanske du inte borde oroa dig så mycket utan snarare fortsätta öva. Resan kommer när den kommer.
Jag har det likadant själv när jag reser att jag blir åksjuk på gränsen till outhärdligt dålig, allt snurrar och världen försvinner. Denna känsla fick jag lära mig använda som en hjälp på resan. Jag använder yrseln som en milstolpe och en igångsättare av själva resan.
Man kan säga att åksjukan kastar in mig i andevärlden eller var jag nu reser någonstans, Kanske är något du kan prova? Låt känslorna komma och gå, använd de som kan hjälpa dig och bry dig inte i de andra.
Låt det som sker ske, börja inte analysera vad som händer eller försöka påverka på något sätt. Det kan du göra när du kommit tillbaks.
Utgår nu från att du vet om vikten av intentionen.
Lycka till.
Mvh Sebastian
Tack ja jag har förökt att använda det.. men det känns som om jag inte komem ända fram.. jag sitter fast o trevar i ett mörker som omsluter mig.. Känns so mom jag är påväg att lämna allt bakom mig o resa någon stans men jag ser bara mörker och jag hör inger och kan inte röra mig utan att röra mig i värkligehten.. Så det bästa sättet är att säga att jag sitter fast. som med sidneband som bilder mitt psykiska o fysiska samman och som gör mig psylist blind.. låter det skruvat??
Nej det gör det inte. Men banden är bara så starka som du gör dem. Det är därför det kallas Dina begränsningar. Det är du som sätter dit dem.
Om du har en sjukdom försvinner den om du tror att den inte finns?
Det jag menar är att du ska inte glorifiera problemet. Gör det istället så litet som möjligt och hitta ett sätt att ta dig det.
Oki då fattar jag.. Sorry jag tänkte inte riktigt där. nu tror jag att jag förstår.. Jag bad en killkompis hjälpa mi via mediation men (nu tror itnte jag riktigt att ha nkan det ha nsäger längre) men han sa att jag har byggt upp en mur runt mig och att han inte kommer åt mig. Kan en anna via meditation hjälpa en så? Kan man hjälpa sig själv via ritualer äller är det bara att sitta ner o föröka helatiden?
JAg vet att jag måste öva..
Oj läser trådarna igen o måste säga att jag menade inte att vara kort i tonen. Ursäkta för det.
Mvh Sebastian
#0 Det kanske är som med orgasm, om du ursäktar liknelsen? Att om man försöker nå målet så bommar man förmodligen. Det blir en jakt på Le Grand Finale - bättre att bara njuta av själva resan så att säga. Annars blir det lätt prestationsångest av hela grejen. Prova att börja med avslappning utan att försöka meditera eller själavandra, det kanske kan vara en bra start. Det betyder inte att du ger upp försöken att själavandra, utan snarare att du bygger en god grund för ditt fortsatta arbete.
Sebastian ger väldigt bra råd i #1, "Låt det som sker ske, börja inte analysera vad som händer eller försöka påverka på något sätt. Det kan du göra när du kommit tillbaks."
En annan tanke som slår mig när jag läser #0 är att om du känner dig rädd, kanske du inte ska fortsätta pusha på? Rädslan kan vara en signal som talar om för dig att du inte riktigt är redo att fortsätta.
Det var några tankar som din fråga väckte hos mig. =)
Tack.. ja jag får nog föröka at slappna av mer.. me najg känner lite att det är mitt ex som tutat i mig massor med saker som sitter kvar och det är huvudsakigen det so mgör att jag är rädd. Men jag vet itne jag är mörkräd och ahr alltid varit det.. vill bl iav med det.
Men jag ska väll försöka att lugan ner mitt sökande..
Starta ny diskussion