Jag håller med dig Iram, det är som så att många av dagens wiccans är småtöser på 12-14 år som tycker det är coolt att vara häxa, litet som att många smågrabbar faktsikt har en period i sin a liv då de är stanister eller djävulsdrykare….

Jag har också plockat det bästa ur dom olika religionerna och filosofierna. Jag har både satanism,wiccan, katolicism, hinduism (med karma och reinkarnation), druidism, schamanism, asatro mm i min livsåskådning. Ett exempel p åsatanismen är;

Gör itne min familj och mina vänner illa för då j*klar, ge er hellre på mig än mina nära. (så en blandning av satanism och en amssa anant) jag står itne bara o tar emot, när the botten är nådd då slår jag ner på plågoanden med näbbar och klor, antingen fysiskt eller psykiskt och ibland ävne på maginivå (vilket ma nbör låta bli eftersom det am nsänder ut kommer alltid tillbaka.) 

Men det finns många söta kläder därute, me nsom tyvärr blir litet fjompigt när stina 13 år kommer glidandes i korridoren i skolan med sin BoS över armen….

Jag är ganska ny på det här men har läst en del o plockat lite här o där. När jag läste en bok om wicca så upptäckte jag hur mycket det är av den livsstilen o tankesättet som stämmer överens med mitt! Sen är inte jag heller wicca, vet inte om jag har rätt att kalla mig häxa heller. Men på väg i varje fall.

jag håller med. det krävs mycket för att kunna kallas wiccan. att wicca skulle vara en klädstil? tragiskt…

detta med wiccatänkandet har jag nog haft alltid. harmoni med naturen osv. men att ta till mej en titel som wiccan eller egentligen ens häxa vet jag inte om jag är värdig :)

Jag tycker att alla har rätt att kalla sig häxa, om de känner tillräckligt starkt att de är det. Ungefär som en kristen har rätt att kalla sig det även om han är nybörjare och just har upptäckt Jesus.

För mig handlar det om att bära sin tro i hjärtat och veta vem man är. Men om häxa känns konstigt kan man alltid säga att man är tex nyhedning eller gudinnedyrkare eller något annat närliggande. Häxor förutsätts ofta ha övernaturliga krafter, men det är förstås mest fördomar och gammal skrock. Och vi tycker ju inte att de krafterna är övernaturliga utan helt normala.

Och Dreamiz, det är absolut inget fel i att just ha börjat. Alla har gjort det nångång. Det är bara att fortsätta suga i sig allt intressant som finns att veta om detta fascinerande ämne!

Oj, jag har aldrig ens tänkt på att det finns folk som "klär sig som wiccaner", men så kommer jag ju från en håla oxå så det har kanske inte spridit sig dit ännu ;) Det är ju helt otrligt tragiskt kan jag tycka till viss del… men å andra sidan, så länge du själv vet vart du står, vad du vill, vad du känner mm, så spelar det väl egentligen ingen roll om en 13åring köper en wiccatröja på tradera?

Ang att kalla sig wiccan eller inte så står jag och svajar lite fram och tillbaka där oxå. Är man wiccan så är man, vare sig man är solitär eller inte, tycker jag, men å andra sidan så jaa… nää, jag vet inte.

Jag håller med "varulven" om det här med wicca. Alla de som känner sig kallade till wicca men som inte har möjlighet att gå med i ett traditionellt coven, på grund av att det inte finns något eller att de är för unga, ska man bara exkludera dem?

Jag anser att wicca har utvecklats enormt mycket sedan Gardners tid och en bit framåt. Wicca är inte längre en sluten religion för en liten, liten grupp människor. Som jag ser det så kan ingen "äga" wicca längre på det sättet genom att hålla det slutet och bevakat. De som har skrivit böcker om wicca har bidragit till att släppa religionen fri på ett annat sätt än innan, då man var tvungen att söka sig till ett coven för att över huvud taget få veta något. Nu däremot har vi även Internet som en fantastisk källa till information som nog har bidragit enormt till wiccas spridning och genomslagskraft. Detta behöver inte nödvändigtvis vara negativt, allting utvecklas och lever sitt eget liv och så är det med det. När det kommer till kritan så är inte wicca en religion för vem som helst och de som är genuint kallade kommer att stanna kvar medan de andra droppar av.

De traditionella covens som finns tycker jag ändå har en mycket viktig funktion, för att fortsätta hålla wicca på en jordnära nivå och inom vissa ramar. De har mycket i sina "ryggsäckar" som är viktigt att bevara och de är definitivt en påminnelse till alla andra om att det inte bara räcker med t ex en klädstil eller X antal lästa böcker för att kalla sig wiccan.  (Med tankar på vad ni har skrivit innan.) Vad jag kan känna ibland är dock att traditionella covens borde ta mer plats och sätta ner foten lite då och då.

Jag tycker det finns två slags wicca idag:

 1) wicca som innebär att man blir initierad och verkar i en coven 

 2) solitär wicca som innebär att man avger ett löfte att man vill leva som wiccan.

Wicca är en mysteriereligion som man kan följa både som initierad i en coven eller som solitär.

PS: heter det "en coven" eller "ett coven"?

skirr, både ock tror jag eftersom det är ett låneord från engelskan (?)

Som jag ser det har wicca och häxkonst inget som helst att göra med kommersialismen. Prylarna och kläderna gör en inte till en häxa eller wiccan. Utan vad man bär i sitt hjärta och ens förhållande till naturen och Jorden.

De urspungliga häxorna köpte inte speciella rituella föremål som athame, fint utsmyckade bägare, dyr kittel, Book of shadow med symboler på, pentagram att hänga runt halsen. Inte hade de heller någon speciell klädstil.

De hade helt vanliga kläder som alla andra. De använde de föremål som redan fanns hemma i köket. Skrev de ned något (de som kunde skriva) var det sannolikt på vanligt papper. För det mesta fördes kunskapen vidare genom en muntlig tradition. Men det var mest av säkerhetsskäl då det för i tiden var förenligt med fara att pyssla med annat än vad kyrkan ansåg vara rätt och riktigt.

Idag ser det annorlunda ut, även om häxförföljelsen fortfarande pågår men under mer subtila och "rumsrenare" former.

Så de som klär sig svart, springer och köper sig ett pentagram efter att ha läst En häxas handbok och titulerar sig häxa/wiccan utan att knappt ha satt sin fot i en skog är inte en sådan.

Wicca har blivit tillgängligt för fler på gott och ont.. Det går inte att vrida klockan tillbaka till den tid då wicca var förbehållet en tämligen liten krets runt Gerald Gardner och senare Alex Sanders. Redan Doreen Valiente insåg detta och förstod vilken dragningskraft wicca hade (och har). När hon skrev sin bok Witchcraft for Tomorrow inkluderade hon en ritual för själv-initiation vilket väckte mycket protester. Idag har det nästan gått inflation i böcker som på ett ytligt sätt beskriver grunderna i wicca och sedan föreslår initiation. Wicca är enligt mitt sätt att se en mysteriereligion som det tar tid att lära sig och förstå (förmodligen en hel livstid eller fler). Det går att göra på egen hand (även om det är mödosamt) eller i grupp.

Jag hoppas att det ofta "ytliga" intresse som unga människor har för wicca kan övergå i ett fördjupat intresse och en längtan efter att lära sig mer.

…Däremot har jag märkt att jag möts av väldigt många fördomar eftersom jag gärna klär mig i svarta kläder. Det är många som inte riktigt har tagit mitt engagemang för wicca på allvar på grund av detta! Det tycker jag är lite tråkigt, för ingen gillar väl att bli dissad pga sitt utseende!? Mitt sätt att klä mig kom före religionen och jag ser absolut inte att de har med varann att göra. Tyvärr tror andra det.

Det har du alldeles rätt i!!! Stå på dig!!!

Ja Ceriadwen, stå på dig med din klädstil. Svarta kläder är ju inte synonymt med wicca/häxor, men om man personligen gillar svart så ska man ju naturligtvis ha sådana kläder.

Jag gillar också svart. Hmmm… kanske finns det en koppling mellan svart och häxor trots allt???

Tack för er uppmuntran, jag SKA stå på mig!  Nej till konformitet!

Nä eftersom vi tillhör en naturrelaterad religiositet borde vi inte då klä oss i fjällrävenkläder och se ut som en skogsmulle med den klassiska kånken på ryggen?

*Moahaha*

Och en blå-vit-randig toppluva…

nejje vi borde "bli ett" med naturen! klä oss i näver och sjögräs!

Allvarligt talat, jag har en dragning både åt det svarta lite dramatiska hållet å ena sidan och även åt "skogsmulle"-hållet å andra sidan!

Jag skulle lätt kunna lufsa omkring för evigt i gamla bekväma mossiga plagg som långkalsonger, sockor i gummistövlar och en jättestor maläten stickad tröja! Eller Helly Hansen….Bara en mössa med öronlappar som fattas! hahahaha

Fast ibland måste man ju klä upp sig lite och då åker det svarta fram, gärna med tillhörande silversmycken i form av pentagram och liknande.

Iram: jag känenr igen mig faktiskt.. fast jag nästan bara har svarta kläder så bor det en liten boho hippie i mig som bara väntar på rätt tillfälle att komma fram :)

Jag känner också igen mig. När det är dags för mig att gå ut i skogen så ser jag ut som en tvättäkta skogsmulle med min fjällrävenjacka m.m.

*puttar upp*

Tänkte på det här med kläder..
Klär ni er som häxor och
Hur klär sej Häxor/Druider/Trollkarlar/Shamaner

Själv klär jag mej nästan aldrig i svart.. men ändå kallas jag av en del vänner  för häxan (fast jag inte gör det själv)

#22 Ja du… Själv klär jag mig i jeans, med någon topp till. Använder aldrig smink, och håret är axellångt och blont. Kan inte tänka mig att det syns på mig vilken tro jag har, om man inte råkar se mig någon dag när jag bär ett pentagramhänge eller en runa om halsen. Jag ser nog väldigt "vanlig" ut.

Under ritualer har jag också vanliga kläder, då väljer jag helst kläder av naturmaterial och med en färg som känns rätt för mitt syfte med ritualen.

Jag väljer kläder jag trivs i och som sitter skönt. Tycker inte om kjolar och klänningar, och använder sällan sånt. Jeans däremot gillar jag, om jag hittar några som passar. Det är bekvämt, håller formerna på plats :p och är praktiskt.

Det är kul att klä upp sig ibland, då kan jag gott välja en svart sammetsklänning, smink och andra smycken än de jag bär till vardags.

#8

En sammanslutning, eller pakt borde det vara på svenska, eller om man skall använda coven borde det vara "a coven"… Om vi skall vara korrekta.

Läs covenant som avtal om något.

Men skall man blanda är nog ett coven, mindre fel än en coven.

Jaa..hur klär jag mig?? Efter humör. Svart och dramatiskt vissa dagar, färgstarkt som attan andra. Vissa dagar ser jag ut som alla andra, vissa dagar gör jag det definitivt inte. Vissa dagar, skogsmulle eller myspys, andra dagar 30-tal eller fransyska. Jag vill absolut INTE påstå att jag är modeintresserad, jag ger bara uttryck för min skaparlust och själ. Om man ser på mig att jag är häxa? Nej, jag tror inte det vad man däremot ser är Caroline.

När jag läser sånna här trådar tänker jag: JÖSSES! Tänk om dom la ner energin på att trolla istället!? :D

Ut i skogen med er ----- NAKNA!!! 

Nuuu börjar jue tråden ta sig !!

Naken i skoogen …yihaaa…

Det är vi ofta här omkring…helst då på sommaren…*s* skogstjärnar å Forsar , där badar vi då nattetid och har därefter härliga ceremonier…..

Bifaller Trummans uppmaning !!

#27 Haha, Wargmane, nu sitter jag här och skrattar. Älskar första meningen :D.

Men naken i skogen? Nja, jag skulle nog bara skrämma någon stackars människa som rastade hunden.

eller som i mitt fall en flock Italiensak svammplockare som fick dåndimpen när jag hade en liten ceremoni i födelsedagskostymen….i min egen skog…*S*

Men Du …#27 just därför vi är ute på nätterna !*s*

Då kan man liksom låta Allt flyga fritt ….

#30 Jag är ofta hobbynaturist om sommaren. Fördelen med att vara fet är väl att den där delen som kan väcka anstöt rent INTE SYNS bland alla valkar!! :D

*blåste ut kaffet * hahahahaha

Det är så man kanske ska se det !!!!!

Jag har Vanliga kläder på mig :)

Så ingen misstänker…

Jag klär iaf inte ut mig till INDIAN som många andra som shamaniserar gör!! :D

DET, hade varit kul att se, trumman, eller rättare sagt att slippa se….

klär mig i kläder efter väder, känner mig som en transvestit när jag bär femme-fatal kläder, men tycker om långa kjolar, jordfärger och är en barfotadrottning.

Man kan inte se, vem jag innerst inne è, om man inte är smartare, och tittar efter där man "egentligen" borde, på varje mänske, nämligen i de bägge strålande……ögonen

Brallor och t-shirt, det är jag det. Helst inget mer; varken under, på fötterna eller ovanpå.

Bara två plagg; byxor och t-shirt. Blir det kallt tar jag ponchon.

Mvh, T

*skriver under på Alvljus inlägg* Med skillnaden att jag sminkar mig lätt även till vardags, gillar att ha kjol ibland och är kortklippt och rödhårig. Men resten (det huvudsakliga) stämmer in till fullo =)

jeans och skjorta tillvardags….

Jag har varit ute i skogen hela morgonen och ska ut igen snart så jag kan unna mig lite häxorifokus! *försöker kyla över skuldkänslorna.. trycker in dem långt långt in..:( * haha

Angående det här med klädstilar och vad de kallas.. jag minns att det var superviktigt vad som var äkta och inte när man var yngre - man skulle vara en 'riktig' punk och ingen wannabe etc etc.. men i det stora hela spelar det ju faktist ingen roll. Struntsamma vad de kallar sig, hur de klär sig, sålänge de är lyckliga! Jag var riktigt töntig när jag var 13 år - jag lyssnade på marilyn manson och målade krumelurer i ansiktet med svart kajal, men jag tyckte ju själv jag var svincool! Och det var en viktig period för mig, att hitta mig själv och min identitet - och jag tycker man kan unna de unga att få klä sig lite som de vill och göra som de vill..

annars är jag ju jävligt stereotyp nu i 'vuxen' ålder, för att vara häxa..Ifall vi ska tala om klädstil. jag klär mig liksom i svarta klänningar, har långt svart hår och konstiga tatueringar. Ladda era fördomar hos mig gott folk! :) Jag har dessutom spetsiga långa skor i skinn när jag vill vara fin…

Men jag är så jävla snygg så jag skulle väl bli med barn direkt ifall jag var naken i skogen, av ren slump och händelse! jag skulle bli bortrövad av en trollkung, och vem skulle då tvätta och lämna på dagis etc.. nej jag är påklädd för allas bästa!

Svart..svart..svart.. med lätta färginslag i form av rött, lila eller så. Oftast är det kjolar, sedan barnen har jag faktist byxor och varvar med.
Jag faller nog väldigt bra in i den wiccanska formen, men jag är inte wiccan. Jag kommer nog aldrig att bli det heller. :)

Väl mött.. er dreaddade svartis häxa.

Mina vuxna söner …kallar mig för övervintrad Hippie!!

Förstår inte riktigt………

men en sak är säker att vårens mode gör att jag är hur inne som helst ….nu igen !! *s*

Jag brukar också vara "inne" ungefär vart tionde år.

Jag har nog ingen stil alls :P Ser ut som vem som helst - men det har jag inte alltid gjort. Jag var ungefär som spindelfot när jag var yngre, med krumelurer och grejer i ansiktet. Under mycket lång tid, både före och efter krumelur-stadiet, var jag svartklädd, gärna långa kjolar o klänningar. Inte direkt goth-stil men inte långt ifrån. Idag är jag som sagt stillös :P

Jag klär mig i det jag känner för. Dock är det rätt svart om man öppnar min garderob *host*. Jag gillar korsetter, tyll, spets och hattar :) och randiga strumpor… Jag avskyr byxor, ska jag frivilligt ha byxor på mig måste de se ut på ett speciellt sätt annars går jag hellre naken. Fast jobbarbrallorna är jag rätt tvingad till att ha iallafall. Jag r rätt petig när det gäller kläder *harkel* Acceccories are the key of a complete outfit. (jaja jag erkänner att jag har en klädfetisch) Dock har jag en hippie/skogsis/söt sida också så en tredjedel av garderoben r vit, duvblå, röd och lite 70-talsmönstrade grejer.  Har alltid klätt mig som jag vill!

Tja, att hoppa runt i skogen naken är ju onekligen spännande… om inte annat så för att jag är extremt frusen av mig och är allergisk mot myggbett. Och att skutta runt i solen går väl för sig om jag får bada i solskyddsfaktor 50 först. *suck* Fast det är klart, att stå på bryggan omgiven av marschaller och ånga av bastun på midvinter, det var en upplevelse som hette duga!

När jag har kläder på mig ser jag rätt vanlig ut. Jag har sällan jeans, men gärna kostymbyxor eller kjol. Klänning ibland. Ena dagen kan jag ha slappa linnebyxor och en mysig huvtröja för att nästa dag komma i stövlar, pennkjol och liten kofta. Stor variation alltså. Men håret har jag oftast i en fläta, jag har liksom inte ork att göra mer just nu, och släpper jag ut det fastnar det i allt och alla. Och trasslar sig! Bilden är från Ostara. Och jag är ju svartklädd. Fast favoritfärgen är grön.

Sedan är jag ju med i ett Tolkiensällskap också, och där får jag verkligen utlopp för mina prinsessdrömmar.

#46

Ja hår hade du ju :D…

Mycket fint, mycket fint… Mycket OCH fint

#47 *s* Tack. Jag brukar säga att det är min bästa kroppsdel.

Helst svart klädd..gärna lite prydd på…spets,volanger el dyligt..

Ingen utspökning…

El. enligt #26 rekommendation…. haha…ha..

BB//W

Jag är nog rätt "häxig" i min klädstil, d v s, jag bryr mig inte alls!

#40 Är det tötigt att lyssna på Marilyn Manson. Oj då:$

Men han är väl mer vapyrinspererad än häxa va? I alla fall heter bla en låt "eat me drink me" låter inte så häxigt;)

Jag ser vanlig ut just nu. Vanlig tröja och hela jeans. Personligen tycker jag att det är kul att spöka ut sig mellan varven. Det är ju inget barnsligt. Det är barnsligt att tycka att det är barnsligt därimot.

Sen är ju pengar en annan fråga;P

Jag klär mig mycket i svart sedan så har jag olika kläder som jag endast bär i cermonisamanhang. Svart och mörkblått är mina personliga färger.

Man klär sig väl som man vill… Innehållet har väl inget med kläderna att göra?

Oj…. Det verkar vara många här inne som klär sig i svart.

Själv gillar jag när det är färgglatt , med många halsband!

Men jag funderar över att sy en huvmantel, att ha på vid skogspromenaderna. Både praktiskt och snyggt! haha.

jag är nog också ganska kräsen när det gäller kläder…

Har ni speciella cermonikläder?

Ja jag har det kåpa samt visa andra kläder en speciel kjol som jag har fäst olika ting från andra systrar och bröder i ….

Ja jag har det kåpa samt visa andra kläder en speciel kjol som jag har fäst olika ting från andra systrar och bröder i ….

Smart ide med kjolen…

Ja vi har våra Gröna klänningar vid ceremonier!

Ja e d tidig morgon.. då blir d mjukisbyxor, mysig lång tröja med huva och sneakers.

Annars är det nog en ganska häxig o romantisk stil på mig. Mycket symboliska halsband och andra smycken. Mycket klänningar och inte mycke mörka färger alls.

Hur som haver ska d vara bekväma kläder.

#60 du har så rätt de skall vara bekvämt /hittade idag en underbar sida me mönster till vackra medeltids kläder och div smycken så jag har beställt så jag kan sy upp lite nytt här hemma nu…BB Hias

#61 Å var var var?? *s*

#62 Ja tex. finns det ett par mjukisbyxpor jag har hemma med extremt stor ahål i sig överallt som min samob vill att jag ska slänga????!!! vet han hur lång tid d tog att gå in de där byxorna?

*skrattar* jag är ju helvimsig.. Läser som en kratta.. men gör det något?? *undrar*

 #61 Jag menade ju vad du Hias hittat för sidor?? *s*

#63 Å Sambon ska inte slänga dina favvobyxor som du jobbat i åratals säkert för att gå in. he he

Jag har alltid gillat maskerad, Men wicca kan vara en klädstil, åt kvinnor åtminstone, långa svart alv-jackor som är tunna, lång svart kjol, och höga tunna stövlar och en massa halsband överallt. låter ganska häftigt.

Ja, det låter härligt, ThePhonix, Kanske en kommer dit en dag, om jag slutar vara i skogen!

Jeansen och tröjan är det jag söker på morgonen , när jag vaknat. Skulle vilja använda kjol, men det känns så obekvämt. Häxan och magi sitter i vart fall inte i kläderna.

Stora kläder som andas gillar jag. Jordfärger med dämpade nyanser, helst grönt eller brunt, och inga skor.

#67 Ja d lät häxigt om något tycker ja ;)

Hm är en fåfäng jäkel som klär mig som alla andra på jobbet (försäkringsrådgivare har inte så stor frihet *mutter*) sen går jag i jeans eller kjol hemma med mysiga varma tröjor och liknande…

Jag har för det mesta svarta mjukbrallor (kommer int i ngt annat) och en tshirt. Inget annat.

Plus: Ullig väst vid högtidliga tillfällen ;)

Mvh, T

Wiccan borde kunna vara en klädstil. # 65 låter som en söt klädstil

Själv går jag mest omkring i helsvart i blandad stil, men brukar toppa med rött och eller vitt. Jag älskar detaljer, som hattar, vantar, halsdukar mm. Har hittat en helfin käpp som jag brukar ta ist för krycka dom dagar benen sviker mig.

Jag tycker det är viktigt att ha kläder som man trivs i och som sitter skönt på kroppen

#69 Försäkringsrådgivare?? Låter som ett öde värre än döden, ha ha! Men jag kan faktiskt sakna ett jobb där man får ha kostym och vara strikt. Jag har det ibland när jag ställer ut på mässor. Då kan man vara någon annan för ett tag, det är lite schysst tycker jag.

#72 trott eller ej jag går inte i klostym..men jag får inte se ut hur som helst…hel och ren (med tillägget modern och inte utstickande) då duger kläderna…SÅ inget jag kanske riktig väljer själv och man gör väll små rebbeliska försök (tex har jag fortfarande inte gått i högklackat eller kjol en enda dag, och mina skor börjar se slitna ut :)….) Men ska man få kunderna att känns sig trygg med en så kanske man inte behöver vara en grå tråkig kostym nisse…försöker i alla fall bevisa det :)

#73 Absolut behöver man inte vara kostymnisse. Tvärtom tror jag många känner sig tryggare med en "vanlig människa" som inte är onormalt perfekt.

Kundvänlighet….

#65:s långa svart alv-jackor som är tunna, lång svart kjol, och höga tunna stövlar och en massa halsband överallt.

Måste ju inge trygghet!

Ja, ifall man gillar det och känner sig hemma bland såna människor är det ju kanon.

Apropå kostymer. Min syrra är gift med en dansare och musiker från Senegal, och dom har dans- och trumkurser. På ett ställe dom skulle ha kurs i afrikansk dans, det var väl för nåt företag, så kom allihop i kostym!! Bekvämt det ska ha varit! Men dansade gjorde dom iaf.

Woow.. så mycket ni kan! :D

Haha de där "alv" tröjerna va ju lite skojit!