Ehhhh….jag skäms inte för min kropp men inte fasen skulle jag vilja sitta naken med en flock andra..never. Säkert en speciell känsla för dom som bejakar nudism….*L

hihi jo jag skulle tycka att det kändes som ett med omgivningen, naturen, anden…

Önskar så att jag skulle våga det för det är en dröm jag har.

Jag tycker inte att det är något sexuellt över att sitta så utan mer en upplevelse av frihetskänsla om ni förstår hur jag menar

#2 Jodå,jag förstår,men nope..inget för Broken…

kan tänka mig att det är en verkligen befrielse att göra det :)

ja det tror jag oxåå att det är. skulle vara så underbart att få uppleva den befrielsen det måste vara.

Att bada naken i havet eller en sjö är helt ljuvligt,det gillar jag, och då endast med killen.Men att sitta naken och typ grilla korv bland folk…neeeee…hahaha

Haha nä kanske inte grilla korv ^^ Men att meditera som Ioma säger, det är en helt annan sak. Bada naken har jag nog aldrig gjort, förutom i badkaret dårrå. Men sen är jag ju lite *host* av en badkruka :P Håller med dig Ioma, något att uppleva någon gång. :)

Hahaha…då är ni 2 nu då ,8 kvar till er nakna ring…*S

Nakenhet har aldrig varit ett problem, men andra kan ju se snett och må dåligt.

#9 Dom som mår illa av nakenhet ska ju inte finnas med och man bör kanske välja en avskild plats för sitt utövande.

#9 & #10 men att ni att vi ser så illa ut nakna? hahah nää kunde inte hålla mig. :P

 Jo underlättar väl om man är på en privat plats så man inte stör omgivningen. Precis som med kulning, trummsessioner och alla andra ritualer som man inte själv vill bli störda i.

Ok, då är det inget problem alls. Nakenhet har inget med sex att göra och ens ande är ändå fördold om man så vill.

Jag är kluven till detta med nakenhet. Samtidigt som jag på nåt sätt gillar att synas så vill jag inte bli sedd.
  Jag känner mig fortfarande blyg för min själsfrände efter 4 års sammanboende Fast iofs kan det ha att göra med att jag brakade in i väggen för 1.5 år sen och nu liksom har fått starta om från början med mig själv.
  Så har ju vikten med saken att göra också. Och tyvärr är det så att nu när jag äntligen börjar närma mig den vikt jag hade när jag träffade min sambo så börjar jag trivas bättre. Det är jobbigt att inte kunna trivas oavsett storlek på sig själv.

Så ja, jag skulle gärna vilja kunna sitta obesvärat tillsammans med andra naken, just för att då vet jag att jag är tillfreds på alla sätt och vis med min kropp. Andras nakenhet har jag inga problem med alls, snarare får det mig att vilja klara av det själv =)

Jag har en bok hemma, som jag kan rekommendera till alla. The Body Sacred. Hon som skrivit den skriver väldigt lättsamt utan att det för den delen blir larivgt. Rekommenderas å det varmaste till alla kvinnor!

Jag är naturist (INTE nudist) - och jag är fet och ful men int FAN tänker jag låta det hindra mig från att vara naken :)

Det finns andra som är både fetare, fulare och jävligare än mig. Snyggare finns det också, nånstans, långt bort… har jag hört ;)

Det är bara strippa, göra sin grej och skita i vad folk tycker.

 Dessutom finns det dom som är skitsnygga, smala, perfekta bröst och äppelkindade, muskelkarlar, pumpade till max med bronshy och falukorvskukar som inte HELLER törs… så det sitt bara i hjärnan det där.

 Det kom med kulturen - tyvärr, som så mycket mer av våra nojjor och tabun. TACK kristendommen!

 Så låt hedningen slå sig fri, kasta kläderna och våga vara naken. Man lever bara en gång, och den som aldrig badat naken har ingen ANING om hur det är.  

Mvh, T
naken

#14 Du har fullständigt rätt i det du skriver…som vanligt! Dock känner jag mig obekväm i min nakenhet,ja skyll på osäkerhet….bejakar visst nakenhet men endast med min partner…det är tillfredställande nog för mig. Kan bara grattulera er som känner sådan frihet i Adamskostymen att ni inte störs av andra…go for it.

"göra sin grej och skita i vad folk tycker"

Det  jobbar jag med på flera plan, inte bara att visa sig naken för andra (eller sig själv). Jag har fortfarande lite för många låsningar i det mentala som stoppar mig från att göra saker bara för att jag funderar på vad andra ska tycka och tänka… Det är jä***t svårt, men det går framåt =)

Hahaha härligt inlägg trumman :D

 Jag tycker det är rätt skönt att vara naken, i min egen ensamhet hemma. Springer inte runt på stränder naken (inte så förtjust i stranden) och inte heller på några campingplatser. Inte heller nudist med andra ord.

Jag inte supernöjd med min kropp, sen jag träffa min pojkvän har jag blivit ännu mindre nöjd med den (påstår att han på avstånd tvingar mig att äta ostbågar o kakor :P). Men jag trivs ändå med att sitta hemma naken och… hmm.. ja, bara göra det där vanliga sakerna som man göra i vardagen. En skön känsla att känna att man trivs i födelsekostymen. 

Blodtopp & Broken, varför inte pröva vara naken någon gång när ni är ensamma hemma? Typ efter duschen skutta ut några steg utanför badrummet o sen tillbaka in och på med handduk igen, bara för att ;) Känns lättare efter ett tag och man känner sig mer bekväm i sin nakenhet :)

#16 Ja det ÄR grymt svårt. Men det jobbar man bort med trumma sång och dans, i sammarbete med makterna djuren och andarna.

Det är så jag gjort, och kommit över ÅR av mobbning, komplex, skam, osäkerheter.

Ni som träffat mig kanske har svårt att tro att jag förr inte kunde snacka med folk, var rädd för att synas och höras, blev stenstod i närheten av kvinnor, skämdes förallt, tordes inget etc.

Man kan jobba bort sån skit och det är därför jag ÄLSKAR att dom slet in mig på den här shamanvägen - för fanimej, det FUNGERAR verkligen!

Mvh, T

Jodå Juvela…Broken skuttar visst omkring naken efter duschen om sonen inte är hemma och det är skönt…*L Har inte problem med nakenhet hemma ,men när sonen (18 år) finns här så gör jag det icke!

Exakt trumman!

Det sitter i huvudet, jag vet till 100 % att så är fallet för mig då jag SKÄMS över min feta fula striiga mage och äckliga lår.

Maken älskar min kropp och mig då jag är jag men jag kan inte ta det till mig.

Vi har varit ett par sedan 1995 och gifta sedan år 2000 och jag älskar fortfarande hels i mörker så att säga ;-)

Jag avskyr min kropp, mage, häntuttar, ridbyxlår o stora röv *bläää*

Men jag önskar såååå att jag kunde ta modet till mig att kasta de här vidriga kläderna som bara stoppar anden från att se.

Jag avskyr att ha kläder på mig, känner mig obekväm i kläder, hatar strumpor och har det bara när jag verkligen måste och det är nästan så jag fysiskt mår illa.

jag vill ha så mycket hud som möjligt synligt och så lite tyg som möjligt eller luftiga lösa kläder utan något under.

mmmm

är nog en naturist i garderoben trot jag. har inte vågat kliva ut. :-(

Att sitta massa personer och bara njuta av naturen och nakenhetens frihet och inte BRY SIG om hur man ser ut.

Sköt dig själv och skit i andra har jag alltid haft som måtto men det är svårt för mig att hålla upp till mottot tyvärr.

#19 Hahaha näää det e klart det förstår jag ^^

O nakenbad är ju helt underbart.

Så ofta och länge som möjligt för vår del helst. (maken och jag)

Vara HEEELT omgiven av elementet vatten som vår moder gett oss att njuta. mmmm

Tack moder

#22 Håller med dig…det är det absolut skönaste och friaste jag vet….svalt vatten som omsluter varenda uns av kroppen…jag älskar vatten och man får nästan inte upp mig därifrån…*L

#17 Jo, hemma ensam går an, så länge jag inte tittar ner och ser mig själv *S*
  Närå, så illa är det inte, och jag försöker tassa omkring naken just bara för att lära mig att våga vara. Och det går bättre och bättre, med vissa 'återfall'. Jag försöker jobba på att traska omkring naken när sambon är hemma också. HAN har ju inget emot det ;o) Men det gör mig blyg istället, att han så gärna vill se mig naken. Det blir lite kortslutning då… *S*

Nakenhet är underbart! Jag e ofta naken hemma, utomhus är det tydligen olagligt. Eller något. Men på stranden strippar jag naken.. haha. O jag e oxå fet. Fast jag e ju jäävligt snygg ;9 Så d väger ju upp ni vet.

fast morsorna på gården brukar störa sig lite lagom å att jag lagar mat naken och köksfönstret vetter mot gården. Herregud, ungarna måste väl lära sig lite kvinnlig anatomi nån gång? Lika bra de får se hur en riktig kvinna ser ut me en gång ;)

O att bada naken är ju en upplevelse ingen får missa. Jag personligen ser verkligen inte grejen med badkläder alls, att bara ligga där på rygg i vattnet o flyta o låta behagen guppa över ytan, det gör gott i allas själar, det tror jag på. 

Man känner sig knappt mänsklig, eller kanske som mest mänsklig egentligen, naturlig och att dyka upp på ett par klippor alldeles näck och vila i solen med jämna mellanrum. 

Näh nu tror jag jag vill ner o bader!

Ett sätt för mig att arbeta bort "nakenskräcken" var att sitta som krokimodell. När man har suttit/stått/legat på ett bord, spritt språngande näck inför ca 10 pers i två timmar… Ja då värker det i kroppen men man orkar i varje fall inte längre bry sig om att man är naken. :-)

Fast det var 20 kg sedan… Å andra sidan skulle jag vara ännu mer välkommen som krokimodell nu. Zornkullor och sånt ni vet, det ska va lite former!

Vad tuffa ni är..

själv skulle jag ha väldigt svårt för att vara naken, eller umgås med nakna människor.. jag har kläder på mig jämt.

Fri i mig, kände jag mig då jag födde barn, då är man ju näck, eller - jag hade en jätteful sjukhusskjorta på mig som var öppen hela vägen. Man var ett slags underjordsvidunder som råmade, kräktes och blödde, i ett rum proppat med främmande kvinnor som klämde och stödde en. Men samtidigt var jag fri i mig, fri att vara ful och vidunderlig.

Efteråt gick jag på toaletten, och jag kunde inte böja mig ner för att få på mig underkläderna, och jag fick ringa på en sköterska med larmknapp som kunde hjälpa mig dra på mig en blöja och ett par byxor, och i utelämnandet, så kände jag fullständigt fri. Det råder inga märkliga blickar eller ideal i utelämnandets tomrum, barnfödartomrummet.

#25 hihi vad härligt de låter ^^

#14 "Dessutom finns det dom som är skitsnygga, smala, perfekta bröst och äppelkindade, muskelkarlar, pumpade till max med bronshy och falukorvskukar som inte HELLER törs…" Jo det är tufft ibland..

Signing off / Sebastijan

Ja Sebastiján, du HAR perfekta bröst och äppelkinder ;)

#29 och #30 HAHAHA..ni e för goa ni…*S

Hahahaha.. ja Sebastijan.. Du är en pudding.. Fast jag inte sett brösten och bara äppelkinderna.. Ha ha ha.. ;)

Å nu tar jag bilen upp till sjön… ett nattdopp under halvmånens sken aldeles ensam och helnäck!! Japp!

Hallo alla vackra och kloka, lite svammel från cityb/w/itchen som precis tassat hem från diverse bus såhär mitt i natten:

1. Bannlys å det snaraste orden "fet och ful" från vokabulären! Jo! Genast!
Vaddå "fet" och vaddå "ful"? Vem bestämmer det? ALLT är relativt. Här instämmer jag med Trumman, "tack" för den kristendomen, att allt naket är "synd".
Enda gången ens kropp kan bli ett problem är om det uppstår medicinska komplikationer som man inte mår bra av. Då får man ta tag i det.

2. Det här är inget genrep! Om man inte är buddhist och/eller tror på återfödelse så är det NU det gäller, det är DETTA liv vi har, och det är för kort för att bry sig om grejjer som att kroppen enligt vissa mallar är för mycket hit och för lite dit.
Även de vi betraktar som "perfekta" har kroppsnojjor. Återigen, "tack" kristendomen.

I övrigt så träffade jag en väninna idag som mådde piss för att hon varit tvungen att be sömmerska sy in hennes bröllopsklänning i storlek 32. "Det är inte normalt att vara så smal!" säger denna fina männska till mig. Svaret kändes dock minst sagt självklart, "och vem fxxn vill vara normal?"
Den här tjejen är varken anorektisk eller har andra fysiska problem, hon är bara smal helt enkelt och har alltid varit.

Och på tal om krokimodeller, en annan väninna som målar mycket sade häromdagen: "Det är tråkigast när det kommer in en människa som inte har former, där det inte händer något alls på kroppen. Vad ska man måla då, ett gäng raka streck?"

Och en tredje väninna, som är fantastiskt vacker men förmodligen skulle bli ratad av modellagenturer på grund av längd och vikt, hon är så bekväm i sin kropp att hon slänger av sig alla kläder så snart hon kommer hem och dammsuger, fixar, trixar, etc, i hemmet helt näck. Och struntar i om grannarna ser henne eller ej. (Vilket är rätt troligt eftersom husen ligger typ på varandra här i stada)

Så njut av era kroppar och hedra dom, skäm bort dom, de bär runt på oss dagarna i ända och förtjänar verkligen inte att bli avskydda och betraktade som äckliga.

Hoppas inte detta blev alltför svamligt, sov gott alla VACKRA!

Mina ärr, är är något jag delar med ett fåtal.

Utan kläder, visar man sig inte bara i sin hud. Man visar även stora delar av ens historia. En naken kropp är inte mer än en naken kropp. Men frågorna som kommer och det man visar av sin själ, då man inte har något att skyla sig med… Det kan jag gott vara utan att dela med alla.

#33 sant.

Jag försöker varje dag att intala mig precis det du skriver men jäklar vad svårt det är.

Jag önskar såååå att jag klarar att tänka så men shit…. skitsvårt.

Jag älskar att bada men på sommaren vill jag inte bada bland folk så hittils har jag bara badat 3 gånger :-(

när jag väl hittar nånstans att vara ensam att bada kan jag ligga i i timmtal….

Lite smått trist :-(

Ioma, ett steg i taget!
Tänk på att på stranden är folk mer upptagna av sig själva än att granska alla andra. Klart du ska bada! Om någon skulle ha ett problem med det så är det inte ditt, utan det sitter i den personens huvud. Hejja Ioma!

#36 Ok… jag ska göra ett försök denna sommaren för nästa ska jag ha gått ner i vikt *fniss*

Vi ska iväg på lite mer semester och jag ska verkligen försöka med stranden….

Människor är alla vackra på sitt sätt …med eller utan bilringar!!

En himla massa häxor nakenbadandes …vårskrikandes ute i sjön är ingen ovanlig syn här hos oss *s*

Jag har inga såna hämningar !!

Jag är vacker , jag är underbar, jag är orädd….Bra affirmationer!!

Sen att man är överviktig , slapphudad, å skrynklig båd här o där …Har iallafall inte jag ont av hehehe

Och om någon annan skulle ha det …får dom väl gå därifrån då !

 Nakenhet är det privataste en människa har, både själsligt och fysiskt. Men att handskas med sin och andras nakenhet är något de flesta har någon form av problem med. Det är ju så erbarmligt… privat..

 Vad är hemligare än vårt bäst dolda…

 Själv är jag inte direkt blyg, jag badar relativt ogenerat naken med andra men finner ingen poäng med det. Min kropp är ömtålig, liksom mitt hjärta och min själ.
 Av ren självbevarelse skyddar jag mitt eget skinn först, sen andras. För, om jag inte har mitt eget i behåll, uti vilket ska jag då ut och rädda andras…?!

 Skinnflådd är ingen tuff, eller snygg. Kanske verkar man självsäker som står där, som man är inpå bara skinnet, men är det verkligen så enkelt? Är man inte privat naken, när är man det alls?? Och privat; det måste nog alla vara då och då..

 Nakenenhet i all ära, men nog är det skönt att ha något för sig själv i en annars så öppen och hård värld. Var annars, om inte innanför kläderna; det tunnaste av pansar, ska vi vårda vårt ömmaste inre…?

 Nudist javisst, men jag gillar min rustning ;)

Jag trivs INTE med att vara naken i andras sällskap, förutom min ljuvlige make och när jag är ensam. Fast när jag tänker efter föredrar jag att ha något litet på mig även när jag är ensam. Inför min make har jag inga problem med att vara naken och kan lomma runt utan kläder här hemma utan att känna mig vare sig besvärad eller obekväm.

Men, jag avskyr när folk stirrar på mig, särskilt då män, det gör mig väldigt obekväm. Med eller utan kläder vill jag helst vara ifred och obemärkt. Jag har badat naken på nudiststränder och älskar känslan av vatten mot bar hud, så när jag tänker efter är det kanske egentligen inte nakenheten som stör mig utan snarare andra människors reaktioner på den (igen då, särskilt då mäns).

Min kropp är min privata helgedom, den finns inte där för att någon perverterad snuskhummer ska klåfingra på den eller skamlöst besudla den med sina slibbiga blickar. Jag upplever andras närgångna blickar som en kränkning.

Jo, visst är det så att jag har farit illa tidigare i livet och nu vill jag ha MIN kropp i fred - jag bestämmer vem som får se den och vem som får röra den. För mig handlar det alltså inte om att jag skäms för min kropp - tvärtom tycker jag att den är mycket vacker och kvinnlig - utan om att jag hellre delar min nakna kropp med mig själv och min make endast.

Varför ska man tvinga sig till att visa sig naken i sociala sammanhang om man inte trivs med det? Det är väl en av de allra värsta formerna av självkränkning? Huvudsaken är, tycker jag, att man lär sig tycka om sin egen nakenhet. Den som vill får gärna traska runt naken tillsammans med andra, men själv väljer jag att inte göra det.

Sen vill jag poängtera, att jag tycker det är viktigt att man lär sig njuta av sin kropp och tycka om den som den är - men det kan man gott göra utan att tvinga den att göra sånt som känns obekvämt.

Nej jag tycker inte att kroppen ska vara något som jag ska ha privat, iså fall skulle vi inte födas nakna enligt mitt tycke.

Det man har privat, det är tankar och känslor. Man tänker och känner utan att någon vet vad och man väljer vem som får ta del av dem.

jag vill lära mig att njuta av nakenheten till fullo med eller utan andra.

Jag skulle dock INTE vilja stå naken framför massa karlar och tjejjer som inte är nakna utan bara vill titta och förlöjliga.

Jag är not naturist innest inne men hon kommer inte fram som jag vill :-(

Har inga som helst problem med nakenheten, om alla andra nakna så är det ju skit sak samma.

Har övat upp mig genom olika fetish partyn, bla KN (kinky night), FPP (fetish people party) och Dekadance för att inte nämna festen ingen bör missa ManiFest:)

#39 Mycket bra skrivet Tiwar. Jag delar vartenda ord du förmedlar. /Månstråle

hmmm… jag har inga problem med att vara naken bland andra kvinnor. så ett naken dopp och meditation skulle jag nog inte har ngr som helst problem med.

Men jag vill inte visa mig naken för ngr andra män än min egen.

Jag har burit, fött och ammat tre barn så det syns på min kropp att jag är mamma. Tyvärr är skönhetidealet idag inte kompatibelt med hur jag ser ut så bland män hade jag kännt mig besvärad.. Även om de absolut inte skulle se på mig på det sättet så skulle jag inte kunna slappna av..

Men med andra kvinnor känner jag mig fullständigt trygg..

Problemet är att vi fått itutat i oss att nakenhet = sex. En dum kristen kultur har bankat det i oss, pryda 40-talister och andra "moralens väktare" har gjort det galet och skämmigt.

Fy.

Mvh, T

#45 ja visst är det för jä*ligt rent ut sagt.

Man föds ju naken så varför ska nakenhet vara något dåligt och hemligt?

Det är trist.

Det är FEL rent ut sagt, och varför - ja det svarade jag på i förra inlägget: det har tyvärr blivit kulturellt betingat via religion och moralister.

Det är upp till var och en av oss att vända på det där och förhoppningsvis kan våra barn få med sig en sundare, naturligare hållning till nakenhet.

Mvh, T

Naken i skärgården går bra, på en holmen ett skär, bada ifrån klippor…för där är det ingen som ens lyfter på ögonbrynen…ALLA gör det, badar nakna…

Jag själv har en kropp som jag förtjänar….efter barnafödande är man liksom inte densamma…hängbröst och en söt hängmage  min bebispåse (populärt även kallat volanger)…jamen det är ju det bl.a en kvinnas kropp är till för.

Överviktig jovisst, hormoner och annan skit som ställer till det. Men då synns det att jag har råd att äta, övervikt var en gång i tiden endast för de rika och ansågs vara fint. Så jag är fin jag!

Jag tänker inte längre om hur min kropp kan uppfattas av andra, det överlämnar jag till dom som anser sig få lov att uppfatta något över huvudtage om MIN kropp.

Så det så, var stolt över era kroppar

Oona

#47 ja visst är det fel, otroligt fel. Jag har gett mig den på att jag ska vända på till en början mina egna tankar om detta. Jag tycker nakenhet är det mest naturliga efter naturen i sig och det ska inte vara något fult och hemligt som ska gömmas.

Mina framtida barn ska inte uppfostras på det sättet så att de skäms och då kan inte jag göra det.

jag vill kunna klä av mig naken utan att vara livrädd för att någon ska se.

har även sagt till maken min att jag nu ska ändra på detta.

jag har börjat gå ner i vikt och det hjälper ju absolut till på vägen.

Jag ska kunna gå till stranden utan att behöva leta upp en strand utan folk.

jag vill ändra på detta…

Jag och maken badade nakna på en strand utanför virserum i helgen, jag brukar alltid vilja ta på mig baddräkten innan jag kliver upp om utifall att någon kommer men denna gången sket jag totalt i om någon såg m ig. Jag njöt av nakenbadet och klev rätt upp när vi skulle upp utan att bry mig. *glad*

O det var så jääääävla skönt att inte ha den där skämsna känslan som tidigare.

Så underbart!

jag ska hädanefter inte gömma mig bakom mitt midjelånga hår, ska sätta upp det i toffs, har alltid hatat att stäta upp det bland folk då jag blir så rund i ansiktet, har alltid gömt mig bakom håret.

Nu sätter jag upp det om jag vill och bryr mig inte.

Det är en bit på vägen för mig, ett stoooort steg, och det kommer nog ta tid att vänja mig helt men jag SKA gör det.

;-)

#48 ja visst det är ju det en kvinnokropp är gjord för, barnafödande. Var stolt över att du gett liv, det är så man ska tänka istället för att klaga påatt magen blivit slapp eller randig.

#49 Hejja Ioma! Det låter härligt att du VÅGAR!!!

hihi tack….

Försökte vara naken under en rit men blev så distraherad av hur magen och låren kändes att det blev helt wasted.

Nakenhet är jättejobbigt. Visst, för mig är det helt okej att visa mig med kort kjol, bar mage mm. Men att ta av det där sista…huuuu

Jag var på yogafestival nu i somras. Där fanns någonting som hette "Sweat Lodge". Ett tält format som en kupa, tättslutande sådant på stranden..

Jag oroade mig hela vecken, inte för att sitta 4 timmar i bastu, nä, nä…utan för vad man kunde ha PÅ sig. Naken skulle man visst vara.

Väl utanför hyddan kollade jag in vad de andra kvinnorna gjorde.

De slängde av sig alla kläder & gick in. Bara att göra detsamma. Där satt vi i mörkret ihop med 10 nakna män.

Efter 4 timmar ändrades perspektivet drastiskt. Jag struntade i att jag var helt naken & t.o.m badade naken ihop med 10 helt okända män. Värmen i hyddan tog överhand. T.o.m över nakenheten.

Kramiz

Det där med bastun hde nog varit det absolut bästa sättet att vänja sig lite kan jag tänka mig.

Det skulle jag vilja testa o se hur jag känner efter ett tag.

#53 Var det i småland du var? Har en kompis som var där och badade svetthydda i somras. Tror det var kring midsommarhelgen..

ang. svetthydda, så rekommenderar jag filmen "spirits for sale".

På tal om nakenhet, vid svetthydda eller andra sk. indianriter, så är det ingen seriositet över det, om dom ber dig strippa kläderna.

undrar hur samhället skulle se ut om nakenhet inte var förknippat med sex och synd.

#57 Troligtvis färre klädesaffärer…

Det är ganska kallt här där vi bor. Och pälsen är ju så gott som bortevolutionerad. Att gå barfota får vara "tufft" nog. :p

#55

Nej, inte Småland uan på Ölandsfestivalen i juni.
Mannen som höll i detta är en seriös Shaman från Usa.
Jag tror inte heller att det var något krav på att vara naken,
men i den värmen så…Det blev något gudomligt över att vara naken just då, att kyla ner sig med sand, därefter bada naken i havet mitt i natten, gå naken mot fullmånen…Gav mig någon form av "vara ett med naturen, elementen & Gudinnan"
Transliknande sagolikt härligt tillstånd där nakenheten plötsligt ter sig som en bagatell…

#60 åhhh låter helt underbart. Öland tillhör väl småland ;-)

Öland är ett eget län.

#61+62 Mnjaej. Öland är ett eget landskap men tillhör Kalmar län ;o)

Aha det är det med kalmar län jag tänkte på då *S*

Visste att det var nåt samband där *S*

"Mannen som höll i detta är en seriös Shaman från Usa."

Och heter…?

Mvh, T

#65

Han heter Robert Larkin. Träffat honom?

#66 "Träffat honom?"

Nej men jag vet vem han och hans Starbridge Institute är.

Mvh, T

blev nyfiken nu, berätta vem han är!

Jag har inte så mycket att säga om honom, eller vad han sysslar med eftersom jag aldrig träffat honom eller tagit del av det utan bara hört vad folk säger om honom…

Här är hans MySpace-sida iaf.

Mvh, T

#69

Seriös är för mig någon som arbetar med/engagerar sig i någonting. Vilket man lugnt kan säga om denne man.
Min erfarenhet av hans deltagande som ledare vid festivalen och vad han åstadkom där, samt honom som person var väldigt positivt, för mig. Min väninna gillade inte honom då hon inte fick sitta & "hålla låda" under vistelsen i svetthyddan utan blev tillsagd… så hennes omdöme om honom är inte det bästa pga det.

Nåväl, det var i alla fall en erfarenhet. Av nakenhet. Samt HUR LITE till synes ovidkommande saker kan komma att betyda då något mer viktigt tar överhand. I detta fall den ohyggliga värmen, flera timmar i en bastu som bara blir varmare & varmare utan att få komma ut kan nog sjutton få den bäste att glömma att hon är just "naken". Detta var min poäng med det hela.

Jag skäms ganska mycket för min kropp, vill aldrig klä av mig naken :S

Även om jag skulle vilja.

#71 Du ska vara stolt istället. Skammen kommer UTIFRÅN, från media, tidningar, filmer och annan producerad skit - får en att tro man ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt etc etc. Sen tar mindre klyftiga personer detta till sig och för det vidare på folk i sin omgivning.

Sluta skämmas! :)

Ta tillbaka naturen i hjärtat ditt och stå stolt. Naken eller påklädd spelar ingen roll. Samma du där under ju.

Mvh, T

#72 Bra talat

Jag älskar att vara naken, tycker att det är en jättehärlig känsla och har inga problem att vara naken med andra. Dock är jag sällan naken bland folk, av respekt för min partner. Bada med andra som badar näck har jag inga problem med, inte duscha ihop med andra i badhus och sånt heller, men nudist- och fetish-grejer får vänta tills han känner att han kan vara med själv. Att släppa iväg sin flickvän naken med främmande karlar och kvinnor kan jag förstå om det inte känns så bekvämt. Han ser ju min kropp sexuellt, och blir väl således svartsjuk kan jag tänka mig. Jag vet inte, men ser ingen idé att prova innan han själv är bekväm med situationen. Jag har inget emot att ha kläder på mig, så… Eller jo, hemma, när vi är ensamma, då är det svårt att få mig att ha kläder på mig om det inte är kallt. Skönare att gå utan ju.

Trumman du talade det jag ville säga