Barfotafolk & männ-i-skor
Jag älskar att gå barfota - överallt och hela tiden. Det har blivit en livsstil jag trivs riktigt bra med. Att gå barfota är inte bara skönt, bra för rygg och knän utan också KUL!
Vi barfotafolk känner marken under oss när vi går, skillnaden mellan våt jord och solvarm asfalt eggar oss. Grus eller hårda skarpa klippkanter intresserar oss! Undrar om kullerstenen där är varm eller kall!? En underbar närhet som skärper sinnena och gör det lättare att kommunicera med landskapet.
I början är man nog lite nojig på glas och vassa stenar, och med all rätt – det gäller att vara försiktig - men till slut utvecklas en slags intuitiv känsla och fötterna börjar "se med egna ögon" - rätt var det är tar man ett långt steg, eller går en 45 graders sneddning och undrar: varför? Jo där låg det en glasbit och blänkte i solen, foten såg, kroppen följde efter.
Fördelarna är många - många fler än fördommarna tack och lov.
Barfotafolk är inte mer ohygieniska än vanliga männ-i-skor utan tvättar ofta sina fötter en par gånger om dagen (eller helt naturligt när vi går i daggvått gräs eller efter en överaskande, sval och för fötterna förfriskande regnskur) - hur ofta tvättar du dina skor?!
Barfötter svettas och luktar inte illa, det gör bara instängda tår. Skavsår slipper vi också.
Det är heller inte olagligt (som många försöker få oss att tro) utan man har full rätt att gå med bara tår var man vill; på restauranger, på bion, i McDonalds eller varför inte kyrkan t.ex.
Osunt är det heller inte - tvärt om - fötterna mår inte bra av att stängas in i varma strumpor och täta skor där fotsvamp och skavsår trivs. Fötterna luftas då de är fria, musklerna blir starkare och det är ju ett sammelsurium av nyttiga akupressurpunkter under fötterna, fråga vilken zonterapeut som helst!
---
Jag har gått barfota i många år och njuter fortfarande varje steg. Nåja, kanske inte fullt så kul i den norrländska -40C vintern med snö upp till midjan, även om jag försöker gå mer och mer barfota då också!
Då är det sko och sockor på. För mig är skor för fötterna, vad handsken är för handen. Då jag i Indien klev ner i ca 2 kilo koskit en mörk natt var jag glad jag inte hade dyra skor på mig, hade jag haft skor på hade de nog varit förstörda – foten tvättade jag raskt ren i en vattenpöl.
Ett tag hade jag till och med så starka fötter att jag utan problem kunde knastra iväg över krossat glas - men efter en svacka filade jag bort elefanthuden och mina dunderfötter blev bäbisfötter igen och jag fick börja om från början. Men det var det värt, att ha så tjock hud är inte bra. Det blev självsprickor och gjorde ont. Dessutom rev de hål i lakanen!
Nu har det sedan länge "gå till sig" som man säger och jag ser fram emot många nya barfotaår!
Mvh, T
barfotafilosof
www.geocities.com/jetwalkers/quotes.htm
www.unshod.org/pfbc/toysaw.htm - Dr. Wiklers bok Take of Your Shoes and Walk är ett absolut måste att läsa för alla som är intresserade av att börja vara barfota.
Skrev den här ngn gång 2004-2005 och filade lite på den nu innan jag la upp den igen :) tycker den är rätt kul.
Kanske inspirerar den t.o.m. ngn till att prova börja gå barfota oftare.
Mvh, T

Jag går barfota så mycket som det går och strumpor finns inte i min värld inte äns på vintern/då går jag i mina lurviga indianstövlar som är specialfodrade och håller kylan ute.
Krax/Hias
"så mycket som det går" = vad är det för dig? När känner du att du måste ta på dig dojorna liksom?
Spännande med olika erfarenheter :)
Mvh, T
Eftersom jag har fibromyalgi så är jag väldigt känslig…. Har inte ens gått barfota inomhus tidigare. Så var det en vis man (läs BD) som talade om fördelarna med barfotagång.
I våras så började jag så smått att gå barfota inomhus, fortsatte lite försiktigt ute på gräsmattan. Att gå på trädgårdsplattorna var inte ens att tänka på i början.
Nu går jag rätt så obehindrat barfota, ok att gå på grus och stenar är fortfarande ingen höjdare och när jag promenaerar med vovven så är det skor som gäller.
Dock måste jag tillstå att min värk har blivit bättre, jag har inte samma smärtor i ben och höfter som jag hade tidigare, så för mig är det klart bevisat att man mår bättre av att lufta di små fossingarna så mycket det går :)
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman

Jag försöker gå barfota så mycket som det är möjligt, Jag har gjort det i alla tider. Men där jag bor nu mitt i stan är det så mycket glas överallt så jag har gympadojjor på mig när jag går ut. men är jag på landet eller där jag vet att det inte finns glas då går jag barfota.
Strumpor finns inte heller i min värld, nästan så man har strumpfobi ju=) Jag är alltid strumplös oavsett årstid & väderlek.

Jag ser mig själv som en SemiBarfotare. Jag är i stort alltid barfota men har sandaler på mig när jag är på stan eller i andra offentliga miljöer, Det är väl nån gammal inlärd uppfostransfråga skulle jag tro. Inte för att jag skäms för att ränna omkring på stan barfota eller så men trivs helt enkelt med att göra så.
Mvh Sebastian
Åh vad inspirerad jag blir!
Jag avskyr skor men går tyvärr inte så mycket barfota som jag skulle önska. Är lite rädd för glassplitter och annat skit som det finns gott om i storstan.
När jag var sisådär i 17-18-årsåldern så hade jag en idé om att jag skulle hålla mig frisk om jag gick en barfotapromenad i morgondaggen varje dag. Så det pysslade jag med några år. Vinter som sommar. Och förkyld blev jag faktiskt inte förrän jag slutade med promenaderna och tog på mig skorna igen.
Jag tycker om sköna skor, skit samma hur de ser ut. Mina bästa var ett par handsydda medeltidsskor som jag slet ut på ett par år. De var bara som ett extra skinn på foten. Formade sig efter min fot, i stället för som det är med de flesta moderna skor - foten får forma sig efter skon. Så tokigt egentligen!
//Trollvind
Det finns MYCKET MINDRE GLAS än man tror. Tro mig :)
Det är en noja det där med att det finns en massa glas överallt, men verkligen KOLLA nästa gång ni är ute. Mycket mindre än man tror.
Jag har fått glas i foten mindre än 6-7 ggr på nästan lika många år som jag gått barfota.
Vaksamhet och uppmärksamhet hör till då man väljer att vara barfota. Man kan inte bara "gå på" som med skor, man måste vara vaken och uppmärksam. Man måste Veta Var Man Går. Veta vars det samlas glas även efter att sopborstmaskinen vart framme (kullersten, skarvar på stenrutor, trottoarkanter etc) och ha ögonen med sig. Det blir en vana, en reflex efter ett par år och man behöver inte gå och stirra i amrken hekla tiden som i början.
På stranden skulle jag dock ALDRIG gå barfota om jag kunde välja, att kliva i glas på stan är inget, man känner smärtan direkt och kan parera så att det int går så djupt, men det finns få saker som är värre än att SJUNKA NER i en glasbit på stranden, det tar djupt kan jag lova… spec om man är så tung som jag är! O_O
Mvh, T
"Är lite rädd för glassplitter och annat skit som det finns gott om i storstan."
Ngt annat än glas behöver man inte vara rädd för om man går barfota och sköter sina fötter. Bajs finns det lite av, dessutom är det inte farligt att gå i om man har skött sina fötter. Har man självsprickor som går ända in så måste man dock vara MYCKET försiktigare för då kan man dra på sig sjuka om bajs, och annan skit, kommer in i kroppen.
Men som sagt, vaksamhet och uppmärksamhet.. en NÄRVARO, är A och O om man ska barfota for life.
Gå på!!
Mvh, T

Det kan tyvärr finnas fler otrevligheter än glas som gör att man drar sig för att ta av sig skorna; använda sprutor, allsköns skräp och avfall, etc.
Med det inte sagt att det är en fröjd att släppa ut fötterna, men då gäller det att, som Trumman skrev, vara uppmärksam.
Själv gillar jag att vara barfota när det går (klättra på solvarma klippor, ah vilken lycka!) och pryda fötterna i fina skor i övrigt.
Äh, sprutor ser man lätt och undviker sålunda lika lätt, dessutom finns det (precis som med glas) MYCKET mindre sprutor liggandes än man vill inbilla sig.
Skräp och avfall är bara smuts och därmed ofarligt. Är man inte puttinuttig av sig så gör det inget - för är man barfota BLIR fötterna smutsiga! Det hör till och det kommer vi inte ifrån.
Det är därför man tvättar fötterna så fort man kommer åt vatten tex.
Sånna saker som skräp och avfall ska man inte tillåta bli ngn slags ursäkt för att inte våga vara barfota ;) sånt går man rätt igenom, eller över eller förbi. Varför se hinder, jag ser Vägarna Jag Kan Gå.
Mvh, T
med vinden under fotsulorna

Hahaha, håller fullständigt med dig där om ursäkter, men för min del är det helt annorlunda att vara barfota i stadsmiljö eller ute i naturen. Har inget emot att bli skitig om fötterna, men när man är ute i naturen känns det som att det är "ren" smuts.
Mycket inspirerande att läsa om allas barfotavanor!
Jag blir alldeles inspirerad! Jag kan ju erkänna direkt att mitt stora problem skulle vara vad ANDRA tycker om jag går omkring barfota, glasbitarna skulle snarare vara problem nr två vilket förmodligen skulle leda till att jag koncentrerade mig så mycket på vad andra tittar på och inte lika mycket med att undvika glas… hm..
Det vore nog bra för mig.
Jag älskar nämligen att gå barfota.. får ont i fötterna av de flesta skor.. på landet e jag då alltid barfota, det känns helt naturligt att gå ner till sjön utan skor..
Såå mitt problem ligger i att jag bryr mig mycket om vad andra tycker om mig. Det är ju knappast hälsosamt… så lite barfotagång för mig skulle snarare vara som självförtroendeterapi än något annat.
O kanske bota lite fåfänga också när man ändå håller på…

Jo men här finns det mycket glas, det ser jag när jag är ute med hunden, folk verkar inte dra sig för att slå sönder flaskar vart dom än är. Men annars har jag inget emot att få lite skit under fötterna.

Jag gick barfota i city när jag bodde i sthlm. Det var lite styrigt först men det gick över.
Själv har jag sandaler nästan jämt, inne som ute. Blir tokig om jag kliver i en mass skräp. Vill inte känna smulor under fossingarna när jag härjar omkring.
att inte gå barfota ute har med rymlingarna att göra. Jag bara måste kunna kuta snabbare än dem i alla lägen. Så fötterna får sin barfota tid när jag har tid. Eftersom de inte är härdade.
Kommer jag att bli barfota folk på heltid en dag igen? Ja vi får se..

Barfota Ja !!
Så mycket som bara är möjligt!
Hehehe strumpor äger jag faktiskt inga…Jo ett par militärens raggsockor ..men det är allt *s*
Sen jag var tonåring har jag haft stort motstånd mot att stänga in mina fötter…Däremot är jag rädd om mina fötter och något fåfäng….
Så även om jag ine är speciellt hårdhudad om dem klarar jag att gå på i stort sett vad som helst, förutom glas å sånt då..
_B.B //Kristina
**Målet Är Att Livet ska Levas…
*…tha mi a' lorg…*
**
_Medarbetare på Existens
barfota bra men jag är en ömfoting som knappt kan gå ute:o)
samt håller med Lorelai, man måste vara rapp i benen når småttingar piper iväg!
älskar också att gå barfota. Bara en varning eftersom Trumman verkar ha gått barfota i Inden… Där och på fler ställlen finns det parasiter man kan få in i kroppen den vägen (genom huden, behövs inga sprickor)
Sorry för lite OT, även om jag också älskar att gå barfota…där det är sand,
hehe..ömfoting tyvärr!
Trumman, vet att du har problem med din pm-låda, försökt att nå dig ett par gånger där nu. Så jag går in här på din tråd och frågar lite försynt om du har skickat eller ska skicka mitt paket igår, nu eller senare i veckan…?

Ok,Tack Trumman, tålamod är en dygd

Tycker mycket om att gå barfota ute sommartid, men sedan ca 2 år tillbaka har jag väldigt ont i fötterna, framförallt i hälarna. Det känns som om stoppningen i dem är förstörd. Tyvärr gör det att jag inte kan gå på hårda underlag utan tjocka sulor, så för det mesta blir det fula foppor inomhus för mig. Fula, men underbart sköna för mina stackars hälar.
Men i gräset kan jag förstås fortfarande gå och njuta med bara fötter… :-)
#21 Antagligen har du gått som med skor fast du gick barfota. Med skor sätter man ned hälen först, men då man går barfota sätter man ned FRÄMRE delen av foten först, för att sedan liksom "rulla" tyngden längs fotens utsida för att stanna på hälen som balanspunkt.
Hmm.. svårförklarat, men kolla på ett barn som springer barfota så får ni se hur det går till helt naturligt.
Mvh, T
När jag var yngre var jag JÄMT barfota.. Jag sprang ifrån pojkarna på vasst grus hur lätt som helst fast de hade skor.
Nuförtiden är jag det inte så ofta..om man inte räknar hemma då förstås.. och strumpor det används sällan… folk frågar om jag är galen som inte har strumpor på vintern…
När jag var som mest barfota mjölkade jag tom barfota och DET är dumt! Jag kan upplysa om att det gör ont att bli trampad av en ko..
#23 Det här med att gå barfota hela tiden är ungefär som med knark och extremsex: det är aldrig för sent att börja ;)
Mvh, T
#24#
Hahahaha.. jamen.. jag började ju förut och höll uppe lite..
Nu måste jag ju ha skor när jag jobbar.. fast jag har sandaler utan strumpor och när jag står innanför disken brukar skorna åka av i smyg.. hemma åker de av direkt..
Å Knark har jag inga planer på att börja med.. har jag klarat mej så här långt så kan jag klara mej hela vägen fram… :)
Går barfota ofta under sommarhalvåret, igår fick jag ett straff, Trampade in en sten i hälen så de blödde fick dra ut den???
Det är första gången det har hänt. En liten rackarns sten som låg på hårt underlag.
Vandra i Ljus å Skönhet

vad härligt med barfotafolk!
Själv är jag stolt barfotabarn (kanske inte lika mycket barn som barfota, men dock…) och känner mig oerhört befriad om jag kan slänga av mej skorna och lämna dom någonstans långt bort, länge. Av erfarenhet vet jag nu att t.ex. Sundbyberg är mycket trevligare mot barfotafolk, och hälsingeskogarna makar gärna undan vassa kottar och stenar om man bestämmer sig för en barfotapromenad genom dem.
Kul och trevligt att du tog upp det, trumman^^
nanan , barfotabarn är jag ochså ( både barfota OCH barn ;D ) barfota ska man vara, grottmänniskorna hade inte skor, varför ska då jag ha det? Nej , fötterna ska vara bara. andthatsthat!
( är medlem på mus.ifokus, därav namnet.. *om nån orkar bry sig *)

Jag är lite allergisk mot bistick så det är därför jag inte går så mkt barfota utomhus.. men gärna på skogsstigar konstigt nog.. för där ser jag aldrig bin och barr gör mig inget. :) men däremot undviker jag gräsmattor.

Jag gick mycket barfota när jag var yngre, men slutade pga folk omkring mig…alldeles för lättövertalad. Nu är mina fötter känsliga och tetiga, dessutom har jag problem med platta fötter och felställning i benen som gör att jag får ryggproblem om jag inte har ordentliga skor. Egentligen borde barfotagång göra fötterna, benen och ryggen otroligt mycket bättre, men då måste jag hänge mig åt det, och det ids jag inte. Det är för mycket som går mig emot, och jag orkar inte göra annat än att skylla på det, trots att jag borde arbeta för min kropps rättigheter… Jag förstör mig själv genom att inte tillåta mig vara den jag vill vara, men det går kanske långsamt framåt…

Jag traskar barfota större delen av den varmare årstiden. På jobbet "måste" jag har skor på mig då jag går ut, eftersom det är krav på att barnen iaf ska ha sandaler på sig när de är ute .
Jag har alltid gått barfota utomför när jag ska på fest eller åka och handla till exempel då är jag tvungen att ta på högklackade skor eftersom jag varit med om en olycka och senan blivit för kort så jag går på tå som den balletdansös jag en gång varit. Strumpor ,vantar eller mössa är något jag aldrig använt då jag är mycket hetblodad!!! Jag har också sprungit ut till hönsen barfota mitt i vintern och tycker bara det är skönt, har svår att stå ut med stövlar ens då.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Barfotadrottningen brukar jag kalla mig själv.
Grannarna beklagar sig över att jag är ett mycket dåligt exempel, när dom talar om för sina barn att dom MÅSTE ha skorna på, men då ifrågasätter barn varför jag alltid går barfota, från vår till hösten.
Nu håller jag mig barfota hemmavid och inte inne i centrum, eller när jag far in till stan, inte heller vintertid, såpass härdad är jag inte. Men är jag på landet, så blir skorna oftast HELT bortglömda.
#18, Inte bara i Indien, även i Afrika, det kan jag intyga, som råkade få in en liten spindel i foten, som lade ägg däri, i form av en äggblåsa. Ingen därnere, kunde förstå att jag inte hade kännt någonting, förrän den var kläckt, för det skulle visst göra så väldans ont.
För säkerhets skull, så behandlade de mig, som man brukar göra, med fyllda äggblåsor: man karvar hål, bränner och tvättar.

Är det då inte väldigt märkligt att skoindustrin producerar skor som inte alls passar till "fria" fötter? Tycker jag då som nästan aldrig kan hitta ett par snygga skor som passar. Och stackars barnen…förskoleungar som springer ut barfota mitt i vintern!!!Iiiiiiiiiiiiiii.
Skomakare. Det skulle man lära sig.

Nä. De gör ju mat som gör oss feta, Cigg som ger oss cancer, preparat som förstör moder jord, Kläder som ger allergier. Vore ju snarare märkligt om de gjorde skor som passade oss.
Sebastian
#36 Och mediciner som ska bota alla sjukdomar men ger biverkningar så man måste ta ännu fler mediciner för att motverka det.
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman

Det är det som är felet. Medicinen vi har här i den "Nya världen" är dämpande istället för botande, som den är hos många urkulturer.
Precis, har jag egen erfarenhet av :( Tar bort symptomen med inte orsaken.
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman

#38 och många gånger även framkallande av nya symtom med följande sjukdomar…

Barfota är det underbart att vara, men jag har precis som Anco värk som förvärras om jag blir kall.
Instämmer om medicinen man får, särskilt mot värk. I mitt fall fungerar inga värkisar. Bara om jag har inflamation kan jag få hjälp av dom.
#35 Instämmer, är tjej och har st 42 och värkande leder, gissa om jag har svårt att hitta skor. Inget får ju klämma, för då får jag kramp. Snygga skor finns inte. Så jag får alltid skämmas för mina skor när jag ska vara representativ.
#35: kan rekommendera skomakarn i Svaneke på Bornholm (och det måste ju finnas någon närmare dig också!) Jag köpte ett par sandalar där… de kostade 1000 kr!! - (och det var på "off season rea" när tursiterna åkt hem på hösten) Men de är både sköna och fina och jag har haft dom varje sommar i 15 eller 16 år.. och de är fortfarande i princip som nya.. så det var de billigaste (pr år) skodon jag haft!


Hias barn linneas fot, hon ritar vackra mönster i sanden ;)
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus

#44 va fint de kortet blev kära systrami Krax o Kram
Visst är det skönt att gå barfota och få känna gräset mot fötterna. Älskar det över allt annat, men har inte mod att gå barfota i stan där jag bor.
Det är inte så kul längre med barfotagåendet, när man blir stungen av en troligen humla när man traskar omkring på gräsmattan. Så som det hände mig igår kväll.
Allt är bra och jag är inte allergisk . Vill bara skriva av mig frustrationen med att nu vågar jag inte längre gå barfota på gräsmattan… 

Jag älskar också att gå barfota, gå alltid barfota inomhus, men även utomhus när vädret tillåter. Idag gick jag till exempel barfota i stan här hemma.
Har alltid älskat att gå barfota gör det alltid inomhus.Eftersom jag har nersatt känsel i fötterna får jag inte gå barfota ute.Jag hatar skor men har nu sedan i våras köppt MBT skor de är gjorda så att det känns ungefär som man skulle gå barfota.De är de bästa skor jag har haft de gör inte ont i fötterna när jag har skorna på.Har fått bättre hållning på ryggen och mindre ont.Men så fort det tillåts kommer skorna av både borta och hemma.
Att det är förbjudet för barn att vara barfota är ABSURT, det är sedan länge bevisat att små barn (upp till minst 5 års ålder) borde gå barfota så mycket de bara kan. Se TOYSAW, av dr. Simon J. Wikler.
Nu är det så att de flesta förskolor MÅSTE förbjuda det eftersom barn KAN skada sig (och sjuka människor gräver ner glas i sandlådorna tex) då de är ute och förskolorna vill hålla sig fria från ansvar så mycket de kan, men som förälder gör man verkligen barnen en otjänst om man prackar på dem skor.
Det där med att bli kall om man går barfota: det avhjälps genom att vara varm på toppen. Då blir man inte kall. Barfota förbättrar blodcirkulationen = mer värme i kroppen. Ok att det kan ta ett tag att "gå in sig" - det är självklart - men det är helt klart värt det.
IMBO
Mvh, T
#49 Håller fullständigt med dig om att et är värt att "gå in sig" barfota…. Mina fossingar har fått vara utan skor väldigt mycket nu i sommar och jag har mycket mindre problem med min värk och jag fryser mindre än jag gjorde förut.
Fossingarna börjar vänja sig nu och det känns helt absurt de gånger jag måste sätta på mig strumpor och skor…
Absolut något jag ska fortsätta med…. att gå barfota så länge temperaturen och vädret tillåter :)
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman

Apropå barn och skor.. när min son springer barfota ute så tvekar han aldrig, trots att asfalten är vass och gräset fullt av vassa barr och kottar.. jag själv haltar fram, men han flyger över alla terränger utan problem. Hans fötter borde vara känsligast av oss alla! Han har ju bara kunnat gå i ett halvår..
ska ta av honom skorna lite mer nu känner jag.. man vill ju inte förstöra någons fötter..:(
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
#51 Grejen är nog att han sätter ned fötterna naturligt (fram först och sen "rulla" ned mot hälen, som att springa på tå nästan) och därmed gör det inte lika ont som det gör för dig som (antagligen) pladunkar fram med din skovana gång.
Studera hur han sätter ned foten så har du hela hemligheten där.
Mvh, T
Mina fötter älskar mej när de slipper strumpor och skor. Problemet är bara att jag glömmer mina skor lite var stans.
Vandra i Ljus å Skönhet
#53 Lös det som jag löst det: ÄG INGA SKOR! :D

Denna sommarens barfotande har varit underbar. Men nu börjar jag märka att jag fått torrsprickor på hälarna.. Kan det bero på att jag satt på mig skor igen nu när vädret blev så dåligt och kallt? Är det någon som har nå bra tips hur man blir av med dem? (Sprickorna inte fötterna)
Sprickorna avhjälps genom att man FILAR FÖTTERNA under tiden man går in dom, eller går barfota under sommaren.
Jag brukar fila dom då jag duschar med en fotfil, eller mot asfalt och berg ute i naturen, lite då och då.
Sen hjälper det att gå riktigt: sprickorna kommer ju sig av att det blir förhårdnader runt hälen. Förhårdnaderna = skydd.
Man ska inte gå barfota som man går i skor! Då måste hälen skyddas för man tar för mycket KLAMP i steget, och för mycket vikt lassas på hälen som då skyddar sig genom att bygga upp elefanthud… vilket, om man inte tar hand om sig, leder till sprickor.
SÅ: gå riktigt - drick mycket vatten - fila fötterna, så undviker man de där (farliga) självsprickorna.
Sprickor i fötterna är ngt av det farligaste vi kan ha som barfotafolk. De släpper in bakterier och smuts rätt in i kroppen - ngt vi INTE vill!!
Mvh, T

#57 Dutti flicka!

Älskar att känna marken under mig finns en del olika bilder på mina häxfossingar i mitt album Krax
#55 Du kan smörja in fossingarna med Helosansalva. den är mjukgörande och antibakteriell. Som Trumman säger: fila fossingarna och smörj sedan in dom med Helosan ska du se att sprickorna läker fint :)
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman

Tack för tipsen!
Eller läkesalva från skogen…..
Vandra i Ljus å Skönhet

Min filosofi är att om man en gång börjar smörja me salvor å sånt så får man fortsätta me det.
Men men, en del människor behöver kanske det.
Kanske en tankeställare
SEV 
Läkesalva är inte beroendeframkallande…..
Vandra i Ljus å Skönhet
#63 Enig. De flesta salvor är bara SKIT.
Det är därför jag inte rekomenderar sånt utan hellre lär folk hur de undviker sprickor till att börja med.
Mvh, T

Det blir nog bra på alla vis.

än en gång så ska barnen lära oss alltså.. naturmänniskorna som vet hur man gör! Lär oss vandra i skönhet, i detta fall bokstavligen.
har fått många religiösa betor att gnaga på sista tiden, om barnen och skönheten, men det hör inte hemma här just nu.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
#67 Hör inte hemma i just den här tråden nej, men det genomsyrar allt!!
En bra lärdom att ha i bagaget inför kursen också ;)
Mvh, T