Tid. "hittade" ett timglas häromdagen.  I timglaset rinner sand…

Spontana utflykter med barnen…de frågade alltid när vi skulle vara framme…vi svarade att resan var slut när vi var hemma igen.

Ställer frågan till en av de dygnsvändande tonåringarna. Han svarar att tid är för människan att organisera sin tillvaro.

"Jag har inte tid."..men tid är det enda jag har.

Ska verkligen bli intressant å se om du får något svar på någon av dina frågor. Några andra svar.

Vi börjar med rätta tiden.
Den rätta tiden är den vi lever i nu, (eller nyss om vi spinner på tidigare resonemang) Men den rätta är den vi lever nu, för tiden är ett begrepp vi skapat för att vara samspelta, och den tiden vi ser som rätta över hela världen är ju den vi har NU.

Universum är precis så gammalt som det är, detta är en fråga många frågat sig, till vilken nytta? Nyttan är ovesäntlig, universum är helt enklet så gammalt som det är.

Fånga tid är åxå en tvetydig fråga, en fråga som inte bör besvaras, fångad tid kan man säga man gjort då man tagit ett fotografi, ska vi gå djupare så kan man ju inte fånga något vi tidigare kommit fram till inte finns. Så den frågan är svärbesvarad.

Så, då e vi framme vid fjärde frågan jag inte uppfattade, men vi tar resa i tiden. Reser i tiden gör vi ju hela tiden.

SEV 

( Ska skriva ngt klyftigt här en annan dag när jag har tid)…nehe det kan jag inte för jag har bara en timme på mig att redigera inlägg.

Är en fångad händelse på fotografi, ens på ett ytligt plan fångad tid?
Vad är då en målning eller teckning?

Nyttan att veta hur gammalt universum är, är för så vitt ovesäntlig.. men följdfrågan är ju om det är lika gammalt som sig självt, överallt Så vi måste först klura ut om universum är så gammalt som det är, innan vi kan säga att det helt enkelt är så.

Så med ditt resonemang, broder, är inte din tid och min den samma eftersom vi inte är på samma plats och samverkar?

Men om man fångar en händelse i sitt skede och får den att återupptas efter… så har väl på något sätt tiden stoppats. Allt är här enligt den vetenskapliga beskrivningen av tid, som jag också skrev i rotinlägget.

Att fånga ljus är ju inte svårt, det vet vi ju… att komprimera det och sedan expandera är heller inte svårt. Men ljus är ju heller inte materia, så hur kan man stänga in det och sakta in det? Samt hur verkar tiden, då ljuset står still?

Fångar man ljuset, borde tiden således isoleras och verka annorlunda där, vilket friställer det från universums övriga tid, eller? Det är nu vi börjar tala om magi och effekter av manipulation med energier ;-)

//

Många av dessa djupa diskussioner, då brukar jag säga. Allt bör inte analyseras i minsta detalj, allt som händer är inte tecken, ibland blåser ett löv över vägen bara för att det helt enklet blåser ute.

SEV 

#5
Vi talar inte om tecken här :P
Vi talar om något folk alltid saknar… kanske just för att det inte finns… Men vad skönt att kunna tämja den?

Jodu, vi talar inte om tecken, men vi talar om annan molikylär forskning som går utöver det tämjbara. Alltså vad många skulle kalla överdriven analysering av ting. Därför tog jag upp min tecken-fras

SEV 

Flera av dessa frågor ska inte besvaras för när de är besvarade har livets gåta lösts och då har livets betydelse upphört. Vi måste ha en del obesvarade frågor kvar så vi kan fortsätta att grubbla på livets mysterier.

Tiden existerar bara i vår hjärna….

Jag vet att tiden existerar.. för den stressar mig så förbaskat. *s*

Vad händer när tiden tycks ändra form? Jag verkar ha en tendens att hamna i tidsluckor litet då och då. Ibland kan en sträcka, som oftast inte tar mer än en halv minut att gå, ta en halvtimme. Tankspriddhet? Minneslucka?

Men när det då händer att en sträcka som ska ta minst 30 minuter att gå, oftast mer än så, plötsligt blir så kort att man hunnit fram på nästan ingen tid alls, ca 10 minuter eller så … då kan det ju inte ha med minnesluckor att göra. Vad handlar alltså det om?