Kan vara, det är ovanligt att vilda djur kommer så nära inpå även om man bor i skogsbrynet. Stirrandet på dig verkar inte vara ett kattdjurs normala beteende heller, så jag kan mycket väl tänka mig att det var en slags guide eller totem. Vacker och stark upplevelse måste det ha varit i alla fall!

tack för ditt inlägg, hade inte lagt märke till dig förut, men medans du skrev här så var jag inne samtidigt i din gästis och välkomnade dig, skumt vad? eller inte alls!

Synkroncitet, som jag nämnde…eller vad tror du?

#1 Jag blev lite förvånad när jag träffade på ett lodjur, att den var så orädd. Man får ju alltid höra att de är skygga och svåra att få syn på. Men hon som jag såg rörde sig fräckt och självsäkert och stannade och stirrade på oss länge innan hon sakta makade sig iväg igen. Hon hade också en halvvuxen unge med sig som dock gömde sig i det gula gräset. Hur som helst så var det en av höjdpunkterna i mitt liv faktiskt. Glömmer aldrig hennes ögon.

Hej. Det var en häftig upplevelse tycker jag. Har du sett den några fler gånger? Hände det någonting särskilt efteråt?Jag menar, kanske den visade sig för dig som en varning om någonting?

Dåligt att de vuxna bara "viftade bort" din upplevelse.

Hälsningar från en nykomling

Åh vilket härligt möte! Jag tror såhär, att om det känns som om det var ett kraftdjur som gav sig till känna så var det det. Det är du och bara du som har tillgång till känslan. Ett kraftdjur kan ge sig till känna på många olika vis. Ett kan vara att det är ett djur som återkommande i ditt liv, som tycks omge dig. Det kan vara ett djur du har en speciell dragningskraft till eller som du är rädd för. Ett djur som du drömmer om, har haft ett speciellt möte med - IRL och/eller genom trumresor osv. Du kan alltså komma i kontakt med det på många sätt.

Enligt vissa indianstammar (såvitt jag vet) omges alla människor av nio kraftdjur som alla representerar olika delar och områden av oss själva, t.ex. vår kvinnliga och manliga sida, vårt inre barn, inre röst osv. Vissa av de här djuren kanske känns uppenbara, andra inte men när vi lärt känna dem kan vi fortsätta att arbeta vidare med dem.

jag bjuda dig på en berättelse ur mitt liv. Ända sedan jag har varit liten har jag varit otroligt rädd för blodiglar. Har jag badat på en ny plats har jag gärna inte gått i först. Jag föredrar klippor och bada från en båt framför sandbotten och sten. Jag älskar att bada, har ett sjukt behov av vatten så den här rädslan har påverkat mig i allra högsta grad - tills för två somrar sedan. Jag var ute på "min" ö. Gick omkring själv bland klipporna, lyssnade till de brusande vågorna och kände den starka vinden mot mitt ansikte. När jag vadade längs strandkanten flöt där en blodigel. Det är den första jag har sett där, trodde inte de fanns där eftersom det så ofta är väldigt blåsigt och skummande där. Men iaf till en början reagerade jag precis som vanligt men ganska snart lugnade jag mig och frågade mig själv varför det lilla djuret skrämmer mig så. Varför valde den att visa sig för mig just då? Jag insåg att blodigeln är mitt kraftdjur, den ville visa min rädsla för det okända och att inte det behöver vara så som jag först tror att det är. Numera blir ärad när den visar sig. Jag vet vad den representerar - för mig! Och det är det viktigaste tycker jag, att man lyssnar till vad de säger just mig.

Puh! Det blev långt, hoppas det kan vara till någon hjälp.

Fåglar i alla de former är mina följeslagare. Jag har ofta fåglar med mig när jag är ute och springer exempelvis. I somras bodde en liten blåsmes med ungar i min lilla holk på altanen …

Ett rådjur en sen sommarkväll för något år sedan, kom ut på ängen och stod där och vi såg på varandra. Varma, bruna ögon mötte mina. Sen vände den om och sprang in i skogen igen … Det var ett magiskt ögonblick.

Och björnen … Har aldrig träffat en livslevande, men fann i släktforskning att vi har namnet Björntand i släkten och björnar har jag alltid älskat.

#5, hm, hela min bardom var fylld av terror och trauman, men du har nog rätt där, det var i samma tidsperiod som flera hemska saker hände runtomkring mig, så nu gjorde du mig övertygad om att den förmodligen är mitt kraftdjur.

Jag har också alltid haft katter omkring mig, eftersom jag var självvald mutist och inte kommunicerade längre, med människor, så var det katterna som jag hade en ordlös kommunikation med.

jag vet inte hur man tar reda på sitt kraftdjur? Eller i det här fallet som man vet vilket djur som är ens följeslagare? är det efter någon särskilld händelse? I så fall kan det vara att min följeslagare står mellan vargen, ormen och hästen… mest vargen känns det som…

Jag hade prao i våras på skånes djurpark och jag valde temat rovdjur. Vi skulle städa i varginhängnaden. När vi höll på känndes det som om någon tittade på mig. Jag vände mig om och såg ledarvargen stå bara några metrar bort och titta på mig med sina gula ögon medan han lade huvudet på sned. Han tittade nyfiket på mig och jag satte mig på huk framför honom. Han nosade försiktigt medan han kom närmare och tillslut stod han precis framför mig! Då gjorde han något jag aldrig trott… Han började slicka mig i ansiktet! Jag har ingen aning varför eller hur detta hände. För de som arbetar där med vargarna kan aldrig komma nära någon varg! inte ens ledarvargen!

Så jag undrar nu, har vargen valt mig att vara kraftdjur till?