Bra idé Jodrena, och vilket bra mål/intention :)

Ses vid brunnen!

Jag ska försöka låter spännande. vad roligt att kunna känna sig mer delaktig =)

Superbt! Vi ses vid brunnen hoppas jag! (Jag är novis men ska verkligen försöka)

Vi ses vid brunnen :)

 *Putt* =)

vore tacksamt, om denna tråden också innehöll instruktioner för hur vi, ev. nyingar, skall genomföra resan.

Tack för den påminnelsen, så långt tänkte jag inte :) jag ska komma ihåg att i fortsättningen lägga ut följande text i början av de här trådarna, texten är kopierad från "FULLMÅNEMÖTEN" av trumman:

Detta med fullmånemöten innebär att vi på var sitt håll i landet jobbar ceremoniellt och rituellt el. liknande tillsammans varje fullmåne med start kl 20.00 och framåt så länge man vill/behöver.

 Är man i samma stad, eller nära varandra är det givetvis bäst om man träffas och jobbar tillsammans.

* Vi reser med samma Mål/Intention i sinnet och delar sedan med oss av det vi lärt här på forumet för att komma närmare Sanningen och binda ihop trådarna.

* Varje gruppresa utgår från samma plats i "andevärlden" för att vi skall få gemensamt avstamp och ett enat fokus. Resan går från en plats som ägnar sig gott för syftet och är full av kraft.

 Vi samlas på häxgården runt den gamla brunnen och gör sedan det vi ska. Enade i vårt mål, men var och en för sig.

 Ett tips är att (i vår värld) hålla något kraftföremål i handen då vi reser, något som andra kan känna igen oss på. Det kan nämligen vara svårt att se personers ansikten eller generella drag i början, men kanske lättare att känna igen "rävpojken med kristallen" t.ex.

* Skriv sedan ned och posta här. Skriv gärna kort och kärnfullt istället för långrandigt och beskrivande. För det mesta är vad man lärt av upplevelsen intressantare för andra att höra än upplevelsen i sig.

just så!

Det var svårt idag. Jag fick en skepnad som jag inte vill avslöja än för att se om ni kanske såg mig för jag var hos flera stycken. Problemet är att när jag får en annan skepnad, ser jag med andra ögon, hör med andra öron, tala kan jag inte alls. Så det är svårt att förstå vad jag ser och hör.

Ett väsen var jag hos många gånger, satt på hennes axel och i hennes famn och blev smekt och trivdes så bra där, försökte om och om igen fråga henne men hon bara log litet hemlighetsfullt och ville att jag skulle öppna ögonen så skulle jag se, men jag hade så svårt att se någonting alls idag.

Jag försökte få henne att följa med till brunnen, men insåg att jag inte kan styra henne så jag kom till brunnen och greppade tag i någonting orange-gult och försökte få den att följa med till väsendet som jag träffat, men det gick inte särskilt bra. Jag visste inte ens säkert om det var någon person eller om det var något helt annat jag försökte få med mig, men jag hoppades på att det var någon, (någons hår?) för jag ville att andra skulle komma och möta henne. Hon var hela tiden runt brunnen, strök i utkanten av området och tittade litet roat på vad som hände.

Jag fick en känsla av att det inte finns så mycket att göra, vägen är lång och man kan bara upplysa genom att skriva eller visa bilder och annat som skulle kunna påverka människor. Och framför allt prata om saken.

När jag satt på hennes axel hörde jag hennes tanke, om att vi ska satsa på våra barn, lära barnen, men jag gav mig inte, det är de vuxna som måste få insikt så att de också kan lära sina barn. Men hon tänkte på barn om och om igen. Jag blev nästan arg på henne men hon bara log och nickade och jag strök mig mot hennes kind för att be om ursäkt för att jag blev arg hehe. Så jag beter mig! Skäms på mig!

Jag åker förresten alltid ner i brunnen av någon anledning, den här gången hamnade jag efter en stunds fallande vid en strand och någon strök mig på axeln men såg ingen. Så kom jag tillbaka upp ur brunnen, det var då jag fick min andra skepnad. Och jag försökte hela tiden hålla mig lugn och stanna vid brunnen men när jag reser så har jag märkt att jag har svårt för att hålla mig på en plats hehe.

nu läser jag inget som är skrivet ännu, utan redogör bara för min egen resa:
Jag har mest erfarenhet av resor till undervärlden, så jag befann mig i en svart korridor med dörrar och undrade vart sjutton jag skulle ta vägen nu.
Upptäckte då att en korp satt och nöp mig i vänstra axeln, samt en bindel var fastknuten runt den högra överarmen.
(vilket föremål som jag höll i handen, säger jag inte, vill först se om någon uppfattade det).

Fågeln fattade tag i mina axlar, efter det att jag hade tackat den för att den var min djur-följeslagare (det hade jag alltid funderat på om jag hade någon, före idag alltså), samt bett om dess beskydd, på resor, i utbyte mot min acceptans, för dess val.

Kvickt var vi ovanför brunnen, på häxgården. Där var det fullt ös, mycket tjatter, liv och rörelse. Blev så förundrad över att så många låg och krälade på marken.
Det var ansträngande att urskilja enskilda personer, men tyckte mig kunna identifiera, ett flertal, alla var dock inte intresserade av närmare kontakt.

Begav mig, med korpens hjälp, vidare, ner genom brunnen. Där virvlade träd runtomkring mig, jag sögs vidare i en spiral uppför en trappa. Ovanför den var det en portal, en båge.

 På vänster sida, befann sig röda rosor, som genast slingrade sig runt min hals. På höger sida, så var det stora törnen, som jag genast greppade, så att blodet sipprade fram.
Känslorna blev så starka, så att jag grät tills jag nästan fick konvulsioner.
Tackade för lärdomen, om mig själv och insåg vikten av att släppa taget, om det som man inte själv kan påverka.
För att kunna gå vidare, så får man ibland inser, att man självmant har stått kvar och stagnerat.

NU…var jag framme vid dagens uppgift:

Träden runt omkring i landskapet, talade högt och tydligt till mig, vi analyserade gemensamt, hur långt jag har lyckats göra mig hörd, med tidigare projekt, för att kunna utvärdera hur väl man kan lyckas med denna uppgift.
Det vi kom fram till var, att med hjälp av dramatiseringar och med medias inblandning, så kan man komma mycket längre.

Jag vill inte gå in i detaljer, men det skulle krävas att många fler häxor visade sitt genuina intresse. Min erfarenhet, säger mig tyvärr, att dom flesta droppar av när man skall genomföra saker. Ungefär som vid alla andra gemensamma evenemang.

SEDAN, så for jag tillbaka igen, denna gången så blev jag korp, jag behövde ingen flyghjälp längre. Han har även presenterat ett namn för mig, som tydligen är en ort, både i Indien och en ort på en grekisk ö.

Samma väg och hem bar det.

Jag hade lite svårt att ta mig till brunnen till en början. När jag väl kom dit såg jag en svartklädd flicka med vita skor (typ sneakers) under ett träd. Hann dock inte närma mig henne. Jag for också en annan kvinna, med en bägare i handen?
Sedan for jag in i en mörk tunnel och upplevde som en blodröd solnedgång, och den "sade" att det som är vackert att titta på gör fruktansvärt ont. Jag tolkade det som att föroreningarna som ger upphov till de vackra solnedgångarna gör ont. Jag försökte fråga om råd flera gånger men tyvärr ringde telefonen strax efter detta och jag slungades tillbaka. Otroligt irriterande. Nästa gång ska jag stänga av allt!

Jodrena, jag såg precis att jag haft en orange hårsnodd runt handleden hela tiden, kanske var det den du såg som var orange?

Ja jag försökte men ny som jag är så slutade det bara med frustration och en en tröstande kram från pojkvännen. Jag vill antagligen för mycket. =(    Men intresant o läsa vad ni har kommit fram till =)

#13 Jag håller med dig, med svårigheterna och frustrationen. Är själv helt novis på området. Och det är lärorikt och fascinerande att få ta del av alla andras erfarenheter. Tack för det!

#11 åh vad duktig du är, jag vill också lära mig att kommunicera sådär. Jag förstår ingenting när jag upplever något :P men det kommer väl. Idag var inte den bästa dagen må jag säga.

#12 skulle kunna vara det, jag har ingen aning om vad det var men jag hoppades bara på att det var någon av er för jag ville att fler skulle upptäcka den jag var hos så många gånger hihi.

#13, 14 ja, det är inte alltid det går alls, men du kan ju träna lite på egen hand till nästa fullmåne? Utan att behöva koncentrera dig på ett visst ämne utan bara för att lära dig? :) Det ska nog gå bättre med tiden ska du se.

Undrar hur det gick för dem på träffen…

#15 Ja jag sak försöka öva själv lite.. men Jag känner mig alltid kvävd då jag inet hittar en bra sittställning och så börjar jag gäspa.  Men jag ska gä Völvakursen så ajg lär väll lära mig lite där =) tack

#14 ja jag tycker bara att man blri frustrerad vet att man kannn men man lyckas inte o börjar tvivla. Men vi får öva o lite o sen försöka nästa fulllmåne =)

skall bli kul att se om någon upplevde det som jag höll i min ena hand.

Själv ansträngde jag mig verkligen för att se andras symboler och såg då ett fåtal.

De personer jag samtalade med där, befinner sig nog (antar jag ) på hif-träffen, så jag måste nog tåla mig ett tag till, innan vi kan få något besked om vad de såg, upplevde och fick för svar.

Jag är också nyfiken på om någon kan ha sett mina symboler, förutom eventuellt den orange hårsnodd jag helt oavsiktligt hade kvar runt handleden, hehe.

#18 Lite intressant förresten att det just var en hårsnodd då jag av någon anledning kopplade den färgen till hår trots att det inte alls såg ut som hår. Som jag sa, hade svårt att förstå vad jag såg, färgerna var annorlunda, formerna var luddiga, färgen var ju inte direkt en hårfärg, men tänkte att det kanske bara var för mitt otränade öga som det förhöll sig så. Men sen är det ju ändå inte säkert att det var din hårsnodd jag tog tag i, men det kan ju ha varit det :)

Var svårt denna gången. Först när jag var på väg fram mot platsen såg jag en mörk skepnad som inte avslöjade något i sitt utseende, men i handen hade skepnaden en riktigt framträdande blå sten. När jag kom närmare försvann dock skepnaden. Istället dök en björn upp mitt framför mig, dennes huvud var bara en liten bit ifrån mitt, efter det kände jag mig rädd och kunde inte skaka av mig den känslan.

Väl framme vid brunnen märkte jag efter en stund att det stod någon bredvid mig på vänster sida. Jag sträckte ut min vänster hand och rörde vid personens beklädda höger arm. Har för mig att klädnanden var grön, och har en liten känsla av att det var en specifik person. Såg inget ansikte eller så utan det var mer än känsla jag fick.

Den olustiga känsla efter björnen satt kvar så mycket mer än så blev det inte.

Oj, jag kom på att jag nog attackerade en person också :S Eller, det kan åtminstone ha uppfattats som en attack, för jag såg någon som jag saknar litegrann och blev så glad så jag hoppade på henne där hon satt vid brunnen, i all välmening för att krama men insåg misstaget och gömde mig snabbt för att inte skrämma slag på stackarn. Det kom jag på nu när Juvela berättade om björnen. Förlåt, om någon uppfattade att jag attackerade någon - det var i ren glädje jag gjorde det och att jag inte riktigt behärskade den andliga kroppen var inte något jag tänkte på i min iver. ehm.

Och nej, det var inte jag som var björnen som mötte Juvela. hehe. Tänk en björn som sitter på folks axlar, vilken syn! *fniss*

#21 haha oj då. Nej då trodde inte att det var du heller. Den här kändes läskig, och du känns då inte läskig ^^ (snarare go och varm). Jag hade inte hunnit fram till brunnen riktigt heller  när den dök upp.

Den här resan blev lite svajig för min del. Jag hade svårt att hålla kvar intentionen och flög mest omkring. Det enda svaret jag fick om intentionen var en röst som ropade från nedan ”Sluta vara så j-vla självupptagna”.

Att resa gick väldigt lätt den här gången men ngn kontroll hade jag icke. Av ngn anledning så nuddade jag aldrig marken med fötterna. Antingen flög jag omkring upp och ned !?! eller kravlade runt på marken med händerna och armarna i bästa japanska skräckfilmsmaner.

Jag kom inflygande mot gården och tog tag i toppen av den höga brunnsgrejen som håller hinken. Jag tittade runt och såg ngra stående nere vid brunnen och ngra satt vid en lägereld lite längre bort. Förbi brunnen flög en björn och jag blev av ngn anledning jätteliten och skrek ”iih en nalle” och ville flyga dit men björnen vände sig om och morrade och jag tappade helt kontrollen och flög rakt ner i lägerelden och vidare uppåt med röken och gnistorna.

Där ovan i ngn slags ingenmansluft flög jag omkring okontrollerat ett tag innan jag befann mig inne i huset, på övervåningen. Nedanför trappan var det människor som hällde upp dryck och ställde fram mat men jag skulle inte nedåt. Istället kröp jag på händerna vidare in på övervåningen där det stod ett antal bokhyllor. Jag började metodiskt leta mig igenom böckerna men jag visste inte vad jag letade efter. Efter en stund insåg jag att jag hade sällskap och vände mig om och såg en kvinna stående med en bok i handen. Kan inte erinra mig hur hon såg ut annat än att hon hade medellångt hår och det var ngt svart som flöt runt henne. Hon hade en bok i handen och jag frågade henne om hon visste vad jag letade efter. Hon sa ingenting utan ritade med handen en spiralrörelse. Nu hade hon en mansbyst i sten i sin famn. Jag skakade på huvudet och sa åt henne att Pan inte var en steril avbild utan ngn levande och varm och jag blundade och de spiralformade lockarna på bysten blev till blonda lockar som blåste i vinden och jag drogs in i ett par blå ögon.

Sedan gick jag på en asfalterad cykelväg som gick igenom ett skogsområde. På vänster sida fanns en backe och när jag tittade närmare såg jag att i marken fanns rester av gamla husgrunder, murar och högar och i mitten gick en övervuxen stentrappa uppåt mot toppen. Jag var på väg framåt på cykelvägen men kunde inte motstå att gå uppför trappan för att se vad som fanns där. När jag började klättra uppåt så hamnade jag längre och längre från marken. Mina fötter och marken var som två lika laddade poler som studsade ifrån varandra mer och mer.

Sedan kom min sambo hem och satte igång Devil May Cry 4 och det blev trams av alltihopa och jag tog mig snabbt tillbaka.

#9 När vi gjorde första fullmånemötet som också hade en naturinriktad intention träffade jag på ett kvinnligt väsende som pratade om hur viktigt det var att lära barnen om naturen. Hon sa till mig att för en del vuxna var det redan för sent och skulle inte göra ngn skillnad hur mkt man än försökte med dem, men för barn är det aldrig försent.

Vet inte om ni gjorde fullmånemöte på träffen. Men jag puttar upp tråden ifall ni har ngt att dela med er om :)

Så långt jag vet var det ingen på träffen som gjorde den resan. När kl var 20:30 påminde Trumman oss att vi nog hade missat det. Det debbaterades ett ögonblick om vi skulle köra eller inte och det gick över till en debatt om hurvida det var viktigt med fullmånen eller inte. Efter det lades det på bordet och sades.. nästa gång. ;)

Näe, det blev inget för oss på träffen. När trumman kom på det så var det för sent att sätta igång. Och vi hade ju en massa annat för oss liksom *S*