Jag har kristna släktingar och på det stora hela har jag märkt att om jag respekterar deras syn på livet, så klarar de med tiden av att acceptera min. Jag har till exempel en bra relation till min morbror i grunden, och det var han en gång som började skola mig, nu har han vänt i livet och det var jobbigt under en tid, men det verkar som att det fungerar bra nu igen.

Man behöver ju till exempel inte hålla en mässa när farmor kommer eller bjuda in sin faster från Livets ord, när man vet att man skall fira en egen högtid.

Dessutom brukar jag stänga dörren till templet om vi får besök här, vare sig de är av annan religion eller inte har någon. Man slipper lite frågor då.
Min fru och jag har liknande sätt att se på saker, men vi pratade heller inte mycket med varandra om det utan lät varandra göra sina grejor, och tittade lite nyfiket på och stöttade i den mån vi kunde.

Okej ja nu har jag turen att jag inte har så allvarliga saker som skiljer. Min kille tror inte på det jag tror på. Men han har endå samma syn det man tror på finns o han har själv sakt att han kan tänka sig att fira högtiderna med mig o så.. men han har sin tro som han tro på. (dock ska här tilläggas att han inte har någon raddikala åsikter och han tor på big bang och mycket vetenskapligt där ha nser eneriger okring oss som något helt natruligt)

Mamma snäser lite åt det o tycker att det är jobbigt antagligen för att hon tror att jag kan råka illa ut. Hon har en rätt öppen syn o har förbjudit mig att använda sådnat som anden i glaset a v den andledning att ma nitne vet vad man får fram. Så helt klart tro hon något.

Men åter till killen jag gillar att ha honnom hoss mig så mycket som möjligt då jag känner mig hel med honnom hoss mig. vst är det möjligt att ha honnm hoss mig även om ha ntror på nått annat så länge han som nu itreserar sig för det jag tror på och uppmuntrar för att jag mår bra av det?  Han är som jag försöker få fram en väldigt förstående person som jag själv ser som min andra hälft.

Min kille har ingen större förståelse för det här alls. Men det är inget jag har något behov av att prata med honom om heller. Vi har det nog lite liknande det aris_eile pratar om, vi måste inte prata om allt utan gör det vi vill för det mesta. Däremot så är det litet svårt att koncentrera sig på vissa saker när han (ungefär alltid) är här och jag bor i en etta och kan inte stänga in mig och gömma mig varken för hans ögon, tankar, huvudskakningar eller tv-ljud. Så det är ett problem, men kommer väl lösas så fort vi flyttar ihop till något större … hoppas jag.

Nå, det där med huvudskakningar är just en av de saker som jag förväntar mig, men som faktiskt aldrig har hänt ;) Inte har han klagat på mina örter som hänger på tork litet varstans, grejerna passar hans stil som prydnadssaker. Han har ju ingen tro alls, förlitar sig nog blint på vetenskapen utan att veta någonting om den så det går ganska bra eftersom han inte tänker på saker av det här slaget över huvud taget hehe.

jag förstår att det kan vara jobbigt bor med min mamma och lilasyyster o det är inte lätt med privatliv hos mig. Det är en tröst att min killa uppmuntar o mer än järna lånar ut sitt rum om det inte handlar om magi.(alltså åkallandet av gudar elelr andra varelser sm kan vara illasinnade på nått sätt) tro inte riktigt att ha nsjälv vet vad han tor o vill. Men ha ntor på vetenskap o på sin egen hopknåpade tro som på vissa sätt krockar med de njag börjar bilda mig.  tack för svaret. =)

#4 härligt att ni låter varandra vara så fria och samtidigt accepterar den andras livsåskådning. Grattis till det säger jag :D Inte alla förunnat det där ändå.

Ja det är skönt =) tycker att det är rätt att man får tro vad man vill. =)