det går en huldra vid skogens rand
hon är härgad av tidens tand
hon binder hjärtan och löser band
för så har skaparkraften menat
hon ser på månen i himlens höjd
hon ser på människobarnet, nöjd
som ligger stilla på fällen
hon såg att sommaren den blev fördröjd
för det att modern är trött nu
De små som leker, i tassemarker
de få, som smeker i kärleksakter
och alla människor i stugekammarn
som slår i skogen, med yxan och hammarn
och våran urskog som ej får stå i fred
nej, för den hugger människorna bara ned
De få som ännu tänker
de få som faktiskt skänker
en gåva till jorden och småfolk
Dom tror att dom bestämmer över marka
att dom är enväldiga och superstarka
men vi får väl se
om ni kan klara de
när allt av naturande är borta
då kanske ni kommer till korta
för det som en gång hade en själ
tog ni ej hand om och ville väl
så jag lyfter hatten och säger farväl
till de små som ännu andas
Helt underbar dikt om huldran, hon som besjälar skogarna… Fantastisk!!
Den här talar till mitt innersta. Skogen är vår själ här upp i norden, den som susat våra förfäder till sömns under tusen år och tusen åter…
En bra dikt, ett tilltalande budskap!
;)
wow, skriver jag bra!? jag tackar och bugar och tar emot.
Mycket vackert 
Jaa, du skriver verkligen bra! Dikten var mycket stämningsfull.
puttar upp den till nightphoenix
Åh men jaaa, hon älskar den!
Du vet att jag vill att du lägger ut de andra också :-) dina dikter talar alltid till min själ. Min underbara lightseeker.
jo, men jag har ju ingen ORDNING, har ingen aning om vart jag la mina andra dikter, that`s me.
I gästboken, i dagboken, lite här och lite där :-) Finn, finn, finn 
Hjälp henne!
Underbart lightseeeker…så vackert, så sant…
Vackert, vackert lightseeker, vill läsa mer 
lightseeker skriver jättevackra dikter Bappho man blir fröjdefull :-) men hon gömmer dem.
-I skrymslen och vrår! letar ,letar!
det kanske är småknytt som gömmer dom för mig, jag blir så glad att mina små berättelser kan ge någon annan någonting alls, har ju så många gamla här hemma, men dom vill jag inte ha, borsta, borsta, borsta…..dom tillhör det förflutna, nu är nu.
en till, fann jag, som vart bortglömd, har missat att man kan söka här, ju
hm, ska man beskriva dikten med ett enda ord så får det bli "åhsåfin" ;) .. verkligen fin alltså.
kul att läsa så pass lång efteråt och känna att man fortfarande kan stå för andemeningen i dikten, kul att någon annan kan känna att dom får ut någonting av dikten med
Starta ny diskussion