…lyckas ta mig till platsen. men det är väldigt mörkt. Tänker ta mig till mötesplatsen vid brunnen men hittar inte dit. Och jag känner ingens närvaro. Istället befinner jag mig efter en stund vid en eld. Upplever värmen och ser lågorna. Men ingen är där jag är ensam. En stor fågel flyger med långsamma vingslag ovan, bakom elden. Jag önskar att elden och fågeln ska hjälpa mig att fortsätta, uppåt. Någon jag inte kan se mer än som en svart skugga håller upp ett pentagram. Skuggan tonar ut och plötsligt befinner jag mig vid vatten, som en källa. Eldens flammor är borta. Koncentrerar mig ännu en gång på att få "resa" genom vattenytan. efter en lång tids upplevelse av vattenyta en  mörk skog, en gammal stor mörk rot. Är beredd att få ställa min fråga till det gamla trädet. Då kommer ur roten en intensivt lysande liten varelse som lyser så starkt att jag har svårt att se formen av, eller konturerna, men den lilla ljusvarelsen är för mig sinnebilden av en liten älva som vibrerar sina vingar. Avvaktar och förväntar svar på min tänkta fråga från "älvan"…så bryts allt och "resan" är över. För denna gång.

Försök 1:

Går på stig i skogen, ser brunnen. Ingen där. Blir distraherad av andra tankar som kommer upp. ”nunna” som pratar med man om att hon ofta blev anklagad för att ha sex med män. Ett Mycket vackert halsband tas på och av en kvinnas hals. Allt skiter sig och jag börjar om.

Försök 2:

Går åter på stigen och ser brunnen på gräset där skogen tar slut och gräsmattan breder ut sig. Vet inte om det är någon där. Jag ser mig omkring och funderar på om jag är ensam. Då stannar allt upp och jag befinner mig inte längre på gräset utan på en ”omöjlig plats” nånstans. Jag svävar omkring i en stor spiral av ljusa prickar. Något säger mig att prickarna ska ha varit folk/fä/andar/något annat, i alla fall några mer varelser av något slag som var där. Sen är jag tillbaka på gräset vid brunnen, fortfarande ingen där. Jag beger mig ner i brunnen genom att klättra på en repstege. När jag klättrat oändligt länge så kastas jag ut i (hör och häpna) RYMDEN! (Jag har svävat runt i rymden ikväll, vet ni hur lustigt det kändes?) Något stämde dock inte. Jag såg jorden på avstånd men till vänster om jorden var det en stor genomskinlig vägg av ”vattnig” kvalité, som långsamt rörde sig mer och mer mot jorden. (Hålet tillbaka till brunnens botten fanns i denna vägg.) Jag betraktar spektaklet ett tag och sen, när jorden slutligen ”slukats” av väggen ( jag ser fortfarande jorden på andra sidan väggen dock.. inget konstigt) så vrider den på sig och kommer mot mig. Naturligt vis får haren varulven panik och försöker ta sig tillbaka till brunnen. Klättrar dock väldigt lugnt upp igen. När jag är uppe får jag hjälp över brunskanten av någon bastant varelse (man, kvinna, något annat) som hade antingen stor puckelrygg eller ryggsäck på sig. End of story. (Fick hicka och drogs tillbaka till vår värld igen)

Ingen aning om vad detta har med intentionen av resan att göra… hade ingen möjlighet att ställa frågor elelr något… Vet inte ens om jag gjorde någon resa eller om jag hittade på allt själv.

Jag blev så illamående och yr.. susade i öronen..
Så jag fick avbryta.. kom aldrig iväg :((

Kom inte heller iväg, fick ingen ro i mig själv, då familjen levde rövare i vardagsrummet.

Jag hade svårt att komma fram till brunnen. Jag såg den på avstånd men det var som om någonting blockerade mig från att komma i närheten. Men jag fick hjälp av olika djur, färdades med dem och befann mig under jord, en god stund. Jag kom upp ur brunnen :D Där såg jag två par fötter. De ena diffusa (mansfötter?) och ett par kvinnofötter med rosa/lila kjol av något slag…?

Symboler som dök upp från ingenstans under resan var en napp, en stav (som jag slingrade mig runt och uppför) samt att jag kände någonting mjukt och varmt liknande en katt? mot knät mot slutet av meditationen. Och en värme på vänster sida som var väldigt trygg och behaglig. När jag försökte avsluta meditationen var det som att någon höll mig fast. Flera gånger då jag försökte ge mig av blev jag dragen tillbaka. Det sista som hände var att .. ehm. det kändes som en kyss

Dock var jag inte vid brunnen så mycket, jag färdades överallt, på ängar och i skogar, under jord och över jord. Jag såg mycket detaljer, allt mindre och mindre och min känsla är att för ett gott liv, för att komma i kontakt med Jord och vörda henne ska vi ha god kontakt med naturen, vistas mycket i naturen och det gäller det att se sig för, se på även de minsta insekterna på bladen som man plockar upp. I vidare mening - ja, försöka se hur allting samspelar och hur allting påverkar varandra och agera därefter. Som butterfly-effekten, fast i min version är det inte bara så att fjärilens vingslag kan bidra till en stor vind utan det vi gör påverkar även små små saker, och det är minst lika viktigt att se.

Jag fick mao uppleva ganska mycket trots att jag faktiskt blev störd stundvis av både TV och killens ljud. Jag försökte hålla mig kortfattad.. hehe.

Jag kom fram till brunnen men jag kunde inte se någon speciell person, en svart häxhatt for förbi och en korp satt högst upp på stolpen som höll i hinken.. Någon flög iväg väg med korpen. Ett pentagram blixtrade förbi i någons hand.
Jag klättrade ner i brunnen men det var svårt att komma iväg, det kändes som om det var åt fel håll, som om jag borde fara uppåt.
Jag kallade på mina hjälpare, han den stora kom och hjälpte mej neråt genom att jag fick hålla honom i svansen och han drog mej neråt. Väl "framme" var det nu var, kände jag inte igen mej, ingen jag kände var där. Då kom det en orm och slingrade sej runt min arm och kröp iväg över min kropp. Jag blev rädd och intalade mej att det inte var någon fara.
Då kom hon min lilla vita och bet mej i näsan som för att tala om för mej att det var för länge sedan..Jag kliade henne bakom öronen och under tassarna och hon skimrade i rött. Någon ifrågasatte varför man måste klippa gräset så ofta och hur jag skulle kunna låta bli att sälja gift hela dagarna utan att få sparken. :)  Sen kallades jag tillbaka..

Jo jag såg även en stav som hade formen av en orm.. slingrande..

#2 Jag hade ett halsband med mig. Av brons! Men jag lyckades inte komma fram. Var först bara mörkt sedan ett hav? son hindrade mig!

#7 hm, det jag såg var av glas och blått.. sjukt fint faktiskt… ett sånt vill jag ha!

Inte mitt i så fall! Hade hoppats att något hade nått fram, men tydligen inte.

Jag kom till brunnen, där stod massor av folk speciellt en kvinna lade jag märke till med långt rött hår och en stav med en orm som slingrade sig runt-såg ut som askleipos stav ungefär…

jag gick efter lite virranden nedför en trappa och den fortsatte bara nedåt, det var som en grotta full med fladdermöss och jag frågade om de var hjälpare och vad jag skulle ta med för budskap-de sa att jag skulle känna jordens kraft, att jag var inne i dess livmoder, kom fram till en dal och där fanns i grottöppningen en orm, som sa att jag skulle leva närmare naturen och känna den i min kropp..

 Giick ut i dalen och en man satt vid en eld, jag ställde mig i den och färdades uppåt där var det först aldeles lila och olika människor som susade omkring, tillslut landade jag framför en märklig kvinna, hon såg ut som en blandning mellan kvinna och orm, med vingar hon sa att jag inte skulle sluta tro på möjligheten att förändra och att jag alltid har ett val i varje stund.

 Sen dök jag genom luften, landade i vattnet och när jag kom upp var jag vid vattnet och elden jag sett innan, en uggla och en björn följde mig upp och jag vaknade i min säng

hade min athame i handen

#6 ormstaven känner jag igen. Men det kändes snarare som att jag var ormen som slingrade runt staven ;)

Det som verkar gemensamt, som jag inte kommenterade eftersom jag lätt kunde ha skrivit en hel roman, är mörkret och tomheten på platsen. Det var mot slutet jag kände litet mer närvaro, ca 20.40 eller så, eftersom jag kom tillbaka ca 20.50 eller så…

#11 det var som om staven slingrade sej..

Tyvärr blir det här lite långt då…

Hade svårt att komma till ro först, men fokuserade på brunnen och gården runt om. Satte mig på gräsmattan vid brunnen, kände närvaron av flera men såg ingen. Lyckades till slut komma ner till 'min plats' under jord, där gudinnan Hel bor. Bad henne och hennes väsen om hjälp med min intention och helt plötsligt var jag uppe i luften och såg ut över ett hagmarkslandskap jag inte sett förr, svenskt var det dock det kändes tydligt.
  Ser mig sen vid en å, gåendes bredvid. Nästa bild - ett bergslandskap. Nästa bild (ett väldigt hoppande här) är jag uppe på fjällheden och äter lingon =) Nästa bild, tillbaka till hagmarkslandskapet.
  Känner att jag är högt upp, som i luften, men jag rör mig inte. SItter nog i ett träd. Bestämmer mig för att jag ska bli fri som fågeln och flyger därifrån. Flyger över landskapet, hamnar vid en sjö som visar sig vara havet. Möter måsar och tärnor, flyger ut över havet och svävar. Se ett fraktfartyg på håll och flyger dit. Fartyget är lastat med stora träkontainrar med för mig okänt innehåll, men det kändes enbart positivt. FLyger vidare norrut och hamnar igen över land.

Nästa bild - hamnar på en bergstopp mitt i en skog. Känns som det står ett hus bakom mig, men ser inget. Känner närvaron av väsen runt mig, men ser dem inte. Sätter mig i skräddarställning på berget.
  Ser solen gå ner över skogen och flyger ditåt. Jag är en albatross. Flyger närmare solen, starkt ljus men jag bli inte bländad. Men jag kommer inte närmare solen ,  men ljuset blir ändå starkare. Stannar upp i flygturen och tittar, ser varelser i ljuset som väntar på mig, men som vet att jag inte ska dit än (det är för tidigt). Kommer tillbaka till bergstoppen.
  Sitter på toppen och mediterar med varelserna runt mig. Några lutar sig rygg mot rygg med mig. KÄnner att de är nyfikna på mig, men de visar sig inte.

Helt plötsligt ser jag mig själv sitta på bergstoppen och känslan i min kropp var att jag flög ur mig sjlv och steg högre och högre upp. Inte bra alls! Lyckas på nåt sätt stanna i alla fall, men har stora problem att ta mig tillbaka till min synliga kropp där på berget. Talar till mig själv och säger att jag är hel, upprepar flera gånger och så är jag helt plötsligt tillbaka hemma i rummet.
  Stänger ner mina chakran för att börja jorda mig. Tittar till brunnen igen men ingen där. Går ner till Hel igen för att jorda mig så. Väcker mig själv och gör allt för att jorda mig. Trots allt snurrig och det gör ont i hjärtchakrat. Riktigt obehagligt.

Så. Sen jag kom tillbaka har jag gjort massor för att jorda mig igen. Kramat på sambon, gosat och busat med katterna, ätit, varit ute på balkongen, grejat med växter, jordat ner händerna bokstavligen talat. Men trots det känner jag mig fortfarande 'uppe i det blå'. Det kan iofs vara att jag helt enkelt är trött i skallen, men det är lite obehagligt trots allt. Har aldrig varit med om en sån sak tidigare vid meditation. Över huvudtaget har jag inte lyckats med en sån här meditation förr, så samtidigt är jag nöjd. Hoppas bara att nattens sömn kan hjälpa.

Förresten Blodeuwedd, det kan ha varit mitt pentagram du såg, för jag hade mitt i handen =)

#5 jag blir lite chockad när jag läser vad du skriver eftersom att jag lade mig med min son vid tiden då jag skulle förflytta mig till brunnen, och min man lägger sig med vår äldsta son, så, såg du alltså mina fötter och min mans fötter, du vet jag hade en rosa klänning på mig, helt otroligt!

Jag har rest både i dag och i går. I går var jag i rymden, jag var i brunnen, och jag kände närvaron av flera i går, där fanns en mörk skugga som "vinkade, viftade" till mig, jag hade min sten med en ängel i som kraftsymbolen. Det var en skata, eller en kråka. Han följde mig hem han satt här på hustaket och jag vinkade till honom att det är lungt nu är jag hemma igen.

Igår pratade jag med kvinnan. Kvinnan som fanns där. Hon sade till mig Svaren finns i naturen.

I dag har jag simmat som en delfin, svindlande fort över vatten som liksom "stret". Eller  hur säger man.

#14 ah, där kom det svaret, för jag såg kjolen vid flera tillfällen, minst tre gånger och det var så starkt att jag nog trodde att någon av er har en sådan kjol/klänning. Väntat på den bekräftelsen och där kom den :)

Jag tänker inte avslöja vad jag hade för kraftredskap med mig men har inte sett något som tyder på att ni anat av den. Däremot möjligtvis mig hehe.

Och var det Blodeuwedd, eller vem var det som såg någon färdas med korpen från brunnpinnen? :) tänk om det var blodtopp? hihi.

#1 Kanske såg du mig Coturnix. Jag valde pentagrammet jag har på mitt altare som kraftsak och den höll jag upp framför mig hela tiden :-)

#16 ha haha.. jag tänkte på Bappho och såg en häxhatt  och pentagrammet, men ville inte riktigt ta det som på riktigt.
Så där gör jag ofta, jag ser/känner en sak men så tar mitt logiska sinne över och säger att NÄÄ så är det ju inte.. Men jag såg dej Bappho.. ;)

Jag försökte fokusera starkt på pentagrammet (kanske mer än själva intentionen med resan) för jag var mest nyfiken på om vi kunde se varandra :-)

Av någon anledning inbillade jag mig att jag träffade BranDuir, men ser nu att han inte var med och reste så det var väl bara fantasi då.

Det enda jag såg som jag tror har att göra med intentionen med resan var en gigantisk tall som försvann upp i himlen. Strax efteråt såg jag ordet "OFFER" skrivet framför tallen. Får nog fundera en stund över vad det kan betyda.

#18 Jag fokuserade också på mitt objekt stundvis väldigt kraftigt för att se om ni uppfattade den. Men det är ett ganska främmande objekt och kanske inte någonting som ni ser som en symbol eller kraftsak som någon har tagit med sig om ni skulle uppfatta den alltså.

#19 BranDuir tyckte jag mig också känna av. vid flera tillfällen, men han skulle ju som sagt inte ens vara med… Eller var han där ändå i hemlighet tro? ;)

Jag har känt av BranDuir, inte på själva fullmånekvällen men dagen innan den. ;) Vad säger BranDuir? Jag är fortfarande chockad, #2o:) Det här är första gången i mitt liv jag gör något med andra och det är så roligt och spännande!

Jag glömde ju ändå i mitt långa inlägg säga vad jag fick till mig om själva intentionen. Jag fick känslan/svaret att det 'räcker' med att vara ute i naturen och på så sätt bidra med mina egna positiva energier för att väga upp annat. Healing till Moder Jord genom närvaro helt enkelt.

Det låter som svaret för oss alla tycker jag #22! Ja, det räcker med att vara ute i naturen. Jag längtar så mycket till naturen, det känns som om jag aldrig får komma ut nog mycket ut, det är mer som om jag går runt spisen för alla måltider som ska lagas till hela tiden. frukost, mellis, lunch,mellis,middag,kvällsmål, det går runt, runt runt!;) Men jag får väl ta med mig maten och ungarna ut.

Jag var inte med igår, pga maginfluensa. Men dagen innan tog jag mig en sväng för att kika runt på gården. Och det kändes som att det var flera som var där då också.

WOW!

Vilken start hörrni, härligt!! Över förväntan må jag säga - spec efter så många brasklappar om att ni var ovana resenärer :) hoppas ni fått blodad tand nu då och kommer träna mer på att resa och kommunicera med det som finns runt om er, gudar, andar och vadetnumåva.

Rådaren 

 Och visst är det så att kvinnan med ormstaven är platsens rådare! ingen tvivel och tvekan där inte. Det är hos henne vi sökt audiens, och det är på hennes marker vi färdas runt brunnen. Var det ngn som hörde/fick reda på hennes namn?

Mål/Intention + feedback 

 Det var lite sämre med resans mål/intention, eller va? :) Det är helt ok, och en vanligt återkommande nybörjargrej det där med att man glömmer det viktigaste: meningen med resan.

 Eller var det ngn av er som fick svar på frågan? Annat än #22 - att det räcker med att vara ute i naturen för att hjälpa?

 Ingen fara, det är som sagt väldigt vanligt i början att man glömmer att målet/ikntentionen är det allra viktigaste. Det är ju därför man reser :) Om man reser utan mål och mening blir resan genast mycket svårare att få grepp om, och det kan kännas som om man bara "far omkring" och man åker än hit än dit.

 Jag brukar säga att intentionen skall vara lika stark som en moders vilja att få ut sin bäbis ur en brinnande bil. En SÅN fokus och styrka i Intentionen skall man ha med sig på resan.  

Övning ger färdighet

Upprepa gärna mål/intention som ett mantra då ni märker att ni tappar fokus. Jag brukar säga Intentionen högt en par gånger innan jag börjar resan. Det hjälper mig befästa den i sinnet på ett helt annat sätt, än om jag bara tänker på den.

 Sen sjunger jag ofta mina resor, och jag har märkt att det hjälper mig fokusera och hålla den röda tråden brinnande genom hela arbetet.

Men vad kul att vi kom igång så pass bra! Vi har inte bara sett varandra, utan ni var många som såg kvinnan med ormstaven också!! Mycket bra.

Nu är frågan, VEM TAR PÅ SIG DETTA FRAMÖVER?? Har vi ngn frivillig som kan tänka sig att köra detta året ut? Är du inte intresserad bevhöver du ju inte säga det :) ingen förklaring krävs.

Mvh, T

jag har så svårt att tagga ner och meditera sedan jag fick barn, jag är uppe i varv hela tiden:( enda undantaget är trumresan.. jag försökte tappert igår men kom ingenstans.. men nu är jag mycket motiverad att träna lite mer på att slappna av och fokusera… kanske skulle det gå bättre till musik.

Det är väldigt spännande att läsa om era upplevelser.. tack för att ni delar med er - det verkar ju funka utmärkt det här! kanske ännu bättre i framtiden då man lärt sig hitta till gården lite bättre etc..

Själv tror jag INTE det räcker med att vara ute i naturen, hur skönt det än är :) svårt att bota svåra miljöförstöringar, utsläpp, strip-mining och annat med goda tankar och lite flummeditation ute i skogen tror jag.

 Därimot tror jag mångga känner som sanaya #23 att de vill ut mer och att de längtar ut i skogen mer, det är en annan sak det och en VIKTIG sak tror ju jag då som är där väldigt mycket. Det är ju där urte svaren finns och de med kunskap bor.

 Träd, Sten, Vind och Vatten bl.a. är enormt kunniga lärare, och det är juu med det förändrade medvetandets hjälp vi kan Resa mellan Världarna och lära oss kommunicera med allt som har liv.

 Allt som har liv har ande. Det är lika mycket liv i en livlig björnunge som i en blåbärstuva, hur konstigt det än kan te sig om man inte är van att se på liv på det viset. Samma värde - samma liv. 

Men.. nu spårar jag ur lite här, blir ju lätt så då man är passionerad av ngting. 

---Återigen, jättekul att detta fick sån bra respons, nu återstår bara att se vad vi for4tsättningsvis gör av det :) övning ger färdighet och färdighet ger kunskap på kunskap på kunskap.

Och ett tu tre står vi där, fullärda och vet att vi egentligen inget vet om nånting! :D

TJO!!!

#27 var inte du och reste? du måste också berätta!

#26 Var inte still!

 Det kan vara hela grejen, det här med att man måsta vara avslappnad och allt det där då man trumreser är bara en rest från Harners idé om att ligga still på golvet som död fisk. Det är INTE min melodi, och jag tycker jag har fått mycket bättre resultat (både själv och då jag lärt ut till andra) då jag rekomenderar att Kroppen Ska Vara Med!!

 Ser vi till shamaner och andra transarbetare världen runt så ser vi väldigt sällan att de ligger ner och bara… err… ligger där. De dansar, gungar fram och tillbaka, skakar på huvudet som en galen, rycker med axlarna eller liknande. Därför föreslår jag att du som du sa använder musik som du gillar, och dansa! Dansa monotont och fritt tills du "faller" - det är en mycket gammal teknik som FUNGERAR. Man behöver knappt träna på det, det kommer natur4ligt för att vi är människor - det är ju så de shamanska teknikerna fungerar. De bara fungerar för att vi är människor och för att sånt ÄR vad som fungerar på oss människor.

 Att känna att man MÅSTE slappna leder till stress :) dansa dig svettig, sitt och gunga och skaka med huvudet som en sinnessjukl på TV - det funkar, tro mig.

Jag har en massa shamantrummning och sånt på mp3 för den som är intresserad - bara hör av er via MSN så får ni.

Mvh, T

#29 det gäller bara att hitta ett gott mellanting då..en rörelse som inte väcker sovande barn - slagsmåldansen går alltså bort! Men det låter väldigt vettigt och känns som det skulle funka mycket bättre för mig.. en halvtimmes spindelfot-meditation brukar mest resultera i ont i ögonen för jag har knipt igen dem för hårt.. jag=inte superhäxa

att fokusera på en trumma skulle vara stor hjälp så jag kontaktar nog dig på msn!

oj!, jag glömde visst att skriva det svar jag fick på min lilla umm.. halvresa dagen innan. Och svaret var att få en relation med naturen. Att få en relation med jorden, skogen, det runt omkring oss. För det man har en relation med och tycker om det vill man inte förstöra. Och att lära barnen!

Nu för tiden har vi en större relation till affären vi köper mjölken och grönsakerna i än till kossan och till jorden som faktiskt gav oss dem.

 
Dessutom, förr, när man levde mer av naturen fick exploatering och miljöförstöring en mer direkt konsekvens, om man förstörde naturen omkring sig, förstörde man även för sig själv. Men nu bryr sig inte folk för det har inga konsekvenser för den enskilda människan just då. Och blir det problem ja då kan man väldigt lätt lassa över det på ngn annan.

#31 Bra svar tycker jag!!

Det kanske är så att just att gå ut i naturen och vara närvarande där är för att det är där man kommer få svaren på hur. Bara en liten tanke så där, eftersom du 'protesterade', trumman ;o)

#33 Ja så ÄR det ju faktiskt - men det var inte så svaret presenterades, därav "protesten" :D

Rock on!

Mvh, T

Jag fick inget råd vad att göra men en fråga varför.. Kanske banalt med en undran om gräsklippning .. Måste de som har trädgårdar klippa gräset flera gånger i veckan?? Måste man fylla sina trädgårdar med gift?

Jag kom fram till brunnen och tittade ner i den. Såg i vattnet siluetterna av flera människor som också tittade ner.
Sedan blev jag avbruten … och kom inte igång igen.
Får nog öva mer på detta.
Det trumman sa om att man ite behöver ligga/sitta still och att lyssna till trummorna under tiden, tror jag skulle passa mig.

Just det, jag stod och vinkade… Hadina och jag hade kommit överens om att vinka till varandra….

Ska försöka!

Just det här att röra på mig är någonting jag borde ha arbetat med för länge sedan.. Jag har ju så enkelt för att tona in under samtal.. IRL eller via internet. Då jag tänker och skriver allt på en gång.. Men kan ändå söka.. lägger jag ner allt sätter morsan igång och lyssnar till kottarna.
Så tack för att det drog upp på uppmärksamheten. :D

#25 trumman jag fick, som jag upplevde det, bara en del av svaret om intentionen och den har jag ju skrivit om i #5

Jag kände mig litet manad att ta över det här resandet i fortsättningen - dock vet jag inte om det är någon vidare god idé då jag själv med ganska stor säkerhet inte alltid kommer att kunna delta på grund av brist på utrymme att få vara för mig själv. Så det skulle kännas litet ansvarslöst att ta på mig den rollen.

#38 Den som anordnar måst int vara med på resorna :) bara den samlar Mål/Intention från PM, skriver ett snyggt inlägg varje fullmånemorgon så är plikterna fullgjorda!

 Så känner du dig manad är det bara att axla ansvaret - det är ett givande jobb, jag lovar, även om man inte kan resa varje gång själv. Och är det ngt så är det bara fråga mig, ¨å hjälper jag om jag kan!

Mvh, T

#38 när jag läser vad du skriver angående avslappning hittade jag det här citatet. Nästa gång tänker jag absolut dansa loss!;) Man kanske kan säga intentionen högt eller sjunga den som du säger, när man dansar.

Sedan tidernas begynnelse har präster, helare, schamaner, mystiker, medicinmän och magiker av alla övertygelesr varit medvetna om kraften i en specificerad verbal formel som sjungs eller sägs med hög röst eller mässas tyst för det inre ögat.

BRIAN OCH ESTHER CROWLEY

Och sedan fann jag det här citatet när vi pratar om naturen:

Genom att utsätta oss för fler behagliga ljud-melodiös musik, naturens ljud, en rinnande bäck, havet, fågelsång och liknande- kan vi reparera åtminstone något av den skada som oönskade ljud åsamkat oss.

BRIAN OCH ESTHER CROWLEY

Eftersom jag var upptagen med att var med på  Vårruset i Norrköping så fick det bli en Gående Meditation, vilket gick alldeles utmärkt. Kände mig fylld av energi och det gick jättebra de där 5 km trots värk i kroppen. Mina egna inre upplevelser gick ut på att "ge inte upp" det finns tid till allt även om vissa saker tar längre tid och andra behöver omkonstrueras.

#41 Att gå är ett mycket kraftfullt verktyg! "Dansare behöver musik, men vandrare är sin egen musik." W.A MATHIEU. ;) Varma hälsningar från mig som inte tycks kunna sluta terrorisera med citat Kanske ska ge mig nu.

har skrivit en dikt om när jag träffade luna första gången^^:

Hon fyller mej med liv
värme
styrka…
"slut mej med dej, låt oss bli ett
låt mej få hålla om dej
och känna din trygghet min kära"
Jag sluter ögonen
känner en varm vind i mitt hår, trots att det är sen kväll
öppnar ögonen
kan inte tro att det är sant
framför mej ser jag vackra kristallklart gröna träd
ser mej omkring
så tyst och stilla
känner hur min moder
Allas våran Jordmoder, hon ler mot mej
tittar upp mot den molnfria himmlen
oh du varma, härliga fader
allas våran solfader
han ler mot mej
vänder mej om
och där står hon
iförd en vackert kristallglänsande vit klänning
bländade vacker
hennes skor av glas,
hennes kjolar i skimmrande sammet
hennes hår, vackert bländande, glänsande
hennes vita vackra hår som vilar på hennes axlar
kan inte finna ord
hennes ansikte
nästan svårt att se på
annat lika vackert finner man inte
hon är den skönaste av allt
hon är skönheten
jag står där
inför denna heligaste av alla juveler
modern till himmlens alla stjärnänglar
Du vackraste av gudinnor
månens gudinna
du..
Min Luna.
Hon går mot mej med lätta tysta steg´
lägger sina trygga händer på mina axlar
kysser mej i pannan
känner all hennes styrka, kärlek, vishet, skönhet och medvetenhet
rusa genom min kropp
"Så mitt barn,
du skall icke känna dej ensam mer,
jag är alltid med dej
såsom din heliga jordmoder
och din visa himmels fader"
vi går igenom en vackert grön park.
Behöver inte yttra några ord
hon hör mina tankar
hon lyssnar
min heliga syster.
Vi stannar.
"Du måste tyvärr lämna denna plats nu mitt barn
detta gudarnas paradis,
men du får komma hit så ofta du vill,
detta är din plats också nu"
Ser på henne med förundran
men även förtvivlan,
att behöva lämna detta.
"vi är alltid med dig mitt barn.
Vi är alltid ett"
Sedan hör jag de vackraste toner,
Det är hon som sjunger.
Jag vaknar upp, som ur en dröm.
Känner hur kylan biter i kinderna.
Jag är hemma igen.
Tittar upp mot månen.
Hon sjunger än.
Jag ler mot henne och säger,
"God natt min ädla juvel,
Min gudinna,
min syster,
God Natt….
Min Luna"

..puffar upp den här tråden, vilka reste, vad gjorde ni, vad såg ni? Vad lärde ni er?

Gick inte så bra. Satt en stund vid brunnen och tittade ner på månen som speglade sig långt ner i vattnet. Vackert och mysigt.  Kände av en stor mörk varelse som stod på andra sidan brunnen vid ett tillfälle.

Mycket mer än så hände inte. Blev störd av min ena katt hela tiden.

Hur gick det för er andra?

Jag vet inte hur det gick den här gången.. det var hallabazoo-circus på andra sidan dörren där jag satt.. med vrålande barn, dramatisk opera, dataspel och fotboll.. Men ifall jag inte åkte, utan fantiserade ihop allting - ja då har jag ju en alldeles fantastisk fantasiförmåga och är bra ändå.. *dagisgenerationen tröstar sig själv*

Jag tror jag kom iväg. Jag prövade hoppa iväg först genom att gå, och sedan som en fågel. Fågeln gick allra bäst.. Jag gick längs en väg och såg brunnen. Det var tomt när jag kom dit (ca 2030-2040?) vad jag kunde se. Jag försökte sätta mig vid brunnen, mittemot den där stammen där hinken hänger.. och jag såg som ett konstigt djur, litet och grågrönt, kvinnoansikte titta på mig - omänskligt. Den ville hoppa på mig hela tiden, och jag tänkte - att det var min rädsla. Men jag kände att när jag lät varelsen hoppa på mig att den inte kunde göra något. Då dök det upp en kvinna och åt upp djuret.. och sa att jag skulle strunta i den nu, och gå vidare.

Jag slutade lurka vid brunnen och gick ut i skogen, som jag kände låg till vänster.. där hittade jag en sten och i den stenen bodde det en farbror som var liten och grå och hade en lång konstig näsa. 'Kan du berätta för mig om makt, vad är makt för människan, hur kan man bryta makten?' Men han var vresig och ville inte prata med mig, sa något om att det var en sjukdom och yttre varelse, och sedan försvann han. Sur gick jag och bestämde mig för att hoppa ner i brunnen.. Vilket jag gjorde, och jag kände inuti mig hur jag sjönk..  Där fanns det ett stort och märkligt landskap med en blodröd himmel. Jag blev fågel återigen och flög iväg. Jag hamnade vid en liten blomma! Som växte på en sten i en glänta, blomman var liten, röd och svart.. och talade tydligt om makt, utan att jag behövde fråga. Det var väldigt mycket metaforer i det hela kände jag - blomman sa att makten var som just en växt eller en blomma som växte i kroppen, slog rot och blev stor, vällde ut över människan.. och att man kan endast slå makt med makt, en makt som inte behöver äta andras makt för att växa upp - någonting som växer, knäcks, och står ändå. 'Signera brev med mitt namn' sa den lilla blomman och jag fattade nada. Men jag tänkte på kristdemokraternas logga och skrattade lite för mig själv..;)

Jag blev fågel igen och flög upp och ut..hängde vid brunnen av ren nyfikenhet för att se ifall jag skulle få se någon.. Jag kände mig rätt färdig annars. Jag tror jag nu skymtade rådaren på riktigt - det känns fuskigt för ni andra har ju beskrivit henne innan.. men jag såg den mytomspunna staven, svart, slingrade den sig, stel men ändå som en orm.

Jag skymtade, tror jag någons färdmedel - en vråk eller en hök i skyn? sedan någon som hade en lång fjäder eller ett svärd i handen - långt var det iallafall.. längre än en vanlig kniv. Jag såg även ett litet barn vid något tillfälle, i ettårsåldern kanske med mörk kalufs. (kan ha varit något litet troll eller ett spöke också, eller det faktum att mitt eget barn hade circus härutanför)

Kan det varit en örn du såg möjligen? Såg också en mörk varelse med något grönt, vad jag uppfattade vara en grön sten.

I så fall delar vi samma rädsla eller bild av rädsla.

Juvela, du hörde inte sången du fick men du har den nog med dig ändå skulle jag tro. Mycket mystisk och smekande vacker var den men du gick som sagt inte ner med den. En annan gång kanske. Känner mig helst säker på att den var till dig.

Hmm nej jag minns ingen sång.  Hihi ooh till mig :P
Minns bara hur vacker månen såg ut i det mörka vattnet.

Låter bra att ni säger att ni såg en liten grön varelse som ni uppfatta var er rädsla när jag satt ihopkurad vid brunnen i grön klänning 

Jag somnade när jag kommit hem från staden och missade att företa mig fullmånemötet. Däremot så drömde jag, Jag ska tänka igenom drömmen och ha den givna intentionen med mig.

Tycker mycket om att läsa "berättelserna" i den här tråden.

Var inte med själv, men jag kan ge ett tips till er som drabbats av åksjukan. Led själv av detta i början av mina resor, men kom underfund med att jag kunde använda illamåendet och yrseln som en språngbräda, gick avsevärt mycket lättare att resa efter det och det där spykännslorna har gett med sig. Men yrseln är en bra bundsförvant och den här känslan av att rummet snurrar och vänder sig är en helt perfekt väg för att låta själen resa iväg.

Mvh Sebastian

#49 haha.. tänk om jag såg dig och tolkade något knäppt..
men varelsen hade inga kläder vad jag såg, utan var naken, grodliknande..

#48 min första tanke var faktist örn, men sedan tänkte jag att den nog var lite för liten för att vara en örn.. därav tänkte jag vråk eller annan rovfågel..iof är väl inte alla örnarter jätteörnar..

jag lyssnade på musik denna gången och det gick otroligt mycket bättre.. lyssnade på trummor och dansade in i fågelkroppen, lätt gick det.. gick bra att komma tillbaka också för jag kunde flyga snabbt, jag flög genom skogen och min förort, fann fönstret till rummet jag satt i och flög in i mig själv, kände verkligen hur jag kom tillbaka.. det var riktigt häftigt - den senare halvan, då jag skuttade ner i brunnen kändes mycket verkligare än den första.

en lustig grej är att sista tiden jag varit ute och åkt så har jag haft horn, det är som mitt ansikte i en annan värld, 'resemössan'. jag får som två hjorthorn i huvudet. Såg ni någon filur som hade horn? ;) jag kan känna dem växa och tynga ner huvudet.. hornen blev något jag bar med mig från en annan resa.. som vanligt fattar jag inget men kör på ändå..

#53 Det här med hornen är häftigt. Jag känner likadant som du att hornen växer ur skallen på en. Har att göra med att ditt kraftdjur är med dig på resan/cermonin vilket är fullt normalt och som det ska vara. En gång var jag faktiskt tvungen att kolla i en spegel efter knölar efter en resa:D

Sebastian

#54 måste man inte ha ett kraftdjur med horn då? Eller jag vet inte vilket kraftdjur jag har.. jag funderar om jag kan ha lokatten som kraftdjur - har sett den två gånger i mitt vanliga liv, alltså en ande-lokatt. Men jag är inte säker..

coolt att du varit med om samma sak! trodde ett tag jag fick för mig något knäppt..

#55 Jo det är ju sant. Vet inte heller vad du har för Kraftdjur men du kan ju resa på det?;) Du har ju gjort lyckade resor i den här tråden.  Sen kan det många ggr vara så att det djur man tror är sitt kraftdjur inte alls är det, utan ett djur som man "bara" känner en stark dragning till av olika anledningar, eller det djur som man själv bäst identifierar sig med. Sen finns det ju de människor som bara vet att "det här är mitt djur och det är inget snack om saken". Om du känner någon som är erfaren innom shamanismen så kan du be denne person resa åt dig och ta upp ditt djur och blåsa in det i kroppen på dig..

Sorry för OT snacket folkens.

Sebastian

Du kanske har en hjälpare med horn som du int träffat än?

Man kan dela hamn med hjälpare också, men det är oftast som Sebastian säger; kraftdjuret som går in i en.

Mvh, T

fint att man kan ha ett djur med sig när man är ute och åker som man inte känner till isåfall, hoppas att det är det! jag skulle verkligen vilja ha koll på mitt kraftdjur, vilket suveränt stöd det skulle kännas som att ha när man gör trollar runt..

#58 Om du vill kan jag hämta upp det, och blåsa in det i dig, då vi träffas på kursen?

Mvh, T

#58 Ja det är en stark upplevelse att få djuret inblåst i sin kropp. Jag var på moln i veckor efteråt. Man känner sig hel och enormt kraftfull, Det gör jag fortfarande men den fjantigaste nykärleken har lagt sig. Helt klart nått jag rekomenderar. Att resa blir otroligt mycket lättare, att hela, "trolla" (i brist på bättre ord) går som aldrig förr.

#60 Ja, jag minns den natten vi gjorde det. Det var riktigt speciellt, för er båda och mig. Att känna alla andra bakom mig var också väldigt speciellt, och som alltid dåp det jobbas hårt blev jag blöt av svett och tårar.

Ett gott minne!

Mvh, T

#59 Det skulle du kunna få göra för mig på kursen, kan inte tänka mig en bättre avrundning av den kursen :))

#62 Ok.

Mvh, T

Jippiiii…. hurra…. har länge velat få kontakt och lära känna mitt kraftdjur…!!!! :)

LÄTT att du får det!

Jag såg lodjuret igen nu, i stugan. Vi lastade in våra väskor, och vem ser jag inte skutta över tröskeln i ögonvrån och lunka in ;)

wow, vad spännande spindelfot, vill gärna kika in i ditt hus och se vad som gömmer sig där.

Har läst alla medelanden o jag blir så nyfiken. Jag får en balandning av spänning och hemmakänsla av det. Försökte som (jag sa) själavandra förut. Kom så lång att allt snurrade jag kunde en gång känna doften av verkstad (min dåvarande kille gick då i lumpen som motormeck). Har några tillfällen ajg tro att jag  kom loss men ajg vet inte.

Nog men det som inte hör hit tänkte meditera i helgen tror ni att jag skulle kunna ta mig till brunnen jag med? Eller ka ndet vara farligt då ajg är så pass "ny"?

Tack för eran intresanta länk! =)

#67 Många av oss är nybörjare. Själv tror jag inte att det är farligt. Kan hända att man blir litet förvirrad, snurrig eller litet kraftlös, men farligare än så är det inte som jag kan se. Man kanske inte lyckas så bra som nybörjare, men man lär sig inte om man inte försöker heller. Välkommen att resa tillsammans med oss imorgon kl 20.00 (se tråden "Fullmånemöte 18/7")

#68 tack ja jag ska nog försöka, är ju ett område jag vart inne på förut.

Några tipps på vad/ hr jag ska göra? Jag har läst trummans inlägg o ska försöka dansa om jag kan (bör då vara hos killen) annars sitter jag ofta ner o försöker koppla bort allt.

Men Meditation blir det iallafall =)

Jag tyckte att det gick jättemycket bättre att meditera till musik.. fick några trummp3s som verkligen gjorde susen.

När du känner att det är rätt, pröva att hoppa ur kroppen, att fokusera på platsen, kanske genom att flyga, jag brukar tänka att jag hoppar ut och blir en fågel, ev. sätter ögat på en fågel och åker.  När man fokuserar på resan, och hoppet ut ur kroppen så går det lättare tycker jag själv! dansa ut ur kroppen, bli en fågel, flyga iväg!

Det kommer bli otroligt spännande att resa ikväll!

Jag är också rätt så ny på det, även om jag brukar "segla" iväg då och då, men inte så "kontrollerat". Jobbar på det men när jag ska meditera så rätt vad det är vaknar jag till och kan bara konstatera att nu var jag borta igen.