Altaret - enligt mig
**_Här kommer en text om altare som jag skrev i går natt. Åsikterna som beskrivs här är mina, och du behöver naturligtvis inte hålla med mig. Tolka inte det jag skrivit som någon sanning, utan ta åt dig av det du tycker låter bra och lämna resten. Jag hoppas att texten kommer att tillföra något till någon. Krax och kram på er! :) _
Altaret - enligt Ceriadwen
**
Jag ser altaret som ett hjärta, för precis som hjärtat bör altaret vara en levande och central plats. Det är ett fysiskt centrum för min trosutövning, där mina redskap och andra betydelsefulla ting vilar och har sin plats. Det är en plats där jag har ställt saker jag vill spegla mig i, saker som påminner mig om min tro, om vem jag är och vilka mina intentioner är. Jag tror inte på att ha allt för mycket saker på altaret, utan sådant som fyller en funktion. En del sakers enda funktion kan dock vara att jag tycker att de är vackra. Att spegla mig i skönhet gör att jag känner mig lycklig och för mig är det mycket viktigt att altaret är estetiskt tilltalande. Rörigt får det vara på andra ställen, men inte på mitt altare.
Jag kan också se altaret som en bro, kanske en regnbågsbro (Bifrost), som länkar samman himmel och jord eller det andliga med det materiella. Att dessa saker skulle vara åtskilda är förstås en illusion, men det kan vara lättare att minnas det med en fokuspunkt. För tro mig, när jag utövar ritualer känner jag verkligen mycket starkare än annars hur tätt sammanlänkat allt egentligen är, till exempel vi med det gudomliga. Det är bra synd att man inte jämt är uppmärksam på det. I mitt sinne kan jag nästan se en bro mellan mitt altare och någon slags "andlig sfär" och i cirkelns arbete smälter världarna samman.
Föremålen
När du dekorerar altaret dekorerar du samtidigt ditt inre, allt det du ställer på altaret representerar något heligt i dig, eller borde åtminstone göra det. Athamen är en fysisk representation av din vilja, bägaren kan representera till exempel din medmänsklighet och ödmjukhet och pentagrammet ditt tålamod (det finns såklart himla många sätt att tolka redskapen på).
Altaret är en plats för eftertanke, ro, tillbedjan och magi (precis som ditt hjärta). Det är också där du oftast ärar Guden och Gudinnan med sånger, ritualer, musik, poesi, gåvor etc. Därför laddas själva den mentala bilden av altaret med mycket kraft. När jag tänder de levande ljusen på altaret, aktiveras all den där kraften som vilar till vardags. Ljusen aktiverar intentionen inuti mig och ger med sin närvaro altaret liv, med sina flammande lågor. Redskapen ser annorlunda ut, och blir på sätt och vis annorlunda, i ljusets sken. De blänker och man kan få illusionen att de rör sig, skuggor framhävs och de ser magiska ut. Därför behandlar man dem med mer respekt och de blir magiska. Hanteringen, både fysiskt och psykiskt, påverkar hur vi reagerar på föremål och således vilken effekt de får.
**Placeringen
**Det finns många åsikter om i vilken riktning altaret bör stå, så det är lika bra att bilda sig en egen åsikt bums! Traditionellt står norr och öster högt i kurs. Norr som riktningen för kraft, förfäder och andar, och öster som riktningen för solens uppgång. Man kan också vara lite galen och flytta runt sitt altare till den riktning som just då passar ens ritual, meditation eller magi, men jag har aldrig hört talas om någon som konsekvent beter sig så. Mitt liberala råd är att välja den riktning som känns bäst för dig, eller för all del som din möblering bjuder, om du inte bryr dig så mycket. Mitt altare står någonstans i nordväst, en riktning jag känner mig bekväm med och alltså funkar det utmärkt för mig, tack!
**Arrangemang
**Inom wicca finns det ett traditionellt sätt att arrangera altaret, så vitt jag vet. Det är att tillägna den högra halvan Guden och den vänstra halvan Gudinnan. Jag vet inte exakt var detta tankesätt kommer ifrån (förmodligen västerländsk ceremoniell magi) men höger har kommit att förknippas med den aktiva kraften, handlande, utåtriktad energi och det maskulina, medan vänster förknippas med det motsatta. Om man har en cirkel med elementen, där norr=jord, öst=luft, syd=eld och väst=vatten, tenderar dem man betraktar som feminina att ligga åt vänster och de maskulina åt höger. En annan förklaring är höger och vänster hjärnhalva som man kan tolka som feminin och maskulin. De magiska redskapen kan som bekant även de tolkas som feminina eller maskulina och då placerar man dem inom "rätt" halva på altaret. Varför man gör sig allt detta krångel? Jag anser att det ger fördelar, eftersom man förstärker ett system, en metod och ett synsätt. Det ger struktur åt ens utövande och inte minst binder det samman dig med alla andra som utövar wicca och bygger sina altaret utifrån samma koncept. När många människor gör samma sak skapar det kraft.
**Omhändertagande
**Ett altare måste naturligtvis tas om hand. Mitt första altare skapade jag när jag var 15 år och jag skäms över hur det såg ut där. Det var dammigt, duken var täckt av stearin och det stod oftast oanvänt. Jag utövade inte wicca då, men borde ändå ha iakttagit detta allmängiltiga faktum: The way you care for your altar and altar things will reflect the way you feel about them. As with anything in life, the more you put into them, the more they will give back. (Ariadne´s Thread, Shekhinah Mountainwater)
Att damma av, arrangera om, tillföra och ta bort saker förnyar och stärker kraften kring ditt altare. **Låt ditt altare leva, inte bli en museeplats!
**
**Förvaringsutrymme
**Under åren samlar man på sig många vackra altarting. Frågan efter ett tag blir "Var gör jag av allt när jag inte har det på altaret?" Själv har jag skaffat mig en gammal hederlig, stor kista. Jag har ett framtida projekt i att förvandla den till en uppenbarelse i turkos och guld. Bredvid altaret har jag även ett litet "lådsystem" med fyra lådor. Där förvarar jag mindre saker som min favorittarotlek, rökelseblandningar, mina runor och min BoS. Det är perfekt för saker man använder ofta och vill ha enkel åtkomst till, eller som lätt skulle försvinna i en kista. Andra använder vackert smyckade skåp eller enkla byrålådor. Om du har rum under altaret är även det en utmärkt plats, speciellt om du har en duk som är lång nog att skymma det.
Olika saker behöver förvaras på olika sätt och en del saker är sprödare och ömtåligare än andra. Att hitta rätt förvaringsutrymme åt allt kan i sanning vara en utmaning, så samla på dig burkar, lådor och annat som kan komma till användning.
Montera upp och ned
Att montera ner ett altare känns minst lika ceremoniellt och högtidligt som att installera ett och kan vara en ganska djup upplevelse. Jag brukar göra det mellan högtiderna, och som jag har skrivit ovan förnyar det verkligen totalt när man byter altarsaker och förbereder sig för en ny högtid och kanske en ny årstid. Passa i samma veva på att damma av, ruska ur och rena. Det pirrar i kroppen av förväntan och man går nästan in i "ritual mode" på en gång, vid åsynen av sin "nya", magiska plats. En plats man skapat åt sig själv och Gudarna, någonstans mellan världarna…
Jag hoppas att min text gav dig något nytt litet frö eller tanke vad gäller altaret. Det finns så otroligt mycket man skulle kunna skriva om och utveckla men här sätter jag punkt. Det här är bara en häxas och wiccans syn på altaret och mångfald berikar!
Krax!
Intressant att läsa hur du ser på altaret! Min syn skiljer sig inte avsevärt men jag har aldrig tänkt på att skriva ner mina iaktagelser, tankar och ideer och reflektioner. Tror den där kistan kommer bli riktigt råsnygg!!
Vad bra du skriver om dina tankar Ceriadwen! Tack för inblicken, jag hoppas den inspirerar många :)
#1 Haha tack! :) Bara jag får tummen ur någon gång så blir det nog bra!
#2 Tack, jag hoppas det. Men jag tycker alltid det är lite nervöst att publicera så här relativt privata tankar, man vet ju aldrig hur det kommer tas emot. :S Samtidigt är det ofta det som ger mig mycket att läsa. Tack igen. :)
Ceriadwen, det var mycket intressant att få ta del av din syn kring altaret. Jag satt och nickade flera gånger när jag läste :) Så med andra ord delar jag din syn fullständigt. En skillnad är att jag aldrig plockar ner mitt altare (jag rengör givetvis och förnyar) utan jag har mitt altare alltid utsmyckat och tillgängligt. Känner att jag behöver det. Mitt altare skänker lugn och harmoni - en plats som jag dagligen återvänder till för att hämta kraft, inspiration och energi. Jag har även mitt altare placerat i ett rum som enbart är avsett för magi - kallar det för Månstråles Magirum. Min egen oas. Det är bra för då kan jag stänga dörren dit in om jag inte vill släppa in dåliga energier, eller allt för nyfikna personer som inte kan hålla fingrarna i styr :)
Blessed Be / Månstråle
#4 Jag uttryckte mig nog lite otydligt, eller helt enkelt felaktigt när jag tänker efter. :) När jag skrev om att montera ner altaret menade jag bara att ta bort alla saker och arrangera om det. Jag har alltså ett permanent altare som alltid är smyckat.
Vad härligt att kunna ha ett eget rum till ditt utövande, det är mitt mål när vi flyttar till större. Vad lycklig du kan skatta dig! :D
#5 Ja men då förstår jag hur du menade. Då är vi lika där med : ) Jo det är härligt att ha ett eget magiskt rum, det var min dröm sedan länge. Att kunna utsmycka ett helt rum från tak till golv i magins tecken - och det gjorde jag! För snart fyra år sedan när vi byggde vårt hus, då bestämde jag redan innan vilket rum som skulle tillägnas magin. Kram Månstråle
Det wiccanska altaret verkar lämna en hel del frågor öppna, som till exempel kan jag hålla med om att den maskulina sidan skall vara till till höger och den feminina till vänster, under förutsättning att de då står riktade mot norr och inte mot den som utövar ritualerna eller ceremonierna. För om föremålen vänds mot en själv, så hamnar de ju faktiskt på fel sida i förhållande till varandra.
Mannen skall gå till höger om kvinnan.
Men vidare så lämnar det även öppet för frågan om det är olika energier och krafter, eller olika aspekter och sidor av samma kraft.
Vad det gäller strukturerat arbete som binder samman flera utövare, vidhåller jag att det ger en relativt långsam utveckling och att man således hämmar sig själv i lika många fall som man utvecklas. En autonom utveckling där alla ligger på samma plan, behöver inte vara det bästa.
Men det är en helt klart intressant syn som wicca har på hur man skall kunna utföra sitt kraftarbete. Men jag ser inte hur man som wiccan skall kunna bli ett med det man verkar för, med andra ord, verka i det. Att bli sitt kraftarbete, för att vara det. Fakktiskt enbart för att det finns så många förtecken på hur det skall vara.
Gardner skrev följande, om verktygen:
"Det finns inga magiska tillbehörsaffärer, så om du inte har turen att få eller få köpa verktyg, måste en fattig häxa improvisera. Så när du kan bör du införskaffa eller låna en athame. När du har gjort din cirkel sätter du upp ditt altare. Vilket litet bord eller en liten kista som helst går bra. Det måste ha en eld och din bok på altaret. För bästa resultat, är rökelse bäst om du kan få köpt det, men kol i en skål och sötdoftande örter duger. En bägare om du skall ha vin och kaka och en tallrik med tecken i bläck, tecknen och där skall även vara en pentakel."
Det visar till att köpta saker är _bättre_ även om egenhändigt gjorda saker är "lika" bra. Men det finns en del _måsten_ för att det skall vara "rätt".
Sedan hoppar vi lite till det som borde vara viktigast.
"Kom bara ihåg att magiska förfaranden är oanvändbara om inte sinnet är i rätt stämmning och inställd på sin högsta frekvens. Affirmationerna skall vara klara och sinnet skall vara fyllt av begär. Med denna starka vilja kan du göra lika mycket med enkla verktyg, som med det mest kompletta set av verktyg. Men bra och speciellt uråldriga verktyg har sin egen aura."
Det är ju faktiskt i sinnet som man skapar magin och det är i sinnet man verkar utåt. Och även här… Så är man lite bättre om man har rätt saker, särskillt om de är gamla. Eller som han skriver vidare. Om man kan få tag på magiska verktyg från andra trollkarlar eller häxor. Jag ser detta som en delvis kommersiell företelse, bara genom det.
Sedan fortsätter det efter en stund med.
"Det är en gammal tro att de besta föremålen att göra verktyg av är de föremålen som haft liv i dem i motsats till artificiella ämnen. Värför trä eller elfenben är bättre till ett spö, än till exempel metall, Vilket passar bättre till knivar eller svärd. Pergament är bättre än tillverkat papper för talismaner och liknande. Alla handtillverkade föremål är bra, eftersom det finns liv i dem."
Jag ser det ju då som att metaller faktiskt också lever, liksom stenar och de träd som man tillverkar papper av. Men med en ökad häxkultur, blir ju efterfrågan så stor att det inte finns hantverkare nog för att motsvara behoven, varför en egen industri skapats runt wicca. På så vis kan man se att många av de som är stabilast inom sin tro på wicca, fallit genom, liksom katolska kyrkan och hängett sig åt status, pompa och ståt. Med allsköns attrialjer av för användaren okänt ursprung.
I all ära skall religioner utvecklas, det håller jag med om i allra högsta grad, men då skall man också utveckla förfarandet inom religionen och förhållningssättet till den. Inte bara ändra det som för tillfället är bekvämt.
Jag har sett en hel del wiccaner här på forumet, som har köpt sina saker mer på grund av att de ser häftiga ut, än för den funktionen de skall ha. Det är lite synd.
Jag tror Crowley sade det bäst i detta fall.
Kärleken är lagen, Kärleken är underställd viljan.
I Liber vel al Legis skriver han:
" (vers 15) Now ye shall know that the chosen priest & apostle of infinite space is the prince-priest the Beast; and in his woman called the Scarlet Woman is all power given. They shall gather my children into their fold: they shall bring the glory of the stars into the hearts of men.
(vers 16) For he is ever a sun, and she a moon. But to him is the winged secret flame, and to her the stooping starlight.
(vers 57) Invoke me under my stars! Love is the law, love under will. Nor let the fools mistake love; for there are love and love. There is the dove, and there is the serpent. Choose ye well! He, my prophet, hath chosen, knowing the law of the fortress, and the great mystery of the House of God.
(vers 59) My incense is of resinous woods & gums; and there is no blood therein: because of my hair the trees of Eternity."
Nu sysslar jag ju inte alls längre med formelmagi, men Edward Alexander var en intressant person, med många goda tankar.
*Läser o njuter*
Tack för inspirationen! Jag har mitt altare i sovrummet där inga utomstående får komma in. Där hämtar jag kraft och nytt fokus. Temat varierar lite efter årstiden men basen är den samma.
Kanske att jag kan tycka att det är ont om plats ibland. Då går jag ut och känner att skogen är mitt altare.. Eller sjökanten eller en stor sten.
Med ljus Kalcit
En helt underbar läsning…får mej att tänka och begrunda…har aldrig något permanent altare. Men har inte kommit på varför?
Altaren har jag skapat hela mitt liv, utan att riktigt haft grepp om vad jag gjort. (flumelumlum) nej, inte alls.
Vandra i Ljus å Skönhet
Först måste jag bara säga att du skriver oerhört bra. Ceriadwen. Du kunde beskriva altaret och dess funktion på ett så intressant och lättfattligt sätt och jag håller med dig i nästan allt.
Sedan var det också spännande att läsa Aris_eiles text. Kul med någon som har kolll på Gardner! Däremot uppfattade jag inte riktigt texten som att köpta verktyg skulle vara bättre än hemgjorda. På Gardners tid kunde man som nämnt inte kvista in till närmaste New age-butik och köpa sig det man ville ha i verktygsväg (är det bara jag som får associationer till hammare och drillborr av det ordet?). Alltså fick man antingen köpa "vanliga" grejor som kunde funka som magiska verktyg eller göra själv.
Jag fattade det snarare som att han syftade på att t ex en brevkniv eller en vass mineralbit är bättre än ingen athame, men en "riktig" tveeggad dolk är allra bäst. Inte att han lade någon vikt vid om det var köpt eller hemmagjort.
#7 Intressant text! Vore spännande att sätta sig in mer i vad Gardner har skrivit, det blir ett framtida projekt. :)
#8 Ja, altaren i naturen är verkligen en del annorlunda än altaren inomhus. *nickar* Det är underbart att använda en sten, stubbe eller annat! :)
#9 Alla måste ju inte ha permanenta altaren, funkar det bättre för dig att ha temporära är det väl jättebra. :) Och på något plan är jag övertygad om att du har vetat precis vad du sysslat med. ;)
#10 Tack Viper vad glad jag blir! :) Kul att du gillade texten.
Starta ny diskussion