Tack Isatis, detta är mycket viktigt, och alltför många använder felaktiga namn, lokala namn eller till och med namn som bara den egna familjen känner till!

Jag tackar också, latinet är bra , det talatr om mycket om växten också….vi får hjälpas åt..

Jag själv använder nästan bara latinska namn själv men ibland är jag lite lat och försöker skriva lite poulärare och använder svenska namn. För egen del är det nästan bara latinska namn utom på vissa växter som jag inte lyckats artbestämma genom svårbestämnda arter och dåliga floror (t.ex. släktena Doronicum, , Alchemilla, Aster, Heracleum, Rosa, en del Rubus) . Några arter säljs dessutom endast med felaktiga latinska namn som en del Euphorbia.

Jag vill direkt säga att finns inte många bra floror för svenska förhållanden. Den enda som bör användas är Bo Mossberg "Den nordiska floran" eller "Den nya nordiska floran". Fältfloran av samma författare är också bra men inte lika utförlig. Därutöver finns några bra äldre floror men hos en del är det svårt att översätta de latinska namnen till moderna latinska namn. Krok Almquist är naturligtvis gångbar men lite svår för ovana läsare då det inte finns bilder på växterna. Johannes Lids "Norsk flora", Norsk og Svensk flora" samt Norsk, svensk og finsk flora är också bra och lite annorlunda och ett bra komplement till Mossberg, men inte tillgänglig i handeln.  En flora som absolut inte ska användas är Björn Ursings floror.

En sak får man komma ihåg att vid köp av perenna växter är normalt 20 % felmärkta i handeln, eftersom det sällan finns någon som kan bedömma riktigheten av etiketterna.

Ett stort problem att bedömma de korrekta artnamnen är uppteckningar före det binära systemets införande. Symphytum tillhör dessa och även Linnes uppteckning om "Othonna" är oklart.

Thomas Karlssons förteckning över svenska kärlväxter från 1998 är att rekommendera vad gäller nuvarande namn. Gamla Krok Almquist är ändock en av de bästa. Flora nordica  har ju kommit ut med ett par volymer, blir nog en tillgång. Lids "Norsk Svensk Finsk flora har fina teckningar av växterna. Med lite tur kan den hittas på antikvariat. "Rödlistade arter i Sverige" är litteratur som jag tycker är aktuell om man ska samla vilda örter.

Mossbergs "Den nya nordiska floran " har ju blivit något av en bibel. Tycker dock inte att man ska låsa sig vid endast en flora, bredd är bra.

Sedan har vi ju egna botanister att rådfråga, eller hur? Blodtopp är väl en av dem.

Ursings flora används väl inte längre hoppas jag. Som bibliotekarie plockade jag den ur hyllorna för många år sedan.

Jag är också väldigt förtjust i de latinska namnen, även om jag inte precis är någon höjdare på att komma ihåg fler än på de vanligaste örterna. För att göra alla nöjda kan man ju skriva ut både latinskt och svenskt namn när man t ex skriver här inne på Häxor. Då blir det både korrekt och lättförståeligt (alla kan ju inte latin)

:-)

Javisst Iram, båda namnen hör ju samman. vill man kan man ju ta med det folkliga namnet också. Om inte annat så för att dessa kan vara intressanta. Jag tycker det viktigt är att inga som helst missförstånd ska uppstå då vi odlar eller tillverkar örtmediciner. Det gäller ju vår egen och andras hälsa och är inget att leka med.  

Alla kan inte latin och det är väl ingen som begär. Men jag är av åsikten att den som lär ut ska behärska sitt område, man får plugga på eller be om råd av någon som kan och vet.

Som hjälpsökande skulle aldrig vända mig till naturläkare eller örtkunnige om jag inte kunde lita på deras kunskap. Likaså måste naturläkaren och den örtkunniga kunna lita på varandra.

Håller med! Och det är dessutom bra att de latinska namnen medföljer de svenska även för inlärningens skull. Ju oftare man får höra dem, desto snabbare fastnar de och man börjar känna igen dem.

Bra tänk !!

Eftersom nu påpekan gäller mig hade jag uppskattat en direkt påpekande i tråden det gäller, det är just sånt här som skapar "stämning" mellan oss medlemmar!

Tycker att det är bra att det finns experter här , och givetvis ska jag fortsättningsvis ange samtliga latinska namn samt göra en lista på de växter jag har tagit upp…för att undvika några som helst missförstånd!!

Bjornen du har all min respekt för din kunskap, du hjälper oss alla här inne på ett mycket fint sätt!!  Tack !

Kramixen // Kristina

Du är suveränt duktig Wargmåne, Pressar du dina växter till ett Herbarium, det är också ett bra sätt, även om jag litar på latinet.

Många kloka huvuden ihop måste bara bli toppen.

För att riktigt krångla till det så odlas tre arter/underarter hjärtstilla i vårt land. Leonurus cardica ssp. cardica vanlig hjärtstilla. L. cardica ssp. villosum ullig hjärtstilla och L. marrubiastrum stortandad hjärtstilla. Den ulliga hjärtstillan är härdigast och därutöver finns flera olika lokala kloner med ovanligt bra härdighet.

Jodu, Björnen allt är mer kompliserat än man kan tro, tacka vet jag när jag var ung , då var allt enkelt och självklart.

9

Det låter väl OK tycker jag.

Oj, jag som har så otroligt svårt för att lära mig vad örter heter, ska jag nu hålla reda på de latinska namnen också? uhhuhh vilken tur att jag har ögon att se med åtminstone. Men jag förstår självklart, mycket viktigt med rätt namn.

Jorden , du ska se att det går bra, en ört med ordet officinalis betyder att den använts till medicin, Alba=vit Ruber= röd osv. Ska se om jag har ork att skapa en ordlista… latinet kan vara givade .

Jag kan fortsätta att krångla till det. Ytterligare en - Sibirisk hjärtstilla Leonurus sibirica, som är väldigt nyckfull. Har en ynklig liten planta som jag inte riktigt vet hur jag ska få att trivas. Vet någon om dess ursprungliga biotop? Används den på samma sätt som L. cardiaca?

Släktet Leonurus omfattar omkring 10 arter. Den kinesiska hjärtstillan (L. sibirica synonym L. manschuricus) har jag inte provat men den anses vara tvåårig eller kortlivad perenn som används fltigt i kinesisk läkekonst.  Liksom alla i släktet vill den ha varm och väldränerad jord.

17.

Tack för hjälpen. Nyckfullheten beror tydligen på att det rör sig om en kortlivad perenn, som du skriver. Står i sand med gräsklipp, bredvid vanlig hjärtstilla Leonurus cardica ssp. cardica och ullig hjärtstilla  L. cardica ssp. villosum, vilka växer och frodas. Kanske inte är så mycket att hoppas på.

Botaniska och zoologiska namn förändras alltså ständigt - släkten slås samman och delas upp, arter återupptäcks, flyttas till andra familjer eller befinns vara underarter. Trots internationella nomenklaturregler råder skiftande namnbruk och stavning och det kan finnas två eller flera parallella namn, godkända enligt olika standarder. För närvarande är Flora Europaea norm.
Familj
Familjenamn brukar inte ingå i växtnamnet. De kom i bruk efter 1700-talets mitt och användes t. ex. inte av Linné. Växter i samma familj behöver inte vara släkt; namnet beskriver blomställningens form. I Sverige finns ca 135 växtfamiljer respresenterade. Exempel: Umbelliferae = flockblomstriga.
Vid botanisk namngivning gäller tvåordsprincipen (Släkte art), ingalunda uppfunnen av Linné men konsekvent genomförd först av honom.
Släkte
Släktnamn skrivs med versal i singular och bestämt genus. Några enhetliga svenska släktnamn finns inte ännu. Exempel: Foeniculum för släktet fänkål.
Art
Artepitet skrivs med gemen bokstav och är ett beskrivande adjektiv eller substantiv. Exempel: vulgare = vanlig, som i Foeniculum vulgare = vanlig fänkål.
Underart
Arter med stor variation delas in i underarter vars namn föregås av ssp. eller subsp. (subspecies). Ofta är underarterna geografiskt åtskilda men gränsdragningarna är förstås svåra. Botaniker ägnar därför mycket tid åt att diskutera huruvida växter är egna unika arter eller bara underarter eller varieteter av en gemensam. Av detta skäl kan benämningarna i olika floror variera, och utan att någon av dem behöver vara "fel". Exempel: Juniperus communis ssp. communis = Vanlig en.
Varietet
Små utseendeskillnader inom arten med mer lokal utbredning markeras med v. eller var. (varietet). Exempel: Ocimum basilicum var. crispum = Basilika, krusbladig varietet. Ibland är skillnaderna större, som i fallet fänkål: Foeniculum vulgare var. dulce = Vanlig fänkål, söt varietet.
Form
Formnamn föregås av f. (forma). Former av en art varierar vanligen bara i en enda egenskap, t. ex. bladform, blomfärg.
Kemotyp
Betecknas med ct. (chemotype) efter det fullstäntiga artnamnet. Vanligast bland medicinalväxterna, där det kemiska innehållet är viktigt. Kemotyperna är av samma art, men deras kemiska innehåll olika beroende på växtplats m. m. Exempel: Thymus vulgaris ct. carvacrol = trädgårdstimjan av karvakroltyp.
Hybrid
Hybrider är korsningar mellan två arter. De som har större utbredning behandlas vanligen som arter och betecknas med ett x före artnamnet (Foeniculum x. vulgare) eller mellan två epitet. En hybrid som fått systematisk benämning istället för sortnamn ges en förkortning efter artnamnet, t. ex. nm. (notomorf).
Sort
Sortnamn är vanliga bland framodlade trädgårdsväxter. Förr var de latinska, idag ofta engelska. Sortnamn föregås av cv. (cultivar varietas), som i: Foeniculum vulgare var. dulce cv. Sweetie. Det kan också sättas inom enkel apostrof, som i: Foeniculum vulgare var. dulce 'Sweetie'.
Auktorsbeteckning
Auktor är den författare som först publicerade växtnamnet på ett giltigt sätt, t ex L. för Linné. Uppgiften underlättar identifieringen när en växt har givits flera namn eller samma namn har givits till flera växter.

lånat från Shenet

Några tillägg till #19: Numera används det binära systemet som består av ett släktnamn och ett artnamn bestående av ett ord eller i mycket enstaka fall två ord (t.ex. Capsella bursa pastoralis) 

artnamnet med ett ursprung från personer var tidigare skriven av versal bokstav men inte längre utom något ev. undantag.

Sortnamn skrivs med versal bokstav medan varitet skrivs med gemen bokstav. Exempelvis skrivs sortnamnet "Alba" medan variteten skrivs "alba".

Schimärer eller släktkorsningar skrivs ofta med en nykonstruerat släktnamn bestående av de båda ursprungliga. Enstaka fall finns även 3 släktskorsningar. Ofta är schimärerna konstruerade i trädgårdsaveln men det finns också några spontana.

Jag hittade en bra länk åt er som är osäkra på namn, ursprung och användning. http://www.wisthbf.se/aktiviteter/botanikcirkeln/2006/rosendal-ortagard.htm

Sebastian