Kvinnans blödning är i alla högsta grad naturligt, helt riktigt, sen har den ålagts med diverse tabun / övetro / myter från olika kulturer och tiden. Människan som "tänkande varelse" slår till igen…

 Men i grund och botten är det inget mystiskt, övernaturligt eller speciellt med den - den är som sagt bara (och det är inte så bara det!) en naturlig händelse.

 Att den sedan KAN användas inom ritual och annat kraft-arbete kan jag mycket väl förstå. Kvinnans kraft går i taket under den här perioden (och litt före, och efter) så jag kan förstå att en del rädda män byggde hyddor åt menstruerande kraft-kvinnor långt ifrån byn.

….eller var det bara för att slippa deras PMS-beteende ;) *skämt* 

Mvh, T

#1 Själv skulle jag aldrig använda menstrationsblodet i en ritual. Blödningen är en tid av utrensning. Blodet är knappt blod. Vill jag ha blod ser jag till att skaffa det från min kropp på andra vis. Men inte det. 
Blödningen är en tid för kroppen att balansera sig, hon renar sig. Förmodligen är det därför det har kommit att bli så fult. En reningsprocess behöver inte vara ful.
Blödningen är för mig en tid av att vara i gudinnans tjänst, endast. Den tiden är för mig och henne. Då är jag på alla vis gudinnans tjänarinna. Det är en tid för reflektion. Andligt sökande.
För den tiden välkomnar jag ingen man i min famn. Den tiden finns för andra tider i cykelns gång.

Jag ser på det lite som årets gång samlat på en månad.
Där kvinnans cykel går att finna representerat i årets gång. Vintern som är dvala, våren där hon vaknar. Sommaren när hon är i sin fulla kraft och sedan hösten när hon åter finner sin vila. 

Nej. jag ser inte alls på blodet som en kraft. Jag ser det som en liten del av en kraft. En slags symbol för hennes förvandlig. Vilken i sig är den ultimata kraften. Det är processen som är kraften.. det är kvinnan som är kraften. Blödningen är bara en liten påminnelse om den. men i min mening helt värdelös som material i kraftarbete.

"Att den sedan KAN användas inom ritual och annat kraft-arbete kan jag mycket väl förstå."

 Så skrev jag, jag menade DEN som i "menstruationstiden" - jag uttryckte mig klumpigt, men hade jag menat blodet hade jag ju skrivit DET - men står fast vid att min upplevelse av menstruerande kvinnor (som kan kraftarbete vill säga) verkligen har mycket mer att ge under mens än annars. Varför? Ingen aning, sånna frågor skiter jag vanligvis i - bara det funkar så!

 Jag kan dessvärre inte så mycket mer ang mens + ritual / ceremoni så jag kommer nog fortsättningsvis bara läsa den här tråden. För den är mäkta intressant!

Mvh, T

#3 Nej då.. du uttryckte dig inte klumpigt. :) Jag har bara väntat på en anledning att skriva inlägg #2. Ja vi får väl se om den kickar igång. :P

En mäkta intressant tråd. #2 säger allt och lite till tycker jag!!
Tack för alla intressanta tankar kring detta.

#2

Ja det kan ligga nått i att slippa deras PMS.

Jag blir en riktig Bitch wich under min PMS så jag har full förståelse för att det gjordes förr.

Sen har jag fruktansvärd värk och kan knappt röra mig men det gör jag ändå alltså rör mig och då blir humöret där efter.

Kram o BB

#6 Ja en skall ju inte vara still, hur olidligt det än är. Att vara i rörelse hjälper så det gör du bra i. :D
Jag har gjort det till min livsmission att övervinna mina hormonella rusningar. För var månad ser jag en vinst. Jag vill inte triggas till ilska av någonting inte heller mig själv. 
Ett sätt som jag har använt mig av, för att bli boss över den egna kroppen. Är att erkänna och ta till sig utav dens cykel. Vet jag om vilken period min kropp befinner sig i är jag mer redo att bemöta dens utmaningar. På så vis blir jag inte heller överasskad av några hormonella impulser.

Jag vet inte.. men kan det vara något att ta till och prova?

#7

Kan va nått.

Kram o BB

Intressant och inspirerande i #2 :)

Jag blir återigen avundsjuk på alla som har regelbunda cykler. Jag försöker också se det som min uppgift att behärska hormonerna, vända svängningarna till det positiva, men eftersom det inte finns någon som helst regelbundenhet i mina blödningar och hormonförändringar, har jag mycket svårt att komma på hormonernas verkan på mig, och jag upplever det allt som oftast att jag ÄR mina hormoner, de har ett stort övertag över mig. Jag vet inte hur jag ska få bukt på det men har tänkt mycket på det, framför allt det senaste året. Att om jag bara visste var i cykeln jag befinner mig, skulle jag lättare kunna nyttja hormonernas verkan till kunskap och i goda syften, hellre än att bli ett riktigt monster som jag själv inte ens förstår hur det går till att jag blir.

#2 Precis så känner jag också, ang att använda blodet! Jag försökte uttrycka det i en annan tråd en gång men kunde inte få fram det så bra som du gör här. Vackert skrivet, och inspirerande! :)

För mig är blödningstiden en reningstid. Jag vilar, tar extra väl hand om mig. Jag dricker mycket vatten och te, men ingen alkohol. Blödningen kommer som en lättnad för mig, för min PMS är verkligen fruktansvärd. Det känns som om huden sitter för tight, som vore den minst ett nummer för liten. Brösten värker, kroppen svullnar upp (särskilt händer och fötter) och livsglöden inom mig flammar upp till en eldstorm. Det kan vara en styrka, en kraft som jag skulle vilja lära mig att använda på ett bra sätt - men oftast är jag i sådan obalans att det blixtrar och dundrar ut som vredesutbrott och irritation. Jag provar just nu med att ändra min kost de där dagarna, undvika mat som är salt, stark och sur - för att dämpa elden inuti så att den inte tar över helt.

Jag tror också som trumman, att man har mer kraft - eller för min egen del då, veckan före mens snarare än när blödningen väl har börjat. När jag blöder känner jag mig mest trött och urlakad. Kring ägglossning känner jag mig extra energifylld, som om hela jag blommar för fullt.

Jag har läst att nordamerikas indianer, vilken eller vilka stammar har jag ingen aning om, lär ha haft The White Lodge där den månblödande kvinnorna kunde gå. Om det är sant vet jag inte men jag tycker om tanken på en vit hydda, iaf den romantiserande bild som jag när i huvudet.

Det finns en bok, Det röda tältet av Anita Diamant, som handlar om Dina i Bibeln. Den är RIKTIGT LÄSVÄRD och ger ljus åt en kvinna som är höljd i dunkel. Det röda tältet syftar just till en sådan vit hydda.

Jag verkar vara den enda som är glad över min mens… Ett litet tjut av "helvete!" och "jippie, inget är fel på mig!"

#12 Vad ger dig det intrycket.. Jag avgudar min blödning.. bokstavligen.

#10 Ja då upplever jag det med.. att det är vid ägglosningstiden som jag är mitt kraftfullaste jag.
Detta skiljer sig självfallet kvinnor emellan.. men så upplever jag det med mig.

Den här tråden har fått bli bokmärkt :D

Jag har, som jag många gånger sagt, ingen aning om när vad händer i min kropp när det gäller mensen, men var gång jag känner hormonerna ta övertaget ska jag läsa den här tråden.

Jag ska nog börja föra hormondagbok hehe. för att se om de kan ha ett mönster som är mer regelbundet än mensen, för det känns som att jag får PMS en gång i månaden, även ägglossning, utan att mensen kommer.

#14 det där har jag funderat över.. ingenting har jag kommit fram till heller. Vad oregelbunden cykel innebär. Jag har varit välsignad med en redig sedan jag var 9år, ja skulle fylla 9år i alla fall. Sedan det har det varit som ett urverk.. under många år.. sista torsdagen i månaden på morgonen kunde jag förvänta mig blödningen. Var månad var jag lika tacksam och glädjefylld.
Tanken på att inte ha den här vissheten.. nej jag kan inte sätta mig in i din situation Jodrena. Men jag kommer inte sluta att söka svaren i alla fall.

 Kanske den kommer men det är så löjligt lite att du inte märker det?

#14 :) jag fick också min när jag var 9. Men mycket talar för att jag fick hormonella rubbningar av någon anledning. Förmodligen av psykisk stress och press och depressioner. Någon bättre förklaring har jag inte. Allt slutade fungera ungefär samtidigt. Och efter det har det inte kommit tillbaka. Har gjort hormon-undersökning men de fann inget fel. Så det är väldigt konstigt, och tar upp rätt mycket av mitt tankeliv hehe.

Stress påverkar nåt enormt hur kroppen fungerar. Så känner du dig så som du beskriver, Jodrena, så är det alls inte omöjligt att det är därför som det blir 'fel'. Jag hoppas att du kommer ur den negativa snurran snart!

ja, jag är ju inte i den snurren nu, jag hamnade i den som .. tolvåring eller så, där omkring om inte litet tidigare. Helt är den visserligen inte över heller.

Som sagt… så länge kvinnan menstruerar har hon även kraft att läka sig själv…kanske tar upp det där igen nu när ni pratar om det. Jag har fått till mig att man efter övergångs åldern kan använda aska som blod. och att kraften att hela sig själv minskar men kraften att hela andra ökar efter överågnsåldern. någon annan som fått upp liknande?

#19 det har jag inte hört förut.. men det låter ju logiskt. Till och med bra. :)

Kanske därför jag aldrig verkar bli frisk längre. Jag tror inte att jag har känt mig helt frisk, pigg och kry sen.. ja sen när? :S på kanske 3 år eller så. Och det känns som att det bara var tillfälligt.

Får se här nu……..blädder blädder……blädder…..jaa här står något..ähum.Atrid Grimsson..Svartkonstboken..sid 51.

Den mest kända magiska kuren med blod är kärleksmagi.Den starkaste effekten får man av mensblod.Den flicka som lyckas få sin älsk…..harkl…ähum….nä det vågar jag inte skriva eller….vågar jag?

Nåväl…mensblod kan också  användas för att bota sjukdomar om blodet kommer från någon med kraftig megin.Svartkonstboken

#22

Menar du ritualen som går ut på att droppa in en droppe mensblod i en mans vattenglas för att han därefter skall bli kär/besatt i en ;-)
Känner till folk som gjort så.
Han skall alltså dricka ens mensblod… Sjukt som katten.

För övrigt tycker jag att hela mensperioden är ett stort gissel.
Paranoja blandat med värk & oro. Inte konstigt att ens män
börjar undra vad som är på gång.
När mensen äntligen kommer känns det som om man dragit ur proppen i badkaret.
Allt liksom bara rinner av en. Man återställs. Så har jag det.
Alla är vi nog olika även gällande detta fantastiska fenomen..
Kramiz

Fortsättning inlägg #22…………..älskade att dricka kaffe med hennes mensblod i hade för alltid väckt hans kärlek.

Trolldom från senare 1800 talet sammanställd av Atrid Grimmson i Svartkonstboken.

Vatten? Kaffe? nä hade inte en whiskey varit humanare?

hahaha … ja ni killar, nu kommer ni aldrig mer våga dricka något igen. åtminstone inte sånt som en kvinna har varit i närheten av ;)

förresten, att ens vilja binda en människa till sig med tvång … ehhum … *rynka på näsan*

#27

Exakt. Lite som att snubbla över en trollruna  

Inte mycket till äkta kärlek det inte!

Hmm.. hellre belyser jag vägen till sann kärlek än att hjälpa till och fabricera den.

En annan aspekt av denna magi är behovet att skydda sig.Den svett man svettas ,det blod man blöder och det spott man spottar innehåller ens egen megin och står så sätt fortfarande i intim kontakt med en själv,även sedan det har lämnat kroppen.

Får någon annan tag i sådana utsöndringar kan han därmed få en viss makt över en.Av den anledningen var människor förr mer måna vad de gjorde av sina utsöndringar.I synnerhet gäller detta magikerna.Man spottade inte var som helst.Man slängde inte sina avklippta naglar eller sitt avklippta hår var som helst.

Jag önskar verkligen att jag kunde se min mens ur en annan synvikel, men extrem pms (pmdd) och kraftig blödning som gör att jag har ont o i stort sett bara vill ligga ner, gör att det mer är ett helvete:-(

Jag blir inte irriterad så värst mycket, men väääldigt ledsen och skör…

Tänkte skicka ett pm till dig, Eleri_Twinkle, men det gick inget bra ;o)

Fixat:-)

Det är just det som är den stora kraften, att lära sig att ta kontrollen och vända energin som ofta är negativt inriktiad, till skapande kraft. Angående pms alltså. hm.. ja det är så jag tänker mig att det är.

intressant läsning . Jag är nog lyckligt lottad på det sättet att jag inte har några pms. Det händer någongång att jag känner av ägglossningen men det sker inte så ofta. Mitt problem är nog mera att jag får en väldigt lust just under mensen. ( ja alltså sexlust) och det tycker jag är problematiskt för dels är kanske inte min man som mest intresserad just då och sedan tycker jag själv inte att det är den bästa tidpunkten. Men kroppen vill något annat. Förr innan jag fick barn så hade jag problem med mensvärk men den försvann när barnen kom.

Jag skulle nog vilja göra mer som du lorelai…ägna mig mig åt andligt sökande och vara i gudinnans tjänst. Ska tänka på det nästa gång det är dags. Min mens infaller i samband med fullmånen och ja det blir när vi ska träffas  i Mora det ja…suck  kram tindra

#35 Ja men då faller det sig ju som allra bäst! :) Då är du ju verkligen inte ensam i andligt lag och det borde ju verkligen underlätta en sådan tid av reflektion.. Desutom är du nog inte ensam. *s* En kvinnas cykel och en månes är ganska lika varandra..

Nej det är ju sant. Jag tänkte mer på det praktiska och att det skulle underlätta att inte ha den just under träffen. Men naturen måste ha sin gång kram tindra

Är det bara jag som tycker det är skönt att slippa mens? Och inte heller har haft några som helst problem med p-piller osv. Nu har jag visserligen fått lite högt blodtryck och tålde tydligen inte minipillren som jag fick istället (vilket är ytterst ovanligt fick jag höra av gynläkaren). Men nu har jag fått min första p-spruta och kommer lite längre fram att slippa mensen helt och hållet.

Känns som att jag är ensam om att vilja ha det så. Men det står jag för =) Tänkte bara visa mig lite, om det är fler som känner som jag och inte vågar skriva nåt.

Men! Jag är glad att det ändå finns kvinnor som kan och vill hedra sin menstruation, även om jag själv är glad om jag slipper den ;o) Jag är lika mycket kvinna för det *S*

#38 Absolut! Du är inte ensam och det är inget fel i det heller. :D Bra att du talar upp Blodtopp.
Jag vill göra min röst hörd om saken med.. Jag är den som välkomnar blödningen och ser det som en helig tid. Men aldrig någonsin dömmer jag andra kvinnor. Vi är olika och det är heligt i sig.
Cykeln är inte vad som gör en kvinna till en kvinna.. De fysiska attributen är inte heller vad som gör en kvinna till en kvinna. Det gör inte heller storlek 36-38. Det som gör en kvinna till en kvinna är kvinnan själv.

*kisses*

#38 efter att ha haft hormonspiral i många år nu, som fungerar underbart för mig (efter 6 mån konstanta blödningar i början) känner jag likadant som du. det är så skönt att slippa blödningarna, även om jag känner i kroppen när det skulle ha varit dags. Kroppen reagerar som tidigare, men jag slipper blödningen. Nu är jag ju så pass gammal *hrmmm* så för min del spelar det inte någon roll…

Så du är absolut inte ensam.

#35 åh vilken tur att ämnet kom upp! Tack! Jag som nästan aldrig har mens glömmer lätt av att vara förberedd - för den kan komma när som helst. Alltså får jag inte glömma få med mig lite "grejer".

#38 Jodå, på sätt och vis är det ju väldigt skönt att inte ha mens. Men i mitt fall är det nog ändå helt annorlunda än i alla p-stavs-kvinnors ;) Det är en evig stress att inte veta när den plötsligt kommer samt hormonernas vågmönster hehe. Så av den anledningen skulle jag helt klart föredra att ha en vanlig mens.

Jag har förresten fått för mig två saker som går helt emot varandra:

Antingen så har jag väldigt sällan ägglossning och kommer ha svårt att bli gravid,

eller så har jag regelbunden ägglossning (det känns ju så i magen iallafall) men de är lite tröga så jag kan ha flera ägg i rörelse samtidigt och kan alltså få flera bäbisar i magen samtidigt :S

Själv får jag ( bland annat) skärpt luktsinne dagarna före och under mens.

Det kan vara både olidligt ( situationer som innefattar kattlådan) och roligt (när jag exempelvis kan nosa mig till om någon en bit bort har socker i kaffet eller ej.)

Jag känner mig därav mer djurisk under den perioden.