Ceriadwen! Det här var givande att läsa. Tänkvärt, mycket bra (be)skrivet.

Tack Coturnix!

Ja,verkligen…blir sugen på att göra en egen. Finns det färdiga gipsremsor? med gips på alltså? och var köper man dom i såfall? BB/B

#3 Man köper gipsväv på rulle och klipper till egen passande bredd. Sedan fuktar man bara i vatten och lägger på. Hobbyaffärer borde ha det, t ex Panduro och liknande.

#4 Åhhh…Tack,det lät bra det…*L Ska absolut prova på att göra en mask.

Låter som en intressant sommarkurs. Ser framemot fortsättning i berättandet :)

#5 Gör det, det är busenkelt egentligen! :) Och otroligt givande om det fortsätter i den här riktningen.

#6 I´ll keep you posted. :D

Gipsbindor brukar finnas att köpas på apoteket, fast ibland måste man vänta på att de beställer hem ifall de inte har på lager. Sist jag köpte kostade de ca 15 kr/st.

/Iram

Wow! Ja jag kan verkligen hålla med om att detta med masker är ett fascinerande arbete.

 Jag började läsa om masker och maskernas historia (med fokus på ceremoniellt, heligt användande) för några år sedan, men det var först  förra året som jag fick tillfälle att göra min första mask (se bild) och verkligen JOBBA i mask.

 Det var ett av de kraft-fullaste arbeten jag gjort inom shamanismen. Det var helt världsomvälvande, masken "tog över" den var sig själv, jag satt i bakgrunden och tittade på. Som i en svart soffa i ett svart rum på en svart planet mitt i svarta rymden satt jag, och iaktog världen genom denne andres ögon, och samtidigt såg jag honom utifrån O_O 

 Vi hade förmånen att lära oss maskarbetet av Camilla Selander som gått i lära hos en av englands främsta maskmakare, och vi två har börjat leda shamanska maskkurser nu - så finns intresse för en sådan i din närmiljö så tveka inte att höra av dig till mig!

 Det finns så många aspekter inom det (heliga) maskarbetet. Just det som beskrivs i #0 då masken tas bort från ansiktet är en stark upplevelse i sig. Masken görs i total stillhet och i absolut mörker (man ser ju ingenting) - man måste lämna över kontrollen till sin partner totalt, och då gipset "sätter sig" blir det hett och stramar - man tappar känseln efter 2 lager, man kämnner att ngn är där och petar, stryker över ansiktet men man KÄNNER det inte - en stark upplevelse då allt samspelar.

 Då masken tas av kommer ljuset - och smärtan (om man gjort fel ;) - och man föds på nytt - många upplever att en del av deras "skal" fastnat i masken, och att de är fria och mer hela redan då råmasken tas av.

 En rolig detalj är att maskens INSIDA blir 3D genom kameralinsen. Se exempel. Bara det vittnar om det heliga arbete som man gör. Det är en "dödsmask" nästan, en perfeklt avgjutning av ditt ansikte.

 Sen börjar arbetet med att (som vi jobbar) bjuda in en ande att bo i masken - vi jobbar bara med Hel-ande, Hjälp-ande eller Bot-ande masker - och sen att forma, måla (efter den speciella metoden som involverar bla drybrushing) och sätta masken. Insidan är alltid svart. Svart som den där soffan… i det där rummet… på den där planeten, ni vet.

 Nå… jag kan skriva hur mycket som helst om det här, för det är SÅ kraft-fullt arbete, men jag nöjer mig med det här för stunden och avslutar med en bild av våra första masker som vi gjorde där uppe i torpet, mitt i skogen på den första shamanmask-kursen.

TACK för den här tråden, jag kommer lära mig massor!

Mvh, T
horngubben

© Thomas Eriksson - All rights reserved.

Mycket inspirerande tråd.. Jag fick många spännande tankar nu när jag såg insidan av maskerna i trummans länk - att det är insidan, anden, dödsmasken.. hm, den tanken ska jag kanske stanna i idag - ansiktena som ligger där 'avklädda' på soffan. Tvärtomansiktet på andra sidan kroppen och i andevärlden.

Vi gjöt av våra ansikten på fritids när jag var i åttaårsåldern, jag ville hemskt gärna göra en dödsmask och hade ingen lust att måla min mask, tyckte den var tuff som den var, vit, men måla skulle man.. det kreativa arbetet måste fullföljas till varje pris :/ Jag minns inte att jag hade några problem med att lämna över kontroll.. däremot nu som vuxen har man ju ett liv av begränsningar och hämningar bakom sig, och skulle nog finna det betydligt svårare.

"Man stirrade forskande in i sina ögon och tyckte att något i uttrycket hade förändrats."

Exakt!

Då kan du tänka dig (om du int redan gjort det) att stå I Mask framför spegeln… och se in i ett par ögon som du VET är dina, men som inte är det alls.

O_O

Läskiga saker…

 Camilla som har stor erfarenhet av att jobba med mask var noga med att städa undan knivar och annat som kunde bli farliga i händerna på oss då vi var I Mask. Det är ingen lek. Hon har sett folk slå av sina egna armar, bitis sönder sina fingrar, plockat upp glödande kol eller ätit krut då människor varit I Mask.

 Det ÄR ett starkt arbete som man absolut inte skall leka med, tycker vi, och då Ledaren roppar "Mask AV!" så ska dom av. Direkt. 1 ledare på 3 deltagare är en bra ratio.

Oooh.. så spännand detta är, ska för ovanlighetens skull bokmärka den här tråden direkt känner jag!

Mvh, T

#11

!!!

Är det anden i masken som hoppar ut, eller gömda delar av en själv som plockas fram?

Jättespännande.. :)
Jag kan känna paniken jag skulle uppleva där under masken när man inte hade mer att andas genom än näsan. Undra om jag skulle vara stark nog att fixa det.
Väldigt bra berättat, jag känner din känsla i hela mej.  Tack för du delar med dej.

#12 "Är det anden i masken som hoppar ut, eller gömda delar av en själv som plockas fram?"

Det är 2 olika sorters arbete.

 Då du jobbar terapeutiskt (heter det så??) med mask så är det delar I DIG som kommer upp och fram, jobbar du shamanskt med mask bjuder du in en ANDE att bo i masken, och kanaliserar på ett sätt den anden genom masken. Du tillåter dig själv att bli ett fordon för anden att verka igenom kanske man kan säga.

En tredje aspekt kommer in om det är teatermask du jobbar med. Men det genomgående med maskarbete är att "masken är levande" - det vittnar de flesta erfarna maskarbetare om. Jag har fått berättat för mig om speciella masker som framkallar SAMMA mimik och rörelser, samma slags röst och språkbruk hos olika personer som Inget Visste om masken i förhand.

Det är maskens kraft! 

Mvh, T

#13 Du kan börja med att göra en halvmask - då täcker man inte munnen = inte lika läskigt.

 Själv fann jag en stor ro i att bli gipsad. Ingen panik. Jag ville nästan att det  aldrig skulle ta slut :)

 Vi satt upp också, det är mycket trevligare än att ligga (gipsvatten som rinner ner i öron, i näsa, innanför tröjan etc… fy) och man hade kroppskontakt med den som gjorde masken så det blev stundtals en rätt intim känsla av närhet mellan gipsare och gipsad. 

 Senare på natten, låg jag med masken på ansiktet, med öronproppar i och bara reste med sinnet i masken utan allvar eller tyngd. Kände det kalla stela gipset på mitt varma levande ansikte. Kände hur den passade EXAKT med mig själv, att den var en del av jag, men då jag smekte mig själv över "ansiktet" var det som om jag berörde en annan, kall, livlös individ.

Mvh, T

#15 Det låter som ett allternativ för mej då jag kan ha svårt att bara andas genom näsan.
Någon gång ska jag göra mask..:)

#16 Du får väl komma på/ordna ngn kurs med oss!? :)

 Hmmm… jag har för mig att jag lovat att ha Mask WS på Häxträffen också, eller hur Iram?? O_O

 Men då skulle vi isf jobba med s.k. "naturmasker", som är gipsmaskens farfar, men skulle det vara så att ngn vill göra gipsmask och lägga den (långa) tid det tar för det så kan jag hjälpa till lite med det också. 

Mvh, T

Vad är det för andar man bjuder in egentligen ifall de vill plocka av en armarna :/ ingen hel-ande precis.

Ser anden i masken ut som masken? Utformar man den liksom tillsammans.. ?

Man måste väl inte använda gips.. Jag kan tänka mig att man kanske skulle kunna göra något läckert av bark.. tänk er björkbark tex - sådan kan ju vara väldigt mjuk och smidig. Alltså jag tänker mig en egen version - att låta skogen skänka en materiel bit för bit i ett visst syfte.

#18 De exemplen kommer från teater-mask workshops skulle jag sagt.

"Ser anden i masken ut som masken? Utformar man den liksom tillsammans..?"

 Oftast ja, man gör en representation av anden i dess utseende. I arbetet gör man en, eller flera, resor för att hitta den ande man vill jobba med, och bjuda in. Efter att man träffats, knutit band, ingått pakt och allt vad det kan vara, börjar arbetet med att forma masken och bjuda in anden under arbetets gång. Sedan "föds man" i masken, och andens arbete kan börja. 

"Jag kan tänka mig att man kanske skulle kunna göra något läckert av bark.. tänk er björkbark tex."

Exakt!

 Naturmask kallas det då man gör mask på det viset. Den är gipsmaskens förfader/-moder och den är mer besläktad historiskt med shamanskt maskarbete än gipsmaskens teatraliska historia.

 De flesta kulturer som använder masker (och det är MÅNGA!) har ju inte använt gips i sina dagar, utan material direkt från naturen. Bark, trä, pinnar och löv tex. 

Mvh, T

En stark favorit för mig förresten.. Är de japanska Noh-maskerna, som de kallas.. Jag stötte på dem för första gången på en utställning på etnografiska som ett litet barn, och det kramade om hela hjärtat på mig! Jag hade glömt bort detta men tråden fick mig att minnas igen (vaken tidigt, gör tusen inlägg.. jag vet)

Maskerna var effektfullt utställda på pinnar i ett svart rum, det var obehagligt men otroligt intressant.. Det var masker som skulle föreställa främst andar. Jag köpte ett vykort där på en kvinnlig andemask för egna pengar som följt mig inramat genom alla mina lägenheter.. det var någonting fantastiskt med maskerna som inte lämnade mig, nu när jag läser lite mer förstår jag det bättre..

Här fanns det fina bilder också

Noh-maskerna är riktigt riktigt bra/läskiga - för de är "levande" på det sätt att deras ansiktsuttryck förändras beroende på hur du vinklar den!

 En arg mask blir blid vid en speciell tippning av huvudet etc, och uppspärrade ögon ser plötsligt ut att nästan blunda.

 Ett fantastiskt hantverk! Och en fantastisk form för teater.

Mvh, T

intressant läsning :) Känns som om mina ögon öppnats inför maskarbetet.
Jag har aldrig varit riktigt förtjust i masker, tyckt dom levt sitt eget liv och upplevt dom som läskiga och obehagliga. Som att det verkligen är någon i dom som sitter/hänger/ligger där och studerar mig.
Verkar som om det ligger något i mina känslor sen tidigare. Men nu efter att ha läst här känner jag inte lika stort obehag längre, snarare en nyfikenhet som kommer krypande.

"Då masken tas av kommer ljuset - och smärtan (om man gjort fel ;)"
Hur gör man för att göra rätt då? Jag har ett litet svagt minne av att vi använde oss av gladpack över hela ansiktet (bortsett från näsborrarna dårrå) när jag gick på fritids.

Oj..oj..jag måste rusa ut i skogen och ta hem lite stora barkbitar jag såg vid vedhögen där igår,så kan jag tälja en mask eller 2 av bark oxå…tackar för inspirationen..*L

BB/B

#23 Vaselin och ansiktsrörelser. Långsamt avtagande = inget behov av smärta.

#25 ah, tack tack :)

på tal om att göra sig en mask av naturmaterial, så var drottning omma, en av dem som tillverkade sig en mask lik en uv, tillverkad av fågelfjädrar, så traditionen torde vara urgammal.

#17
Sommaren är uppbokad in till minsta minut..(jobba jobba jobba)
 Vi fär se till hösten. :)

Vad mycket spännande ni har hunnit skriva sedan jag sist var inloggad! Jättekul att tråden togs så väl emot.

Några kommentarer. Trumman: Lite smärta förhöjer upplevelsen ju. ;) En vuxen karl vrålade som en ilsken björn när stora delar av hans skägg rycktes loss. Ajajaj!  Varför vi som sagt inte använde vaselin är för mig ett mysterium…

Och det här med att underliga saker sker när man är "i mask" (vilket underbart uttryck!) har vi fått höra om också. Tidigare deltagare i kursen hade sagt att man nästan borde ha en psykolog där för att kunna hantera allt som kommer upp i arbetet med masken. Låter läskigt men spännande.

Jahapp, tänkte uppdatera med tankar kring dagens arbete om ni orkar läsa.

_"I dag har vi kommit ännu en bit på våra masker, men det är i sanning en omständig väg. Först var det alltså en gipsavgjutning och i den penslade man flera lager betong. När den stelnat lossade man den från gipset och ovanpå betongansiktet byggde man med lera upp precis så som masken ska bli. Sedan lägger man gipsbindor över den och lossar, och det är alltså masken man dekorerar och använder. Puh! Maskerna vi gör ska som sagt användas i ett mytologiskt drama och gruppen jag är med i ska berätta myten om när solgudinnan Amaterasu stängde in sig i en himmelsk grotta efter ett långvarigt gräl med sin bror, stormguden, och hur hon blev utlurad igen. Min roll är den som Amaterasu. Många i de andra grupperna gör karikatyriska masker, men det kände jag inte alls för. Det enda jag har överdrivit något är näsan, men det finns säkert folk som ser ut så. :)

I dag har vi fått lära oss att behandla masken med respekt. Och som en kursare sa, är det nästan som att hantera en människa. Läraren kom fram och gav mig ett stort papper att lägga masken på, i stället för på bordet, medan jag arbetade. "Titta, nu har den sin plats", sa han. När jag hade fått ut betongansiktet föreslog han att jag skulle måla av det, för att ladda mitt arbete ännu mer. Så det var klart att jag gjorde, ambitiös som jag är. :P Det var spännande. Eftersom ansiktet såg lite sovande och drömmande ut ville jag använda färgerna blå och lila som bas. Genom färgerna och det intensiva iakttagandet av ansiktet kändes det lite som att väcka det till liv. När jag förresten försiktigt lossade betongansiktet från gipset kändes det som att förlösa ett barn. Man kände sådan förväntan inför vad man skulle möta. Men uttrycket skilde sig väldigt mycket från gipsmasken. Betongansiktet ser allvarligare ut och speglar bättre de känslor jag hade när jag låg där med gipset i ansiktet. Det sanna uttrycket finns verkligen på maskens insida, den del som sedan gjuts av, som varit ansiktet närmast._

Just det här med att förhålla sig till masken tycker jag har varit svårt i dag. För vad är masken egentligen? Är det ihopfogad lera, betong eller gips? Eller är det ett magiskt redskap? Mitt perspektiv skiftar, och förrän jag själv har satt på mig masken kan jag nog inte veta säkert, bara gissa. Jag längtar efter att uppleva maskens magi, men var sak har sin tid. :)"

Bilden visar gipsmasken och betongansiktet.

Och det här är ungefär så långt jag har kommit på lermasken. Har hunnit lägga på lite gips också, men det här fotades innan dess. Kan det bli en solgudinna tro? Det mesta av karaktären kommer nog dit när man målar den tror jag.

Läckert, mycken kraft är ilagd maskerna…

Lermasken? Lerformen menar du kanske..? Eller ska ni bränna masker i lera!? Det hade vart spännande isf :)

Vilken komplicerad process det verkar vara.. Jag har något dunkelt minne av lågstadiet också med masktillverkning, det var inte alls lika komplicerat vill jag minnas.. Är det som med så mycket annat, man kan göra det hur enkelt eller hur komplicerat man vill?

#29 "Varför vi som sagt inte använde vaselin är för mig ett mysterium.."

 Det låter som om ni har ngn som inte riktigt vet vad h*n gör som ledare. Att använda gips direkt på ansiktet kan vara rent FARLIGT. Skinn kan fogas ihop med gipset och slitas loss - och att använda gips på en karl med skägg utan vasselin är REN IDIOTI.

 Ögonfgransarna då!? Ögonbryn!? …nej du, idioti att inte använda vaselin. 

#33 En enkel gipsmask gör man på en liten stund bara, samma princip som i lågstadiet. Man gjuter av sitt ansikte i gips + bygger ev. på utsidan med gipsbindor.

 En mer avancerad mask gör man ett s.k. "positiv" av sitt ansikte. Det görs genom att man tar gjutformen som man gjort, täpper för näshålen och kladdar in den med vasselin.

 Sen häller man i gips (betong verkar VÄLDIGT onödigt tungt, skrovligt och sandigt) efter en speciell metod som minimerar risken för luftbyubblor.

 Sen bygger man masken på positivet med lera exakt så som man vill ha den.

 Sen finns det 3-4 olika metoder efter det för hur man skapar masken, men dom går jag inte in på här. Ni får ta en, garanterat smärtfri, kurs med Camilla och mig istället!! ;)

Mvh, T 

som Ceriadwen beskriver som "lermask"

vad e det för fel på sidan varför går det inte att skriva i forumet

#35 Det ser ut som du lyckas rätt bra.

Men du är i helt fel tråd - admin: radera 35 och 36 snälla :)

Mvh, T

Jag får rätta mig själv lite grann. Du har helt rätt Trumman, "lermasken" är bara formen. Efter det lägger man gips på den och i den lägger man till sist den betong som blir den slutgiltiga masken. Hade inte det klart för mig förrän i dag.

Som jag tror att jag skrev så hade vi plastfolie över ögonpartiet och jag såg faktiskt en annan kille smeta in sitt skägg med vaselin. Killen jag skrev om tidigare måste ha missat det eller använt för lite. Ingen hade problem med gips som fogats ihop med ansiktet i sig, men det är klart att det sätter sig lite.

Angående betongen, Trumman, så är det inte alls särskilt tungt. :) Det blir ju inte en tjock, klumpig mask eftersom man penslar på tunna lager med betong. En halv cm ungefär. Lite smått skrovligt och sandigt är det kanske, men masken på bilden över var inte tvättad så de blir lite finare. Jag tyckte om resultatet i alla fall och kan rekommendera det för en lite stadigare mask. :)

Den process vi håller på med är väldigt intressant. Den första masken fångar ens eget uttryck och utifrån den bygger man upp "den andra personen", som så att säga "tar över" en, samtidigt som det fortfarande på sätt och vis är "du". Mycket intressant resa.

#37 Så grymt spänannde! jag vill också gå sån kurs - vars får man läsa mer, har dom en hemsida månne?

 
Mvh, T

Spännande med att arbeta med betong på det sättet, när jag tänker betong tänker jag inte konst direkt, får snarare en massa punklåtar om miljonprogram i huvudet..

Men det verkar verkligen vara ett intressant skapande, en spännande process.

Häromdagen tänkte jag på skillnaden mellan att skapa sig en mask, och att sminka sig - När jag var i mina tidiga tonår så målade jag på mig ett nytt ansikte varje morgon, liksom en stridsmålning som gjorde mig till en ny person - ja, ,jag var ett riktigt marilyn manson-fan en pinsam period där i min tidiga ungdom. Efter sminket blev jag en annan människa.. liknande det ni beskriver.

Såg just i tidningen att Etnografiska i stockholm har en maskutställning!

i juli kommer det även dit en shaman och grejar.. ojoj

Oj! Men tok vad man missar då!

Jag skulle gärna sett Vandra Varsamt också. Missa inte den om ni ska dit. 

Mvh, T

Åh, vilka spännande utställningar! Synd att man inte bor lite närmare Stockholmia. :)

#38 här är den info som finns att läsa om kursen. Hittar inget mer tyvärr.

#39 Ja, betong låter inte som ett självklart material, men det funkar! :) Det du skrev om smink är också väldigt intressant, att det i allra högsta grad fungerar som en mask. När jag gick i 9:an stod jag ca 30 min varje morgon och tog noga på mig min "mask". :) Utan den kände jag mig blottad, men med ålder och mer säkerhet kunde jag så småningom släppa på det där. Tack och lov!

För några veckor sedan hade jag en rolig episod här hemma när jag råkade se en dokumentär på tv. Den handlade om Helena av Troja och en sak de tog upp var hur hon kunde ha sminkat sig. Detta var ju Mykene på bronsåldern och sminkningen utfördes i högre samhällsklasser, främst hovet verkade det som. I ansiktet lade man en vit bas och med röd färg målade man mönster som såg ut som solar mellan ögonbrynen och på hakan. På kinderna var röda prickar och så mycket kol runt ögonen förstås. Resultatet blev väldigt likt en mask, till och med lite smått groteskt, nämnde de i programmet. Håret flätades och tvinnades så att det stod som ormar kring huvudet och smycken som användes var av guld och bärnsten.

Knäpp som jag är fick jag för mig att jag skulle försöka sminka mig just så, eftersom jag hade hemmastudier den dagen. :) Det hela blev en väldigt märklig upplevelse som fortfarande sitter i. (Jag svettas nu när jag skriver om det!) Lite var det som att hamna i trans när jag stod och sminkade mig. Mitt medvetande satte sig lite "i baksätet" så att säga. När jag sedan såg mig ordentligt i spegeln kändes det som att se sitt alter ego. Det var ju jag, men den känslan som fyllde mig var en helt annan. Jag tog en del kort på sminket, för att spara lite av känslan, och blicken på korten är rätt frånvarande tycker jag. Det är som att jag ser bortom på något vis. Jaja, jag ska sluta svamla. Här är ett foto. :)

Jag hittadade lite pyssel

#43

OMG, så roligt!!!

#42 Den där bilden gillade jag.. :)

Tack, Lorelai. :) 

Ja, vilken rolig länk! Den var jättebra. :)

Kursen är nu så gott som avslutad och vi har haft våra framträdanden där vi spelat upp myterna. Här är en bild därifrån som jag gillar. Det var otroligt häftigt att se allas uppspel med maskerna, det blev verkligen starkt.

det ser coolt ut! verkar varit en tuff pjäs!

#47 Ja det var det verkligen! ;) Alla skådespel var dessutom utan tal, så man var verkligen tvungen att vara tydlig i sina handlingar så att berättelsen gick fram. Förhoppningsvis kommer jag att få det på video så småningom också. Det blir kul att se sitt eget framträdande utifrån för första gången.