Sänder en släng energi och empati till en broder, själv är jag uppfylld av energi. Plötsligt har allt detta sökande fått en bild, en klarhet och insikter.

Så jag har över åt dig RS, var så god och väl bekomme,

SEV 

Du vännen…det är inte ett val…det är ett kall…

Och ….vet du ..när jag blir trött ledsen och tom ..ansöker jag om semester (eller rättare sagt tar en uppgörelse med "dom där uppe")

Och då är jag inte nådig…brukar låta ungfär så här :

Nu J;ar är det nog!!!!
Jag ställer upp och gör det som behövs jämt!!!
Ni använder mig….för människor i min väg…utan att jag kan protestera….

Låt mig för H;e vara ifred nu!!

JAG ÄR TRÖTT; SLUT; LEDSEN:::mm

Time out!!!!

hehe då stannar allt…så det nästan blir kusligt tyst….tills jag säger att jag är klar……det kan ta veckor ibland..

Kram å en hela bunta energi till dig!

#2 Sen viskar du lite tyst "….men tack för att ni är med så jag kan tjäna pengar på hela grejen!!" ;)

Jag sa ifrån på skarpen jag med (nästan precis på samma sätt som du! :) men det hjälpte tyvärr inte. Jag kan få det att lugna ner sig, men jag slutar aldrig se och höra, är aldrig ensam, aldrig opåverkad.

 
Men grundfrågan, varför visst folk söker sig till å bli sagohäxor och liknande är ngt jag inte riktigt orkar bry mig om att ta reda på svaret på - de sållar liksom bort sig själva. Inga andar, ingen shaman - var det ngn som sa, så det löser sig. Men visst kan man bli bitter om man börjar tänka efter - men vaddå ;) folk är folk, och folk är idi……. hur det nu var.

RS: "Men just ibland, vill man faktiskt bara vara en människa, utan empati, utan kontakt och bara laga mat eller dikta."

 Ignorence IS bliss bredda, så är det. Men det är också få förunnat att Se som vi gör. Jag tror inte alls alla föds med samma förutsättningar, precis lika lite som att alla föds med samma förutsättningar Mozart hade.

Talang, geni, anlag… spelar in. Gör ngt du gillar idag, bara för dig själv, sitt med det i händerna och bara se på det. Du kanske kan andas liv i det, försök.

 Sitt i skogen och bryt kvistar - låt varje kvist vara en knut i ditt bröst som löses upp, varje *knäck!!* en bitter tanke som försvinner, varje (långt) kastad pinne genom luften en stilla önskan om frid i sinnet och vind i ryggen.

Mvh, T

# 3 nej faktiskt inte Trumman….från början var det helt och hållet ett kall….hade många år på svältgränsen ska du veta …det vet väl du hur det är ;-) ??

Tror inte jag hade fixat alla dessa år om jag inte fått betalt….du tjänar säkerligen mer pengar än jag …ja tar in precis det jag behöver…lever inget liv i lyx precis!!

Sen alla timmar jag är på kriscentrum, brottsofferjouren,talar med människor, hjälper ledsagar och lär…utan betalt…..kompenserar mer än väl upp min lilla lön…

Hur har du det själv trumman …du gör allt gratis eller ???

Sen tycker jag att det är konstigt att du inte kan "ta semester" ibland….jaja du lär dig nog det med ska du se *s*

Sen blir var och en salig på det som är viktigt för dom…att en del vill vara just sagohäxor och hobbyhäxor  är väl gott nog…jag tycker det är helmyyysigt jag !!!

Alla har varken förutsättningar eller vilja att vara något annat.

Kramixen //Kristina

Det var mest ett skämt eftersom du är öppet "businesshäxa", men om du känner för att försvara dig så - shoot, då dansar vi den dansen :) men låt oss fortsätta via gästbok eller PM? Tråden handlar ju om annat.

Mvh, T

#4 Wargmane
Tycker det är en fin insatts du gör , hjälpa andra på det viset
Hur många gånger har INTE du HJÄLPT mig på min svåra väg .

Jag själv är en sökare , men jag säger som Warmåne i det här …

Det är ett kall , även jag pratar , vägleder mm dagligen personer
runt omkring mig på rätt väg , spår , ect . Jag älskar det här och det gör mig gott när jag hjälpt någon… Jag blir lycklig . Jo självklart kan man bara känna som du gör _RS_ allt är botten , men ändå innerst inne så finns lyckan där att hjälpa till . 

Jag brukar oftast ( nu för tiden ) stänga av  när jag lägger mig
eller så gör jag som Wargmane…* säger i från på skarpen *
Och då brukar det bli lugnt :)

Kanske allt det här jag skrev här nu inte hör hit…men det är en tanke från mig ialf :)
Vad kan man hjälpa dig med idag _RS_ ?

// Mist

Ja vän..känner väl igen det du talar om här..tänkt ibland att kanske vore det bättre o bara "återgå",men..till vad? som Wargmåne säger det är väl ett kall,det tror jag med.
Jag kunde bli otroligt tömd och känna hopplöshet då jag bara vill giva..kärlek,finnas,lyssna,hjälpa, empati god medmänniska till andra..men på senaste tiden känner jag mer harmoni och flöde då det för mej kom en aha då jag insåg att här har jag letat och sökt sanningar och kunskap,ett tag var jag väl mer ute och "flög" än förankrad till till jorden,vilket ändå måste vara det viktigaste av allt..?Att bara leta "tecken",läsa auror..se tecken..höra/se..osv..som kallas magiskt,att låta det bli till så stor del av ens liv att upplevelserna här och nu inte känns magiska nog-det är lätt här att missa hela "grejjen"..Det är lika så magiskt att njuta av livet här och nu..se det magiska i enkelheten,njuta av vardagen och enkla små saker,kaffe stunden..samvaron,promenaden..naturen..blomman som knoppar..ja..enkelheten..missa inte livet ,krångla inte till det..lägg i bromsen låt flödet komma mer naturligt..det är ett råd jag skulle vilja ge dej.Låt det ta sin tid,förlora inte dej själv..
Glöm inte här o nu,stanna upp..njut av ditt liv.
Varma kramar//W

#7 Bra skrivet :)

#7 Bra skrivet!

…men du, visst kan du ha lite mellanrum och så mellan punkter, komman och kanske t.o.m. lufta texten lite också? Jag har svårt att läsa texter som är så där kompakta :) alltid mellanslag mellan komma, och punkt är en god regel. Nytt stycke osv.

Mvh, T
stirrig, stressad blick

Rara du, håll fast i att en dag kommer det visa sig vara värt det. Det kommer vila efter arbete, det gör det alltid. (tror det finns en lag på det faktiskt,ho,ho) Stor kram, det kommer bli bra,stor kram sätt dig på en höjd någonstans rista in i en gammal barkbit och kasta och skrik, kasta och skrik ut med skiten! Hoppas det känns bättre snart ska tänka på dig. Dovt bunk på trumman och hej då för denna gången.

#0 Själv har jag helt egoistiska skäl. Jag vill lära mig mer om mitt eget väsen, vem jag är innerst inne. Jag vill lära mig att hela mig själv, att lita till min egen styrka att hantera det som kommer i min väg. Det är för mig en upptäcktsfärd, utan mål eller slut. En stig blir ju en stig först då någon vandrar den, och jag följer min stig med stor nyfikenhet. Jag tar ansvar för mitt eget liv, andra får ta ansvar för sitt.

Tanken slår mig, kan det gå åt fel håll? Vem bestämmer vilket håll som är "rätt"? Ibland går man i motlut och det är tungt som bara fasen, andra gånger nästan tumlar man fram i lyckorus, nerförsbacke. Kanske du är i en uppförsbacke nu? Kan du slå dig till ro en stund och vila, bara finnas till och njuta av den plats du är nu utan att försöka färdas vidare?

Fast då ska jag väl tillägga att jag ytterst sällan använder mig av magi, helt enkelt därför att jag har andra verktyg.

Spännade att läsa denna tråd!

Tack!

#9 Helt rätt! Ser ju själv att texten är komprimerad och håller med dej.         

Hade 2 ivriga barn som höll på dåna när mamma "bara" skulle svara lite snabbt på ett inlägg innan vi kunde komma iväg på lite kul..haha..

Jag bara knapprade på för att hinna. Det blev lite långt och jag tror jag brukar använda mej av fler mellanslag vid så långa texter.

Om inte annat så gör jag det framöver *S*   

Kram!//W

#0 Jag har (förstås) redan tänkt på detta i några dagar. Jag tänker först och främst på intrycken som du ser och känner hela tiden, andras energier. Själv har jag inte kommit så långt som du, men jag vet litegrann om vad det innebär att vara öppen, de gånger jag är det.

Det som jag har tänkt på är alltså att jag önskar att du på något sätt kunde hitta en "on/off-knapp". Men jag har en känsla av att du inte riktigt skulle vara beredd att trycka på off även om du kunde? Jag har som sagt inte lärt mig att kontrollera eller ens alltid vara medveten om de intryck som jag får, så jag kan ju omöjligt veta om det ens finns någon on/off-knapp.

Och så ett svar på din fråga om vad jag söker:
Jag söker förmodligen efter min väg i livet. Jag använder ytterst sällan medveten magi, och det handlar inte om själva magin. Jag har alltid känt mig vilsen i livet, så långt jag kan minnas; förutom alla de gånger då jag känt kallet, som drar mig till sig. Det är där jag hör hemma, det är där mitt sanna jag är. Och jag har alltid - ja, innan jag ens hade någon aning om vad det handlade om, vetat att det är en svår och smärtfylld väg, just på det viset du skriver om.

Man ger så mycket av sig själv på vägen. Mycket får man betala, och ofta känns det som att man ger hela sin kropp för att få ett lillfinger. Men någonstans vet man också att det är värt det. Därför att det är den vägen man bejakat, den vägen man är menad att gå. Vissa saker är otroligt tunga men kom ihåg att det finns mycket gott också. Om inte just nu så har det funnits och kommer att finnas.

Du har lätt för att uppfatta andras plågor, men kanske kan du också lära dig att uppmärksamma glädjen som finns runtomkring dig. Och ibland (tycker jag) har du också rätt att stänga av och bara vara människa, något jag själv inte bemästrar på ett sätt som jag kan styra, men jag tror att det går, och det är inget fel i att göra så.

Mina tankar springer iväg, jag skulle nog kunna skriva hur länge som helst i ämnet men någonstans måste jag bryta tråden och det får bli här.

 Den nya tiden inspirerar många, på lika många olika sätt och vis som antalet individer det finns. Somliga mer flummiga än andra, allt från moderna sagoinspirerade häxor till kufiska TV-präster med helande superkrafter.
 Somliga exploaterar sig på andras bekostnad, både ekonomiskt och psykologiskt, medan andra håller låg profil och går sin egen väg. Alla sätt är bra utom dom dåliga.

 Den som verkligen förstår magi behöver inte basunera om det högt och lågt. De som gör så är ofta de som har minst att komma med när det kommer till kritan. Som man säger; tomma tunnor skramlar mest…  ;)

 Magi är för mig ett ofantligt esoteriskt mysterium, något närmast overkligt stort och mäktigt. En kraft, en outsinlig källa av energi under ständig transformation och rörelse. Något allt och alla betingas av, men få känner till, tror på eller kanske ens bryr sig om.
 Att behärska något så obegripligt stort förefaller omöjligt, för en varelse av kött och blod. Men ack, människan består ju av så mycket mer är så.
 Sinnen är inte bara betingade av biokemiska reaktioner och elektriska signaler. Dessa är bara de substanser som tolkar och transformerar vad världen är bygd av; energi. Från osynliga frekvenser till fysiska former och begrepp (tanke till handling, idé till fysikt föremål osv).

 Medvetenhet är mitt mest finstämda sinne. Det är inte som de andra fem, det "svävar" fritt mellan tid och rum, mig och det oändliga. Det filtrerar, fungerar som radar, sammanställer och gör mig vaken för allt som annars skulle gå mig blint förbi. Det är jag, min innersta vibration, min frekvens.
 Den delen av mig är magisk, för den begränsas inte av samma ramar som resten av min fysiska varelse. Magin begränsas först när logiken, förnuftet lagt rabarber på vad det nu är. Fast med lite övning kan även den strängaste torrboll till kritiker (förnuftiga mänskliga tankar) tuktas till vidsynthet i dessa ack så delikata frågor.  :)

 Att ha "radion" på hela tiden kan förstås vara påfrestande, här gäller att lära sig sitt frekvensomfång. Meditation, ensamma promenader i naturen och annat kan hjälpa. Ibland blir man störd även där och då med, men med övning kommer obönhörligen färdighet.
 Tålamod och medveten avsikt att bli sitt eget sinnes herre är receptet. Svårt men sedan i förhållande till svårighetsgrad minst så effektivt som sig bör (ett never ending slit…).

 För vilken magiker (eller häxa eller vad det nu må vara) kan inte kontrollera det i sammanhanget mest grundläggande av allt; sig själv?! Kan man inte det bör man eljest begrunda lämpligheten i bärandet av sin självutnämnda titel…

 Magi; vad är det? Vansinnigt komplext!  :)

Kramar om dej _RS_, det är ett kall ha försökt att värja mej i många år, men det gå int. Kramar dej igen. är det vi som söker eller söker livet efter oss.??

Har inte så mycket att säga här egentligen, men för mig har det aldrig varit en fråga om att vara öppen eller inte öppen. Hela den här "häxgrejen" (om man får kalla det så) som jag har hållit på med och levt i sedan tidig tonår och även tidigare, det handlar för mig om hur jag ser på min omvärld. Inget mer, även om det kanske är nog så mycket eftersom det inbegriper allt.

Jag är nog en väldigt oflummig häxa.

#16 Oflummig häxa, ja… thazz why I löv jo lajk a träd.

Mvh, T

Oflummig :D Det är bra att man har lite ankare kvar…