Hur kan man värja sig?
Om man känner sig ansatt utan bevis och skyddet bara håller en kort period.
Jag har sökt och sökt i mig själv efter vad jag kan göra åt en viss situation på ett personligt plan. Varje gång jag närmar mig så glider det undan. Som om någon eller något lagt dimma på mitt varande. Det är fruktansvärt obehangligt och jag känner det som om det äter av min självsjänsla och mitt självförtroende. Varje gång jag tänker på en viss person får jag kämpa för att slå bort denne. Samtidigt kan jag känna att jag sitter i ett järngrepp där jag är den som ska dela med mig av alla erfarenheter och tankar men blir undanhållen allt från min vän. Har även här försökt att stänga ner men inte lyckats. Det låter ju som om det inte skulle vara så svårt att inget berätta men tro mig…
Nu tänker jag försöka bryta kontakten men varje gång jag börjar tänka tanken så ringer telefonen och sedan är jag fast igen. Jag behöver verkligen hjälp här. Jag kan inte hitta det hos mig själv och nu börjar jag bli för utmattad för att ens fortsätta försöka. Jag har till och med försökt att slå skyddet så inte jag når ut till den här andra människan i stället. Det är ju pinsamt uppenbart att våra energier inte är förenliga med varandra. Jag reder inte ut den här själv…
Jag skickar kärlek till den här situationen med jämna intervall men den vill inte läka. Föröker vi samtala så blir jag omkullpratad och tror att vi löst saker men går därifrån utan att vara något klokare alls. Detta kommer jag på efter kanske några dagar och så håller det på…
Vad i hela friden är detta? Finns det något jag kan göra annat än utifrån mig själv? Vågar knappt be om hjälp för jag vet inte vilka människor denne "vännen" känner. Vad är det för fel på mig?
![[trumman]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Fel på dig? Inget egentligen, du är i en sits som MÅNGA är i :) men du är nog lite feg… eller för artig och snäll kanske man kan säga.
VILL du klippa kontakt (verkligen??) och tror det räcker med det, så gör det. Mäktar du det inte själv, be ngn annan, be mig, be en vän.. vem som helst. Men ta tag i det - det är uppenbart att alldeles för mycket av din kraft sipprar iväg i det här.
Svårt att ge mer råd eftersom du envisas med att vara så anonym i pres och allt ;) men kontakten bör klippas, för du mår ju int bra av det här.
Mvh, T
Jag levde med en psykopat i många år, det var ett helvete att ta sig ur det förhållandet. Jag fick stöd och hjälp av en psykolog den sista biten, och hon gav mig ett väldigt bra råd: om det känns övermäktigt, välj då ut en sak och håll fast vid den, ta små steg i taget om slutmålet (att må bra igen) känns väldigt långt borta.
Som Trumman säger mår du inte bra av detta och du vet nog redan att du måste bryta helt. Säg detta till personen och ta sedan inte kontakt med honom/henne igen. Det kan vara ett första steg, att du själv inte söker kontakt igen. Andra steg kan vara att inte svara när personen ringer (skaffa nummerpresentatör om du inte redan har en, eller byt telefonnummer om det är illa!), att inte tillåta personen att stiga in i ditt hem osv.
Dra dig inte för att söka proffshjälp (kuratorer, psykolog, kvinnojour, mansjour, osv) för att bygga upp dig själv igen.
Kanske är det så att jag är lite "feg".
Jag är så jädrans rädd för att felet faktiskt ligger inne i mig men jag inte kan se det klart. Jag inser ju att detta är skadligt för mig och det bästa vore kanske att bara dra mig ur. Jag vill bara ha säkerhten inom mig att jag gör det av rätt anledning och med rätt läxa i bagaget när jag är färdig.
Jag är inte rädd däremot för att det svider lite om jag måste komma till insikt om tråkigheter i mig själv det lär vi ju oss bara av.
Samtidigt så ligger en ensamhetsfaktor i detta, vårt andliga samarbete som ändå legat på en hyfsat djup nivå. Inbillade mig att syftet var gott nog, att de mänskliga fnusklerna kunde få vila i det arbetet. Det måste finnas fler som mig… Det bara måste!
Jag känner mig även förbryllad över det faktum att min vägledning inte fungerat riktigt som det ska… Har jag tappat något här tro? Kan du hjälpa mig tror du trumman, Kan vi ses?
Dock ej i midgård, har inga medel till det. Knyta lite, klippa lite? 
Jag har kanske inte så mycket att ge dig, någon flöjt eller nåt kanske?
#3 "Har jag tappat något här tro? Kan du hjälpa mig tror du trumman (…)"
Javisst! Jag ska iaf försöka.
PM:ar dig.
Mvh, T
Starta ny diskussion