Det är lite dåligt tryck nu.
Jag undrar hur vi skall få igång folket. Finns det något som kan inspirera? transpirera?
Ja jag vet inte, men jag försöker här iallafall. De som känner sig trötta och vemodiga inför framtiden vill jag ge följande.
Hopp - Att våga hoppas att man skall nå fram.
Tro - Att våga tro att det blir bättre, för att det är så det skall vara.
Styrka - Att våga känna sin egen styrka, så man kan orka ta stegen.
Det är nog många som tänkt på den gågna tiden detta år och tidigare år, av flera orsaker, och har förväntningar inför hösten och tiden som kommer. Minns då att det är de tidigare händelserna som lett fram till nuet, och det är det som är grunden för framtiden. Det är inte i det som skett, som rötterna ligger utan i det som kommer. Det är i nuet som framtiden och dåtiden samverkar. Balansen är därför viktig.
Balanserar man inte upp sig själv i tiden, så kommer spiralerna att verka som fjädrar och man kastas hit och dit, Även de mindre ringarna på vattnet kan kasta över vilken båt som helst om den inte har en ordentlig köl. Balansen är därför viktig.
Till de som känner att de har energierna på plats, ber jag därför dela:
Hopp - Så att fler vågar våga hoppas att de skall nå fram.
Tro - Så att fler vågar tro det blir bättre, för så det skall vara.
Styrka - Så att vågar känna sin egen styrka, så de orkar ta stegen.
Dela-dela är en bra sak… Dela med dig, och dela med andra. Dela med dig av det du får och ge inte bara av dig själv. Det du får tilldelat skall inte återgäldas utan skall ge en styrka till att dela med andra.
Om du så bara får en människa att tänka en ny tanke varje dag och att du därigenom kan lära något nytt, så är inte dagen förlorad, förverkad eller onödig.
Så vad väntar vi på… Inspirera…
Jag tänker på er alla… ofta och länge.
//_RS_
Tack för många tänkvärda ord!
Hoppet hade jag nästan förlorat
Tron var svag
Styrkan fanns inte
Nu börjar jag Hoppas igen att det skall vända mot det bättre
Tron att jag ska klara det är större
Styrkan har jag inom mig, måste bara ta fram den
Jag har förhoppningen att jag en dag kan dela med mig och få glädjen av att även andra vågar och kan….
BlessedBe
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman
#1
Tack och varsågod.
Mycket lite av det som skall ske är skrivet i sten, och även då kan stenen slipas ned och skrivas om, ett antal gånger innan stenen spricker. Då får man finna sig en annan sten.
Ske det som ske skall, för att nu rådande omständigheters löften skall hållas.
//
RS,Vad fint du talar/skriver. För mej fungerar det så att när jag inte kan dela,ge.. i trådarna så håller jag mej borta..eftersom energierna känns igenom,men när inspiration och balans återkommer skall jag mer än gärna dela det med er.. om jag kan..Tack för att du delar.
Tro-hopp-styrka-kärlek
#3
Det är gott och det ser vi fram mot. Jag kommer också framöver bli mer aktiv åter. Idag kommer jag att vara med er en stund iallafall.
Kanske är det här jag ska skriva vad som händer. Kan hända jag uppfattas litet "av" men det är mest här på HiF, eller kanske i hela internet. Det finns så många delar i livet som kräver sin uppmärksamhet. Det är ganska lugnt här inne nu för tiden men det beror säkert ganska mycket på årstiden också, men säkert finns det även många som reflekterar över de saker du tar upp här _RS_
Att mista hoppet, tron och styrkan är tyvärr lätt hänt då man omedvetet tappar fokus. Det hände mig helt nyligen. Men det skall icke glömmas att även det har ett syfte.
Igår somnade jag ovetandes och helt oplanerat, och sov från tidig kväll till midnatt. Den sömnen betydde mycket mer än bara sömn: Det handlade snarare om att vakna. Jag vaknade på flera plan, och hoppet, tron och styrkan rotade sig grundligt inuti mig. Vaknandet hade med mycket mer än det som följer att göra, men det är irrelevant just här.
Jag har alltid känt mig tudelad. Jag är den som andra människor uppfattar mig, och jag är den som jag är innerst inne. Jag är en ande, bosatt i en kropp som inte kan följa min väg, därför slits jag mellan två världar, två sätt att leva. Jag har varit två, och jag har alltid sett det som att jag måste vara ensam för att kunna följa mitt kall (av anledningar jag inte vill ta upp här och nu).
Mitt liv präglas av ensamhet, redan som barn var jag ensam och såg mig själv ensam (=singel) även i vuxen skepnad - åtminstone om jag skulle välja andens väg och följa mitt kall. Nu har jag fått veta att den sanna identiteten som jag ser som den ensamma, inte alls måste försvinna bara för att jag väljer att inte vara ensam. Där finns hopp. Jag kan följa min stig som jag vill utan att tappa bort mig själv och utan att offra det mänskliga (kroppsliga) i mig, kan hända det är svårare för mig än många andra att få ihop det, men det går.
#5
Vissa personer är bundna till två eller tre världar, permanent. Men nu har du börjat vakna min vän, så du skall se att allt kommer att se klarare ut, än det redan gör, ganska snart.
Men vi tar det på MSN…
//
Starta ny diskussion