Jag vet väl inte om det är direkt meditera jag gör, men om jag går på ställen jag känenr utan och innan, kan jag försvinna helt i min egen värld och sen hajja till av att jag plötsligt är hemma :) Hemligheten där tror jag helt enkelt är att vägen är så otroligt innött så jag behöver inte tänka alls för att hitta utan benen hittar själva. Då börjar hjärnan roa sig på annat håll.

Har iofs hänt att jag hamnat i nått liknande men då gått fel för att jag inte tänkt på vart jag gått.. Inget av detta är dock något jag gör medvetet, det bara händer :) 

[edit]

men jösses… än en gång skriver jag ett inlägg och postar utan att faktiskt svara på någon av frågorna som ställts.. oj oj oj

Gjorde gångmeditation på Hassleudden Yasuragi för några månader sedan och det var en promenad där man varje steg sätter häl mot tå, om du fattar vad jag menar? Så hade vi händerna som när man går luciatåg, avslappnade axlar och blicken i golvet (vi gick inne) fast ganska långtfram för att inte börja vingla. Kanske en kroppslängd, eller strax därunder, över metern iallafall. Man går långsamt och jag tror att vi andades både in och ut på ett steg, så långsamt gick man….

Vet inte om det var sån gångmeditation du menade, annars är det som varulven beskriver ett sorts flow när man inte behöver tänka på hur man skall gå på en mycket välkänd väg…

#2 Oh det lät ju intressant det där.. Känns som en typ av meditiation som skulle kunna passa mig. Vet du någonstans man kan få veta mer om det?? :)

Googla kanske, eller kolla på hasseluddens sida…

eller det här kanske …http://www.vbv.se/meditation_gangmeditation.html

thnx!

#1 ja, sådär kan jag också försvinna, det är vad jag menar med att vila i tanken, en lättare variant av meditation, inte den djupa resande meditationen, som jag har för mig någon har nämnt tidigare att h*n gjort under promenad.

Nej gör inte det. Det är många gånger jag har hållit  på att stryka med i trafiken bara för att jag inte var uppmärksam.
jag var inte ute efter att meditera, men var så fylld utav grubblerier att jag glömde allt annat. Flera gånger vaknade jag upp av att precis undvika bli påkörd. Det är ett jäkla mirakel att jag lever.
Nej stanna upp för att meditera.. ha huvudet klart när ni går omkring.
Det var under flera år som jag gick från A till B och kom aldrig ihåg vägen emellan.. livsfarligt.
Det gäller även om man vandrar i parker eller skogs. För man har ingen kontroll över om man tar sig till trafik.

Det här får mig att tänka på en helknäpp grej som hände när jag var barn, jag var kanske sju-åtta år.

Jag gick i meditativa cirklar omkring min lampa i mitt rum, försvann i mig själv.. cirklade runt, lite som fridelfina beskriver det. Så stannade jag plötsligt och tittade upp - och där stod jag själv, fast två år yngre! Jag såg på mig själv lika tydligt som man ser andra människor.. och vi tittade på varandra, studerade varandra. Sen gick jag ut ur mitt rum och såg inte mitt yngre jag igen.

Jodrena;
Jag vet inte riktigt vad din syn på meditation är och varför du mediterar.

Jag kan ju säga att utifrån min syn på meditation, som i grunden handlar om att vara närvarande här och nu, i vad som än är, så låter gångmeditation som ett bra verktyg för total närvaro. :-)

Det har som jag ser det inte alls att göra med att man inte är uppmärksam, utan alltså tvärtom; total närvaro och uppmärksamhet.
Men, inte på sina tankar så man totalt försvinner in i dem för det tar en bort från nuet, det som är. Utan att genom sina sinnen och kroppen (inte intellektet):
se, höra, lukta, känna o s v, vad som än är upplevelsen just där och då.

Så om du går i skogen t ex; var fullständigt där i varje steg. Hör susandet i träden, se träden och växterna, känn på stammarna, känn hur fötterna rör sig över marken och hur upplevelsen av fot mot mark är, hur kroppen rör sig..

Nyckeln i denna meditation är alltså att använda sina sinnen och betrakta det man ser, hör, o s v.
Inte att döma eller bedöma en upplevelse eller sätta namn på det man upplever eller tänka på det; "det där är en ek", "där är en sten", "nu ska jag vara närvarande"…
För så fort man tänker på att vara närvarande så är man inte det längre. :-)

Bortom våra benämningar och bedömningar av våra upplevelser och möten med vad det än är, finns den sanna essensen. Vi har ju för vana att genast tolka det vi upplever, som om det bodde en liten kommentator i huvudet på oss. :-)

Men om vi för en stund kan bortse från våra inre kommentarer om allt, så kan vi uppleva verkligheten som den faktiskt är. En direkt upplevelse alltså.
Och det kan denna meditation vara till hjälp med. :-)

#9 Ååå vad bra du beskriver det…
Medveten Närvaro - Mindfulness
Inget mer att tillägga, du skrev det jag tänkte skriva.. Tack!

#9 Ja, jag har många olika syn på meditation, dvs, det finns olika sorters meditationer. Det du beskriver är ett utav dem :)