Det är ingen dum idè Spindelfot. Särskilt om man känner sig i obalans eller är orolig och rädd, eller sjuk. Dannie Druehyld föreslår det som bot om man har gjort otäcka saker….

Kanske ska man gräva sig ett djupt och fint hål, som en människobrunn som man kan ställa sig i när man behöver.. slipper man gräva en ny varje gång.. jordkällare är väl annars praktiska och för ändamålet utmärkta..?

Jordkällare är toppen. Min är ganska modern och inte så fin som de som är byggda av sten. Men jag har min jordkällare som "mitt" rum. I "rummet" blir man avskild från yttre påverkan en stund…elfritt och mobilen fungerar inte där inne…

Den var verkligen fin.. vad är den byggd av, betong, trä?

jordkällare har alltid varit lite synonymt med skräck för mig.. som barn fick man höra en massa historier om människor som blivit fast där, eller att det skulle vara proppat med huggormar. som vuxen 'önskar jag mig en sån i julklapp', den skulle ju vara guld förvaringsmässigt.. och jordningsmässigt.

hm, pratade med en vän i kväll som jag skulle vinka av till bolivia, han berättade om hur man där lägger sig på marken, när man är: ångestfylld, ledsen, upprörd, i obalans, för att komma nära modern (pacha mama), så att hon kan fylla en med ny energi, för att återigen finna sin inre balans.

Att s.a.s. ha kroppskontakt, som ett nyfött barn, sägs hos aymaras vara ett sätt att återupprätta kontakten, varför inte hos oss också, modern är densamma och universell

Det tycker jag låter som en utmärkt idé Spindelfot. Att jorda sig.. :D Vi har lite jordkällare häromkring. Men jag går inte så gärna in i dem,.. det bor kryp där som jag inte vill ha i mina dreads.Men visst var det så.. man fick höra både det ena och det andra. Det är ju bara för att skrämma bort barnen utifall att dem är farliga.

#3 Den var fin jue!

#4 betong och dörren och fodret i trä.

#5 Det där var intressant…när jag var så ledsen och uttröttad en vår gick jag ut och letade rätt på en stor grop, som om marken sjunkit ner…kanske var det en "forntida" kograv.  Det gav så mycket styrka att ligga där i fjolårslöven och …ja kanske se sig själv som död…

#7, på tal om forntida gravar, så var min far ute och motionerade med sitt fotbollslag (detta utspelade sig, under andra världskriget) då de helt plötsligt föll ner, i en massgrav, det var dit dom hade fört bla. hans grannar och andra medlemmar i fotbollslaget, under den sk. kristallnatten, ingen trevlig upplevelse, precis.

Men att bädda ner sig, tycker jag låter väldigt intressant, skall bli kul att läsa om någon mer här, delar liknande erfarenheter.

Ja du, spiddefossing, jordkänningen har många saknat, allt för länge, det tycker jag nyandligheten är ett gott bevis för. Folk längtar tillbaka till naturen och att få se/bevittna/uppleva "insidan" av saker och ting.

"Jag lova jag såg gud när jag blicka i naturen, jag sökte efter kärlek och av kärlek blev jag buren!" -Svenska Akademien, Tändstickor för Mörkrädda

Mvh, T

Ligga på marken och leka död har jag också gjort, inte i gravsänkningar utan lite härockvar.. tänka sig att man sjunker ner i jorden och är alldeles stilla och itne andas.. blir löv och död. Det kan man ju låtsas hemma i soffan också men att sjunka in i soffan och förmultna är inte lika fint och dramatiskt kanske.

hur bygger man en jordkällare egentligen.. eller kanske en jordgrav som man vid behov kan förvara rovor i;)

#2

*fniss** Ursäkta att jag är lite oseriös, men jag tänker på hur det ser ut för grannarna. På söndagförmiddag: Titta, nu står Marie i hålet igen (bara skallen sticker upp). Undrar vad hon gjort i helgen…

 :-)

#0 Det skulle ju sannerligen förklara varför jag tycker om att sitta i en jordiga fuktiga och mörka källaren på landstället. Och varför jag mår så bra efterråt.

#11 hahah ja de kan vara en syn de ^^

Jordkällaren ger mig inte så mycket jordkontaktkänsla, det är mest bara kallt och mycket stora spindlar och förstås praktiskt för våra grönsaker mm. Men barfota ute… även i nyfrästa lannet så man sjunker nån decimeter ner för varje steg medans man planterar kål eller nåt är bra.  Och bada i sjön, utan kläder förstås, ger också mig stark kontakt med jorden… eller samhörighetskänla kanske snarare. Och ofta kommer känslan också att dethär vattnet i denhär sjön är samma vatten somfinns på hela jorden, allt vatten hänger ihop, och likaså i tid, det är samma vatten som fanns för tusen år sedan.

Dethär med att gräva ner isg har jag bara provat i sanden på stranden och det var ju mer på skoj och skrat.  Men blev nyfiken på det, är det någon som vet mer om detta som behandling och kan berätta lite?

vi kanske borde börja att gräva ner varann, i grupp, tänk vilken syn: NEJ! hon skall inte grävas upp, det är ett experiment, NEJ! det finns ingen anledning till att ringa på polis, hon har valt det själv, vi är ju bara en grupp med,,,,,äh,,glöm det

jag kom på nu hur jag gör för att jorda mig. Det kan ju behövas ibland för att landa ner ordentligt. Skaka av sig av en besökare eller liknande. 
Jag gör det sällan fysiskt för ja i dem situationerna så är det sällan jag har möjlighet att gräva ner mig på något vis. Så jag jordar mitt inre på ett inre vis.  Rensar skallen från alla pockande tankar, ibland tar det en stund. Sedan börjar jag helt enkelt att tänka och titta på jordfasta saker. Gör saker som får mig att skratta men som inte har med det andliga att göra alls.

Jag har på ett annat forum postat om en enorm ceremoni man kan göra där en del är att sitta i en djup grop.

I danmark finns en sed att gräva en djup grop och sätta ner en pall, och sedan sitta däri för att samla tankar, ladda ocg grunda sig.

Så tanken är inte fel. Den är helt naturlig och ngt som fungerar ruiktigt bra.

Förr gjorde jag ett täcke av mossa som jag lade mig under, det var lätt där ute på Alnön för mossan växte tjock och stark. Jag kröp ner mellan berg och mossa, mitt om dagen och låg där och var både sval, varm och trygg samtidigt.

Mmh, T

#18 vad mysigt det låter :)

en grop med en pall lät alldeles fantastiskt.. tänk att sitta där och titta på jordlagrerna..

att gräva en sådan lär vara en härlig, jobbig, slitsam meditations-jordning Ofta tycker jag själv att det känns grymt skönt att jobba hårt, gärna med jorden - trädgårdsarbete och liknande, gräva och greja, skörda.. det är ett monotomt och tyst arbete där man liksom jobbar sig in i sakernas verklighet.

När jag jobbar i kök och gör något supermonotomt under lång tid.. tex ska skiva upp en halv flyttkartong med champinjoner i likadan form kan jag verkligen njuta av arbetet, monotoma rörelser.. hackningsrörelserna kan vara grävningsrörelser, det är något skönt med det. Jag förstår definitivt ljudningen av om.. i min hackning där i köket. (eller grävning i trädgården)

Fler än jag som finner en njutning i det arbetssamma/monotona! Fattar presic vad du menar. Jag brukar säga att det är att meditera när man står och diskar, eller går med gräsklipparen, eller….

eller staplar ved…. eller drejar likadana muggar

#20, 21 och 22: Snyggt, där har ni en grundbult!

 Monotonin ÄR GRUNDEN till trans och förändrat medvetande. Inte bara det dunkande monotona trumspelet som vetenskapligen bevisat förändrar vårt medvetande snabbt utan även KROPPSLIGT.

 Jag brukar ju hålla kurser i shamanism ibland och många blir förvånade då jag menar att de INTE ska ligga ner som döda fiskar till trumman, utan sitta upp, eller stå och RÖRA SIG.

 Vagga fram och tillbaka, gunga med huvudet, lyfta sänka armarna, agera som en galning på TV med andra ord ;) ni förstår vad jag menar.

 För då vi släpper in det monotona i kroppens rörelser frigör vi frsjälen och resorna kommer lättare. Anden blir starkare.

 I stort sett ALLA tycker att den metoden tog dem MYCKET längre än den där Harnerifierade metoden att ligga "död sill" till trumman och somna.

 Så är du en som tränar på att resa shamanskt, testa att sätta dig upp istället - låt kroppen vara med - gunga vagga skaka spasmer torr-gapa som en fisk på land - gör vad som behövs för att få kroppen att släppa på frisjälen!

Lycka till!

Mvh, T

#14 Nej inte fräsa lannet, tänk på alla maskar som blir massakrerade! Maskar är det bästa jag vet, "den tyste bonden". Gräva försiktigt med grep fr o m nu va?