Jag ser det bara som manligt och kvinnligt. Gud är en manlig kraft. Gudinnan är en kvinnlig.

För mig är det bara namn egentligen. Eftersom jag är kvinna och vill be till en kvinnlig kraft, ber jag alltid till gudinnan. Men hon är ingenting speciellt egentligen…utan bara ett namn.

För mig är skog, vatten, luft, sol och måne naturkrafter och de bara är. Varken manligt eller kvinnligt.

Jag har svårt att beskriva hur jag känner det men så är det.

Jag ser Gudinnan och guden som ett, den skapande kraften. Men de styr över olika områden, Gudinnan är månen och moder jord, Guden är solen och stjärnorna. Jag kallar dom bara Gudinnan och Guden, mångudinnan och solguden. Har inga andra specifika namn.

Jag ser guden och gudinnan som motpoler som balanserar världen. Tycker gudinnan är Gaia, moder jord som man kan be till för styrka. Har lättare för att be till gudinnan än till guden. Urkraften kommer från urmodern dvs gudinnan, tycker jag personligen.

Jag ser Gudinnan som månen, stjärnorna och moder jord. Den starka och skapande av allt det vackra i naturen. Guden ser jag som solen som skänker oss värmen och har kraften att få naturen att leva.

Jag tillber både gudinnan och guden när jag blickar upp mot skyn och ser dem.

putt!

Maskulin / feminin, yin/ yang två krafter motpoler som ska vävas samman till ett. Gudinna pratas det mycket om nu och Guden har haft en framträdande roll länge. Om harmoni ska råda måste Gudinna och Gud vävas samman utan att någon har övertaget

Detta är min åsikt.

#3 Gaia betydder mest för mig också och hennes motsvarighet inom norden är Odens hustru Frigg.

En annan favorit är också Kali. Att åkalla Kali-Ma när en kvinna känner fysisk fara är kraftfullt och skräckinjagande.

Gudinnan.. Hon är en mörkhårig snärt kvinna i sin alltid bästa ålder. hennes röst är mjuk för det mesta. Hon är väldigt bra på att vänta och ha tålamod, en gåva hon ärvde ner till mig. Hon blir inte så ofta arg, iaf inte som jag har reflekterat över. 

Gudinnan är en avbild av en kraft. en kraft jag inte kan beskriva.

Så kan det låta när jag skall beskriva gudinnan, modern. Guden, han har jag aldrig sett utan jag känner honom bara. Jag kan känna honom och se hans stämma i alla religioner. Men även han är en avbild av en kraft. En kraft som dem bägge är bestående utav. jag tar aldirg till mig utav de avbilder på dessa som kommer från andra utan jag ser alltid in till mitt inre. Gaia är vacker, men inte vad jag har sett som gudinnan. För den delen förnekar jag ju inte några avbilder. :D Det vore ju inte så smidigt. 

Naturen och alltet ser jag inte riktigt på som gudinnan. Naturen är naturen. Ungefär.

#3 och #6

Så ser jag också på det, som yin och yang, som en kraft delad i två delad i tusen, men som fortfarande är en helhet. Som färgerna i ljus kan delas med ett prisma, kan också kraften ses som mångfacetterad. Men den är ett, livskraften och anden som genomsyrar allt. Precis som jag skrev om kvinnor och män i mitt inlägg i starka gudinnor-tråden, så är även Guden och Gudinnan - alla gudar och gudinnor, entiteter av olika egenskaper, som gör dem till de symboler och personligheter de är, men precis som vi kan gå ner på individnivå i minsta lilla cell, så kan vi också generalisera ihop allt som lever eller har levt till LIV, till kraften, till det vi alla är en del i.

Och så ser jag på Guden och Gudinnan. Och precis och yin och yang, som kvinnor och män, så är ingen av dem helt och hållet svart eller vit, manlig eller kvinnlig, utan var och en är sin egen personlighet, gudom.

Gudinnan och Guden är mäniskornas tänkande och själ egenligt mig:)

synd bara om det var så att många mistolkar tankarna och gör dumt gemtemot någon annan, som många gör:/