Hon skådade ut över dalen nedanför henne. Grönskan var sedan länge vissnad och lagd i jord, allt för att vara förberedd inför henne ankomst. Hon lyfte sin stav högt mot den grå himmelen och blundade. Kallade på de isande vindarna som skulle föra fram hennes kraft utöver moder jord. Vindens styrka ökade, den skrek ut sina vinande toner över träd och mark. Molnen ovanför dansade sig samman och möttes i en våldsam vortex.

Så med ens blev allt så stilla. Gudinnan slutade mässa och öppnade sina ögon.

Där föll dom, tusentals stjärnor och vitaste kristall. Hon nickade stilla åt dem, vakade över deras färd. När hon såg det tunna skiktet av nysnö få fäste, kasta hon sig ut över branten och exploderade sammans med en vind. Mot marken gick hon så samman med det vita.

Vintern var så kommen

(En aningen sent ute men min vintersaga;-) Eleri-konst o text=)