En dikt om livet
Varför ska livet vara så svårt?
Har jag inte min livsläxa lärt?
Har jag inte varit snäll och god?
Kan jag inte ens nu få njuta, när
jag vandrar genom livets eftermiddag?
En famn så trygg och varm att få landa i
En älskad som känner mitt inre och tänker som jag
Förståelse och respekt för det jag tror på
Inte mötas av ointresse och oförståelse
Varför detta vaccum?
När brister bubblan?
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman
Det låter som du behöver en stor KRAM. Så
kramkramkramkramkramkramkramkramkramkramkram *S*
Tänkte skriva nåt annat också, men jag får inte ner mina spontana tankar i ord, och det är jag inte van med =/ Men det kommer nog senare. Lite mera kramar kan du få i alla fall!
kramkramkramkramkramkramkramkramkramkramkram *S*
Livet prövar oss på många vis. Själv är jag fortfarande ung men som yngre förstod jag redan att jag är ett av moderns kära men beprövade barn. För att skola mig till att bli en stark person, för att förtjäna och utveckla min visdom, har hon utsatt mig för många svåra prov. Det är genom prövningarna som visdomen kommit till mig.
Och jag förväntar mig inte att det någonsin ska vara slut på prövningarna. Ibland går det till bristningsgräns men jag står ju här ännu, vår Moder är god och hon hjälper oss upp på fötter igen när det blir för mycket påfrestningar. Hon finns där hos dig med ska du se Anco. Och du är inte ensam.
Anco,vi finns! kramar om dej!
Kramar, mina tankar vandrar känner mycket som du…men vet att Min personliga livslärning pågår till mitt sista andetag..Ensam i anden jag är och ska så förbli….men många varma tankar och kärlek du får….må så ske . BlessedBe
Vandra i Ljus å Skönhet
#2 Visa ord, Jodrena! Kan inte göra annat än att hålla med. Även följa blodtopps exempel med en kram *kramar hårt*.
Imorgon är en ny dag, och solen kommer gå upp då också.
Må Gudinnan hålla dig i sin famn och trösta dig!
Allt gott, /Anna
Må Gudinnan hålla dig i sin famn och trösta dig!
Och där kom de ord jag saknade i mitt första svar, så jag citerar Moonchild istället ;o)
Anco…. E det mörkt inne så hjälper fågelkvitter ganska bra. Ut å rör på dej å försök se våren å alla löften med den.
Det hjälper att prata åxå. Har du ingen förtrogen, nära..? Kontakta gärna…
* kramar om *
D där vaccumet då man inte orkar sig upp ur sängen och ens verklighet inte känns riktig… Som en grå hinna framför sinne och ögon som gör världen oviktig o ingen mening vill infinna sig i ens mörker.
Jag hoppas bubblan brister för dig, du får kramar i det oändliga från mig, det hjälper att leva för bubblan brister nästan aldrig utan mer flyter undan.. för undan tills blicken är klar och man ser det vackra i det lilla och tänker på allt man uppnått på sin livsresa.
Kärlek från mig
Jag kan nästan höra hur själen rivs itu. :'(
Är det vad du bär är det inte konstigt att du knakar.
Mina tankar är dina.. Jag skall ha dig i dem när jag lägger mig för nattens bädd. Där mitt arbete för dagen skall ske. *kram*
Jag kan inte hela dig.. det är inte för dig. Men lite glädje och hopp kanske kan få spiras fram?
Starta ny diskussion