Indianen... Tänkvärt
En grej jag fick nys om, värd att tänka på. Uttalat av en gammal indian, Oriah Mountain Dreamer, som svar på en fråga där en ung människa ville bli hans "lärjunge" en tid.
Vi ses eller hörs. Berguv.
Det spelar ingen roll för mej vad du arbetar med. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll för mej hur gammal du är. Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för kärlekens skull, för dina drömmar, för äventyret att vara levande.
Det intresserar mej föga vilka planeter som kretsar kring din måne. Jag vill veta om du berört kärnan i din egen sorg, om du öppnat dej för livets svek eller blivit skrumpen och instängd av rädsla för mer smärta. Jag vill veta om du kan klara smärta, min eller din egen, utan att göra något för att dölja den eller trubba av den.
Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje, min eller din egen, om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dej uti finger- och tåspetsarna utan att uppmana oss att vara försiktiga, att vara realistiska, inte glömma människans begränsningar.
Det spelar ingen roll för mej om det du berättar för mej är sant eller inte. Jag vill veta om du kan vara sann mot dej själv trots att du gör någon annan besviken. Om du kan stå ut med att anklagas för förräderi utan att förråda din egen själ, om du kan vara trolös och därmed trovärdig.
Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte är vacker. Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid randen av en sjö och ropa mot den silvervita fullmånen: "Jaaaaaaa!!!"
Det spelar ingen roll för mej var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg och förtvivlan, uttröttad och förkrossad, och göra vad som behövs för att barnen skall få mat.
Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit. Jag vill veta om du kan stå mitt inne i elden tillsammans med mej och inte fly.
Det spelar ingen rollför mej vad, var, eller med vem du studerat. Jag vill veta vad som stödjer dej inifrån, när allting annat faller ihop.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dej själv och om du verkligen tycker om det sällskap du har i det tomma ögonblicket.
Jättefint morbror mi…*kramar*
Sparats!
Den gav mig en tankeställare. Tack!
Jag älskar denna text, som dock ej är skriven av en gammal indian utan av en medelålders kvinna som heter Oriah Mountain Dreamer http://www.oriahmountaindreamer.com/
Jag har hennes bok (The invitation, som sprungit ur hennes text/dikt som du citerar), men har inte läst den ännu - jag vill spara den tills jag inte har så ont och kan fokusera mig bättre.
Texten du citerar skickade min make till mig i sitt allra första mail till mig, då när jag ännu var rädd att han skulle krossa mitt hjärta. Men det gjorde han såklart inte, han håller min kärlek ömsint i kupade händer. :)
mkt tänkvärt
vilken konstig tråd. När jag läste denna igår läste jag flera svar. Idag står det i vänsterspalten "1 svar" och var tvungen att se om jag hade drömt. Dessutom var den fetstilt så det var ju ett tecken på att någon mer än de jag redan läst har kommenterat tråden. Och visst hade jag inte drömt. Detta är 6:e inlägget men det står fortfarande bara "1 svar" … hmmm.
Nu ska jag ge mej in i någonting jag inte vet om jag behärskar..men ämnet är stort och intressant..så..jag tänker pröva..
Jag ska försöka svara på dina frågor och vara sann..
Jo,..jag drömmer gärna..lite för mycket..men dom innersta drömmarna..dvs. dom om att bli vis,erfaren o lycklig,..för att inte säga komplett verkar allt för ofta totalt ouppnåliga..förstår du vad jag menar..?..jag tror mej inte ha den förmågan jag mej önskar ha,även då jag ibland kan känna en förnimmelse om mål-uppnått..
Skulle gärna satsa min värdighet för kärleks skull..men av rädsla väljer jag att så icke göra..även då jag vill..o kanske så borde…så jag väljer den fega..enkla vägen…? jag väljer mej själv..just nu..
Smärta möter jag dagligen..är inte rädd för den längre som jag varit..men tittar hellre på andras smärta och försöker hjälpa eller rättare sagt..bara finnas för…då min egen smärta sitter för djupt..men ack..jag är den medveten..
Glädje då..? är jag förtjänt den..? jodå,visst kan jag känna en viss glädje..den där glädjen av yttre faktorer av tillfällig lycka..glädjen att se barnen,vad jag tror..vara lyckliga..eller nöjda med en lek,en vän som har lyckats med en företeelse et.c..men..den där djupa totala lyckan där ett flöde uppstår,..det är mej sällan förunnat..då jag ej ger mej själv tillåtelse till det..(se smärta..)
Sann..jadå..det kan jag svara rätt lätt på..det är jag..numera alltid,då jag förstått innebörden av sann..ingen känsla blir verklig om jag inte är sann..så jag väljer att alltid att vara just sann,o då bara inte verbalt utan oxå själsligen..
Skönhet…det tror jag mej kunna se..även den som inte är grann på ytan utan skönhet i flera perspektiv..jodå…ska prova att ropa jaaaa..
Mat till barnen…det är ett av det sista jag inte skulle "inte klara"..såå..låt mej hoppas innerligt att det alltid finns något att dom giva..om än så bara en smula..
Jag skulle stå i elden med dej,..det vet du..och nej..jag skulle inte fly.
Min strävan är att jag själv skall stå upp för mej om det så blåser motvind som orkan..att utgå från att jag kan själv..även då jag tacksamt tar emot eran hjälp..det vet du..
Jag trivs bäst i min ensamhet och kan den även bejaka då jag har sällskap..dock innebär inte detta att jag inte älskar..barnen,vänner & familj,för det gör jag..
Så,nu har jag talat till min själ och hoppas att du förstår..vad jag menar..det var ingen lätt läxa du satte oss på..men ack! så nyttig!
Blessed Be kära morbrormi//W
Starta ny diskussion