jag håller med. blir matt av allt det där ibland. det lilla i vardagen som anses vara så ofarligt. Irriterar mig att min pojkvän t.ex. tycker att såna skämt är så himla roligt och det blir bara mer och mer otrevligt tycker jag. Finns äckligt mycket av de där små sakerna "som inte betyder något" men allt det tillsammans bidrar till mycket. *suck* även min egen syn i viss mån men jag är förstås uppmärksam på den och tillrättavisar mig själv jämt.

ja att reflektera över sina egna reaktioner och känslor när något händer i magen på en, så att man kan dra lärdom och ändra sig, det är sådant som jag försöker reflektera över.

för att göra den här tråden litet mer häxig: stämmer det eller är det bara min fördom, att det var till allra största del kvinnor som anklagades för häxerier och mobbades ut ur samhället och dödades m.m.?

Min morfar blev mobbad ut ur samhället pga. att det sades att han var orsaken till sin mors död, den smärtan bar han hela sitt liv, han verkade vara en väldigt hård människa, så jag skulle vilja svara NEJ.

Det räcker med att man är en minoritet eller svag eller extra stark, eller extra udda.

Titta på en klass, eller en arbetsplats, vem är det som blir utknuffad ur gemenskapen, vad är det för mekanismer som bidrar till människors kyla och passivitet.
Varför är människor rädda för att säga sin mening, eller är dom rädda? är det någon annan anledning till att dom är tysta, kan vi vara uppfostrade till att vända bort huvudet.

Någon som kommer på något mer

Detta är naturligtvis inga vetenskapliga fakta, mer reflektioner hur människor, tänker och agerar, vilket nog inte skiljer sig allför mycket genom tidens gång, eller vad tror ni?

#3 ja, många män som utövade trolldom fick gå med en varning. Kvinnor kunde dödas av lösa rykten.. men kvinnor har länge varit totalt laglösa, Kvinnlig rösträtt infördes inte förrän 1921 i Sverige! Det är det många som inte vet, eller glömt. Rättigheter för kvinnor, även i sverige är någonting som sakta kommit krypandes under 1900talet.

Kvinnor har en tight mall att passa in i, hur man ska vara för att vara acceptabel. Visst har man friheten att göra som man vill med sig själv - men det kommer inte accepteras, du kanske inte blir stenad men man märker vad som är okej och inte för en kvinna. En man däremot.. har mycket mer svängrum i personlighet och kan tillåtas göra mycket mer än en kvinna i det sociala livet.

Jag märker det verkligen överallt idag, den naturliga makten som männen bär - genom social kultur som vi skapat. Hur en man kan avbryta mig lite hursomhelst, ignorera mig eller förringa mig. Jag tänkte på det häromdagen när jag var i skolan och skulle göra ett grupparbete.. (nej, alla män är ju inte såhär förstås - men många, många är det. och det är en social kultur, att de har givits mer rätt till att tala än vad jag har - en inlärning som de fått ända sedan de kom hem från bb.)

men det mest trista, spindelfot, att många kvinnor har lagt sig till med manligt sätt för att själva få makt….

Du är klok du spindelfot. Ung och klok. Glädjande.

Många unga tjejer rycker på axlarna och säger, ä va då det är väl hur jämlikt som helst.

Men det är fortfarande så att …ja vem fostrar männen? Och vem fostrar kvinnorna?

jaa, vem fostrar kvinnorna till att vara villiga och jämlika, utseendefixerade osv…

och vem lär pojkarna att tjejernas nej, inte är ett nej osv….

Jag har både pojkar och flickor här och får träna bägge parter i jämlikhet, det är inte självklart för något kön….inte för mig heller, någon som vill träna på mig?

#6… men vad är manligt sätt, och vad är makt - vem tillåts äga makt? Jo, män. Och vad är det manliga sättet? Ofta måste man bli en man för att tillåtas tillträda inne hos makten. Följa det enligt mallarna manliga beteendemönstret. Men något viktigt är ju.. att hur mycket man man än blir, blir man aldrig jämlik. När man är där uppe i toppen i näringslivet som ett unikt kvinnligt undantag - kommer alla att betrakta en som just ett undantag. (som det faktum att det finns fler näringstoppar som heter 'göran' än vad det finns kvinnor..)

.. och detta med att 'fostra' - varför är det så viktigt att uppfostra ett kön, att ha förebilder av olika kön att skapa sig sin uppfattning om vad som är genus och mamma och pappa för just dig.. vad händer med barnen annars? Blir de homosexuella? Alla har väl mött barn som varit livrädda för vad som är rätt och fel, pojkar i fyraårsåldern hoppar hellre från ett stup för att bevisa sin manlighet än att tycka att en rosa sjal är fin. Det fanns en tid innan barbie, byggare bob och rosa klänningar. Män och kvinnor har funnit varandra ändå på magiskt sätt och fått ihop det;)

Jag tror, när det handlar om fostrande - att det inte är en person.. utan det handlar om hela samhället. Skolan, teven, fritidsgården uppfostrar barnen. Ni har ju äldre barn än jag och ställs inför en annan problematik i argument och diskussion i vardagen än vad jag gör förstås, så det är väl lätt för mig att sitta och vara klok.. har däremot jobbat mycket med barn och har där varit en fostrare för olika stadier i deras liv.

Föräldrarna är 'bågen' och barnen 'pilen'.. som sedan måste susa genom livet. Det bästa man kan göra är att hålla bågen så stadigt man kan.. för att bli poetisk.

min son sprang i prickig klänning ovanpå sina jeans en hel sommar och kallade mig vid förnamn, för att han vill det (han var 2 år)

Folk blev förtvivlade och sa att jag måste beordra honom att kalla mig mamma, för annars så skulle han få en identitets-kris. Att han hade klänning och hårspännen var för att han ville vara lika fin som mamma och sina systrar, men inte hindrade vi honom.
Jag svarade att: Han visste vem hans mamma var, för det är något man är i handling. Och att han hellre fick leva ut sina flickdrömmar nu och vara en kvinnlig transvestit som vuxen, än att klä ut sig till flicka som vuxen för att vi hade förbjudit honom som barn.

Idag verkar han vara tillfreds med livet….tragiskt för alla som måste trycka undan sina behov, för att tillfredställa omvärlden tycker jag.

Har själv en väninna som är född dubbelkönad, vi har pratat mycket om hennes svårigheter med att bli accepterad, både av sin barndomsfamilj, men även över förvirringen hon känner över sin egen identitet. Så jaa, det här är intressant med skillnaden manligt-kvinnligt.

" Jag stod en dag inför en fest och klädde mina små tvilling- barn, kanske tre år. Flickan fick en fin klänning, pojken hade byxor och fin tröja, Pojken frågade varför inte han fick ha så fina kläder som sin syster. Pang.

Jag plockade fram en vacker tunika med glittrande paljetter till honom. Han blev glad.

Ja varför, den gången insåg jag att detta inte enbart hade med mig att göra utan alla normer som fanns omkring och som funnits före mig…ja varför, varför inte,

det är fint med människor som vågar utmana sina egna rädslor, för att komma till insikt om sina egna fördomar.

Vem var det som sa, att: mot fördomarna skall man föra en daglig kamp?

Gandhi, eller martin luther king, säkert är det någon här som vet bättre.

Men då är vi åter tillbaka vid en av de punkter som tråden startades om: Vilka blir kränkta i samhället, jag tror dom flesta, även männen.

#11 något jag läst, som tydligen är ett vanligt fenomen är att män ofta reagerar väldigt starkt och upprört när barn bryter könsnormer.. Kvinnor rycker väl mest på axlarna och tycker det är gulligt och låter dem gå i klänning ifall de vill det.. Men män blir ofta väldigt provocerade på ett obehagligt sätt!  Jag generaliserar inte nu, om det finns någon man som tar illa upp.. Jag är väl medveten om att alla män inte är såhär, åtminstone är jag gift med en av dem;)

men jag har läst om förlag som släppt könsneutrala böcker om pojkar som leker med barbies och fått MÄNGDER med hatmail och brev från män som tycker det är jättefel med att avvika från normen. 'de blir mobbade!' Men vilka lär barnen om vad som är rätt och fel, vad som skall mobbas och inte från början? jo, föräldrarna och vuxna omkring!

förstår inte vad som är så farligt med feminism och jämlikhet..det är en sån jäkla het potatis.

mina barns far, har aldrig kännt något hot ang. detta, det krävs nog en trygg människa för att inte uppleva det som ett hot. Han skrattade också åt kommentarerna, den sommaren som vår son gick i klänning.

Jag tror att det är lika vanligt med kvinnor som reagerar negativt, en del har tom. blivit aggressiva gentemot mig när dom hörde att jag tillhörde en fem. org.

Varför är det ett hot? vad är det för fördomar som dom bör gentemot feminister? är det samma slags fördomar som vi hedningar får känna på? jag hatar inte män, dock tycker jag illa om en kränkande behandling, både från män och kvinnor.

#14
Mmmm … Potatis… Det är gott…. Både i meningen jämlikhet och i meningen mat… :D Men den skall helst vara riktigt varm.

I övrigt håller jag nog med #13 i sin slutkläm…
De flesta som inte står upp för sig och sin rätt kommer att bli kränkta en eller annan gång i livet. Kränkningen kommer just för att någon ställer sig över en annans rättigheter.
Paradoxen kommer då iofs in om man av någon anledning inte har rättigheter, då kan man heller inte bli kränkt… Det lever många förövare på, genom att frånta folk rättigheter, för att kunna förtrycka dem utan att diskriminera eller kränka… Fast vi som inte blundar, ser ju vad som sker ändå… men vi vet ju inte bättre… eller, hur var det nu?

Exempel: Min kusin var på väg till affären med sin snart 4 åriga dotter. De samtalade om kärlek. Dottern räknar upp vem pappan är kär i samt mamman (de har separerat) sen räknar hon upp alla hon själv är kär i. Folk tittar intresserat och ler. Så säger hon "ja, jag är ju bara kär i pojkar, för flickor blir bara kära i pojkar"

Då säger min kusin: "Jodå, flickor kan bli kära i flickor, pojkar kan bli kära i pojkar, gummor kan bli kära i gummor och gubbar kan bli kära i gubbar."

Snabbt har leendena försvunnit från åskådarnas ansikten och de blixtrar med sina ögon. Som min kusin sedan berättade för mig och kommenterade: "hellre vill jag ge min dotter en bild av verkligheten än att hon ska få en falsk bild av världen, inte blir hon homosexuell för det - och skulle hon bli det - so what? Jag vill mycket hellre att hon kommer hem med en söt flickvän än en läskig gubbe med skägg."

Varför ge barnen en skev bild av verkligheten? Men jag har också sett att det är väldigt svårt att bryta mönstret. Min syster har en dotter och en son. Hon skulle uppfostra dem precis likadant. Och hon trodde att hon gjort det tills jag hävdade motsatsen. Hon har utan att märka det själv också gjort skillnad på manligt/kvinnligt. Flickan måste hålla tillbaka, han får busa och retas "pojkar är ju pojkar" o.s.v. även uppmuntran av intressen har varit mycket skev. Inget fel i att en flicka tycker om rosa prinsess-kjolar m.m. eller att pojkar gillar bilar, men om flickan också gillar bilar - varför får då hon en liten skrutt medan han får världens häftigaste radiostyrda? o.s.v.

Ja varför är/ blir det så?

På en förskola där man verkligen lagt sig vinn om att jobba med jämlikhet och där personalen var övertygad om att de gjorde ett gott arbete. Där gjordes filminspelningar och analyser . Personalen häpnade. Filmerna visade att de mötte barnen på olika vis, att de beundrade flickorna och tom ändrade röstläge och sade andra saker till pojkarna.

Ja hur stark kan man vara? Hur gör man för att inte kapitulera? Ok man kan som enskild person vara hur stark som helst men vad gör du den dagen ungen kommer hem och kastar sina röda stövlar i väggen och anser att hans mamma svikit honom som inte berättat att det är "fel"att ha röda stövlar?

Intressant diskussion det här. Det på minner mig om 1987.
Då gick jag i9:an. Hade börjat smygröka. För att vara cool mest.

Vår lärare i religion/svenska hade alltid gett mig bra betyg (var bra i dessa ämnen så med all rätt). Tills en dag hon frågade klassen; - Vilka här röker? Håll upp en hand.

Killarna räckte upp händerna, men jag ville inte.
Då sa killarna; - Karin röker också!!!!

Nejmen usch, röker DU? Det trodde jag inte om DIG! HUR kan du göra mig så besviken Karin? Svara mig på det! sa läraren.

Jag fortsatte göra bra ifrån mig. Toppresultat, ingen skillnad, MEN fick sänkt betyg i de båda ämnena pga detta.

Killarna liksom "förväntades" inte vara bättre än såhär. En tjej skulle tydligen följa vissa normer för att vara/förbli lärarens favorit. Killar förväntades vara kassa. De var chanslösa redan från början pga deras genus.

Sjukt det där…

Jag har medvetet hållit mig ifrån denna tråd då den osar politik lång väg….*S*….men som vanligt kan druiden inte hålla käften stängd….citerar #14.."förstår inte vad som är så farligt med feminism och jämlikhet..det är en sån jäkla het potatis."  exakt….där har du pudelns berömda kärna…feminismen som rörelse idag har inte ett dugg med jämlikhet att göra, det handlar ju bara om att vända kränkningarna åt andra hållet…

Vi har ju ett par givna faktum som på intet sätt kan förbises…kvinna är kvinna och man är man…det finns skillnader inte bara fysiskt utan även och framför allt psykiskt som inte har med inlärning att göra! detta handlar om instinkter,  kvinnan vårdar (Barn, familj osv) mannen skyddar och jagar och ser till att kvinnan kan utföra sitt värv till fullo gott. detta är ju det djuriska i alla oss människor som inte kan ändras oavsett hur mycket Gudrun Schyman och hennes vaginavänster galpar!

Inte heller kommer allvärldens pridefestivaler att kunna åstadkomma nåt!

allt sådant är bara spel för gallerierna och väldigt ofta tomma ord för att nån skitpolitiker skall vinna personliga pluspoäng! 

Sedan är det ju ett faktum att vi alla är födda jämlika och att vi sedan beroende på faktiska omständigheter såsom religion och  övertygelser utvecklas under mer eller mindre fördärvligt inflytande och förtryck…se bara bå muslimernas idiotier…eller Jehovas vittnen osv…

Ett jämlikt samhälle kan inte skapas utifrån några politiska ideologier utan måste formas i människans hjärta…att se varje individ för den han eller hon är utan att på något vis stopp den i förutfattade meningars fack!

Och DÄR mina vänner har vi hedningar en stor uppgift att fylla eftersom vi generellt inte kategoriserar varandra utifrån urinrörets längd! 

 Man och Kvinna kan inte existera utan varandra…yinyang, dualitet, tvåsamhet kalla det vad fan som helst….

Vi är lika värda och lika beroede av varandra….

synd b-d att du tolkar min tråd som politisk, för mig handlar den om de kränkningar i samhället som jag reagerade över som barn och vilka känslor det väckte i mig. Inte sjutton visste jag något om politik.

Det var faktiskt en man av en annan nationalitet, som på ett läger undrade varför jag inte aktivt stoppade den kvinno-förnedrande syn, som existerade bla. mot mig, på lägret, då vaknade jag upp och sa ifrån.

En del saker är man så van vid, så att man inte reagerar längre, är DET politik? eller avser du kanske någon annans inlägg här, jag vill gärna veta hur du känner.

Insuinuationer, hintar osv. om oss kvinnor är någonting som är tröttsamt, när jag talar om jämlikhet, så talar jag naturligtvis om alla olika kön, jag är inte politiskt aktiv, men har varit med i en förening för oss som har varit utsatta för sexuella övergrepp, det är jag totalt öppen med, tyvärr är VI segregerade och stigmatiserade pga. de brott som vi har utsatts för (både män och kvinnor) oftast för resten av våra liv, det kan man oftast se genom HUR vi blir bemötta inom vården, eller i vardagslivet av andra människor, just pga. allmänna fördomar, om oss.

Varför bryr jag mig om att prata om det här då? därför att kränkningar är någonting som berör mig ända in i hjärteroten, dom flesta har varit utsatta för dom någon gång i livet och vissa verkar få leva med dom för resten av livet.

Dessa människor, har inte alltid en röst för att uttrycka vad dom tycker, tänker och känner, så jag pratar så att andra skall få kraft och se att det är möjligt för dom också. Det finns en väg, allas egna väg.

Ja detta är ett sådant ämne som jag brukar hålla mig undan och jag skall nog fortsätta med det.. men en lite grej ville jag nog skriva om saken..

Vi får ofta mycket käft i andra forum för att vi vördar våra könstillhörigheter. Jag är en kvinna och jag är en stolt kvinna. Jag bär kjol och har mitt hår långt.. jag dekorerar min kropp så som jag anser att det anstår en kvinna.
Inte som min man anser att det anstår en kvinna, jag var en kvinna innan jag blev hans fru. Han bestämmer inte min kvinnlighet, jag gör det.
Min man är en man.. han bär de manliga plaggen som det anstår en man. Även han har haft långt hår och långa dreadlocks.. idag är alla mina män här militäriskt korthåriga och jag begriper inte vad som hände.
Jag sätter inte villkoren för vad han skall dekorera sin kropp med, han väljer själv vad han anser är intressant. Men han är en man.. han var det innan jag blev hans fru.

Men detta vill samhället inte ha med att göra..
Att vi här sedan inte har en 100% uppdelaning av hushållssysslorna gör oss inte jämnlika.. det är att vi får bära upp våra roller som vi själva väljer.
Ingen annan avgöra vad som gör mig till en kvinna utom mig själv. Inte ens de elaka feministerna..

#21 jag tolkar alls inte tråden som politisk, däremot har ämnet i sig, i dagens sverige, BLIVIT politik..och samma ögonblick något blir det blir det oxå en infektion i människornas sinnen…jag är nog själv väldigt infekterad då alla människors lika värde för mig är en självklarhet tills den enskilda personen bevisar motsatsen…

Jag hyllar människan som helhet, kvinnan som kvinna och mannen som man…alla är vi lika alla är vi födda ca en tum från rectum…

skillnader kan vara lika mycket jäämlikhet osom likhet…som Syster Lorelai säger ovan, vi väljer själva om vi vill falla in i rollerna som pådyvlas oss av diverse fanatiker oavsett om de är religiösa eller politiska blindstyren!

Att bära upp rollerna som man själva väljer, vad som passar ens personlighet, är ju jämlikt, i just det specifika förhållandet, anser jag.

Jag var hemma och tog hand om familjen, min man jobbade och försörjde oss, det var något som vi valde.

Han blev ensam med sina äldsta barn och hamnade i en situation, som ingen människa önskar, han fick lära sig att baka bröd, fläta hår och ta ensamt ansvar för sina flickor, men han klarade det.

Så jag brukar alltid säga till min son och flickor, när dom försöker komma undan någon lärdom: du vet ALDRIG vad som kan inträffa i livet, man tror inte att man behöver kunna vad det andra könet har lärt sig mer av, men tyvärr är inte alltid livet så rättvist.

Jag kan vara människa årets alla dagar, om andra anser att jag är för litet av det ena eller andra, det borde väl inte vara ett problem, dom får lära känna mitt hjärta istället.

Så länge som jag vet mina avsikter, dvs. att dom är goda, så får det vara ok. Man kan försöka förklara skjortan av sig, men vill inte folk förstå att man vill väl, så slösar man ändå bara sin energi.

#24 exakt så…

Skönt att veta att förr här i norr var kvinnan jämlik mannen i det mesta, både på och av stridsfältet. Sen kom den förbannade religionen, åsså var det kört.

#26 Hör  hör!

#24 och #26 Väl skrivet! :D

Kan inte hjälpa att tycka mycket om den här tråden, så många kloka människor det finns på det här forumet. Verkligen. Kan inte bidra med ett längre inlägg själv, skolan kallar, men kanske senare :).

Moonchild, väntar på ditt bidrag också.

Läser…begrundar..får en tankeställare,tack för tråden..

Glad att se att ovan män o kvinnor så tillika jag har en strävan om att jämlikhet uppnå..sen är vi ju olika,men kompletterar varannn..gillar BD´s liknelse med ying & yang..  *Vi är lika värda så sant*

BB//W

Vi är varandras förutsättning. Det får aldrig utvecklas till en kamp oss emellan det måste vara en individuell och gemensamhetskamp.

ja jämlikhet är ju inte att det ska vara lika villkor mellan könen enligt min uppfattning, utan snarare som Lorelai beskriver, lika villkor mellan individerna. Det finns skillnader mellan män och kvinnor och det är inget fel i att en kvinna är kvinnlig eller en man är manlig, men kvinnor faller offer för mycket i samhället oavsett om de är manliga eller kvinnliga.

Där jag bor blir man förnedrad som kvinna. Jag vet inte om det beror på att detta är ett invandrartätt område - jag tänker inte peka ut någon kultur för det kan mycket väl vara så i andra områden också. Så fort sommaren kommer och man som kvinna vill ta på sig en kort kjol och linne så får jag äckliga svin efter mig. Jag är livrädd för att gå ut ensam över huvud taget. Gubbar som kör förbi mig och tecknar att jag ska suga av dem - inte för att jag ser horig ut (och det får man väl göra det också om man vill utan att behöva känna sig hotad) utan för att det råkar vara en varm dag och jag tycker om att ha kort kjol. Killar som saktar in med sina bilar och förföljer en… män som kommenterar då man råkar gå förbi… Det kanske finns de som tar detta som komplimanger men då är det en skruv lös någonstans om de inte ser och hör hånfullheten, hoten och nertryckningen.

Men de dagar jag snarare klär mig manligt vill samma personer nästan spotta efter mig för att jag är så okvinnlig och osexig. Man får inte se ful ut. Sexig och kvinnlig ska man vara. men som sagt - även om jag tycker om att vara kvinnlig blir jag på en gång nertryckt för det med.

Så det finns inget man kan välja som kvinna, som skulle passa samhället. Allt är fel. Medan männen får se ut hur fan de vill utan att någon kikar särskilt efter dem om de inte ser extremt knepiga ut då förstås. Jag är jävligt trött på att bli bedömd och känna blickarna oavsett om de är positiva eller negativa. Jag är värd så mycket mer än de kan se på mina kläder, mitt hår och min kropp ändå. Och ändå --- ändå biter de där blickarna mig hårt i nacken och jag skäms innerst inne trots att jag vet bättre. sådan blir man av kvinnoförtrycket - svårt att komma undan det stinget åtminstone 10 gånger i livet. förmodligen händer det de flesta varje dag.

#33 väl skrivet!

Ni menar alla väl och samma sak - att vi alla är jämlika och värda lika mycket respekt. Däremot måste vi synliggöra fördomarna och förtrycket som finns häromkring oss idag - för att sedan kämpa emot det. Så enkelt är det. Det är på det sättet feminism defineras också - att se och förstå att kvinnan idag inte är jämställd med mannen som det nu ser ut och kämpa för en förändring. Sedan kan kampen för att uppnå en sådan jämlikhet upplevas olika och annorlunda, och ofta så skapas det en politisk hiearki i detta som skrämmer bort många.. Men sätt inte ansikten och personliga åsikter och teorier - på en kamp för rättvisa och respekt. Kalla det vad ni vill, feminism, equalism, socialdemokrati, högerpolitik… så länge ni förstår vad som sker i samhället idag, med maktstrukturerna och de sociala reglerna,  och arbetar emot det.

Jag jobbar i kök som kallskänka/kock. Ofta är miljön där helt förjävlig - och väldigt manlig och macho. På mitt förra jobb blev jag totalignorerad av min kökschef.. för att dra ett exempel. Jag kunde fråga honom saker rätt upp i ansitket, se honom i ögonen.. och han svarade inte, jag kunde begå stora fel och stycka upp dyrt kött på helt fel sätt brevid honom och han talade inte om det.. men skämtade glatt när någon av de manliga kockarna gick förbi. Det blev tyst när jag kom in i rummet.. jag hånades ständigt för småfel som inte hade någon betydelse alls. Jag tänkte att det var något unikt för köksmiljön.. men jag har börjat känna igen beteendet från nästan alla manliga grupperingar jag hamnat i. förringa, förminska, ignorera.. stöta bort den som sticker ut - kvinnan - jag blir en minoritet trots att jag är jämlik.

mm, spindelfot, du talar nu om tydliga makt-tekniker, tyvärr, måste jag säga, så använder sig även kvinnor av dessa tekniker för att själva tillskansa sig makt,,,men det är intressant att reflektera över hur det går till….

Ja.. jag vägrar dock att underkasta mig, jag visste vad som skedde och att det inte var mig det var fel på - i en annan hälsosam miljö skulle mina små fel inte spelat någon roll överhuvudtaget… men flera gånger när jag kom hem så grät jag för att jag kände mig så trött, efter att ha varit spänd hela dagen.. det krävs mycket för att man ska orka vara stark.

 Alldeles innan jag gick min sista dag så sade jag precis vad jag tyckte om den ruttna miljön de hade där.. att han var mycket otrevlig och omogen som inte ens kunde tala med mig eller se mig i ögonen ordentligt. Då blev stämningen annorlunda, skamsen, han kunde knappt svara mig ordentligt och bad om ursäkt flera gånger..skakade nästan på rösten (jobbade bara där en mkt kort period, det var därför jag valde att vänta) Men ifall jag hade jobbat där längre.. och kanske inte läst så mycket om mobbing och maktmetoder så skulle jag nog mått riktigt riktigt dåligt.. även jag som är så otroligt kaxig och 'påläst' skulle brutits ner förr eller senare..

#36 Jag tror det är det som behövs i dagens samhälle, att man gör som du gjorde, Spindelfot. Man måste stå på sig. Man måste visa män (och andra kvinnor också för den delen) att man inte tillåter dem att trycka ner en. Man måste vara stark, även om det är svårt.

Nu har det varit många inlägg om hur man som kvinna ofta blir kränkt av män, men jag känner faktiskt att jag blir hårdare dömd och nertryckt av kvinnor. Inte någon jag känner, utan folk man möter på stan. Det finns inga män som ser ner på en så som kvinnor kan göra. Det räcker med en blick så har man självkänslan nere i skorna.  

 Igen, jag älskar den här tråden och dess åsikter, väldigt sunda åsikter. Jag håller speciellt med BranDuir att det måste finnas en balans.  Det finns vissa saker som män inte kan, och det finns vissa saker som kvinnor inte kan, och så måste det få vara, men det betyder inte att man inte kan leva med samma mänskliga villkor och respekt mellan varandra.

Jag såg ett program idag, någon sån där dålig tv-serie som jag bara vill kräkas på, vad heter den.. Married with children?

I alla fall, där pratade de om hur männen var tvungna att ta makten över kvinnorna för nu hade de gått för långt (jag tror det var för att någons fru hade bränt hans playboy-tidningar). Lite chockerande.

Men jag tror att det finns vissa män som inte riktigt kan acceptera den stigning av feministiska tankar som faktiskt finns i många unga kvinnor idag. Jag har läst mycket om hur "synd" det är om män nuförtiden. Nu finns det ju mycket skönhetsprodukter och sånt för män, och jag tror att dagens unga män har större krav på sig att se bra ut. Men, inte för att vara sån… Men har inte vi kvinnor fått stå ut med sjuka skönhetsideal o. likn. mycket längre och till större utsträckning? 

Nu säger jag inte att  alla män är så och alla kvinnor är så, men.. 

Jaja, det var mitt lilla inlägg, nu ska jag strunta i skönhetsideal och bjuda min fina, fina kropp på lite glass :D.

#37 Jag känner igen det du skriver om andra kvinnor. Tyvärr måste jag säga att även jag upplever det så. Jag kan många gånger, inte alltid, känna mig mer avkopplad och bekväm med män än med kvinnor. Jag kan tycka att män ser till mitt inre och min person medan kvinnor letar efter något att döma. Givetvis gäller inte det alla män och alla kvinnor men mer som regel än undantag.

Jag tycker att den viktigaste biten är att vi kvinnor slutar döma varandra, oavsett på vilka antaganden vi bygger våra uppfattningar. Om vi inte kan acceptera varandra och se varandras skönhet och härliga egenskaper så faller allt platt till marken.

ooh, astrina, jag tycker att det är oftare som jag ser en vacker kvinna än en vacker man, vet inte om det är speciellt för göteborg, men mitt ex höll ofta med mig.

För min del så är de inre egenskaperna de viktigaste, om man så säger, att en person som vid första anblicken kan tyckas vacker, visar sig vara gemen, elak, egocentrisk osv, då förlorar skönheten sin glans, för mig.

Medans en person som vid första anblicken kan tyckas rätt så alldaglig, visar sig vara en person med värme, empati, humor, osv. växer i sin karisma och blir underbar, för mig.

Jag är säkert inte ensam om det.

Jag känner mig tyvär ofta något mer bekväm med kvinnor.. kanske för att jag blivit 'bränd' så många gånger, nästan är van vid att bli avbruten eller ignorerad.. Jag känner ett starkare släktskap till kvinnorna omkring mig efter att ha varit gravid och fått barn, nästan som en medkänsla och en stor kärlek, att jag är mer släkt med kvinnor än med män.. Och detta med att man bär sina lidanden tillsammans. Bandet jag känner till kvinnorna omkring mig känns lite som bandet jag har till min son. Ett osynligt band från magtrakten.. för att bli lite häxig igen och inte baravara 'politiskafeminist-jag'.. själskärlek.

alla mina närmaste vänner är dock män, men det är gamla vänskaper som växt genom åren.. många år.

#39 Exakt så!

Har följt tråden med stort intresse. Allt vettigt har redan sagts. Detta forum har en hel massa intelligenta män och kvinnor. Nog ska väl vi kunna dra våra strån till stacken och visa världen att det går att ha jämlikhet trots olikheter…. (tror ni förstår vad ja menar)

Och som den gode trumman i #26 sa: kvinnor och män var förr jämlika… och se vilken maktfaktor kvinnorna var med sin kunskap(vövlor, visa kvinnor, häxor osv).