Kanske dumt förslag, men stäng av datorn? Jag förstår att det går djupare än så. Men om du till exempel skulle stänga av ditt internet-abonnemang? skulle du då inte spendera mindre tid ute på nätet? :) Och med tiden kommer du att hitta annat i verkliga livet som lockar.

Själv har jag också varit svårt internetberoende som yngre. Det gick till och med så långt att när mina föräldrar insåg problemet och stängde ner internet lyckades jag på något sätt fuska till oss internet ändå, utan att säga någonting till föräldrarna. Självklart kom saken upp i dagen vid räkningarna…

(att det över huvud taget var möjligt för mig att göra detta känns märkligt - jag gjorde litet dittan och dattan i datorn som jag själv inte heller begrep mig på och plötsligt var jag på nätet)

Nå, på något sätt fick de bukt på mig så jag inte kom åt internet längre. Och sedan tog det kanske 6 år innan jag själv nu helt nyligen skaffat internet. Om jag är botad? nja, jag sitter mycket vid datorn, det gör jag. Men om det är ett problem, … det kan egentligen inte jag själv svara på men jag tycker inte det.

Ursäkta, kom på en annan aspekt. Förstod jag rätt i att du kopplar ditt data-beroende till mannen som du blev förälskad i? Har du fortfarande känslor för honom? Hur länge sen var det ni bröt kontakten?

Kanske vore dags att träffa den här mannen. Börja umgås i verkligheten, om avståndet är stort så åtminstone ibland. Gör honom verklig, skapa dig en äkta bild av vem han är o.s.v. Gör ditt virtuella liv till ett fysiskt liv istället. Eller så låter du honom gå. Antingen eller, det är det val jag tycker du behöver göra. Att satsa fullt och inte leva ut en relation genom datorn, eller att sluta "råka" stöta på honom överallt på nätet. Förmodligen även sluta vara så mycket på nätet över huvud taget en tid framöver.

Sen finns det nog hjälp att skaffa hos diverse psykologer m.m. Du kan ju be om remiss hos din terapeut om det känns som denne inte kan ge dig mer hjälp.

Tack för ditt svar! Jag inser att du har rätt, att jag nog ska hålla mig borta från datorn en lång tid framöver.

Jag är klar med min terapi sedan många år tillbaka nu. Dock har jag alltid möjligthet att maila min terapeut, men han svarar aldrig även om han läser eftersom att han inte vill göra mig beroende av honom säger han;)

Vet att jag läser här vad ni skriver, även om jag inte syns. BB!

Kram till er alla.

Jag avvaktar än att skriva min response på ditt inlägg sanaya. Jag läste det direkt du la upp det.. men har inte formulerat något bra än.

Var väl mött

#3 vad menar du nu? Att du ska fuska att du försvinner härifrån, att du inte ska skriva mer men bara läsa för då vet inte vi att du är ute på nätet? Rätta mig gärna om jag missförstod dig nu :)

Det är inte för oss du ska hålla dig undan vännen. Det är för din egen skull i så fall. Men vet du, jag tycker att du kanske ska ta kontakt med en ny, en annan samtals-person. För det är tufft att försöka bli av med ett beroende.

Bra råd har redan kommit: Stäng av och hitta vänner och ett liv PÅ RIKTIGT.

 Den "falska gemenskapen" (som jag brukar kalla den med viss ironi) på ett nät och på forum är INTE BRA för själen, inte i det långa loppet. Det är inte ens säker att jag ÄR en man, eller hur? Eller att jag har barn, eller att min fru ens är min fru, det kan ju lika gärna vara samma Jag som sitter och skriver och låtsas vara henne.

Sånt förekommer skrämmande ofta på nätet, till och med på iFokusforumen vet jag.

 Då man fastnar som du beskriver det är det för att det fyller ett hål i en som man kanske inte annars kan få fyllt… som med de flesta missbruk alltså. Kanske är du en på nätet du inte törs/vill/kan vara i verkligheten? Lättare att uttrycka dig i skrift än i tal, är du lite feg i verkligheten framför folk, men känner att det släpper på nätet --- det ÄR betryggande att sitta bakom sin skärm och skratta med sina "vänner" på nätet som man aldrig träffat, aldrig kramat, aldrig hört rösten på, eller ens aldrig sett… hur många bilder på "sig själva" dom lagt ut eller skickat till mailen.

Stäng av, eller begränsa till 1 timme/dag.

Bästa Sanaya!

Det låter jätte jobbigt för dej…Skriver till dej då jag själv en gång råkade i liknande situation.Började umgås med en man,vi blev,mer eller mindre båda besatta av varann..trodde det var kärlek..o allt ökade,mejl blev till telefon o telefon till ett möte..för att visa sej efter drygt ett år..att det var inte så som jag trodde..jag bröt o vägen blev svår,men vad jag vill säga är att det är inte alltid som det kan te sej på nätet..håller fullständigt med trumman ovan att det är inte bra för själen att umgås för mkt. via nät o forum..känner sjäv att jag besöker detta,dock underbara forum för mycket…försöker oxå att begränsa det till en viss tid per dag,ej över 1 timme totalt sett…det kan ta över…! Msn börjar ge mej gåshud..dragit ner där med…

Kände oxå igen det där "hålet" trumman skrev om…precis som med andra beroenden..tex. röker..istället för nåt trevligare som..kramas?…eller gå en promenad..tända ett ljus..vara..

Brukar kalla mina laster som surrogat för annat,..o visst så tillika med datorn..

…Så från mej oxå,stäng av datorn mer..det går..du kan..

BB//Kram//W

Tack för era svar, jag vill bara säga att jag har vänner på riktigt, men visst kan det kännas som om man har en "falsk gemenskap" men ändå så känns det ju bra att ha en gemenskap på nätet, likaväl som i det riktiga livet. Tycker inte att det stämmer att jag skulle vara någon annan på nätet, jag är radikalt sann , det är mitt rättsnöre i livet, att sitta och vara någon annan skulle vara sådant slöseri med tiden. Men jag tror att alla kan känna igen sig i det du beskriver, Trumman, även du själv. Det är lättare att vara modig på nätet än i verkligheten, men för det tror jag inte att vi behöver vara fega. Det är direkt omöjligt att veta vilka de andra människorna är, som du sa, det kan vara en 80-årig gubbe som sitter och dräglar i en rullstol. Jag har träffat en våldtäktsman på nätet också och gick igenom både tinget och hovrätten eftersom att jag polisanmälde honom, så nog vet jag att människor kan vara något annat än vad de säger att de kan vara.

Sedan tänker jag på det Jodrena säger. Ensam är inte stark. Ah, om det inte vore för att allt med detta är så obegripligt för mig! Inte nog att datorn är förknippat med den här konfliktartade relationen, den här mannen och jag träffades också på överlevareforum, så det är mycket som ligger i bakgrunden. Och jag insåg efter att jag skrev i går att den jag försöker att lura mest är mig själv. Att jag ska se men inte synas, vad är det för något?

Vet, ni häxvänner, att just nu sitter en ängel på min egen axel och själva satan på min andra. De för vilda konversationer. (Det är mest rent symboliskt, så att ni inte tror jag hallucinerar;)

Jag vet varken ut eller in.

Det är en väldigt vettig debatt som förs här.. Vi bör ju alla tänka över vilken roll datorn spelar i våra liv. Själv är jag ju rätt aktiv här.. Jag är nog mer aktiv än vad jag borde vara. Jag brukar gå till datorn med klara uppgifter 'betala den och den räkningen, kolla mailen, maila skolan' tex. Och sedan gör jag de sakerna, och sitter en timme och gör INGENTING. Vissa saker gör jag som är vettiga ibland under ingenting-surfandet, har skrivit ut beskrivningar på lapptäcken, tårtrecept.. saker som sprider glädje i riktiga livet.. träffat goda vänner.. internet har gett mig mycket men jag undrar hur mycket tid som gått in  i det där ingenting-hålet..

hur många timmar och dagar av mitt liv som datorn tar..

Att sitta vid datorn är ju ändå även att 'gömma sig' som du skriver.. se men inte synas. Tänk på att synas i riktiga världen! Gå en kurs och träffa nya människor.. gruppterapi, det finns många spännande saker som händer. Jag märker att när jag har roliga saker för mig är jag mindre på internet, det handlar om att fylla livet med spännande saker.

Jag håller med dig absolut#9!  När jag läser dina rader så slås jag av vad det egentligen det är som det handlar om för min egen del, jag ser det tydligt och klart att datorn är en flykt! Jag som haft en bortträngning i mitt liv, fann överlevareforum och började kika under den och jag lät sedan datorn bli min flykt från att ta tag i det, men till slut gjorde jag det ändå. Men nu är jag nog bestämt på flykt igen!

Jag skulle vilja börja och sjunga i kör framöver, kanske gå lite mera skrivkurser och studera mera.

Att läsa mera böcker är också kul. När jag flyr in till datorn finns det aldrig tid till att läsa en bra bok. Jag minns inte när jag gjorde det sist. Annat kommer också bort, det är ytterst sällan jag tittar på TV. Ibland längtar jag efter att se en riktigt bra film!

Tack för att du delar med dig av din historia. Det krävs mycket mod för en sådan sak.

All värme och ljus till dig!

#11 Har varit i din situation och vet på ett ungefär vad du går igenom. det är jättetufft och inte lätt att slippa ifrån datorn, man kanske har den i jobbet m.m och det är lätt att slinka in från jobbet och kolla lite sen har man slarvat bort en stund till av sitt liv… mycket på det med "ingenting" surfandet som inte leder någonstanns.

Jag bröt tvärt med internet och den världen som fanns där sen när jag inte kände något behov längre upptog jag surfandet i mycket begränsad skala.

Om du hinner surfa så mycket måste andra saker bli lidande och det skapar ångest, försök ta tag i annat så kommer du automatiskt att surfa mindre :-)

#10

Visst är det en flykt. Internetsurfande & chattande (forum, msn, icq mm)
kan bli en egen liten värld för sig i en människas liv.
Och du, jag har också blivit kär i en virituell gubbe via spraydate/msn.
När han såg ett kort på mig slutade han messa. Dejten lades ner e.t.c
Därefter tog jag det lite mer piano, men minns att jag bara längtade hem till min dator för att chatta med denna fantastiska man ;-)

Kramiz

#14 va!? du som är så snygg. För det var väl din bild vi satt och dreglade över i tråden bild på dig 2 väl?

Ja, jag tänkte också över det! Det skulle ju varit drömbilden att få över mail…

han insåg säkert att du var alldeles, alldeles för snygg, fick mindervärdskomplex och kände sig själv jätteful, och vågade helt enkelt inte prata med dig mer..

jag har också blivit dissad över internet nu när jag tänker på det.. jag pratade i telefon med en internet- kille som var lite väl vågad, men det var inte jag 'moraltant' och dagen efter så avslutade han alla relationer vi hade med varandra på olika communitys.. gudar vad fånigt egentligen, men jag tog ju illa upp!

tänk vad mycket tid man sparar ifall man träffar en man i riktiga livet istället.. 'peppar alla att gå ut och träffa snyggingar irl' då ser man ju direkt ifall man funkar eller inte. Många gånger har jag överraskats på omvänt håll, kommit utmärkt överens med någon i riktiga livet och sedan pratat på msn efteråt, och insett att jag inte skulle kommit överens med deras internet-jag, men däremot deras riktiga jag.

Jag har fått en jäkla massa stalkers först genom internet och sedan efter att vi träffats och jag vill dissa dem eftersom jag insett för sent att de nog ville vara mer än bara kompisar - alltså, att de visat sig bli smått besatta vilket gör det litet svårt att vara kompis med dem. …dessvärre är de som sagt stalkers och inte så lätta att skaka av sig :(

#14, 15, 16

Jaaa precis! Jag tänkte skriva nått om det, men sen tänkte jag näää, det kanske är ofint att skriva så ;)

Jag har träffat mitt livs kärlek via nätet och ett (en?) community. Han sitter här bakom mig just nu, vi har bott ihop sen januari 2004 och vi flyttade ihop bara 12 veckor efter vi började prata med varandra.
  Så det finns hopp om killar på nätet! Alla är inte skitstövlar eller stalkers, även om de gärna tar över.

Men det där med att vara fixerad vid datorn, det vet jag allt om. Fastnar alldeles för ofta i ett inget egentligt vettigt surfande, och så får jag dåligt samvete för att jag inte gjort 'nån nytta alls' under dagen.
  Nu när det är soligt och fint ute blir det dåliga samvetet än större om jag inte går ifrån datorn, även om jag inte kanske går ut. Men jag kämpar på att bli bättre på att gå härifrån. Forum brukar dessutom ha lägre användande på sommaren, just bara för att de allra flesta sliter sig ut. Och då går även jag iväg =)

Två av våra vänpar har träffats via nätet, de har barn i hop och är hur kära som helst. Det är roligt när det fungerar. Jag tror att det är lite av det nya sättet att träffas på i dag. Jag träffade aldrig den här mannen i riktiga livet, och det blev en chock när han skrev att han blivit ihop med en tjej i det riktiga livet, egentligen ganska sjukt för vi hade ju aldrig setts, ändå kändes det som om han varit otrogen! Riktigt konstigt. Som om man var ihop med en kille man aldrig ens sett! På något sätt var det bara för mycket långt bort från verkligheten, på något sätt var det bra att jag kom ner på jorden! 

Undra vad det är som är så roligt med datorn, vad det är som drar? Det är ju så roligt! Och det brukar jag använda som skäl" man måste väl få ha lite roligt ibland också!" till varför jag vill vara vid datorn. Jag tycker det är roligt med datorn för att man inte är så passiv som vid TV:n. Vid datorn kan man själv vara med och påverka, vara kreativ, etc.

Trots att det var något som slog allting i spillror inom mig, ville jag inte låtsas om det varken inför mig själv eller honom. Så jag tänkte , att visst, vi kan väl vara vänner ändå. Men nu hade jag återvänt till mitt behandlingshem och terapin. En terapi som inte låter mig bortförklara saker så lätt. Jag gick till bibiloteket och läste det senaste han skrev om sin relation, alltid lika nedslagen efteråt. Och min terapeut sade angående de saker han gett mig att " det kan inte värma dig". Där någonstans började jag göra något åt det tror jag. Och till slut skickade jag tillbaka grejer han gett mig och ville avsluta relationen på något vis, eftersom att det gjorde så ont varje gång jag påmindes om att han hade en annan. Jag orkade inte med det längre. Och han skickade tillbaka de grejer jag gett med orden. "Om du inte vill ha det jag gett dig får du slänga det istället!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" och han skrev "Du vet inte vad vänskap är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" och han skrev "Jag är djupt sårad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" mm.

Livrädd för vilken reaktion min första gränsdragning ställde till med försökte jag göra slut på mig själv. Sedan efter ha att kommit tillbaka från det, så jag skrev bara kort tillbaka till honom att: "Nu har jag gjort som du sagt och slängt det". Ord som min terapeut tyckte att jag kunde skriva till honom. Han var rasande på honom…

Åter igen fick jag tillbaka ett argt brev: "Hör aldrig av dig mer!!!!!!!!!!!!!! Om du skriver mera brev kommer jag att slänga dem!!!!!!!!!!!!!!!!!! etc. Men den här gången så avstod jag från att vilja ta bort mig själv. Dock skrev jag ännu ett brev till honom och berättade om det också ,men jag tror inte att han läste det eftersom att han förmodligen slängde allt jag skrev till honom efter det där sista "Nu har jag gjort som du sagt och slängt det."

#15

Det var snällt sagt.
Ok, skrev inte hela sanningen.. hmm…jo, det var såhär
Han ville ha en bild på mig med bikini. Skickade över en sådan & tänkte att det var ju ändå oskyldigt..
Då jag var mer eller mindre elitidrottare då, gillade han inte min kropp. Han sa: en kvinna ska inte se ut som en man, är dina bröst äkta? Gillar naturliga saker bäst…
Så trots min strävan efter den "perfekta" kroppen blev jag dissad just pga den! Livet r ibland ironiskt.
Därefter lyckades han lägga in en stöt på min väninna istället (hon var på samma forum)
_ Här hade man lagt ÅTSKILLIGA timmar på denna fantastiskt trevliga man. Tid man önskar använts till något bättre! ÅÅhhh

Internetdejting är ren skit. Bättre träffa killar via kompisar/krogen, eller varför inte i löpslingan? Ja, så slipper man få skitkommentarer utan då vet de redan sanningen.

Nä, nu ska jag städa upp lite här hemma. Men loggar inte ut..TÄNK om någon skriver nåt? ÅÅÅHHHH

#23

Jag måste säga att han låter som en riktig dumbom den där mannen du mötte! Var glad du slapp honom!*argh*

#23 Jag mötte min sambo o fästman på nätet. Det går att hitta guldklimpar i floden full av sten ;)

Jag tror aldrig jag skulle  våga möta den här mannen jag skriver om- och jag tror inte att han gillade korten på mig heller. Fast han sa det så ljög han

#23 kan faktiskt bara hålla med dig….hade en annons ute en kortare tid i höstas…*S*…som man ska man ju helst vara rik som Bill Gates, Snygg som en filmstjärna och absolut inte ha nåt förflutet…men gärna erfarenhet…..

Bättre träffas på annat sätt, som vi likasinnade föreningar och fora och gemensamma bekanta…som jag träffade min kvinna!

Det är så enkelt att skapa förväntningar om den man skriver till.
Det som skiljer detta från en bok är att den här boken skriver sig själv hela tiden. Den här boken blir inite färdigskriven.. men vi kan ju aldrig veta vad författaren har tänkt skriva innan vi läser det.
Vi kanha en misstanke eftersom vi ve i vilket ämne det gäller.. men sedan är det stopp.
Ibland.. ibland så dyker det upp överasskningar lite här och var i romanen vi läser.

#27 Men vart e d någonstans ni finns på nätet egentligen? *fniss* Jag älskar internetdating.. man får en snabb bild, man går o fikar gillar man inte varandra.. vem bryr sig? Man möter mycket människor man aldrig skulle möta annars..

Och jag e ju varken rik eller snygg som en filmstjärna *garv*

#29  det finns ju många ställen…både gratis o kostsamma…bara googla på kontaktannonser så får du en mångfald att välja ellan….ett par av dem är nog seriösa…*S*

Jag har oxå mött min särbo via nätet och de  har fungerat i 3år trots 50mil mellan oss vi turas om att åka till varandra och som vår broder säger så bör man vara likasinnade vilket vi är och har skyndat långsamt fram . Iaugusti förra året mötte jag hans son för första gången samt hans ex och de fungerade utan problem vi va tillomed allihopa och shoppa lite på Ikes i Möndal /och nu i Februari i år så mötte han mina barn men dock ej mitt ex för han mitt ex vill inte möta honom …Men vi har daglig kontakt via sms,mail,och tele då vi inte ses. så visst funkar nätdeijt allt om man finner den rätta. Och jag är inte Rik och inte speciellt snygg utan en 40 taggare me 6barn och givetvis en häxa tillvardags.

#27..snygg som en skådis..de e du ju..resten kan kvitta.. ;-)

Jo,då…nog kan man träffas på det mest märkliga ställen o ibland kan nog även nätet fungera…men skenet kan oxå bedra..fast innan man blir ett par så måste man ju ändå träffas.. oavsett hur man träffas..

#31…min vackra syster…e du visst!

#32 Puss på dig ..

#32 ***rodnar*** tack

#29

Spraydate. Gick på en del dejter förr. Slutade alltid på samma sätt:
Man var inte direkt ensam ;-)
En dag en kvinna, nästa dag en ny dejt. Sex sex & åter sex var vad de var ute efter. Gick det inte med den ena kunde man ju alltid ta någon annan. Massmejl & bygga upp ett harem verkade vara mångas melodi.
Nä, nu har jag en bra man, som säger att:
"Om du skulle råka ut för en olycka & bli rullstolsbunden/mentalt handikappad skulle jag fan köra omkring dig i den ändå"
Han skiter i hur jag ser ut. Känns tryggt.
Träffade honom via en hemsida jag gjorde till hans band.
Minsann! - lite Internet ändå  på nåt vis.

#12, tack! värme och ljus tillbaka!

#7 tack för stöd!Kram!

#13 Ett tag satt jag med äggklocka och tillät mig endast 15 minuter/dag. Sedan har jag begränsat det till efter att man gjort allt det man ska göra, så då har jag satt mig sedan på kvällen när barnen sover och allt annat är gjort. Men nu har jag kommit ifrån mina försök till begränsningar. Jag tror att om man förstår någonting kan man släppa det sedan. Men kanske går det inte att förstå, ah! ett gammalt ältande som jag har är att försöka förstå mig själv och det liv jag levt, och det kanske man gör till slut med tiden. Jag tror att det är det jag vill förstå mest.

#29 kanske är vissa bättre lämpade än andra för nätdajting?;) Jag önskar jag hade din attityd mer. Liksom "vem bryr sig?"

# 28 jag tror som dig att det är som en bokform, att det är enkelt att skapa förväntningar till den som man skriver till. Det är nästan overkligt som en bok, du kan ha hört personens röst på telefonen och tycker att den är jättefin och mysig, men när du träffar personen stämmer det inte alls. Du hör samma röst, men det stämmer bara inte.

Jag har ju mött en person på nätet, han som jag polisanmälde och då var det så. Riktigt hemsk erfarenhet.

vettskrämd!(texten bara försvann!)

Det är något konstigt med forumet nu!!! Tre gånger minst kom texten upp.

nej det här med att dra sig bort från datorn funkar inte på mig, jag måste erkänna det då. Men visst finns det värre saker att vara beroende av? Sprit, knark…

#36 ja.. jag har ju blivit ratad jag me.. "det här kommer nog inte fungera" typ precis efter man träffats.. min comeback

"vad kommer inte fungera.. att dricka kaffe eller.. fika är inte =dejt" 

och vid slutet av fikat har man ju ändå vunnit över dom med sin totaldryga charm *asg*

Ibland inser man ju att det inte klickar.. men vadå.. det e bara att ta chansen att få höra om en annan människas syn på universum. Jag älskar att träffa nytt folk!

Man kanske inte ska förvänta sig något mer en fika?

#35… det kanske det va därför d funkade så bra för mig då.. jag va ju bara ute efter sex sex o mer sex.. *garv*

#30 jaha.. jag hade nog aldrig en ren "kontaktannons" mer som presentationerna här på hif. på olika communities på nätet.

#41…datorn ber dej att vila lite från den nu…? ;-)

…gå "med" ut på en promenad?…jag ska ut nu,det blåser men de e nog friskt…vem vet,kanske det står nån "snygging" runt hörnet..haha..Kram!

#43 -hade gärna gått "med" dig på promenad, men vi är förskylda här, nu går maken min i allafall, står det en snygging där får han stå där haha;) Det räcker för min del med det jag har:) Kram!

#44 ..aha..du e en gift kvinna..haha..jag e oxå bokad,rejält dit trillad,men såg en himla massa vackra träd i skogen..helt o fullständigt nöjd… ;-) 

BB!//W…kram!

#45

 *ler stort* Ja, träden kan man få titta på hur mycket som helst så det så!;)

BB!kram!

Sanaya

Jag träffade min kille på paranormal.se första gången. Sen tog det iofs ett år innan jag erkände för både mig själv och honom att jag var kär i honom! Vi hade verkligen bara en kompis relation i början. Nu har vi varit tillsammans i 6 år.

Min make träffade jag som kompis i början, vi var kompisar i två år, utanför internetvärlden;) Sedan förlovade vi oss, fyra år senare gifte vi oss, nu har vi varit gifta i två år.