Kära systrami de är tragiskt att du bemöts på det viset ,jag har dock haft till och från under min tid de som inte kunnat förstå mig men du skall veta att man flyr de man inte kan rå på. Jag brukar säga till dem som jag haft under mina vingar att när motståndet råder så finns bara en sak att tänka "Ensam är stark" Låt dem vara de är inga som kan älska dig som säger så.

Så om du vill leva ett liv som Häxa så låt dem stå där och våga vara den du är och låt deras fly över din axel som en vindpust…. BB/Hias

#1 Jag möter dom i bussen varje dag och det är alltid då dom säger det och det är svårt att fly från det för det är enda sättet att komma hem efter skolan och dom säger det varje dag

Men låt dem vara så länge de ser att du tar åt dig så lär de fortsätta dock/de är mer deras räddsla för vem du är och inte något annat men skämta till det och säg som så ja se upp så ni int blir små paddor …..

#3 Men jag försöker säga till dom att en häxa inte gör folk till grodor eller annat sånt utan bara gör olika ritualer och annat sånt liknande men dom vill inte lyssna

Nä inte så mycket mer du kan göra en blåsa dem över din axel.

Finns det inget jag kan säga som kan övertyga dom vad en häxa egentligen är?

Hej! Å här måste jag lägga in ett citat av Broder BD här från sajten!!!

Är det konstigt att vara naturlig, Då är det väl naturligt att vara konstig!

Catgirl, det enda råd jag kan ge dig är att helt enkelt ge upp dina försök att förklara. De verkar inte vara beredda att vilja förstå, så slösa inte mer energi på sådana människor. Lägg istället din energi på att lära dig så mycket du kan om häxors liv och leverne och häxkonsten, och håll det för dig själv så länge du blir sådär taskigt bemött. Prata om häxkonst med oss här istället och låt dem i skolan mm hållas utanför detta.

kram Iram

#8.. Bra skrivit! Det är nog det enklaste sättet.

Tänkte skriva jag också. Men jag skriver 'bara' under på vad Iram skrev här ovanför mig.

Satsa på Dig Själv istället, och strunta i att förklara för de andra. Vill de inte förstå, så spara energin till nåt bättre istället.

Kram!!!

ja som jag brukar säga "ENSAM ÄR STARK"

Catgirl…

Du är barn/ungdom va? Kompisarna i den åldern tror bara på sig själva (och ilustrerad vetenskap). Jag är aldrig rädd att berätta vem jag är. Och mina kompisar ,och icke kompisar, kallar mig för massa saker.

Jag brukar kalla mig för magiker. Med det menar jag att jag studerar sanningen och strävar efter att vara så öppen som möjligt. Visst utövar jag magi med men det måste man inte för att vara en magiker.
Dem tycker jag är dum i huvudet och helt jävla pantad:P

Jag brukar fråga mig själv "är det mina eller deras åsikter som är viktiga för mig?" Det finns bara en som kan bestämma hur jag ska bete mig och det är jag. Testa det!

 Och om det är till någon hjälp så tror jag dig;) Och jag är övertygad om att andra på detta forumet också tror dig:D

//Be Well

Att tillägga är att jag är 16 så jag är väl typ i din ålder antar jag. Har jag helt fel?

Håller med Iram, använd din enerigi där du får tillbaka.

du kan ju alltid säga till dom nästa gång att du har ändrat inriktning nu, du har bestämt dig för att tillhöra dom dummas gäng, för dom verkar ju vara i majoritet på denna bussen, ev.

Blä, Vem bryr sig om dom vill förstå eller inte? Du är du. Ingen annan behöver bry sig om att du är det, och du ska inte heller behöva beskriva det för dom…

signar under på Irams inlägg och de andra som sluter upp bredvid henne.

 Det är ingen idé att förklara för folk som inte VILL förstå.

#17 Precis! Och är det egentligen så viktigt om andra vet att du är häxa då? Att vara häxa är en övertygelse, som jag ser det, som kommer inifrån och då är de helt oviktigt vad andra anser om det. Var stolt över dig själv som vågar gå dina egna vägar!  :)

18# Antingen är du stolt över att vara häxa och så är du det. Eller så bestämmer du dig för att inte vara häxa och så är du det ändå. Hoppas det gick att förstå;)

#19 Men inte alla måste känna till att man är häxa. Jag har t.ex. inget behov av att skrika ut att jag är häxa till alla jag möter på. Jag blir inte mindre häxa för det. Dessutom handlar det nu om trettonåringens övertygelser, inte alla kamrater har kommit så långt i den åldern att de beter sig hyfsat mot sådant de inte känner till. Det är övergången från barn till ungdom, en svår tid i mångas fall och de som fortfarande är på barn-nivån kan vara extremt elaka mot den som utmärker sig, i detta fallet catgirl. Därför kan det vara bra att hålla det för sig själv och berätta endast för dem man litar på och som har förståelse och intresse, kanske inte som någon hemlighet men som någonting privat trots allt.

Jodrena det var det jag menade;)

haha, okej sorry att jag missförstod dig totalt där :)

Det är lugnt Jodrena. Om du missförstod så skulle säkert andra ha gjort det me så din förklaring kompleterar bara det jag sa. Så nu kanske alla förstår;) Bar va? hehe

Ja det är ju bra det :)

Håller med om det Jodrena. Det är ytterst få av mina vänner som vet om att jag är häxa. Jag nämner det till dem jag litar på, som jag vet kan ta mig seriöst, och inte börja fåna sig om det. Jag är det för mig själv, för min egen skull, inte för alla andra.

Hmm.. Det är ni, min make, Behass på BUP och dem fick veta det förra veckan efter två års behadnlingstid där. En granne har väl funderat. Mer är det inte.
ja så har jag ju varit på en träff för likasinnande, men det blev inte uttalat Häxa där. Det är en huvudsakligen medialt inriktad grupp.

Detta min tatuering till trots, det är just för att jag berättar vid behov. Alltså om någon frågar rakt ut eller om något kommer på tal. Men jag slänger inte fram näven och hälsar mig som Frihäxan Lorelai. jag ser inte nyttan i det. Det kanske blir aktuellt längre fram när min självkännsla är större.
Som de är nu är jag ovan att tala högt om saken så orden stakar sig. Stakande ord inger inte ett stabilt intryck.

Så många är dem och jag är 26 år. Har levt på samma vis sedan ja.. Hur räknas det? Att jag är udda har aldrig varit en hemlighet och det är lite grejen med. Nu har jag bara varit udda i deras ögon i många år så nu är de vana vid det och omfamnar det. Idag när jag har deras respekt kan jag även sakta kliva ut som frihäxa utan att respekten förloras.

Väl mött - välsigne din stig

Samtidigt ska vi inte glömma vår beundran för de helt öppna häxorna. Eller åtminstone beundrar jag dem/er, t.ex Hias som till och med pratar om sig själv som häxa inför hela dotterns skola, och andra som träder ut i media eller på andra sätt.

Det är jättebra för oss alla att det finns de som verkligen berättar för omvärlden att det finns många som lever på det här viset och att häxor inte är några onda barnätande gummor som förvandlar sin fiende till grodor m.m. Men för att ge sig ut på det spåret gäller det också att personen är fullständigt klar på vad h*n ger sig ut på och är säker i sig själv och stark som person.

#27 Det var bra att du klargjorde det. *s* Tack syster Jodrena.

#27 absolut! Tack vare det kanske man kan bli lite bättre välkomnad när man väl tar upp det. :)

Jo, det är jättejobbigt.. jag minns när jag gick i låg och mellanstadiet och hela små gäng med elaka ungar följde efter mig och ropade häxa, ibland satte de sig nära nära ansiktet och ropade, hela stora horder av barn. Detsamma ända upp i högstadiet.. det fanns ett riktigt elakt 'kickersgäng' på skolan som hittade på helt tokiga grejer om mig och gick till lärarna och klagade, ibland ringde det hem typer och frågade dumma grejer, om jag drack blod och allt möjligt..

men det är DERAS problem, vad gjorde jag? Jag var bara den jag var, alltid, och vägrade vika mig. Jag gjorde vad jag ville och ångrar ingenting, alla val jag gjorde gjorde jag av glädje och kunskap, deras val gjordes i okunskap och rädsla - rädsla för vad andra tycker. Det är så lätt att vara elak och skvallra och bråka, men svårt att vara sig själv - det är alltså aldrig lätt att göra de bra valen - men de betalar sig alltid. Jag tycker det är superhäftigt att du är den du är, fortsatt vara det - du behöver inte dem! Människor kommer och går i ditt liv, om två år eller mindre är de borta ur ditt.

#27 Du skriver precis som jag tycker/känner.
  Och som jag skrev i min blogg (som jag inte länkat till än här inne) härom kvällen, så är det denna öppenhet och styrka som inspirerar mig att fortsätta lära mig mer och våga leva ännu mer öppet med det jag sysselsätter mig med.

Så jag skickar ett stort TACK till alla här inne, för att ni är de ni är *kramar om alla som känner att de vill ha en kram*

#31 du är värd en kram oxå och jag är den jag alltid varit sedan barnsben finns ingen andledning att skaffa ett skal för att vara som de andra vill utanför jag lever mitt liv och trivs som den Häxa jag är och låt dem tycka och tänka va de vill något som jag blåser över min axel . jag tycker att ett ordspråk jag hörde för ett par år sedan är så underbart."se mig för den jag är och inte den ni vill jag skall vara" BB Hias

#8 Du har nog rätt

#12 Tack för att du tror på mig

#13 Jag är 13 år så det är ganska nära

#15 Dom är inget särskilt gäng utan alla vi är vänner bara och då känns det ännu värre

#16 Du har nog rätt

#18

#30 Du har nog helt rätt

usch, catgirl, det där är inga vänner, men jag förstår att ibland är det viktigt att bara hålla masken för att inte bli helt isolerad och ute, helst när man är i din ålders-kategori, man minns ju själv hur det var.