Var du säker att det var celibat mot allt eller var du bara ett sätt att visa att din kärlek och sexualitet ska finnas för alla och inte bara en person? Nej jag bara svamlar men det var första tanken som kom upp i mitt huvud att din kärlek och sexualitet ska finnas för alla att ta del av och inte bara en viss person,familj osv

#1 Ja det var celibat som gällde. Jag var tvungen att välja mellan den sortens kärlek och häxeriet…

Vilken dröm! Härligt fantastiskt beskriven, berättad! ;)

Haha! Sitter och skrattar gott nu måste jag säga. Det låter precis som hur jag skulle reagera om jag hamnade i en sån situation *S* Du träffade på pricken rätt

Men jag tror inte att celitbatet har att göra med det man förknippar med celibat. Tror spontant att det har att göra med att du valt att gå en väg som din kille/sambo inte kommer gå, oavsett om ni bryter upp eller ej.
 En andlig väg alltså, inte den sexuella. Eller icke-sexuella i det här fallet =) MEn det är tydligt att du inte går ensam på vägen i alla fall, eftersom du hade sällskap av andra häxor i drömmen.

Jodrena, en sådan klockren dröm och jag tror visst att ditt celibat i drömmen, är just celibat i ordets mening.
Under en längre tids celibat, så utvecklas man andligt, enormt, om det är det som man behöver och väljer att utvecklas i.

Annars så blir jag jättenyfiken i att se, vilka dom andra var som for med i bussen, är det vi som skall delta på häxträffen, så har vi tydligen mycket kul att se fram emot.

Jag beklagar bara att det skall bli såpass mycket barnpassning, för dig.

DU, det kanske är älv-barnen, i skogarna, där uppe, som väntar på din omsorg.

Här kommer en älv-sång, som hälsning:

http://www.youtube.com/watch?v=d_5prFLWDpw

#4 Det som överraskade mig mest egentligen var att den andra starka karaktären i drömmen förutom jag var just du blodtopp, vi har visserligen sett mycket av varandra här men aldrig riktigt haft någon kontakt med varandra. Och på något sätt visste jag att den bilden stämde in på dig. Och mig hehe.

Jag har också haft såna tankar. Att drömmen tyder på att jag kanske måste välja honom eller mitt liv som häxa. Han känner bara halvt till mitt intresse för detta. Jag pratar om häxiga saker och gör litet "konstiga" saker men om jag skulle säga "älskling, jag är häxa" skulle det nog ändå bli en chock för honom och han skulle anse att jag är smått galen. han tror att detta är ett intresse och inget mer. Någon gång måste jag ju ta tag i detta och reda ut det hela.

Hoppas det är som du säger blodtopp, att det handlar om en andlig väg som han inte följer med mig på men ändå accepterar. Hur ska jag kunna göra ett sådant val på riktigt? uscha…

#5 tack för låten :D hihi, ja älvorna vill jag gärna ta hand om hihi. och barn tycker jag också om, och i drömmen representerade de någon sorts tröst efter att ha mist möjligheten om egen familj tror jag. Tyvärr vet jag inte alls vilka de andra var. Men uppenbarligen nya uppvaknade häxor eftersom vi var på väg mot att bli den utvecklade häxan. Själv har jag levt med häxigheten i snart 10 år men det är först nu jag börjat använda mig av det mer än bara andligt :)

så, vad säger du om att följa anvisningarna i drömmen och att leva i celibat, ett tag då?

Skulle du orka med det, så lovar jag dig en intressant resa, det är mest andra människor som gör sig ett bekymmer kring detta.

När man är mitt inne i det andliga arbetet, så har man fullt upp med det.

Jag själv är på väg ut, på andra sidan, nu.
Alla faser han sin tjusning.

Tack, för låten förresten, vilken raspig fin, rockröst han har….

Jag kopierar och citerar dig "Själv har jag levt med häxigheten i snart 10 år men det är först nu jag börjat använda mig av det mer än bara andligt :)" Precis så är det för mig också!
  Fast skillnaden mellan våra pojkvänner verkar vara milsvid, för min sambo uppmuntrar mig jämt att 'häxa till det'. Jag är hans Häxa helt enkelt =)

#8 Ja det kanske är det drömmen tydde på.. hm. Själv skulle jag nog klara av celibat en stund …. tror jag :P men undrar just om killen skulle göra det och hur jag i så fall skulle förklara saken för honom….

#10 vad kul! :) vi verkar rätt lika på det andliga planet i flera aspekter har jag märkt hihi. det är just det, det känns inte rätt, som det krockar med killen och andligheten. jag vet varken ut eller in… det känns bara inte rätt men vill inte välja bort något av det. Hade jag varit någon utifrån så hade jag rått mig själv kallt att bryta med killen om han inte accepterar mitt andliga vägval, men det är ju inte så enkelt. OM det nu skulle bli så att jag måste välja, skulle det också kännas enormt fånigt att lämna min kärlek för att få vifta med en stav och trolla (så skulle det kännas även fast det förstås går långt djupare än så)

Känner igen mig i det du skriver! Och det är en häftig dröm.. konstig och komisk med ett stråk av allvar.,..;) var det denna d u drömde om med staven? ;)

jag är ju gift och har ett litet barn med en man som jag älskar - han tycker väl det är 'lite roligt' med mina 'intressen' men det går inte att prata med honom om det, och jag har försökt och försökt.. vi delar inte det tillsammans helt enkelt. Jag älskar honom men våra livsstilar går inte ihop.. jag ska flytta isär med honom och bo ute i skogen och han ska bo kvar i stan.. ibland känner jag att jag bara vill vara ifred och slippa bo med nån man, det finns så många villkor man ska vara tillsammans på.

En grej som är coolt är att det känns som att häxor i fokus är proppat med häxor som kommit ut ur garderoben, jag älskart, det är samma för mig, har alltid varit häxa men först nu lever jag livet..

#12 åh, hm, synd att jag inte minns när jag drömde om detta, kan ju verkligen ha varit med staven och då borde jag ta det ännu mer på allvar ju. bra att du nämnde det. :)

hmm, ska ni då bryta förhållandet eller ska ni bara bli särbo? starkt av dig om du verkligen lyssnar till ditt kall ändå och utför det :) känner som du, vore nästan skönast att vara ensam, men samtidigt är det svårt att bara lämna den man älskar och visst vill man ändå ha en man/kvinna ofta när man väl är ensam…

Jag har inte fullt trätt ut ur garderoben. Alla känner väl till mina känslor för skog, natur, livet, kristaller, örter m.m. och det kan de acceptera. Men att komma och säga att jag är häxa skulle ändra deras syn. Det är jävligt tråkigt eftersom jag ju inte blir någon annan för det. Samtidigt känner jag heller inget behov av att kalla mig häxa för det vet jag inte ens om jag är, etiketter är inte riktigt min grej, men visst vill jag på något sätt tala om för världen, "hej, här är jag och sån här är jag"… att kalla mig själv för völva har dock känts litet mer rätt i mitt hjärta så kanske blir det min etikett till slut.

Underbar dröm. Alla andra som drömmer häxdrömmar får gärna dela med sig.

#11 Det går att leva tillsammans med folk som inte delar ens andlighet, men det kan vara svårt. Jag har verkligen haft en rejäl tur att ha hittat min rätte man och dessutom är hans syster av samma skrot och korn som jag också!

Jag hoppas du vågar stå för den du är även om det skulle 'komma ut' att du är häxa/völva innan du är redo att berätta det. Eller att dina nära kan respektera ditt val. För DU ska inte behöva välja mellan två saker.

Jag har kommit ut för min närmaste blodsfamilj. Vet inte hur mycket pappa har 'förstått', men han och jag har alltid stått varandra jättenära från första början. Mamma är sån som säger 'jaja' och suckar om hon får höra nåt hon inte förstår sig på (mig i det här fallet *S*).
  Min äldsta syster är intresserad av vad jag gör även om hon inte gör nåt själv och min näst äldsta syster är motvilligt intresserad. Dvs, hon lyssnar gärna och tar till sig. Först. Sen efter ett tag försöker hon förklara bort det… ;o)

#15 ja nog kan det funka men då gäller det också att de accepterar varandras vägval… vilket jag inte tror kommer ske i det här förhållandet, men kanske ändå :)

Jag ska försöka ändra inställning. Det är inte jag som måste välja. Jag är den jag är, och det är de andra som blir tvungna att antingen acceptera mig eller välja bort mig. Men eftersom jag är mästare på att tvivla på mig själv undrar jag om jag är stark nog att vara den jag är - vilket jag ju faktiskt alltid varit hmm.. som sagt, mästare på att tvivla på mig själv ;)

Mina föräldrar struntar jag rätt mycket i vad de tycker. De skulle nog inte bli förvånade, de skulle tycka att jag är en idiot vilket de redan tycker och har alltid tyckt - jag var aldrig något älskat eller önskat barn - så de skulle tycka illa om alla mina val i livet så det spelar inte så stor roll vilket det är *s*

Däremot vet min syster om allt och hon är väl på sätt och vis en troende men inte utövande. Kanske är hon till och med mer troende än jag, för jag är trots allt en skeptiker medan hon snabbt och utan att undra tar till sig det mesta av såna här ting.

Då måste jag säga att det är nog sundare att vara skeptiker. Det är inte bra att bara svälja allt med hull och hår utan att ifrågasätta saker och ting.
  Jag är en skeptiker av stora mått i alla fall =) Trots att jag 'tror på sånt här' *S*

Tycker det låter som att du är trygg i sig själv trots allt. Men visst kan man tvivla på sig själv trots att man är trygg.

måste bara säga, tack för allt idag blodtopp :)

Men vassego! Det var så lite så, söstra min!