Jag spår i korten och de kan handla om va som varit vad som skall komma eller bara rent allmänt och just nu har jag haft fokus  i korten va som skett kring lilla tösa /Häxkramar Hias

I ursprunget så är jag mitt egna siande verktyg. Har fått arbeta hårt med att anpassa min intuitiva syn att fungera ihop med tarotkorten och pendeln.
Jag kan använda i sort sett vad som helst egentligen, det är inte så mycket vad jag använder när jag ser som vad jag ser.. eller nåt.
Har legat i dvala länge nu och tvilar en hel del på mig själv. Vilket leder till en del missförstånd mig och min intuition emellena. Det kommer att gå över.

Tarot och så försöker jag lära mig behärska runor, men nu var det sjukt länge sedan jag jorde nått av det…

Runor eller kort….som hjälpmedel…

Ingen som håller på med något riktigt gammalt?? kaffesump eller dyligt?

Jag vet att min mormor gjorde sånt.. men jag för liten för att minnas nått specifikt.. tyvärr!

jo jag har en sotad kopparskål som jag använder till rituella förutsägelser ….

#6 Allvarligt?

japp allvarligt…scrying bowl….sotad på insidan

Jag blir imponerad.(borde egentligen inte bli det. Har ju förstått att du vet vad du håller på med) *garv*

Själv har jag faktiskt köpt en tarotlek och tänkte börja "leka" med den. Har börjat titta igenom korten för att lära känna dom till att börja med.

Jo jag har oxå en scrying bowl samt en liten spåspegel som jag brukar sällan men det händer

#6 Hmm det där ligger för mig. Vad roligt att du har en sådan! :D Själv väntar jag på att tiden skall bli inne för mig att återuppta det där. Så mycket jag saknar.. guidade astralresor exempelvis. Det var så roligt.. Nu kan jag knappt hålla mediala konferenser utan att störa ett barn..

Jupp Hias.. jag gjorde det precis.. väckte den lille. :/ Blir så trött på detta. SÅ länge som jag stör dem kommer jag mig inte vidare.

#8.. Hur går det till?.. kanske är för mycket att förklara..

Jag har Isländska spådomskort….

#12 koncentration, intuition, och tillit……det är huvudingredienserna…..

Du har så rätt broder#14

jag tar på mig mina gula glasögon, då ser jag allt som jag behöver se, resten faller bort (skämt åsido) jag vänder blicken inåt, men väljer oftast att aldrig kommentera det.

Det som har hänt de senaste åren, är att det har blivit lättare att se i ögonen på andra, om dom också äger förmågan, dvs. främmande människor. Är det någon mer här, som också kan se det?

Jag använder mig mest av tarot. Gör en del scrying, men har svårt att tolka det jag ser så jag antar att jag inte behärskar det ännu till fullo. Har också precis börjat att lära mig att läsa händer, men vi får se hur uthållig jag är och om det blir någon handläsare av mig.

#16 javisst….det syns väldigt tydligt

tack, branduir, då vart jag inte ensam om det heller.

Ljuset som lyser ur ögonen har varit så starkt, att jag ofta har varit tvungen till att blinka till.

Då vart jag inte helt och hållet idiotförklarad då, får man hoppas.

Jag spår i tarot , ben , runor :)
Är dock inte jätte bra på runor ännu , men lär mig :)

Brukar ofta få bilder till mig med , eller känslor av personen som undra / sitter vid mig :)

// Mist

Jag tycker nog då att jag kan känna igen medsystrar och brödrar. Sedan om jag uppmärksammar det eller inte beror mycket på omständigheterna för just då.
men jag kan liksom känna igen mig, se mig själv..

#21, skönt, att det är fler som ser, samma sak, vill säga…

Jag har ju aldrig "studerat" det övernaturliga/häxkonsten, ej heller gått kurser, bara i livets skola och gått på känslan. Så konsten att sia, kom vid tidiga år, naturligt, s.a.s.

Tarotkort använder jag men har inhandlat en kristallkula som jag tänkte börja träna på att läsa i. Man kan läsa i vad som helst egentligen, sand, kaffesump, tygband etcetera…

#22 Det händer att jag beskriver min intuitiva syn som:
"en barnslig fantasi som fick växa upp och ändå vara kvar. "
Hmm jag gillar inte skolorna som finns i england. Tycker inte om tanken på att skola fram och göra som ett slags tvång på saken. Det är inget fel i att växa upp fri i sinnet, eventuellt skolad av en i sin närhet för att i vuxen ålder välja inriktning. Jag förstår inte hysterin över att besitta en äldres visdom som 18 åring. Bara ett exempel. det är först nu, 26 år och flerbarnsmor som jag har börjat fundera över att börja gå i lära.
Tycker att man behöver känna sig själv innan man väljer en att skola en.
Så jag blir lika glad var gång jag ser fler som vågar höra på sin själva och vad deras inre säger dem.

Välsigne dig din dag

jag har inte försökt mig på att spå sedan den gången jag frågade om min förra pojkvän och fick upp eremiten gång på gång, som jag nämde i en annan tråd… jag vill inte veta ibland. Men det funkar inte riktigt längre.. pirret vill sig inte.

Jag brukar ofta gå efter 'pirret i fingrarna', tex när man ska dra kort i spel… så för jag handen över korten och så killar det i fingrarna omkring det kortet som är bäst. Det kan ju vara till min nackdel också, när vi spelar drakborgen väljer jag 'draken vaknar'kortet varje gång.. det ger ifrån sig mest energier :(

när jag var barn samlade jag på kinderäggsfigurer, jag kunde se vilka ägg som hade figurer i sig och inte byggsattser genom att känna efter energier.. haha! lyckades alltid plocka dom 'bra'. Av någon anledning funkar vänsterhanden alltid bäst, det kan ibland vara som om någon rycker mig i hela armen mot det jag letar efter, mot en stark energi. Jag är ju högerhänt…

#25 som väldigt ung hörde jag att den vänstra skall vara den mottagande och den högra haden den givande. Om man är högerhänt. Jag har inga andra belägg för saken än att en häxa sa det till mig i en specialierad affär för över 10 år sedan. Jag såg i hennes blick att hon kände igen mig, men jag lät det vara då. Hade annat för mig.

Vad säger ni andra?

Jag spår i tarot, men är inte särskilt duktig. Går mest på känn.

Jag läser naturen, bladknoppar, djurs beteenden och sånt. Fast det är väl mera bondepraktika det.

Jag sanndrömmer ibland.

Tidigare såg jag aura rätt bra. Har på senaste tiden varit ganska stressad och då vill det inte lyckas. Är nog ingen vidare bra häxa!

#24, hm, en likasinnad!

#25, #26 Jag har också läst i flera böcker att vänsterhaden är den mottagande och högerhanden är den givande (om man är högerhänt) Jag skulle ändå inte råda någon att blint tro på detta utan låta sig inspireras av det istället. Känna efter vilken hand som är mottaglig och vilken ger ut energi. I ditt fall spindelfot verkar ju teorin stämma nästan övertydligt bra ;)

För min del stämmer det med att vänster är mottagande och höger givande. Oftast. Och det kände jag redan innan jag fick 'reda på det', om man så säger. Men för den delen betyder det ju inte att det är så för alla =)

Annars spår jag inte särskilt mycket. Tarotkorten är de som används om jag gör något, runor vill jag lära mig använda. Annars försöker jag lyssna inåt och gå på intuitionen i mesta möjliga mån.

Hmm. jag är nog växelanvändare.
Som när jag skall dra korten, jag håller dem med vänster och låter höger kupera. I syftet att dem skall sammarbeta. Medan pendeln har jag oftast i höger, av den enkla orsaken att jag är starkare i höger och kan vara mera stilla med höger arm.
När jag skall pumpa in kraft i något är det återigen dem bägge, där dem växlar sin funktion. Med andra ord.. känner efter.

#27 ja drömmar och varsel av olika slag härnde ofta i det här hörnet. Mina tenderar att utelämna nyttig information. :D Så det enda som händer är att jag kan minnas vad som kommer att ske när det sker, men kan inte på förhand berätta när det skall ske. Det suger.. vill träna p den grejen med vet inte helt hur.

Tarotkorten.

Jag spådde i vanliga kort långt innan jag blev bekant med tarotens värld.

Kaffe och drömmar glömde jag skriva tidigare…

Intressant det där med händerna och mottagande/givande, det hade jag faktist ingen aning om alls… Var har ni läst det? (nu hörde jag nästan hur min bankdosa pep till av skräck men jag ska inte beställa mer böcker på åtminstone tio dagar nu..tills barnbidraget kommer alltså..)

När ni skriver att ni 'ser inåt' hur menar ni då? Är det så att vetskapen finns inuti er.. och så läcker den kanske ut genom händerna som lägger korten? ifall ni är sådana som lägger i kort, eller något annat handgripligt, som runor och ben.

 Och nu blev jag rädd, tänk om ni träffar mig och så ser ni direkt i mina ögon att jag är en BLUFF!  och så får jag avsluta mitt konto på häxorifokus.. ;)

Jag har hört det från flera olika håll i olika sammanhang, så jag har ingen direkt bok att hänvisa till. Tror att jag hörde det första gången i samband med reiki-kursen jag gick 2001, men det kan ha varit tidigare än så jag läste det. Vet faktiskt inte.

hm, där jag senast läste det var Cassandra Easons Stora boken om Magi, men har läst och hört det från många håll tidigare också, i healingböcker och sånt.

#34. kanske var det min kommentar som du syftade på, att jag vänder blicken inåt, använder mig av mitt inre öga alltså.

Jag kan då se långt: bort, in i paralella världar, framtid, dåtid, in till själarna innanför utanpå-skalet. Ögonen sägs ju vara själens spegel och det stämmer verkligen

#37, japp det var din kommentar, kanske borde jag ha förtydligat.. det låter verkligen spännande och märkligt.

När du skrev så tänkte jag på något.. att man ofta kan 'känna' människor när man ser dem, ibland kan jag nästan känna kärleken i människor - ifall det är långt dit in, ifall det är mjukt eller hårt, hjärtat på utsidan, hjärtat på insidan.. detta kanske bara är inbillning, men det är som att man ser på människor och sedan känner hur de känns inuti sig själv.

#38, joo, den där känslan av att kunna känna vad andra känner, den försöker jag att ha avstängd, det blir utmattande om man hela tiden skulle känna in allt.

Även det inre ögat har jag nästan alltid på av.
Bara vid första tillfället jag träffar någon är det på på-läget, när någon ber om hjälp, eller vid trauman/kriser, aldrig annars.

När det gäller andeväsen så vet jag att jag helt plötsligt kan känna i kroppen, att någon är närvarande som går in i, delar av kroppen.

Jag har inte för vana att tala om detta, har först de senaste 3 åren börjat att acceptera fakta.

Jag tror att detta är jättevanligt, men att vi bara inte har för vana att bekräfta varandra i dylika saker, nu i moderna tider.

#39 Ja, jag tror också att det är jättevanligt - hur enkelt är det att prata om en 'känsla' av att man har en ande i närheten av kroppen egentligen? Det är ju lättare att tala tex om ett hemsökt hus där det och det hände, någotsånär logiska handfasta händelser.

Det är så lätt att slå bort alla känslor som inbillning… som det här med vänster och höger hand, det har jag länge trott varit flum från min egen sida, men så är det tydligen vanligt och står tillockmed i vissa böcker.

Jag kan ofta se andevarelser och deras energi - som vita ljus som flimrar omkring, att de går in lite i kroppen tycker jag är jätteobehagligt och det var ett par år sedan det hände mig sist. men jag känner att jag inte vill uppmuntra den synen mer just nu, jag skulle inte vilja ta mig vatten över huvudet utan att först koncentrera mig på att lära mig behärska mina rädslor.

man skall låta saker och ting ta sin tid, värka fram s.a.s. därför har jag litet svårt för kurser osv. Då så mycket som möjligt skall avhandlas, utan att man kanske är mogen för det stadiet, om man ens skall bli mogen för det, alla har ju olika vägar att vandra.

Att däremot ramla på en vägledare, som pekar på olika vägar, men aldrig tvingar fram, som har tålamod och förstod att veta skillnaden, på: när man skall kämpa på, när man bör avstå, det är gudomligt och det finns bara ett sätt att visa tacksamhet, att skicka vidare……

Jag är tvärförhindrad att ge br ainlägg just nu.. men jag ställe rmin röst på lightseeker.. det där kund elika gott ha varit skrivet utav mig.  :D

Väl mött