Håller fullkomligt med om att fokus ligger mycket mer på Gudinnan. Jag tycker inte att resonemang som "vi försöker bara uppväga allt tidigare fokus på patriarkala gudar" håller. Då är ju inte vi ett dyft mer balanserade.

Jag försöker i min praktik att balansera Guden/Gudinnan men ibland är det svårt. Kanske har jag lättare att uppmärksamma den kvinnliga principen eftersom jag själv är kvinna? Kanske har jag mer behov av den kvinnliga principen i mitt liv just nu?

Båda sidor är för mig viktiga, men jag tror att de kommer till uttryck på olika sätt både i mitt utövande och min vardag. Det känns viktigt för mig att inkludera även Guden i mina ritualer, att "tilltala" även honom, men samtidigt har jag märkt att jag spontant mest vänder mig till Gudinnan. Varför det är så vet jag inte riktigt.

Balans är ju viktigt inom alla områden, men jag tror det kan vara som Ceriadwen skrev, kanske är det lättare att uppmärksamma den kvinnliga aspekten om man är kvinna, så känns det för mig i alla fall, det manliga finns ju där naturligtvis också men jag dras mer mot den kvinnliga kraften.

De va allt för mig! :)

~blessed be

För mig är det nästan tvärtom. Jag har mycket lättare att känna av/få kontakt med Guden. I alla fall som jag märker.

Det kanske är för att jag redan har kontakt med Gudinnan och är så 'van' med det att jag inte märker det. Jag vet inte.
  Men Guden är väldigt bra på att väcka uppmärksamhet i alla fall…

Jag känner väl mer att Gudinnan är allt. Hon har redan balansen inom sig. Jag vet inte, jag har liksom alltid tänkt på högre makter som en hon. Fast samtidigt så har hon väl inget kön, utan det är människorna som gärna vill sätta etiketter och likn. för att lättare komma i kontakt med det gudomliga. Jag vet inte, det tål att funderas på lite.

Jodrena, jag håller delvis med dig, häxonsten är ju mer "fri" i förhållande til gudomligheter, en del erkänner inte ens några gudar och gudinnor utan arbetar mer med andar och energier. Wicca, åtminstone den mer traditionella varianten är ju tämligen balanserad vad gäller Gudinnan och Guden. I tex årshjulets fester är ju samspelet mellan Gudinnan och Guden väldigt viktigt.

En högre makt, en Gud om är säkerligen androgyn. Så tror jag. Och kampen mellan könen är just en strävan efter jämvikt. För vi, vi ÄR varandras förutsättning,

Langa all makt till mig istället;)

#6, de flesta wiccaner tror att det finns en gudomlig kraft som inte går att definiera eller könsbestämma, denna kraft manifesterar sig i Gudinnan och Guden. Inom tex gardneriansk wicca kallas denna högsta gudomliga kraft för "Dryghten".

#8 Åh herre jösses! Jag tyckte det stod "Drygheten" i flera sekunder!  Haha! Jag blev alldeles chockad!

Haha, det läste jag också först.

Jag tror på både guden (solen) som min fader och gudinnan (moder jord) som min moder, men även på luna/månen som min syster. Men jag skulle vilja ha en "broder" också, så det jämnar ut sig. Har funderat ett tag nu, men jag lyckas inte komma på nått bra som passar som broder.

Luna har hand om vattnet.
Gudinnan har hand om jorden och växterna.
Guden har hand om djuren.
Men vad finns då kvar till brodern =P

Kanske ska det vara så för mig att jag bara har tre. Men är det nån som har nått förslag?
Har funderat så länge nu utan resultat.

Bless

#9, hahaha, det var ju riktigt kul!

"In the name of Dryghten, the Ancient Providence,
 Who was from the beginning and is for eternity,
 Male and Female, the Original Source of all things;
 all-knowing, all-pervading, all-powerful;
 changeless, eternal.

"In the name of the Lady of the Moon,
 and the Lord of Death and Resurrection.

"In the name of the Mighty Ones of the Four Quarters,
 the Kings of the Elements.

"Blessed be this place, and this time,
 and they who are now with us."

Life, Light, Love!
Blessed Be!

Jag lever mitt liv efter en strävan om balans. Allt handlar om balans.. Jag tenderar att luta åt en gudinna när jag skall ha med gudomligheterna att göra för det är hon som har varit min guide genom mitt liv.
Jag tror även att en del är för att hålla åt ett håll, en del för ett annat håll och en tredje part som skiftar lite hej vilt. I min menin är gudomligheten uppdelad på tre, en manlig, en kvinnlig en androgyn. Så ser jag även ett mönster bland människor att en del är för att vara me råt det ena hållet.

Exempelvis.
kvinnor för den kvinnliga
män för den manliga
en del kvinnor och män för en korsning som sin tur symboliserar den androgyna. Genom detta finns det en balans, bara inte helt här på detta forumet för vi är många fler kvinnor här. :P

Jag tänker mig som 'den store anden', en androgyn makt som i sig innefattar allt och alla, som världens stora organisation som håller allting i sin makt, under sig väver det ödet och tiden.

sedan tror jag på allting jämvikt som innefattas därunder, dagen som man, natten som kvinna.. etc.

men rent spontant… visst är jag fördomsfull kanske, då jag hellre vänder mig till en kvinnlig överhet än en manlig. Jag känner ofta att lotten som kvinna är tung att bära - och att det kan vara en ständig kamp, att bära ett barn och föda det, amma det och vaka med det under nätter, att ha mens, att kämpa för sin rätt att finnas till i männens skugga… visst kan jag vara bitter, men jag inser någonstans även att hemligheten och kraften ligger i den smärtsamma skuggan som jag ser kvinnligheten som.

"…i den smärtsamma skuggan…"

Jag tror att även mannen befinner sig där…men jag vet inte för jag är inte man.

men oh vilken vacker bild Coturnix! Helt hänförande.

Från min veranda Lorelai! Här har inte solen varit på så mycket länge så jag är som hänförd, uppslukad av den! ;)

Ah.. Den är underbar. En typisk sådan bild jag skulle vilja tapetsera en väg med. Väldigt -70 jag vet, men ändå. Bara för att kunna sitta och se på den jämt.

välsigne dina ögon - må de alltid se de vackra runt dig.

En av fördelarna med wicca är ju att det gudomliga återspeglas både i det manliga och kvinnliga, i Gudinnan och Guden. Att man sedan väljer att vända sig till Gudinnan eller Guden är en fråga om personlighet, bakgrund, erfarenheter osv.

oj, så mycket ni har skrivit. Jag hade så många inlägg jag tänkte kommentera och nu kommer jag inte ihåg något av det *s*

 Jo, Svartmask, jag tycker att vinden är en bror. Kan bero på Sue Harrisons trilogi "Moder Jord, Fader Himmel" "Min syster månen" och "Min bror vinden" …

Lorelai: Jag tänker lite som du, tre aspekter av gudomligheten. En gudinna, en gud, som förenas i en gemensam androgyn gudomlighet.

Och en fantastiskt vacker bild Coturnix

Tack för era svar, det var som jag föreställde mig, vi (de flesta av oss) tänker på guden och gudinnan som jämlikar men vi tyr oss mest till den ena eller den andra, och utåt sett verkar det som att vi är en majoritet kvinnor (kanske inte alls stämmer men jag menar vad som syns i media och här inne t.ex.) och vi tyr oss kanske mer till gudinne-kraften.

Åh va smart *hoppar av glädje*
TACK #22.
Nu ska ja börja spinna lite kring det. Nu blev jag lycklig^^

bless<3

17# Jag tror att vi är jämlika andligt sett, men det finns så mycket annat som spelar in.

Jag tänker på hur det var när jag födde barn, jag gick liksom ur min kropp och in i döden, det var en vanlig förlossning, men jag tror att sådant inte är allför ovanligt. Som kvinna så tvingas man ofta in i verklighetens hål, ofta genom smärta.

Detta är insikter som jag själv tänkt mycket över, så jag vet inte om jag vill kalla det åsikter - snarare 'teorier i förändring'.

"… verklighetens hål…" #24 Jag tycker om ditt sätt att skriva….hm…det kanske är för att jag tror mig förstå…ett igenkännande.

Ja det är en speciell upplevelse/ insikt. Liv och död så nära. Skirt som en spindeltråd…samtidigt finns ingenting så starkt som just spindeltråd….