jag va det redan som barn har iinte funnits något annat här.

Mina vänner kallar mej häxa.. ;)

När jag kommer säger dom "där kommer häxan" hm..

Jag tror jag tar det som en komplimang.

Det är först nu i dessa tider som jag har börjat omtala mig själv som häxa.
Jag har nu börjat med det för att jag nu kan känna att jag har hittat en balans som är tilltalande. Har med flit undvikit alla benämningar av alla slag i alla år just för att jag inte helt har vetat rigit hur jag vill rikta min linje. Arbetat har jag gjort sedan barnaben, att sätta ett namn på det är ett mognadsbeslut jag har varit väldigt försiktig med. Tycker att det alltid är bättre att vänta länge än att göra något ogenomtänkt.

En fundering bar.. varför har du satt " över ordet du?

#3 "Du" var menat allmänt riktat till alla som vill svara här, men "ni" kanske hade passat bättre:-)

Jag kan relatera till dina tankar angående det hela. Jag själv går i liknande*ler*

Jag kom på för 10 år sen att jag var häxa, och att jag alltid varit det också. Men det var först då jag upptäckte och insåg att jag inte var ensam om det jag kände/tänkte/trodde/gjorde. Då blev det också lätt att sätta det 'epitetet' på sig själv, även om jag inte gillar att bli indelad i fack.
  Vilken sorts häxa jag är? Skulle nog också säga frihäxa, för jag följer mitt hjärta och inte någon annas bestämmelser.

#4 Ja nej det spelar ingen roll som så, då är ett du bättre. Jag ragerade bara. :D

Hur står du i dem? Hur känner du det idag? Idag kan ju vara annorlunda från imorgon, men just idag..

jag tror det e en väldigt indiviuell fråga…

känna efter själv…det kanske egentlig inte e så viktig en fråga utom mer när du kääner det?? bara lite tankar:-)

Varma LouSu

Sen jag var barn ( mycket liten ) brukade min farmor kalla mig 
"  sin lilla häxa "  OCH hon sa då även att jag kommer att hjälpa folk i min närhet i början med att finna saker som försvunnit , ge mamma tok nojja för att jag , kom med mina sann drömmar …

Så jag har vart en häxa sen barndoms ben…
Och nu spår jag i tarot , håller en och annan kurs , hjälper folk att rena sitt hem och tar / hjälper perosner som har krämpor…

// Mist

kom på de när jag var 13, kallade mig inte det först förrän några år senare, men jag visste innerst inne att det var det som jag var^^

Ja oj. Jag var det barnet som i skolan när man skulle prata om vad man ville bli när man var stor, räckte upp handen och sa att jag ville bli Häxa! I högstadiet bestämde jag mig helt enkelt för att kalla mig häxa. I gymnasiet hamnade jag i min första livskris med depressioner osv och började tvivla mkt starkt och slutade kalla mig häxa, slutade praktisera helt. Och nu är jag på väg tillbaka till häxeriet. Just nu kallar jag mig inget särskilt. Jag är den jag är, trollunge och spindelbarn, dotter, syster och frände.

Har ända sen liten haft kontakt med de på andra sidan och tyckt att det varit helt naturligt, alltid brytt mig om naturen och djuren. Alltid gått i skogen och pratat med växter och djur och småfolk. Hade sedan perioder när jag förtryckt det hela eftersom det inte varit accepterat av omgivning osv. Men har nu på äldre dagar insett att detta är mitt liv. vare sig jag vill eller inte. Jag är en frihäxa (tack Hias för den benämningen, den känns så förmän på något sätt, ligger fint på tungan*L*). Men jag har MYCKET att lära mig…..

Tack för alla era funderingar och svar:-) Riktigt spännade läsning för lilla mig:-)

#6 Jag har alltid kallat mig naturbarn…min kärlek till skogen är minst sagt FRUKTANSVÄRT stor!!! Jag är intresserad av örtlära, jag föddes med öppet sinne och just nu letar jag lite efter ett "hem"…namn kanske inte är så viktigt, men för mig står häxa för ngt vackert, kraftfullt och vårdande…det tilltalar mig…så känns det idag.

#12 Det ser ut att vara en vacker känsla. Jag önskar att den består. :D

Välsigne din dag häxsyster.

#13 ja vet du, oavsett om det kommer gälla mig så kommer jag alltid se häxor så*ler varmt*

Jag kallar mig faktiskt inte ens häxa. Jag passar bara in i häx-sällskapet, och beter mig väl på ett sätt och tänker på ett sätt som jag kunde ha valt att kalla häxa. Men jag har egentligen aldrig brytt mig om vad namnet på det jag är är, jag bara är som jag är. Så jag antar att jag är en häxa :)

Skulle det sen visa sig att jag inte alls är någon häxa utan något helt annat spelar det faktiskt ingen som helst roll för jag blir inte någon annan för det.

Men "häxeriet" har vuxit fram genom åren - har alltid känt mig litet dragen åt det mystiska, naturen och känt av energier.

Alltid.. tror jag.. har alltid varit udda och utanför.. 

Fast inte såå många år sedan jag vågade prata öppet om det..

**Häxa kan man bestämma när man kan kalla sig det? Livet kallade mej innan jag ville ta det till mej.
**

Eleri_Twinkle, det är kanske bra att ha nån kunskap om häxkonst innan man kallar sig häxa? Läs om häxkonsten, börja utöva den, känner efter om det passar dig! Men intresse för naturen, örterna och skogen är en bra början!

#18 Jag håller med dig=) Vi får se vart min väg leder mig*ler*