Spiraldansen (poesi)
Ord som spirat ur tankar om liv och död, om tidens gång och vad man väljer att göra med den tid man har. Om hur man aldrig vet, hur mycket sand som återstår innan tiden rinner ut.
Spiraldansen
stilla strand i skymningen
där vindens röster sjunger mjukt
om tidens gång och livets cirkel
minnen vilar bland stjärnorna
älskade själar, saknade men nära
skimrar bortom horisonten
jag kupar varsamt händerna
om all den tid som finns kvar
små glittrande sandkorn
fragment av det som var
skira löften om vardandet
det som spirar och gror i varje stund
långt efter det att jag är borta
finns den här
tiden
Copyright Lena Fernstedt 2008
Ljuvlig är tidens dans genom livet. tack
Vandra i Ljus å Skönhet
väldigt vacker
mmm…spiraldansen…det är så. Det är något särskilt med spiralen.
Härligt Alvljus! Mycket vackert. Den tar jag till mitt hjärta.
Alvljus, tack för att du lyser upp vår dag med dina fina stycken. Vi behöver ju faktiskt lite andlig spis oxså. *ler*
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman
*bugar djupt* Tack själva, jag blir så inspirerad av stämningen härinne att det ibland flödar ut i en dikt. :)
För aldrig är jag så nära guden och gudinnan, som när jag skriver. Det blir ett märkligt nästan trans-likt tillstånd, där orden tycks vakna till liv och dansa ett alldeles eget mönster under mina fingrar.
#5 det är likadant för mig, men det var längesen jag tillät mig själv… måste öppna mig!
Starta ny diskussion