Det är sällan som andar är rent utav onda. De kan bli grymt förbannad när de blir ignorerade och vi plockar jättefort upp det som ondska. Man märker det för det avtar radikalt så fort som de får. Sedan har vi ju allt det där andra som emellanåt kallas för 
demoner. men jag plockade inte upp några vibbar om att det 
skulle vara sådan aktivitet. 
Det är sällsynt att det stannar i en lönngång sådär. 

Kvinnogråten och känslan tycker jag visar på att det var en kvinnlig ande som visade upp sin sorg för er. Förmodligen har hon försökt att få kontakt med andra i samma hus med, men det är inte alla som tar till sig av det.
Precis vad anden ville kan vi ju inte berätta. :D Men jag kan berätta att det oftast handlar om att få berätta sin historia, bli hörd. Många gånger som aktiviteten avtar bara man uppmärksammar att det pågår.

Den hundliknande beskyddaren kan jag ingeting särskilt om. Men jag hade en jag med som yngre. :D han försvann för länge sedan.. 
men jag hoppas att han är här någonstans utan att jag 
märker det. Jag saknar den följeslagaren mycket.

Ja, nu som äldre har jag ju förståelse för andar mer än när jag var liten. Då var all aktivitet skrämmande (förutom hunden som var mycket välkommen). Jag tror heller inte att andar vill oss något ont utan anledning.

Men den stora svarta utanför min dörr (den riktiga dörren från hallen till mitt rum, inte lönndörren) var ren ondska. Jag vet inte vad det var som gjorde att den inte kunde komma in men jag kände att den kämpade med otroliga krafter.

Förutom detta har min tid i huset varit rent ut sagt helvetisk. Det är som om huset i sig påverkat hela familjen mycket negativt. Familjen har aldrig känts som familj. Jag betedde mig mycket konstigt som barn.

Och värre blev det. I tonåren var jag som besatt. Men enbart när jag var i huset. Mina föräldrar trodde att jag gick på droger för jag hade så konstig tom och svart blick. Några droger tog jag förstås inte. Relationen till min mor blev hemsk och energin som kom genom mig (den kändes aldrig som jag, det var som att "jag" var undanknuffad och fick finna mig i att jag betedde mig så illa mot min vilja) drev ut mamma ur huset. Hon kom inte tillbaka förrän jag flyttade därifrån.

Idag är vi bästa vänner - bara 5 år senare. Jag får äntligen vara mitt riktiga jag på heltid, den snälla, omtänksamma flickan som alla utanför hemmet känt mig som. Det ändrades i en handvändning när jag kom därifrån. Även nu när jag besöker dem blir jag starkt negativt påverkad i huset.

Jag har aldrig kopplat ihop det på det här sättet förrän nu, jag har aldrig alls kunnat förstå vad det var som hände med mig där i huset, men kan det vara så att jag faktiskt -var- besatt?

Nej men jisses! :o Där kom berättelsen ut i lite nya ljus.. Ja det tror jag verkligen att du kan ha varit då.
Den enda erfarenheten av demoner jag har är i en fin form. Där jag likt med andar har visat dem vägen vidare till dit dem vill komma. Det är sällan jag upplever sådan ondska som du beskriver. Har hänt, men inte ofta till vardags.
Så ja jag upplever det som att du har tolkat det rätt. Mer om varför och vad den ville kan jag ju inte hjälpa med, det är om jag kan få ut något genom korten. Men jag tänker inte ens försöka koppla upp  till det. :/
Okej.. bakom mitt hus bor det mörker, men inte ren ondska.

Jag är myket glad över att du känner idg fri idag. :D Vill du kan jag fösöka ta reda på allt jag kan om huset och dess inneboende. Jag gör det för dig med stor glädje om du önskar det. 

Fridfylld afton till dig.

Ja… anledningen till att jag inte nämnde #2 redan i början är helt enkelt att jag inte gjort någon koppling förrän igår natt. Jag har bara trott att jag var "störd" utan förklaring.

 Ja det förstår jag att du inte vill ta kontakt med det väsendet genom korten. Eftersom det heller inte varit några besvär längre så är det kanske lika bra att låta det vara. Men jag är förstås orolig för mina föräldrar. De mår inte bra men det måste inte bero på huset heller. De skulle även förkasta en teori om andar m.m.

Hur skulle du gå till väga för att ta reda på husets historia? Det låter spännande och intressant så jag tar gärna emot den hjälpen, förutsatt att inga "onda" väsen vaknar till liv igen.

Tack så hemskt mycket för dina svar, det känns skönt att äntligen få berätta detta för någon/några som inte bara skrattar mig rätt i ansiktet. Du värmer mitt hjärta :)

*ler* Ja.. det är viktigare än vad man kan tro att kunna få prata om sådana saker och veta att man blir bemött med respekt. Inte så längesedan jag själv trädde fram till en grupp oh det var verkligen skillnad.

Hmm.. ja det blev en liten miss där. Jag kan mer än gärna lägga korten för dig om saken. Medan jag inte är så sugen på att söka av medialt. Det kan jag göra senare när jag har återfunnit min styrka och tilltro igen. 
När jag använder korten så söker jag av på samma vis, men mer ytligt. Eftersom jag där låter korten 
tala behöver jag inte gräva lika djupt.
Vidare skulle jag kolla kyrkoböcker och lantmäteriet om huset och området. Du kan försöka prata med dina föräldrar om husets historia, vad dem vet och har upptäckt. Det behöver ju inte vara ur det andliga perspektivet 
utan det kan ju föras på tal efter ett historie intresse. ;)
Så mycket annat kan jag inte komma på just nu.

Hmm.. förmodligen så lever dem där aktivt och en undersökning kommer nog inte att väcka upp till nytt liv. Men bara förmodligen. man kan få ut ganska mycket information utan 
att besöka huset i sig. Men jag kan tyvärr inte ställa upp med 
en sådan avsökning i dagsläget, har problem att spränga genom 
lite barriärer efter en lång tids uppehåll. Jag vet heller inte vad det jag gör kallas så jag kan ju 
inte föreslå något heller. :D Medialt är väl ett fint samlingsord.
Skrattet är oftast ett skydd för sina egna rädslor. 

/Jag önskar dig glädje och frid.

åh, etiketter bryr jag mig inte om så du behöver inte kalla det någonting :)

Det låter ju tryggt åtminstone att du inte tänker söka av medialt som du säger, speciellt om du inte är i toppform (läste även på din presentation att du har mammaskap att koncentrera dig på :) ) så länge du inte utsätter dig själv för obehag så får du gärna hjälpa mig.

Jag ska försöka ta reda på så mycket jag kan om husets historia. Vad vill du först och främst ha för information? Jag är så glad att du tagit detta till dig. Inte just att jag absolut behöver veta vad som hänt och vad det är, men att du visar sådant intresse och är så godhjärtad.

Ljus och lycka sänder jag dig!

Vi hjälper alla till på det vis vi kan. :D Denna gången föll lottentill mig, något jag hjärtligen hjälper till med.Hmm. jag behöver egentligen inget mer än det jag har fått. Det jag söker finns i huset och nyckeln dit har jag fått genom berättelserna. 
Jag sätter mig lite senare här ikväll och kör igång så vår vi se vad det bär med sig.

Glädje och frid - välsigne ditt hem att bli utan besvär för nattens arbete.

Jag skriver min tolkning till dig privat.. glömde säga det. :)