Jag undrar..
Sitter här inlindad i mitt täcke framför datorn och mår precis som jag förtjänar efter nattens bravader. Lyssnar på fåglarnas kvitter och tittar på de små glimtar av blå himmel som molnen lämnar när de svävar förbi. Då föds det i mig en undran.
Hur kommer det sig att man kan uppfatta naturen så olika? När jag går ut i skogen och naturen känner jag.. ja, vad känner jag, hur förklarar man egentligen vad man känner? Speciellt för någon som, när hon går ut i naturen inte uppfylls av samma känsla som ..ja som en häxa/wiccan/shaman/druid.
Jag menar absolut inte att låta nedlåtande mot icke hedningar men jag tycker lite synd om dom. Synd att de inte känner den känslan som samhörigheten med naturen, den ger ju så mycket! Känslan av lugn, känslan av att något fyller upp en inifrån tills man blir så full av energi och av lycka att man bara vill spricka. Känner dom verkligen inte det? Jag tycker faktiskt det är synd.
Tack för att du sätter ord på en känsla jag delar! Kram för det!
sajtvärd på Druid & Shaman iFokus
#1 :)
Jag tror att många människor inte stannar upp och ser sig omkring.
![[trumman]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ibland skulle jag verkligen vilja slippa se allt som lever då jag är i skogen, slippa höra dom, se dom, känna dom.
Slippa att dom ber mig om saker, slippa att dom väcker mig mitt i natten eller inte låter mig sova, slippa ha dom omkring mig 24/7 …bara vara Svenssom alltså :)
Jag har inte varit helt ensam på snart 14 år, skulle vara kul å minnas hur det var :)
Ignorance is bliss.
#4 du kanske kan be snällt? ;)
#0
Jag kan ju ha fel, men jag tror nog att många "ickehedningar" kan känna en stor samhörighet med naturen - ja, frid, lycka, mening, allt det du talar om.
Däremot är det kanske inte så vanligt med upplevelser av det slag som Trumman berättar om?
#6 Du skrev precis det jag tänkte. Många kristna säger ju att dom möter Gud i naturen. :)
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
#5 Tro mig, jag har försökt allt genom åren :) men nu är det som det är och det får jag leva med. Det är iaf bra för jag vet det är på riktigt.
…………………….eller så är jag verkligen bara galen! 
Min dotter kommenterade det ni disskuterar häromdagen när jag körde henne till skolan. Då såg jag en skata som flög med en pinne i näbben och jag sa till min dotter att jag tyckte att det var så mysigt att se detta. Då sa hon att jag verkligen lägger märke till de små sakerna i livet och gjädjs åt dem. Ja det gör jag ofta kram tindra
#9 Härligt att höra!
Att kunna se det stora i det lilla och tvärt om tillhör ju en av de största lektionerna.
To see a world in a grain of sand,
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour.
(ur William Blake - Auguries of Innocence)
jag är en stadsbo, men inget fel med det:p
i alla mina dagar har jag haft stor kärlek till naturen….
MVH Isnornin
Starta ny diskussion