som sagt…vi delar livssyn i mycket!

**Mycket bra skrivet. alla människor eller barfota människor har samma värde. Mitt problem är nog att jag är på gränsen att tycka att andra männisor är värda mer. Jag jobbar med det men de har visat sig vara svårt, sitter i ryggmärgen så att säga.
**

"alla människor eller barfota människor har samma värde."

Phew, tack så mycket!

*viftar med barfotingarna sina*

*tittar ner o viftar på tårna*…hihihi….

#2 Kan följa med dig i din tankegång….och ser när jag tittar inåt att jag nog har lite samma problem….jag har fruktansvärt svårt att se fanatiker (av alla slag) och människor som enbart styrs av girighet och habegär som varande likvärdiga….*S*

Mycket visa ord!

Tyvärr så finns det en del sk "andligt" utvecklade människor som ser sig själva som "högre" än de som inte nått andlig utveckling. Det finns tom de som påstår att man inte har någon själ om man inte påbörjat sin "andliga uppstigning".

Mycket farligt att sätta sig själv på höga hästar. Dunsen kan bli väldigt kraftig när man faller ner!

Och jag som alltid tyckt att "ignorance is bliss" efter att allt detta började hända mig…

Ödmjukhet.

Behöver egentligen ämnet benas ut närmare än så. Mognad kommer med erfarenhet, vilken man helt naturligt förskaffar sig med tidens hjälp. Vissa har det lättare än andra, medan somliga struntar helt i att vare sig försöka eller vilja.

En del lyssnar till sig själva redan från början medan andra redan i tidig ålder vänjer sig vid att nöja sig med omgivningens jämmer och ideer.
Det är enkelt att flyta med strömmen, medan det kräver en hel del av både vilja, stolthet och verkliga muskler att simma emot.

Erfarenhet och respekt får man inte, det förtjänar man. Ett lika trist som missuppfattat faktum sedan långliga tider.

Att vara stolt är att vara ödmjuk, att kunna lyssna lika mycket som att tala. Ingen är bättre eller sämre än någon annan, vi är helt enkelt bara för bra på att döma varandra, utifrån våra egna (?!) ståndpunkter.

Mer ödmjukhet åt folket (och mig)!

mycket bra skrivet. Håller med

tror du, panora, och ni andra oxå för den delen, isåfall att man har oändligt många trappsteg man kan gå? Och är det kanske individuellt hur högt man når på sin trappa på en livstid? Leder det tillslut till att det kanske finns äldre gummor och gubbar ( ) som faktiskt nått längre än andra gummor och gubbar?

Det gör dom knappast mer värda, men kanske i slutänden mer "visa"?

*tittar ner på mina … tofflor*   Huhh

Men jag går barfota på sommaren  har bara så lätt för att frysa om fötterna.

#8 Oändligt många trappsteg? Ja, banne mig, det tror jag faktiskt!!

En tid, för sådär tjugo år sedan, drömde jag ofta om trappor som jag gick upp eller ner i. En gång åkte jag ambulans ner för trapporna - då var det kris.  

Den sortens kris är tack och lov över för min del. Det är underbart!!!  Idag är jag inte "hjälplös" i livets kriser. Och det är jag så tacksam över.

Nog finns det människor som är både klokare och visare än andra, och som sagt, det har inget med människovärde att göra.

 (även om jag själv personligen föredrar att fly fältet från vissa människor, som saknar både "klokhet" och självinsikt - eftersom dessa kan skada mig allvarligt, både fysiskt och psykiskt om det vill sig illa)

#7. Hej Tiwar! Mognad kommer med erfarenhet, säger du. Är det verkligen så, alltid? Beror det inte också på vilken sorts erfarenhet vi får i livet? Vissa erfarenheter motverkar ju mognad, gör de inte? Ibland får mognaden stå tillbaka, för den rena överlevnadens skull.

Och handlar det alltid om vilja? Det kan synas så, men med mina ögon dömer jag, när jag "beslutar" att det är så det är. Hur kan jag veta det???

Jodå, jag dömer, jag också, det går av bara farten, särskilt när jag träffar "hopplösa personer" som jag får spader på. Men då klarar jag (oftast) av att släppa tanken, genom att fundera "kan jag verkligen veta att det är sant?" - för det kan jag inte.

Jag tror på gamla ordspråk! Tycker de är så ljuvligt underbara i sin klokhet, som kan förstås på flera plan, med djupare och djupare insikt varje gång.

Just nu tänker jag på ordspråket att man aldrig ska döma en människa förrän man gått i dennes mockasiner en vecka.

Jag tror på orsak och verkan. Den som "inte vill" - har en orsak till det! Och orsaken är oftast någonting som vi varken kan se eller förstå eller leva oss in i. (än mindre personen själv klarar det) Att blunda är visserligen ett val, men vad vet vi om vad som styr andra människor olika val! Vi vet ju inte ens vad som styr våra egna val alla gånger!!

Till Livets Djupaste Drivkrafter hör ingen skriftlig manual, och människans förnuft räcker inte till annat än "mörkerseende" i bästa fall.

Jag tror att alla har sin egen utveckling att följa och sina egna val att ta ställning till. Det är helt värdelöst att jämföra sig med andra, eftersom vi är så olika individer på alla sätt och vis.

Jag tror på att vara ego-fixerad, att analysera sig själv och vad man gör. :)

Våra bedömningar kan vi lära oss mycket av, varför vi känner motvilja inför något som en annan person gör…

Ja, precis, Jennix. Det är ju intressant att vara observant på, att det enbart är våra egna tankar som avgör hur vi ser på en annan människa. Någon annan kan ha en helt andra, och motsatta,  tankar om samma person. Det finns inte en sanning, bara olika spegelbilder som speglar våra tidigare erfarenheter mer än "verkligheten" bakom andra människor.

Kunskap och utveckling kräver ödmjukhet. Om någon anse sig högre utvecklad än någon annan människa och därför mer värd, har den människan inte förstått hälften så mycket som den tror att den har förstått. Uppenbarligen.

Empati är den största gåvan vi har, utveckla och använd! Det är så vi kan lära oss leva i samklang med varann och världen omkring oss.

Alla människor har inte samma värde, det kommer dom aldrig att ha. Ett liv har samma värde, men inte människor i sig.

#13. Ur vems perspektiv? Vem bestämmer det? Vem är "domaren"?

Förväxla inte "värdet" med behovet av konsekvens och skydd. Ens värde tar inte bort konsekvenser av ens handlande.

# 14. Eller tvärtom… Och tvärtom. Konsekvenserna av ens handlande tar inte bort en människas värde.

Även om ett djupt sårat och skadat "jag", självklart rent subjektivt dömer hårt.

Människor har inte samma värde för MIG personligen, men allmänt som levande varelser. Det finns en viktig skillnad här, beroende vad vi pratar om egentligen.

Det som ursprungsposten talar om, att vissa tycker sig själva är för mer än andra - det är också svårt att definiera.

Jag är viktigast för mig, det är något jag tycker ska vara rätt, annars är man något självdestruktiv. Däremot kan man älska någon LIKA MYCKET som sig själv och vilja uppoffra sig för den. Det är inte så lätt att säga alltid vad som är vad…

Men att jag sätter dom jag älskar före en okänd eller en fiende, det är naturligt för mig och jag ser det itne som fel.

Det betyder dock inte att jag ser ett allmänt mindre värde hos dom jag inte gillar, utan att jag vet att jag själv sätter ett känslomässigt värde.

Nån som hängde med där? :)

Jag hänger med. Och tack för att du förtydligar.

Sedan vill jag lägga till att jag starkt fördömer alla handlingar av övergrepp av alla de slag! Att "ursäkta" och att "förstå" är också två olika saker.

Jajamen , bra skrivet.

#17  Ja, det är bra sagt. Ofta blir man anklagad för att ge folk ursäkter när man i själva verket bara säger att man förstår en anledning till varför någon beter sig som man gör.  

Jag har bland annat diskuterat mobbning och orsaker till varför, det är rätt känsligt att säga att den som mobbar mår dåligt… Då får man nästan stryk själv!

#14 Det bestäms efter ens handlingar. Lättare än så blir det inte?

#20 Du är lite för övertygad för min smak. Att vara 18 år och VETA precis hur det förhåller sig…? Glöm inte att det bara är din uppfattning, dina åsikter och dina värderingar.

Det finns inget bestämt svar på människovärde, för det är vi människor, var och en person, som värderar.

#21 Jag är 18, lär mig runt 5 gånger så fort som alla jag mött. Kommer ihåg alla böcker jag någonsin läst, minnen från när jag är 2, Utvecklingen har tvingat mig att lära mig, jag har knappast haft ett svensson svensson liv.

Det är omöjligt att säga att alla människor har samma värde, visst, människor liv har samma värde, men ett liv är inte samma sak. Det är som att se skillnaden mellan att vara vid liv, och leva. En människa är inte mer än ens handlingar, och kommer aldrig bli det heller. Alltså, jag kan inte säga att jag skulle ha samma värde som en mördare som skit i sina medmänniskor? Nej, alltså har jag högre värde än han. Men högre värde betyder inte att man kan låta andra dö, eller att du ska få mer, det betyder helt enkelt att du kan göra mer med din makt. 

Och på tal om min ålder, så kan jag säga att det du gör är ett vanligt misstag. Jag är 18, snart 19, och har så mycket information om livet att jag knappt kan hantera den och det har nästan lett mig till min egen undergång.