Stenen och hackspetten
Vill gärna berätta något som hände mig när jag var på ett hälsohem i Värmland i oktober månad 1996.
Eftersom jag inte är någon "flockmänniska" så gav jag mig ut på egna promenader i naturen. Hade förresten inte råd med alla dyra behandlingar heller.
Jag gick in på en stig som gick rakt in i skogen. Strax upptäckte jag att det satt en hackspett i ett träd som stod alldeles intill stigen. Jag stannade till och fick kontakt med fågeln och gick sedan vidare. Då upptäckte jag att den åter satt där på en gren i ett annat träd. Normalt borde den ha blivit rädd och flugit iväg, men inte denna. Stigen delade sig så småningom i ett "Y" - och jag visste inte vilken väg jag skulle gå. Då fick jag se något som lyste till i marken, tog detta som ett tecken och gick in på den vänstra stigen. Det glimmade och lyste mycket på samma ställe och när jag kom fram såg jag att där låg en stor sten och detta var bara toppen som syntes. Jag grävde fram den och den var ungefär 6x12 cm och ca 1,5 cm tjock. Den var rosa och halvgenomskinlig, lite vitstimmig och mycket vacker.
Jag tog den i handen och gick vidare. Nu kom jag till en jättestor sten/häll som var mosstäckt, en riktig platå. Här tog alltså stigen slut och nedanför stenen var det ungskog.
Plötsligt befann jag mig i en annan tid men samma plats. Det var fullt av fackor nedanför mig, det var mörkt och det fanns några som dansade och mässade. Vet inte hur länge detta varade men tillräckligt för att jag skulle se och uppleva vad som hände där. Och så plötsligt var jag tillbaka i en solig oktoberdag 1996 på en mossbeväxt häll. Detta var en mäktig känsla.
Jag gick tillbaka och såg snart hackspetten igen vid ytterligare tre tillfällen. Stenen tvättade jag när jag kom till rummet och såg hur vacker den var. Den fick ligga på min speciella duk där jag också hade några kristaller och andra stenar och min tarotlek. Jag kände hur mycket kraft det fanns i detta märkliga sten.
Varje dag gick jag en ny runda och varje dag träffade jag på hackspetten några gånger.
Jag berättade inte detta för någon och på sista dagen när vi satt och åt lunch så sade plötsligt en av kvinnorna som satt vid bordet "Men titta där sitter en hackspett!" Jag visste att det var min hackspett och jag visste också vad den bad mig göra. Så efter lunch och alldeles innan vi skulle åka iväg så gick jag tillbaka till den plats där stenen låg och grävde ner den på nytt och tackade den för upplevelsen.
Oh, vad vackert och insktsfyllt.
Vandra i Ljus å Skönhet
Jo, detta var nog det märkligaste och samtidigt det mest självklara jag varit med om. Det negativa var att jag inte ville berätta detta för någon där. Jag berättade ju att jag lade tarot och du må tro att det var gott om folk som kom knackandes på dörren……….
En fin berättelse. Själv har jag haft en liknande upplevelse som är lite svår att återge, men jag känner igen detaljer och helhet i din historia.
En mindre angelägen episod med en hackspett involverad utspelade sig för mig en gång för nu många år sedan. Plötslig var den, men oj som den lade sig i minnet.
Jag var på vanlig promenad från spårvagnen på väg till jobbet en morgon. Mitt i stan, mitt på gatan, en bred gata mellan gamla resliga hus (Södra Hamngatan i Göteborg). Jag tänker på inget, som man kanske gör på väg till jobbet en tidig sommarmorgon. Min promenad får en tvär halt då en hackspett trillar ner ur en tillsynes tom sky rakt ner i asfalten framför mina fötter. En gröngöling, visade det sig vid senare efterforskning. Död. Pang, rakt ner i backen mindre än en halvmeter framför mina fötter! Jag tvärstannar naturligvis och stirrar klentroget på den döda fågeln. Hade det varit en Duva hade jag möjligen undrat, nu blev jag konfys.
En Gröngöling mitt i stan. Lite märkligt. Att den dog och föll nästan i huvet på mig där jag gick, mycket märkligt. Tycker jag, än idag.
Fåglar bär ofta omen med sig, om detta visste antikens folk en hel del. Idag vet inte många mycket om dessa ting.
Gillar din historia, den är fin, tankeväckande. Någon tolkning kan jag dock blott besvika Er med frånvaron av. Fascination däremot råder ingen brist på, fantastiskt väl berättat. Vackert rent av.
Ja, vackra berättelser, och mäktiga upplevelser måste det varit.
Hackspetten är helig för någon av de grekiska gudarna om jag minns rätt, var det Ares måntro….
Detta var en vitrygg, jag kollade efteråt. Bild infogas.
Jag kan inte hitta någonting i min bok om tecken och vägledare men fåglar är ju våra budbärare.
Den senaste månaden har jag haft äran att ha en vitryggad hackspett i ett träd härutanför varje dag. Imorse kändes det som dess budskap till mig klarnade - idogt arbete, det är vad den vill säga MIG.
Starta ny diskussion