Denna dikt vill jag tillägna Astrina, för den glädje och värme du väckte i mig idag! Den är inte nyskriven, jag skrev den för ungefär ett år sedan men den brusar fortfarande inom mig och jag fick sån lust att dela med mig av den.

Jord

Dova toner födda djupt i jordens inre
ur mörkret i hennes hjärta vid bergens rötter
flätas samman till tunga hjärtslags harmonier
dämpat sjunger urberg livets hymn

rullar mullrande genom underjords vindelgångar
forsar ut genom grottans mynning
att tillra porlande över klipphällars släta kind
toners renande tårar

slingrar brusande fram mellan gråstenars skuggor
bautastenars stolta minnen
nynnar tumlande bumlingar till ro
vyssjar jordens barn i sin varma famn