Skymningen vandrar barfota över världarna
sjungande rimfrost
med stjärnor på sin panna

hennes mantel snuddar sorgkantad vid skogarna
släcker varsamt ljusen
månlyst hand skänker frid åt trötta sinnen

blott en beröring
och hjärtats sista slag ebbar ut

i tystnaden lämnar du mig
oförstående

~~~~

Vila i frid, älskade morfar