
auktoriteter
hur ser vi på dom
när blir dom ett hot
väger orden dom säger, tyngre än personen i sig?
Lägg över detta på vilken auktoritet som helst i din omvärld,
förebild, idol
Här är litet bakgrundsmusik:
Enda i min värld är mig själv.. ingen mer, ingen mindre:p

Auktoritet är för mig, exempelvis, en person som är kunnig inom sitt område.
När den personen som jag litar på kan sitt område, visar sig ha kört med falsk flagg då blir den personen ett hot.
I ett samhälle som är så komplicerat som vårt är det inte rationellt, inte ens möjligt att alla ska vara specialister inom alla områden.
Personligen blir jag då fruktansvärt besviken när jag kommer till vägs ende och inser att den person som jag litat på inte varit sann.
Och att det ibland tagit allt för lång tid för mig att inse det. Det är inte rimligt att du ska kunna, exempelvis, skollagen för att kunna argumentera och hävda din rätt.
Hmm sant.. Jag har som mål i livet att bli mitt ideal.. Rätt jobbigt, tyvärr..
Auktoritet för mig är någon som vet bättre.. helt enkelt:p Och det är väldigt få som jag anser vet bättre än mig själv, så så länge det inte finns någon som bevisar sig bättre, kommer jag bara följa mig själv:p

vi är uppfostrade med auktoriteter, våra föräldrar är ju dom första som vi imiterar, som alla små barn gör.
Sedan kom lärare, i alla dess former.
Som vuxen är det kurser vi går och chefer som vi skaffar oss, för att inte tala om alla andra sk. förebilder, idoler, gurus, osv.
Att göra sig själv till sin egen förebild, är lovvärt, men är det inte så att det är väldigt få, som kommer till den insikten.
Det finns alltid någon som är smartare, starkare, snabbare, bättre än mig på att….., att skilja på det som förebilderna SÄGER att man bör gära, mot det som dom själva gör, just pga. att dom inte klarar av att leva upp till det, pga. att dom inte är mer än mänskliga, är sådant som jag tänker mycket på.
Kul att läsa hur ni tänker.
Hot, rädsla, ifrågasättande av auktoriteter, är jätteviktigt att tala om, så att man blir medveten.
Väntar på att läsa mer från er, så att jag kan ifrågasätta mig själv.
Bara ordet auktoritet får mig att rysa. Jag är nog rätt anti alla som ska tala om för mig vad som är rätt. Ändå är jag totalt dominerad av min familj, har alltid varit det och har jättesvårt att leva utan andras åsikter.
Få ihop det om du kan! Jag klarar det inte. 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Om begreppet auktoritet är "en som vet bättre" ja. Av vilken anledning, eller hur skulle det vara möjligt att jag skulle kunna/veta om astrofysik, tillexempel? Eller hjärnkirurgi? Där måste väl jag kunna lita på att de som är insatta i ämnet vet vad de håller på med?

Jag tycker om auktoritära personer. Dom faschinerar mig och jag lär mig i regel en hel del av dem. Det är när auktoriteten gått den auktoritära åt huvudet som det känns mer som ett hot än som en tillgång i mitt liv. Folk som TROR att dom vet och kan mycket, men egentligen inte alls gör det men ändå gärna vill briljera med det. Ungefär som coturnix skrev.
Auktoritet är för mig inte alls ett negativt ord.
En auktoritet är för mig en person som är erkänt skicklig inom sitt område utan att för den sakens skull vara ett allmänt orakel eller övermänniska, utan rätt och slätt duktig inom sitt område.
Själv har jag svårt för självutnämnda auktoriteter, tyckare som egentligen inte alls är särskilt framstående eller pålästa inom ämnet de tycker och har åsikter om… Eller de som tror sig veta bäst i allt med anledning av att de är framstående i något specifikt ämne.
Deras sanning är för mig inte mer värd än min egen!
Jag minns hur kraftigt jag reagerade över just respekten för auktoriteter när jag för många år sedan flyttade ut på landsbyggden efter att ha vuxit upp i storstaden.
Det var en påtaglig skillnad, här hade många respekt för personer i uniformsyrken och för läkare, sköterskor lärare, präster osv på ett sätt som för mig var helt främmande.
Idag grundas auktoritet inte på titel, utan på erfarenhet, kunskap och personlig karisma. (eller?)
Här kommer några citat om auktoriteter!
"Auktoritet blir man ögonblickligen här i landet, bara man en gång uppträder offentligt i något ämne." (Ernest Thiel)
"Auktoritet är förmågan att vinna andras samtycke."(Bertrand de Jouvenel)
"Känslan av auktoritet är bra för hälsan. Generaler och dirigenter har sällan magsår" (Joseph Wechsberg)
Ja, det var några tankar jag hade om auktoriteter så här mitt i natten
Bra låtval till ämnet *ler*
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

När jag tänker mig en auktoritär person så är det någonting en del personer är till sin natur. Och jag har definitivt svårt för det. Jag blir helt enkelt utmanad av det och tar till strid direkt. Jag misstänker att det beror på hur min far var och är.

#9 jo auktoritet innebär inte nödvändigtvis att man har något specialområde man kan bra utan det kan vara något vissa har i alla fall.. sånna personer blir jag oxå fachinerad av bara för att ajg blir så nyfiken på VAD det egentligen är som gör att de fått sån auktoritet i mina ögon. Men märk väl att jag ändå skiljer på auktoritet och karisma.

Min mamma höll på att skrämma livet ur mig när jag var liten, så starka kvinnor har alltid skrämt mig.
Som vuxen och i terapi, så började, sakta, att närma mig starka kvinnor. Först dom saktmodiga och så småningom dom dominanta. Då upptäckte jag att det fanns två sorter: den sorten som är genuin och äkta, samt den som har tagit till sig det patriarkaliska systemets maktmetoder, det är den värsta sortens kvinnor, enligt mig.

Hu. Och den tekniken är just den som är framgångsrikast för att nå högre positioner…så därför är det dem man möter när man minst behöver det..hu va ruggit det är.:( Och dom är tio ggr rabiatare än pater dito.)

jupp, 10 gånger rabiatare, blir jag då, när jag konfronteras med dom.

Jag med. Men jag har inte ens dolda meriter i härskarteknik, det är nog inte så bra…eller …så mycket tårar…blir inte tagen på allvar kanske. Så sårbar och öppen och ändå så !#¤%#¤ stark. Det kanske är något dolt och hemskt iaf…hmmm.

ur ilskan föds kraften, så gråt gärna för ur tårarna föds ilskan, så du ser att det är ett kretslopp, i vårt känsloliv.
Vattenmoln, som stiger upp, eller hur det nu var.
Neej, härskarteknik, är intressant att studera, gääärna och läääänge.

Ok!;) Varning för surt regn!;)
Jag vill bara förtydliga att i mitt inlägg ovan # 8 så var det enbart aktoriteter jag pratade om och inte auktoritära personer, för det är två skilda saker! Och vad gäller dem (de auktoritära) så är jag rörande enig med er andra. Har själv ett nästan tvångsmässigt beteende att utmana eller sätta dem på plats
( vad nu det säger om mig i skolpsykologin…
)
Tänkte att det kunde vara värt att påpeka skillnaden ändå, då det känns som om vi riskerar att diskuterar förbi varandra annars
En auktoritet är enligt definition:
Auktoritet: av latin auctoritas, bemyndigande; myndighet, att ingiva respekt, fullmakt eller tillstånd att göra någonting, eller förmåga att driva igenom sin vilja, någon med legitim makt.
Till skillnad från Auktoritär:
Auktoritär är den som (orätt eller opåkallat) gör anspråk på auktoritet vanligtvis med illegitima medel som till exempel våld eller hot; om personer som är överdrivet dominanta, kompromisslösa, diktatoriska och maktfullkomliga; även grupper med ett auktoritärt ledarskap; slutna samhällen med maktmissbruk, myndighetskontroll och absoluta regler, och som inte är demokratier. Jämför auktoriserad, att ha erhållit rättmätig auktoritet (av någon annan, genom prövning)
(Källa Wikipedian)
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

jaa, du har intressanta synpunkter, citronmeliss, jag skall meditera över ditt lilla tillägg.

citrinmeliss. jag ser verkligen inte auktoritära männskor som några som oratt eller opåkallat gör anspråk på auktoritet, utan snarare som folk som genom sin auktoritet blivit auktoritära ( i de bästa fallen)
Ja, där har du en poäng varulven, man kan ju helt klart vara en auktoritet som utövar sin auktoritet på ett auktoritär sätt gentemot andra ( i värsta fall)
Det är ju inget positivt särdrag precis att vara auktoritär mot andra, så jag "tappar" dig lite när du säger att de inte behöver vara människor som "orätt eller opåkallat gör anspråk på auktoritet"… Då det ju är det som är definitionen av att vara just auktoritär i stället för en auktoritet:
Auktoritär: Att självutnämnd bestämma över andra, vars medgivande inte är nödvändigt. Ett vanligt drag bland diktatorer bla… till skillnad från en som faktiskt har andras medgivande eller fullmakt på ett legalt sätt, en auktoritet eller auktoriserad.
Så en person som uppträder auktoritärt, tar sig friheten att göra det oavsett vad andra tycker om det och behöver inte på något sätt vara en auktoritet från början utan kanske snarare tvärt om…(enligt vissa källor ofta personer med mindervärdeskoplex som på detta sätt tar ut sina misslyckanden eller tillkortakommanden) En person som utan att vara efterfrågad för sina talanger ändå påtvingar andra människot sina åsikter oavsett de vill eller ej!
/Citronmeliss
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta

ah jag blandar nog i hiop begreppen lite… :) Ok, men så här då: Autoritet ser jag inte som något dåligt men att något är auktoritär är obra.. som du sa :)
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
